tag:blogger.com,1999:blog-28618149993710194652024-02-13T23:51:45.971-08:00Alexanderteknik - helhet, hälsa och alla våra valmöjligheter.närvaro - kroppskännedom - balans - hållning - frihet - medvetenhet - lätthet
Barbro Olssonhttp://www.blogger.com/profile/06636340813134035489noreply@blogger.comBlogger170125tag:blogger.com,1999:blog-2861814999371019465.post-900769503847497122022-04-22T04:44:00.003-07:002022-04-22T05:34:58.530-07:00The Power of Habit<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_d3xvp46NtmTj09jJTf01Bka6Fkufs3jpeDAYRuR_95_qL8sBzhE1BFrr4T1U7X8wi7WoiTO-KnZ8-ne-xNg1CfqiP8c5X0u1rxcN7kQgJXhXaujppP0w1qSRUBo0jgchs162_s2-YOEqKNelaCXQRplQh0AlcGO440G9Xl-eVgjL714Q18XctiIFFg/s5128/DE1D3F60-4BA3-4FF7-9C4C-11E1C0B2B1E5.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3856" data-original-width="5128" height="241" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_d3xvp46NtmTj09jJTf01Bka6Fkufs3jpeDAYRuR_95_qL8sBzhE1BFrr4T1U7X8wi7WoiTO-KnZ8-ne-xNg1CfqiP8c5X0u1rxcN7kQgJXhXaujppP0w1qSRUBo0jgchs162_s2-YOEqKNelaCXQRplQh0AlcGO440G9Xl-eVgjL714Q18XctiIFFg/s320/DE1D3F60-4BA3-4FF7-9C4C-11E1C0B2B1E5.jpeg" width="320" /></a></div><br />Jag minns att när jag skaffade kontaktlinser i 20-årsåldern så skrattade jag åt mig själv ibland, när jag puttade upp glasögonen på näsan bara för att upptäcka att jag inte hade dem på mig…<p></p><p>Då hade jag nog inte börjat med Alexanderteknik och var därför inte så medveten om ”the Power of Habit”. </p><p>Under några veckor har vi haft en kolossal träställning (ett underrede till ett carambolebord) stående utanför lägenhetsdörren. Så flera gånger varje dag har vi öppnat dörren och Bang! så har den slagit i trägrejen där ute. Varje gång har jag tänkt att jag ska komma ihåg nästa gång att öppna dörren försiktigt.</p><p>Det har varit: Bang! Bang! Bang! Bang! Bang!</p><p>Sen blev det: Stopp, stanna upp, öppna försiktigt! Stopp, stanna upp, öppna försiktigt! Stopp, stanna upp, öppna försiktigt!</p><p>Så var det: Stopp, stanna upp, öppna försiktigt…Ja, just det, nu är underredet borta…</p><p>Både Stefan och jag har blivit medvetna under dessa veckor. </p><p>Först om vanan i rörelsen och kraften av att öppna dörren för att den slår i något som står utanför.</p><p>Sedan har vi kommit ihåg att det står något utanför och öppnat dörren försiktigt. </p><p>Efter det har vi blivit medvetna om att vi redan fått en ny vana som gör att vi varit försiktiga fast det inte behövdes längre.</p><p>Det är spännande att märka hur snabbt vi kan lägga oss till med ett nytt beteende.</p><p>Vi gör liknande saker när vi får ont någonstans i kroppen. Först blir man medveten om att ett sätt att böja sig eller sätta sig t ex ger smärta i ryggen. Efter ett antal gånger har vi omedvetet/medvetet börjat göra rörelserna på ett annat sätt. Problemet med detta kan bli att vi fortsätter att göra på det nya sättet fast vi inte längre har ont. Denna nya vana kan därför bli orsaken till ny smärta. Osv. Osv. Osv.</p><p>Har du några exempel på vanans makt och hur snabbt du har fått ett nytt beteende. </p><p>Skriv gärna en kommentar om vad du lagt märke till.</p>Barbro Olssonhttp://www.blogger.com/profile/06636340813134035489noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2861814999371019465.post-37456293634503927152021-10-13T09:19:00.005-07:002021-10-13T09:49:30.592-07:00Mitt företag - Equilibrium<p>Vad ska mitt företag heta tänkte jag i början på 1989 när jag gick en Starta Eget-kurs??? Ska det heta något med Alexanderteknik, balans och rörelse. Eller kanske med ordet medvetenhet och att vara här och nu??</p><p>Svårt, tyckte jag och rådfrågade Oraklernas bok. I Ching or book of changes. Jag har flera men det var nog den stora tjocka boken med förord av C G Jung och översatt till engelska av Richard Wilhelm.</p><p>Jag tror att jag använde mig av tre kinesiska mynt för att få fram vilket hexagram som skulle ge mig svar på vilket namn jag skulle ge företaget. Minns ej vilket det blev men någonstans fanns ordet equilibrium med och jag tyckte att det var vackert.</p><p>Master Hua-Ching Ni är en som är kunnig i I Ching. Han skrev så här om balans:</p><p class="jc jd dt je b er jy jg jh eu jz jj jk jl ka jn jo jp kb jr js jt kc jv jw jx cw bq" data-selectable-paragraph="" id="3891" style="-webkit-text-size-adjust: auto; box-sizing: inherit; color: #292929; font-family: charter, Georgia, Cambria, "Times New Roman", Times, serif; font-size: 18px; letter-spacing: -0.003em; line-height: 28px; margin: 1.56em 0px -0.46em; word-break: break-word;">”Hence there must be a balance between this up and down movement, there must be a balance between expansion and contraction, a balance between hot and cold, right and left, moving forward and backward, or standing still. As I have myself found through the study of the patterns of living in the I Ching, the I Ching recommends the sage not only one way of action, but three different ways to move, namely forward, backward and standing still. While modern society only knows moving forward as evolution, the I Ching recognizes that while moving backward or standing still, one may well get ahead in one’s evolution, and if it’s not on the material plane, then certainly on the spiritual.”</p><p class="jc jd dt je b er jy jg jh eu jz jj jk jl ka jn jo jp kb jr js jt kc jv jw jx cw bq" data-selectable-paragraph="" id="3891" style="-webkit-text-size-adjust: auto; box-sizing: inherit; color: #292929; font-family: charter, Georgia, Cambria, "Times New Roman", Times, serif; font-size: 18px; letter-spacing: -0.003em; line-height: 28px; margin: 1.56em 0px -0.46em; word-break: break-word;">Kanske var det något sådant som slog an en ton hos mig, något som påminde mig om vad Alexander betytt och betydde för mig och det inspirerade mig till att använda ordet Equilibrium.</p><p class="jc jd dt je b er jy jg jh eu jz jj jk jl ka jn jo jp kb jr js jt kc jv jw jx cw bq" data-selectable-paragraph="" id="3891" style="-webkit-text-size-adjust: auto; box-sizing: inherit; color: #292929; font-family: charter, Georgia, Cambria, "Times New Roman", Times, serif; font-size: 18px; letter-spacing: -0.003em; line-height: 28px; margin: 1.56em 0px -0.46em; word-break: break-word;">Nästa år har jag haft mitt företag i 33 år och jag funderar på om det är dags för ett nytt företagsnamn. Den här gången utan att rådfråga I Ching…</p><p class="jc jd dt je b er jy jg jh eu jz jj jk jl ka jn jo jp kb jr js jt kc jv jw jx cw bq" data-selectable-paragraph="" id="3891" style="-webkit-text-size-adjust: auto; box-sizing: inherit; color: #292929; font-family: charter, Georgia, Cambria, "Times New Roman", Times, serif; font-size: 18px; letter-spacing: -0.003em; line-height: 28px; margin: 1.56em 0px -0.46em; word-break: break-word;"><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_jWXyP9FiSEIqSr5rNsDDqxfujp0sCe0dvis8BlmUWG0ql49Vx2Rge8YR_ZIQrYYCNmFzvvZ5G-j3ICCCPQTgXFBYCVzyHwfX2ODDBY8HGobSASegXYKVhEFjEslc2v-VjGT4xkiMb8m6/s150/Equilibrium-logo_150x122.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="122" data-original-width="150" height="152" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_jWXyP9FiSEIqSr5rNsDDqxfujp0sCe0dvis8BlmUWG0ql49Vx2Rge8YR_ZIQrYYCNmFzvvZ5G-j3ICCCPQTgXFBYCVzyHwfX2ODDBY8HGobSASegXYKVhEFjEslc2v-VjGT4xkiMb8m6/w187-h152/Equilibrium-logo_150x122.png" width="187" /></a></div><br /><p></p><p><br /></p>Barbro Olssonhttp://www.blogger.com/profile/06636340813134035489noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2861814999371019465.post-63224590680520684972021-05-21T06:11:00.002-07:002021-05-21T06:11:46.649-07:00Riktning upp på vägen fram!<p><span style="font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 16px;"></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCMTdq76HHHQDj2Qvp25lwgkNSDdE04WgMxhi4cr0sc19Rn-Es_DHW6R4O2n1XHYrqr6Y9tvrHxx19oii6J1_hmRwOOzHxGMe_Av56_xde0cEWIF_Rai4Kbm8a_6LmuxYOAakdo6wwi7cQ/s2048/3F594B20-A5E0-419F-ADCC-2D27C1C7E1F4.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCMTdq76HHHQDj2Qvp25lwgkNSDdE04WgMxhi4cr0sc19Rn-Es_DHW6R4O2n1XHYrqr6Y9tvrHxx19oii6J1_hmRwOOzHxGMe_Av56_xde0cEWIF_Rai4Kbm8a_6LmuxYOAakdo6wwi7cQ/s320/3F594B20-A5E0-419F-ADCC-2D27C1C7E1F4.jpeg" /></a></div><br />Om det inte var så att elscootrar så lätt ramlade och att många av de som använder dem inte lyckas att ta ansvar för hur de kör och hur de parkerar "fordonet" hade dessa kanske inte blivit ett sådant "hatobjekt".<br style="font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 16px;" /><br style="font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 16px;" /><span style="font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 16px;">Elscootrar finns i massor, de står i vägen, de dräller omkull, de ligger mitt över trottoaren, de är i vägen framför portar och de är allmänt förfulande av staden. Som om de hade eget liv kommer de farande, alltför fort på trottoarer och gator. </span><p></p><p><span style="font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 16px;">Ja, jag ser mest negativa saker med dem.</span><br style="font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 16px;" /><br style="font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 16px;" /><span style="font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 16px;">Jag förstår förstås att de kan vara roliga att åka på och praktiska när man inte orkar gå. Man är utomhus och slipper bussar och spårvagnar. Man slipper att bli svettig och behöver inte ha hjälm...</span><br style="font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 16px;" /><br style="font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 16px;" /><span style="font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 16px;">Fast nu har jag uppmärksammat en intressant och positiv sak med elscootern!</span><br style="font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 16px;" /><br style="font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 16px;" /><span style="font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 16px;">Tidigare i veckan blev jag omkörd av tre ungdomar som i full fart åkte förbi mig på trottoaren. Ja, de åkte förbi alla andra framför mig också, både cyklister och de som promenerade.</span><br style="font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 16px;" /><br style="font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 16px;" /><span style="font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 16px;">DÅ såg jag att killarna hade en riktning UPP på färden framåt! De stod bra, balanserande och upprätta med huvudet högt. Eftersom styret är högt upp hjälper det den som åker att vara upprätt och ej sjunka ihop med axlarna.</span><br style="font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 16px;" /><br style="font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 16px;" /><span style="font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 16px;">Jag insåg att för att kunna åka på dessa behöver man använda sig själv hyfsat bra. Det blir naturligt att se sig omkring med lång nacke och huvudet högt. Det krävs balansering och att vara i jämvikt på "fotbrädan" som man står på. </span></p><p><span style="font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 16px;">Det skulle vara svårare att åka om huvudet, axlar och rygg hänger och sjunker ihop, om höfterna skjuts framåt och om knäna är låsta. </span><br style="font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 16px;" /><br style="font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 16px;" /><span style="font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 16px;">Det vore intressant att se vad folk gör när de går av elscootern, om de har med sig den goda hållningen och balansen eller om de sjunker ihop. Jag kommer att vara väldigt nyfiken framöver när jag ser någon gång upp på eller av en sådan.</span><br style="font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 16px;" /><br style="font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 16px;" /><span style="font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 16px;">När jag ser folk cykla är det ofta helt tvärtom. Krummade ryggar, uppdragna axlar, gamnacke, vaggande från sida till sida är en vanlig syn. Mer regel än undantag, faktiskt. </span><br style="font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 16px;" /><br style="font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 16px;" /><span style="font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 16px;">Ett tips till oss alla är att låta elscootern uppmuntra oss till att lyfta blicken och föreställa oss att vi står på en sådan när vi är ute och går. Kanske blir stegen lättare och kroppen friare!</span><br style="font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 16px;" /><br style="font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 16px;" /><span style="font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 16px;">För övrigt tycker jag ändå att elscootern är en styggelse!😉</span></p>Barbro Olssonhttp://www.blogger.com/profile/06636340813134035489noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2861814999371019465.post-87143458953048471342021-03-01T04:34:00.002-08:002021-03-01T09:47:28.792-08:00Trettiotvå (32) år <p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhcIaWp1uK_2uBJn1Kxq-v70S1OlzeU4oy-OMlwTCUhskxEWHP9Yfz1vvAlQ_DR4Em38Iv2cMRqInfN11VnNOrMUj1z5DVtc6_kHRfODeUZIicjqSatV-uKL7-Ul0xPWdqyEhZ2ZVP3Vg_z/s2048/28F074F7-0429-4F0D-B8E1-C77EC9547B2C.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhcIaWp1uK_2uBJn1Kxq-v70S1OlzeU4oy-OMlwTCUhskxEWHP9Yfz1vvAlQ_DR4Em38Iv2cMRqInfN11VnNOrMUj1z5DVtc6_kHRfODeUZIicjqSatV-uKL7-Ul0xPWdqyEhZ2ZVP3Vg_z/w150-h200/28F074F7-0429-4F0D-B8E1-C77EC9547B2C.jpeg" width="150" /></a></div>Cappuccino och bakelse för att fira mina 32 år som egenföretagare! Ja, 1:a mars 1989 fick jag en stämpel på att jag hade egen firma. Då hade jag varit färdig Alexanderlärare och tillbaka i Sverige sedan 7 månader, gått en starta eget kurs, gett lektioner i mitt vardagsrum på Gibraltargatan (ett bastant skrivbord blev med hjälp av liggunderlag och filt ett ”Alexanderbord” och kära goa vänner och studenthemskompisar hade börjat boka in sig på Alexanderlektioner. Nog var de nyfikna på vad jag gjort under mina 3 år i England men det var också av snällhet för att stötta mig ekonomiskt i början.<p></p><p>Jag har kallat mig den Ofrivillige företagaren för att jag startade företag för att det knappast fanns något företag som hade kunnat anställa mig. Alltför få visste vad Alexanderteknik var då. Så att bli företagare var ett steg jag på vägen som jag fick ta för att kunna arbeta som Alexanderlärare.</p><p>När jag i början på 80-talet kom i kontakt med Alexandertekniken var det ”inne och trendigt” att ta Alexanderlektioner, både i Sverige och utomlands om man var intresserad av personlig utveckling, kroppskännedom och rörelse. </p><p>Sedan dess har denna intressesfär fått ett stort ”smörgåsbord” av metoder, tekniker och olika system för rörelse och kroppsterapier. Många av dem har sitt ursprung och inspiration från Alexandertekniken. Men ju längre ifrån källan något är ju mer urvattnat kan det bli eller uppblandat så att det blivit något helt annat. En del lika bra, annat kanske bättre och somligt har försvunnit fort för det innehöll inget beständigt.</p><p>Många tycker att det är spännande att söka sig tillbaka till källan och se vad inspirationen egentligen handlade om. Det märker jag idag när jag då och då har elever som kommer från Nia, Feldenkrais, Basal kroppskännedom och andra somatiska praktiker. </p><p>32 år som företagare, snart 33 år som Alexanderlärare. Kanske tar jag fortfarande emot elever om 30 år (då är jag 92 år)...Det finns många Alexanderlärare (bl a F M Alexander själv som gav lektioner när de var 85-100 år). Vi får väl se!</p><p>Andra börjar fundera på pensionering när de är i min ålder, själv funderar jag på att starta en 3-årig Alexanderlärarutbildning. Det har vi ingen i Sverige och jag tror att världen kommer att behöva fler och fler som kan lära ut denna fantastiska teknik. </p><p>Vi lever i tider med mycket stressrelaterade sjukdomar, spännings- och smärtproblematik pga av dålig ergonomisk medvetenhet vid dator och mobilskärmar hemma och på jobbet, förslitningar och belastningsproblemtik från hård träning, andnings- och traumatiska besvär efter covid, sömnproblem m.m. Alexanderteknik och Alexanderlärare behövs och gör stor skillnad för människor som lever allt längre och vill ha livskvalité långt upp i åren.</p><p>När jag är 90 år och ger Alexanderlektioner ska jag ha på mig hatt med blommor och bjuda på te, sherry, chokladpraliner och anekdoter som en del av lektionerna!</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEggG_8FUVU6YTCDVm1sOxLyxIZZs5sjQ2sMaMAwnkb7UFfbN6EjzuHCLVlfU3BJIg8H3zEU2dfzG0oE0eHtL6Dmq4pW5129jiUAqNoPjjO_JaFiZeQmA1mBnyniDoavyG7S7W_XLK4RJq_L/s2048/46514284-E070-48B8-BC3D-56689C30E141.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1536" data-original-width="2048" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEggG_8FUVU6YTCDVm1sOxLyxIZZs5sjQ2sMaMAwnkb7UFfbN6EjzuHCLVlfU3BJIg8H3zEU2dfzG0oE0eHtL6Dmq4pW5129jiUAqNoPjjO_JaFiZeQmA1mBnyniDoavyG7S7W_XLK4RJq_L/s320/46514284-E070-48B8-BC3D-56689C30E141.jpeg" width="320" /></a></div><br /><p><br /></p>Barbro Olssonhttp://www.blogger.com/profile/06636340813134035489noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2861814999371019465.post-65239107805870521992021-02-26T03:56:00.000-08:002021-02-26T03:56:17.991-08:00Detektiv och pusselläggare<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_voa8q1nnEB0G2g1tvXmhCs6Z1wwMj8HcmAEjq_zBQ-0lPhUYBrp6roSjM09oZ0EZCgwyvaTV9RAmnE-r0GBpgpuw9GZdY7ijiMuT3e68YSoRbj8x3tDFGYvZ-7XJAc30wsstglhngdkg/s2048/2C19775C-061D-484E-82CE-236FE917A1F9.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_voa8q1nnEB0G2g1tvXmhCs6Z1wwMj8HcmAEjq_zBQ-0lPhUYBrp6roSjM09oZ0EZCgwyvaTV9RAmnE-r0GBpgpuw9GZdY7ijiMuT3e68YSoRbj8x3tDFGYvZ-7XJAc30wsstglhngdkg/s320/2C19775C-061D-484E-82CE-236FE917A1F9.jpeg" /></a></div><br />Att vara Alexanderlärare är som att vara detektiv tänkte jag när jag gav en lektion häromdagen. För i mötet med en elev så finner jag ledtrådar till det problem som gjort att någon bokat en lektion.<p></p><p>Ledtrådarna finns i det personen berättar, sin historia och bakgrund. Det kan handla om olika områden i kroppen som är spända eller som ger smärta. Eller känslor av ångest, oro, nedstämdhet osv. Sjukdomar, skador i nutid eller långt tillbaka kan spel roll såväl som hobbys eller arbetsuppgifter som kräver olika arbetsställningar, även de nyliga eller från förr.</p><p>Med sitt kroppsspråk och hur rösten låterv ger eleven också nycklar att använda.</p><p>Men främst får jag information från att se hur personen använder sig själv i olika rörelser och aktiviteter. Om jag har mina händer t ex på elevens rygg, nacke eller arm så får jag annan användbar information.</p><p>Eleven är lika mycket detektiv som jag och det personen blir varse under lektionen eller under tiden mellan lektionerna blir tillsammans en slags pusselbitar till en större helhet.</p><p>Ja, så man kan också säga att som Alexanderlärare är jag även pussel-läggare, stigfinnare och somatisk guide.</p><p>Eller en slags rörelse- och sinnescoach som visar på olika vägar och är följeslagare till eleven på väg mot en större helhet som redan finns men har fallit i glömska och behöver hittas igen.</p><p>Men jag är van vid att kalla mig Alexanderlärare och gillar det jordnära och praktiska av att som lärare kunna vara tillgänglig i-stunden, i-varandet tillsammans med en annan människa som går igenom en process av att göra till sitt eget, ett helt nytt förhållningssätt till sin egen helhet (kropp/själ/tanke/ande) och till sina reaktioner och till lärande.</p><p>Bild på fantastiska böcker, en slags deckare med en fd kinesisk polis i Tibet bland lamor och munkar. I de mest otroliga sammanhang och böcker finns visdomar och insikter att hämta.</p><p>Ha en finfin fredag!</p>Barbro Olssonhttp://www.blogger.com/profile/06636340813134035489noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2861814999371019465.post-64273230211897132152021-02-11T11:40:00.002-08:002021-02-11T11:49:33.328-08:00Lägg dig på golvet!<p>Det händer att elever berättar om positiva effekter av Alexandertekniken som gäller någon annan än dem själva, vilket är spännande att få ta del av.</p><p>Jag minns en elev som hade berättat om Alexanderteknik på en fest och fått de andra att hitta sina sittben med resultatet att detta gäng satt upprätt på stolarna hela kvällen och pratade om olika saker. Alla tyckte att det kändes jättebra att sitta så.</p><p>En del har hälsat från frun/maken/sambon/partnern därhemma att sedan vederbörande började med Alexanderteknik är personen gladare och mår bättre, vilket märks på hemmafronten!</p><p>Häromdagen berättade en elev att hennes man har fått diskbråck och hon har visat honom hur han kan ligga på golvet i semisupine och göra den Aktiva vilan (stor hjälp för att lindra/ta bort spänningar och smärta när man har ont i rygg och nacke) och att han nu gör den flera gånger om dagen och tycker att det känns bra. Det är ju fantastiskt!</p><p>Sedan skrattade jag gott när eleven sa ungefär så här: ”Ja, det är jättebra med den Aktiva vilan, för när han kommer och är i vägen eller klagar (minns ej vilket hon sa) så säger jag bara: -”Gå och lägg dig på golvet. Då gör han det!”🤣🤣🤣🤣</p><p>Den var jättebra! Det ska jag använda mig av när jag tycker att Stefan stör mig! </p><p>Lägg dig på golvet!!</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQpBG4YyK9LDPTB6gIr1qug1S2qQ2DFMZ-pxciPXVfWJZ28WDOv9kkwqXgsE0OpXO6wpjpn6yjoust5gLVjXWmL1EQVU8A6vyDqYaBVHsrc8OXmKh0HhhuI_VtY-tZmvEgOEbcTDHG-eEb/s2048/46401103-4EA4-4CF4-8728-DFCFA43F69CF.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1536" data-original-width="2048" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQpBG4YyK9LDPTB6gIr1qug1S2qQ2DFMZ-pxciPXVfWJZ28WDOv9kkwqXgsE0OpXO6wpjpn6yjoust5gLVjXWmL1EQVU8A6vyDqYaBVHsrc8OXmKh0HhhuI_VtY-tZmvEgOEbcTDHG-eEb/s320/46401103-4EA4-4CF4-8728-DFCFA43F69CF.jpeg" width="320" /></a></div><p>Den Aktiva vilan är ju dessutom jättebra för alla som sitter mycket varje dag. Hela kroppen får vila på ett mycket avlastande sätt och gör det dessutom lättare för vår hållningsmuskulatur att jobba när vi sedan kommer upp igen.</p><p><br /></p>Barbro Olssonhttp://www.blogger.com/profile/06636340813134035489noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2861814999371019465.post-50853054562696139402021-02-04T07:58:00.005-08:002021-02-04T08:01:33.651-08:00Händerna på höfterna, stå upp och gå 10 000 steg!<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihVkva1j-owtaJcRb9J4forGJp8K43J6hP3tMvMv7CIFlGD9N7GU3Fhec2DpCQFcH8HSTSSQRrwpBm0nFlPgDpe9nC735xuyea4DxthCe1wOnxpIb9wTBrZrulP1UM_T360pJ5AtolZxtl/s768/179B70E0-49A3-4AAD-8177-2DB491F78488.png" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="768" data-original-width="768" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihVkva1j-owtaJcRb9J4forGJp8K43J6hP3tMvMv7CIFlGD9N7GU3Fhec2DpCQFcH8HSTSSQRrwpBm0nFlPgDpe9nC735xuyea4DxthCe1wOnxpIb9wTBrZrulP1UM_T360pJ5AtolZxtl/s320/179B70E0-49A3-4AAD-8177-2DB491F78488.png" /></a></div><br />Det är intressant att det är så lätt att tro på sådant som man hör och läser. Man kan ju faktiskt leva ett helt liv och inte få reda på att det man tänker, tror och säger inte stämmer...<p></p><div>En del sådant är våra egna personliga ”sanningar” och annat är mer av kollektivt slag.</div><div>En del sådant kan vara katastrofalt felaktigt och förödande när det handlar om skvaller, fördomar, religioner, politik, kultur och normer.</div><div><br /></div><div>Nu tänker jag på tre kollektiva sanningar som spridits, som är av mer oskyldigt slag och som kanske ändå gör vad de säger sig göra för att ”tron kan försätta berg”, det blir som vi tror, placebo osv.</div><div><br /></div><div>En sådan ”sanning” läste jag om idag i GP.</div><div><br /></div><div>Sittandet är lika farligt som att röka. ”Sitting is the new smoking”.</div><div>Det visar sig att det inte alls är lika farligt och inte så farligt som det har sagts.</div><div>För den som i princip ALDRIG rör sig så är det förstås inte särskilt hälsosamt men de flesta rör sig faktiskt en del under en dag.</div><div>Däremot så är det så att en hel del människor får ont i fötter, knän, höfter, rygg och nackar för att de står upp för länge och jobbar. För det ser jag dagligen, de flesta står lika illa som de sitter...</div><div><br /></div><div>För några år sedan såg jag ett TEDtalk med någon som hade gjort forskning på ”power positions”. Typ att sträcka armarna uppåt i en segergest eller att stå med händerna på höfterna. En studie visade att studenter fick mkt bättre resultat på tentor om de hade stått så några minuter innan proven.</div><div>På radion hörde jag nyligen att det sedan gjordes flera forskningsstudier för att se om detta stämmer. Men det gjorde det inte....</div><div><br /></div><div>Den roligaste ”sanningen” läste jag om i början på året och det gällde råden om att vi alla behöver gå MINST 10 000 steg om dagen.</div><div>Några började kolla upp var det kommer ifrån och om det verkligen stämmer.</div><div>Det stämde inte alls!</div><div>Tydligen hade ett japanskt företag 1965 skapat någon slags stegräknare och kallar den tiotusen för det japanska tecknet för 10 000 såg ut som en människa som går...Det är tecknet ovan.</div><div>Nya studier gjordes och det visade sig att runt 4000 - 6000 steg gör en betydande skillnad om man rör sig för lite.</div><div><br /></div><div>Tro nu för all del inte på det som jag har skrivit här för jag kanske har missuppfattat det hela...😂</div><div><br /></div><div>Men en sak kan du vara säker på och det är att om du lär dig Alexanderteknik och lär dig att använda dig själv och din kropp i stillhet och rörelse så att du rör dig lättare, sitter och går utan att sjunka ihop, har en naturligt upprätt hållning med huvudet ovanför sittbenen när du sitter och över fötterna när du står, så kommer sittandet ej bli problematiskt, de steg du tar lättare och mer effektiva och du kommer både att känna dig starkare och utstråla mer självkänsla. Bra, eller hur!</div><div><br /></div><div><br /></div>Barbro Olssonhttp://www.blogger.com/profile/06636340813134035489noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2861814999371019465.post-56329924333006050102021-02-01T03:51:00.001-08:002021-02-01T03:51:15.683-08:00Oväntad deltagare när jag undervisar online!<blockquote style="background-color: white; border-left-color: rgb(211, 211, 211); border-left-style: solid; border-left-width: 2px; color: #676767; font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 13px; margin: 1em 0px; padding: 0px 0px 0px 8px;"><div class="oneComWebmail-mail"><div class="oneComWebmail-body"><div>Jag är glad för att jag vågade mig på att börja undervisa Alexanderteknik online, det har visat sig vara ett fantastiskt tillskott till det som jag annars erbjuder. </div><div><br /></div><div>Nu ger jag regelbundet individuella Alexanderlektioner till elever som bor långt från Göteborg och ni har säkert sett att jag har 5-veckorskurser (nästa börjar 24/2) och att jag varje måndagskväll leder guidad Aktiv vila på Zoom.<br /></div><div>Då har jag även med deltagare som bor i våra grannländer och någon som bor så långt bort som i Kalifornien. För oss är det kväll och för henne är det morgon!<br /></div><div>Jag får mycket positiv feedback från deltagarna.<br /></div><div><br /></div><div>Just i det här blogginlägget vill jag fokusera på positiva effekter och feedback gällande den Aktiva vilan, med anledning av att jag förra veckan hade med en något oväntad men ändå mycket välkommen deltagare.<br /></div><div>Jag trodde kanske att han skulle bli rastlös eller störande men det blev rakt det motsatta.<br /></div><div>Ja, jag pratar om vår katt Sune! Det var han som var med på den Aktiva vilan.<br /></div><div><br /></div><div>Vid andra tillfällen brukar zoomdeltagarna emellanåt höra våra båda katter i bakgrunden, de jagar varandra, jamar och vill ha mat.<br /></div><div>Den här gången så hoppade Sune upp och la sig på bordet precis bredvid min laptop med ansiktet mot mig. Till saken hör att han är av rasen Exotic, vilken är en blandning mellan perser och amerikansk korthår. Han har väldigt liten nos...ansiktet är väldigt platt...<br /></div><div>Sune låg där och småsnusade, kikade på mig ibland men verkade annars sova. <br /></div><div><br /></div><div>När jag leder den guidade vilan så pratar jag en stor del av tiden men efter drygt halva tiden är jag tyst en liten stund så att deltagarna själva får tänka på riktningar, uppmärksamma underlaget osv. Då satt jag och tittade på Sune och såg att han då och då darrade till lite med huvudet. Efter en kort stund såg jag hur hans huvud mycket långsamt kom närmare bordet. Helt fascinerat såg jag hur han plötsligt hade sitt platta ansikte rakt ner i bordet. Det såg så lustigt ut, jag har aldrig sett honom ligga så tidigare. <br /></div><div>Jag är övertygad om att även han påverkades och tog till sig den Aktiva vilan. Djur är förstås extra känslig för vad man ger ut genom kroppen och rösten.<br /></div><div>När jag kort senare bad deltagarna att komma upp från golvet, och gå runt i rummet där de befinner sig då öppnade Sune ögonen, lyfte huvudet, satte sig upp och sträckte på hela sig. Det var roligt att berätta för deltagarna att Sune också hade gjort Aktiv vila! Tyvärr hann jag inte ta ett foto av honom när han låg med nosen i bordet.<br /></div><div><br /></div><div>Sune berättade inte för mig vad han tyckte om att vara med men från de andra deltagarna som brukar vara med har jag fått kommentarer om: mindre smärta i kroppen, avspänning, lugnare i kropp och sinne, stress har släppt, mer närvarande, mer energi, piggare, sovit bättre efteråt, känner sig längre och lättare när de rör sig.<br /></div><div><br /></div><div>Flera säger också att det känns lyxigt och att det ger en extra dimension att kunna ta del av Aktiv vila och Alexanderteknik hemma hos sig själva, i ens egen miljö där man har så mycket olika vanor.<br /></div><div><br /></div><div>Det blir spännande att se om Sune kommer att vara med ikväll också!❤️<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4TfDvBWzvr-_t2rmvYfizPkgyvfIcq4SdVAwiaydO9QeFzAfkJpcSfOWWBDsYMxakTWeDBb0nJgLebwd01vozMsa-dmOUdvgrzi1JaxTdkpY2r11GUVDqcSDvmqTTsLGcthaJbxJjDCPS/s4032/F7AA043A-4E3F-4C99-93D2-A64B8508D9E5.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="3024" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj4TfDvBWzvr-_t2rmvYfizPkgyvfIcq4SdVAwiaydO9QeFzAfkJpcSfOWWBDsYMxakTWeDBb0nJgLebwd01vozMsa-dmOUdvgrzi1JaxTdkpY2r11GUVDqcSDvmqTTsLGcthaJbxJjDCPS/s320/F7AA043A-4E3F-4C99-93D2-A64B8508D9E5.jpeg" /></a></div></div></div></blockquote><p><span style="background-color: white; color: #676767; font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 13px;">Om du vill vara med på den Aktiva vilan ikväll, 19.00-19.30 kan du maila </span><a href="mailto:barbro@alexandertechnique.se" style="color: #551a8b; font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 13px;">barbro@alexandertechnique.se</a><span style="background-color: white; color: #676767; font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 13px;"> eller titta i Facebookeventet för mer information om zoominbjudan osv. </span><a href="https://fb.me/e/FOEgjUmJ?ti=icl" style="color: #551a8b; font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 13px;" target="_blank">https://fb.me/e/FOEgjUmJ?ti=icl</a></p><blockquote style="background-color: white; border-left-color: rgb(211, 211, 211); border-left-style: solid; border-left-width: 2px; color: #676767; font-family: Montserrat, sans-serif; font-size: 13px; margin: 1em 0px; padding: 0px 0px 0px 8px;"><div class="oneComWebmail-mail"><div class="oneComWebmail-body"><div><br /></div><div><br /></div></div></div></blockquote>Barbro Olssonhttp://www.blogger.com/profile/06636340813134035489noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2861814999371019465.post-20775503740914245832021-01-04T03:46:00.004-08:002021-01-04T03:49:24.076-08:00Börja året med att vila!<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxgQBE01SMaA2ocfzST5Nb2wMjn9uhYEZBqwZQCj7pdsAiiq_tOrJZe4EOaqzHPAstCfm_9JZ9udQYjwcrgtGFUCz9fz45cMlzR6NL_2u5B9TixEqR0tXrCYQ7wIcrndD2TabaU8JgcZlE/s2048/17B5FA57-4ACC-4FB8-A7F0-069C3E7F3144.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxgQBE01SMaA2ocfzST5Nb2wMjn9uhYEZBqwZQCj7pdsAiiq_tOrJZe4EOaqzHPAstCfm_9JZ9udQYjwcrgtGFUCz9fz45cMlzR6NL_2u5B9TixEqR0tXrCYQ7wIcrndD2TabaU8JgcZlE/s320/17B5FA57-4ACC-4FB8-A7F0-069C3E7F3144.jpeg" /></a></div><br />Jag har börjat året med både vila och aktivitet. Det känns skönt med långa promenader. Det är också väldigt gott att ligga i soffan och läsa eller att sova längre än jag brukar göra.<p></p><p>Det är oftast så mycket enklare när man är ledig, som nu med alla dessa helgdagar och väldigt få måsten. </p><p>Hur går det sedan, när alla workshops på Musikhögskolan börjar och veckan fylls på med att jag ger Alexanderlektioner både på Viloplatsen och på zoom?</p><p>Jag undrar om det inte är vilan som är det svåraste att få till, att medvetet ge sig tid till vila och återhämtning. Det är så lätt att göra lite till, hålla på lite till och lite för länge.</p><p>Hur är det för dig? Har du hittat en bra balans mellan att göra och att vara?</p><p>Jag tycker att pandemin har fört med sig en del positiva saker, som t ex att jag har varit mer aktiv och rört mig mer under det här året. Särskilt vad gäller promenader. Jag åker spårvagn när jag tycker att jag behöver göra det av olika anledningar men jag går oftast längre bitar innan jag tar vagnen. Det känns väldigt bra och är roligt för jag ser mer av stan och får motion samtidigt.</p><p>Vilan blir oftast när jag läser böcker och kollar film. Då vilar jag på sätt och vis kroppen och jag älskar att läsa, det är ett av mina stora nöjen. Men både läsningen o filmtittandet kan lätt bli för länge...och då blir kroppen för passiv och hjärnan för stimulerad.</p><p>Medveten vila som ger återhämtning får jag när jag gör Qigong, både av rörelserna och meditationen. Skogspromenader likaså ger energi och avkoppling. </p><p>Den Aktiva vilan som vi lär ut i Alexandertekniken är också bland det bästa som jag kan göra för att återhämta mig både i kropp och själ. Aktiv vila - smaka på det!</p><p>Jag älskar att göra den! För vilans skull men att jag varje gång jag gör den så lär jag mig något nytt om mig själv! Med Alexanderteknikens principer av att stanna upp, hejda vanorna av görande, utvecklandet av medvetenhet och tankeriktningar, att ögonen är öppna och vakna, att rum och underlag används medvetet gör det till en mycket djup och återhämtande vila. Som dessutom hjälper dig att släppa spänningar och ofta gör den som har ont smärtfri. När du kommer upp från vilan är du längre, lättare och friare.</p><p>Därför är jag så glad att jag nu kan erbjuda guidad Aktiv vila på Zoom. De som är med brukar säga att det är så bra att få den guidningen när de är hemma hos sig själva. Det är en av fördelarna med onlineundervisning. Det du lär dig förankrar du även i din vardag och i din hemmiljö.</p><p>Vill du vara med på Årets första Aktiva vila på Zoom så kan du gärna passa på idag, måndag 4/1, för idag är den gratis! Hör av dig i så fall. <a href="https://fb.me/e/1OaDCpPhQ">https://fb.me/e/1OaDCpPhQ</a></p><p>Med 2021’s första blogginlägg önskar jag dig ett riktigt Gott Nytt År! Hoppas att vi ses!</p><p><br /></p><p><br /></p>Barbro Olssonhttp://www.blogger.com/profile/06636340813134035489noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2861814999371019465.post-30623676338991185612020-12-11T09:46:00.000-08:002020-12-11T09:46:16.885-08:00Selfcare is the winning concept for Xmas<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8XGohluaE7WOXftbM7FsMATvQ1fGnTqZw4ZcU6U6hOP4osbY61n1vNvu4cPcoV3-mSpWKOr-bpESKomzQDC60ffaNH03L7yt0ke3574g7Legk354X79cGB7cacRQ6C5UCUQy4iuBAZpeH/s2048/EA47B248-3F27-4DF2-8DB6-29DA2AFAF818.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1536" data-original-width="2048" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8XGohluaE7WOXftbM7FsMATvQ1fGnTqZw4ZcU6U6hOP4osbY61n1vNvu4cPcoV3-mSpWKOr-bpESKomzQDC60ffaNH03L7yt0ke3574g7Legk354X79cGB7cacRQ6C5UCUQy4iuBAZpeH/s320/EA47B248-3F27-4DF2-8DB6-29DA2AFAF818.jpeg" width="320" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"> När jag hade varit på Hagabadet och hållit ett Qigongpass tidigare i veckan så gick jag förbi Draken på vägen hem. Och lärde mig något nytt!</span></div><blockquote style="border: none; margin: 0px 0px 0px 40px; padding: 0px;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: left;"><span style="font-size: medium;">Jag undrade vem "your local Benny" var och tänkte att det kanske är något Göteborgskt typ "i Göteborg heter alla Glenn". Men så var det inte! Det finns en svensk konstnär som heter Benny Cruz som numer bor i New York. Det är han som är din lokala Benny! </span></div></blockquote><p><span style="font-size: medium;">Att "Self care is the winning concept för Xmas" är förstås särskilt passande mitt under coronapandemin men jag tycker att "self care" är ett ämne värt att börja lära sig redan i skolan.</span> Vad tycker du? Det är dock aldrig försent att lära sig att ta hand om sig själv!</p><p><span style="font-size: medium;">Egenvård eller självhjälp kan innebära mycket olika saker som t ex att vara kroppsmedveten, att lyssna på kroppens signaler, äta nyttigt, röra sig regelbundet och att säga nej till att ta på sig för mycket arbete eller att vila när man är trött m.m.</span></p><p><span style="font-size: medium;">Jag är glad att jag så tidigt fick kontakt med Alexanderteknik, som jag skulle vilja påstå är den ultimata självhjälpen. För egen del har AT hjälpt mig med att bli av med whiplashbesvär och gett mig stark rygg och god hållning utan att jag har behövt träna. AT finns alltid med mig och har hjälpt mig utveckla min kroppskännedom och kommunikation med kropp och sinnen på ett plan jag inte visste existerade innan. Det betyder att jag på egen hand lätt kan nå avspänning och sinnesro och att jag oftast kan lyssna in mig själv och säga nej till att ta på mig negativitet och annat som hör till andra. Alexandertekniken har också gett mig glädjen att jag kan fortsätta röra mig med lätthet och utan smärta fast jag är över 60 år. Jag känner en enorm tacksamhet för ha det i mitt liv och att ha det som yrke så att jag kan hjälpa andra att lära sig att hjälpa sig själva. </span></p><p><span style="font-size: medium;">Jag tycker att egenvård och självhjälp är något som vi ska ha med oss inte bara på julen utan hela tiden.</span></p><p><span style="font-size: medium;">Varför inte ge både dig själv och dina nära och kära egenvård och självhjälp i form av Alexanderlektioner i julklapp! Det är en omtänksam present som dessutom är mycket behaglig. Jag vet att tidigare års Alexanderteknikjulklappar har lett till mycket positiva förändringar i människors liv! </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span face="Roboto, HelveticaNeue, Arial, sans-serif" style="-webkit-tap-highlight-color: rgba(0, 0, 0, 0); background-color: white; caret-color: rgb(60, 64, 67); color: #3c4043; font-size: 18px; text-align: left;"><br /></span></div>Barbro Olssonhttp://www.blogger.com/profile/06636340813134035489noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2861814999371019465.post-40387331810463548912020-12-06T06:56:00.002-08:002020-12-06T07:08:05.732-08:00Sprida glädje genom att dela med sig!<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEituckVfQA5yyuL44lP61O5jt3mS_YYu3piPjKkFQhpbIF_QD3SbTeNjU7tXOArVERg3cWrYFx2F4lM6INt_9myNjUFYjKQJBDEt-UMuLotjcPCEDOeQaJLjrJvE1lzmndZWbM9Qbh6NPaB/s2048/96BB3A9A-CB63-4675-8C1C-08EEE14B8425.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEituckVfQA5yyuL44lP61O5jt3mS_YYu3piPjKkFQhpbIF_QD3SbTeNjU7tXOArVERg3cWrYFx2F4lM6INt_9myNjUFYjKQJBDEt-UMuLotjcPCEDOeQaJLjrJvE1lzmndZWbM9Qbh6NPaB/w240-h320/96BB3A9A-CB63-4675-8C1C-08EEE14B8425.jpeg" width="240" /></a></div><br />Har ni sett hur många Julkalendrar som det erbjuds i år? Då tänker jag inte på snöigt glittriga till barn eller olika sorters havregrynsgröt, te, choklad eller lotions som finns för oss vuxna att ta i med händerna för att smörja utsida och insida. Nej, jag tänker på alla som finns på de digitala kanalerna. Jodå, jag har haft en tidigare år och hade tänkt ha en o år också. På Zoom! Men fick annat för mig och tur är väl det, för jag blir nästan utmattad av allt som erbjuds. Det kan bli en stress att hinna med att koppla av, vila, bada, yoga, träna, tänka rätt tankar, andas, vara stilla, fylla på energi, dricka juice, äta dadlar, göra visualiseringar varje dag fram till Julafton. Phu! Åh, det kommer inte att vara slut då. För då kommer AnnandagStannaUppOchAndas, Dansabortjulmaten och Nyårsretreater och Meditationsintensiver. Phu! Phu!<p></p><p>Även mailvägen erbjuds kalendrar fram till jul och en gillar jag och inspirerad av och vill gärna dela med mig av till dig!</p><p> Jul med inspiration</p><p> Inspirationskalender</p><p>Hopp, inspiration och julsånger från några som heter:</p><p>Lisbet & Mike på HR People, jag har ingen aning om vem de är men deras hemsida är</p><p>www.hrpeople.nu</p><p>Här kommer lite bra inspiration från deras kalender igår.</p><p>Lucka 5:</p><p>6 reflektioner om skratt och humor</p><p>• Glada människor behandlar andra väl</p><p>• Glädje frigör kreativitet</p><p>•Tiden går fort (kairos) när vi har roligt </p><p>• Man blir friskare av att ha kul</p><p>• Skratt minskar stress och för oss närmare varandra</p><p>• Med humor och skratt minskar konflikter och sjukfrånvaron </p><p>Jag håller med om alltihop! Vi behöver komma ihåg att skratta och ha roligt! </p><p>Vi skrattar ofta under Alexanderlektioner, eleverna och jag!😁</p><p>Annars kan jag också rekommendera att titta på den brittiska serien Doc Martin. Satt o skrattade högt för mig själv häromkvällen. Det är så befriande roligt med något så oförskämd och humorfattig.</p><p>Ha en härlig och gärna en rolig 2:a advents eftermiddag! Jag ska ut på promenad och kolla hur det lyser ur andras fönster.⭐️✨🌟⭐️✨🌟⭐️✨🌟⭐️✨🌟⭐️✨🌟⭐️✨🌟⭐️✨</p><p><br /></p>Barbro Olssonhttp://www.blogger.com/profile/06636340813134035489noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2861814999371019465.post-85282658029172730472020-12-03T05:13:00.003-08:002020-12-03T05:13:43.105-08:00Låt tystnaden tala<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIBjqF3B0fk_vQNrzBr4MZHXoy5qTDA7MEXfMoakkJUAG96Slz5n_E0X69VnDXMsS40_ToTUFh-S4lpwctpnVV1KduSBqsqvexI7t5B_ew-NbGowAfAxNqLSWTLc8pGzNr4mNX36jAmUdG/s2048/76FFC21B-4498-4D45-8708-0914FACD424A.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIBjqF3B0fk_vQNrzBr4MZHXoy5qTDA7MEXfMoakkJUAG96Slz5n_E0X69VnDXMsS40_ToTUFh-S4lpwctpnVV1KduSBqsqvexI7t5B_ew-NbGowAfAxNqLSWTLc8pGzNr4mNX36jAmUdG/s320/76FFC21B-4498-4D45-8708-0914FACD424A.jpeg" /></a></div><br />Lokalbladet GöteborgDirekt kom i min väg och där i en artikel om prästen Tomas Sjödin.<div>Jag läser ibland det han skriver i GP där han är krönikör. Verkar vara en klok och fin man.</div><div>Hans fru tycker visst att han är en pratkvarn och han erkänner att han gillar att prata...</div><div>Nu har han precis kommit ut med en bok, som heter ”Ljudet av tystnad”. </div><div>(Jag lägger till den på min bokönskelista där finns oxå ”Jag kan ha fel” av Björn Natthiko Lindeblad och Greg Hurwitz ”In to the Fire”).</div><div><br /></div><div>Tomas säger i artikeln bl a ”tystnaden är gränslös” och ”tystnaden är gemensam”.</div><div><br /></div><div>Det kanske är därför jag tycker så mycket om tystnad, den sträcker sig hur långt som helst och där kan vi möta andra i en gemensamhet.</div><div><br /></div><div>(Dock finns det en del tystnader som kan vara så laddade att de är frustrerande och obehagliga).</div><div><br /></div><div>Som Alexandertekniklärare får jag ofta frågan om ”vad jag gör” när jag undervisar? Eller rättare sagt ”hur kunde spänningarna försvinna, hur blev min kropp så lätt, hur blev mitt ben längre, hur vet du det som jag precis tänkte osv.” för du ”gör/gjorde” ju inget! </div><div><br /></div><div>En del av vad vi tränas i under vår utbildning och sedan fortsätter att utveckla och lära oss mer om handlar om att vi lär oss att lyssna. Först och främst lär vi oss att stanna upp och bara vara. Varandet är lika gränslöst och gemensamt som tystnaden.</div><div>Så även när jag pratar (jag är stundom en riktig pratkvarn) under en Alexanderlektion så lyssnar jag. Med öronen givetvis! Men även med händerna, jag skulle vilja säga att jag lyssnar med hela kroppen men det blir begränsat så istället väljer jag att säga att jag lyssnar med hela mig.</div><div><br /></div><div>Det är en stor del av Alexandertekniken, lyssnandet. Till tystnaden och det som sägs och delas där.</div><div><br /></div><div>Jag önskar dig en fin torsdag med en del tystnad och en del lyssnande!</div>Barbro Olssonhttp://www.blogger.com/profile/06636340813134035489noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2861814999371019465.post-23470804150936459252020-12-02T03:12:00.000-08:002020-12-02T03:12:24.462-08:00Är du snabb eller långsam?<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhkkw65XkKUH3ZvzzpsSYv1QMP8Crf9LSd8mMZsUT6XBuj0xOwKWlUi4lEuS4k3c_q2YvhvSN6WI1KyVl6F2vvppHcZvtg1UAX_8Vzk2cYKy-kwo5HJC2E8ZudPWZ3DUsVI-YL8DilbNGJz/s2048/B8F0420E-F58F-4E49-963D-9313A48DBA70.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1356" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhkkw65XkKUH3ZvzzpsSYv1QMP8Crf9LSd8mMZsUT6XBuj0xOwKWlUi4lEuS4k3c_q2YvhvSN6WI1KyVl6F2vvppHcZvtg1UAX_8Vzk2cYKy-kwo5HJC2E8ZudPWZ3DUsVI-YL8DilbNGJz/s320/B8F0420E-F58F-4E49-963D-9313A48DBA70.jpeg" /></a></div><br />Imorse tänkte jag på det här med att vara snabb eller långsam när jag promenerade en bit på väg till Musikhögskolan. <p></p><p>Jag får ofta frågor under Alexanderlektioner om huruvida det är bra att försöka göra saker långsamt/långsammare. Andra undrar över om man alltid ska ställa sig låååååångsamt och sätta sig låååååååångsamt, som man ofta gör under lektionerna (i början).</p><p>När vi gör aktiviteter och olika rörelser under lektionerna är det för att det är svårt att bli medveten om HUR man gör, var man tar i, vilken riktning och intention man har om man gör det snabbt. Så i början blir ”långsamt” ofta en del av att stanna upp. Men avsikten är inte att alla som lär sig Alexanderteknik ska röra sig som i slowmotion. För all framtid! Då skulle ju den som står på scen och agerar, dansar eller gör akrobatik inte ha någon nytta av Alexanderteknik. Ej heller skulle den som åker alpint, monowheel, löper, kampsportar, har småbarn förbättra sitt liv genom AT-lektioner. </p><p>Om det är något som sker när man lär sig Alexanderteknik så är det just att man förbättrar sin livskvalité och att man blir bättre på allt man gör. Det är liksom vitsen och nyttan med att ta lektioner - att få tekniken att bli en del av sig själv. Så att man hela tiden kan använda sig av den. Både när det går fort och när det går långsamt, när livet är lätt och när det är svårt.</p><p>Sedan har vi alla dessutom olika personligheter och ”tempo i kroppen”. Själv är jag mer av en sengångartyp som älskar Tao Chi, Qigong och gående lååååååångsam meditation. Det tar hundra år för mig att diska eller laga mat! Min mamma som är 90 år är tredubbelt snabbare än vad jag är när det gäller sådant...</p><p>Så när jag gör saker så väljer jag medvetet ibland att göra saker snabbare för det är inte min vana. Det är inte helt lätt men det är intressant för då blir jag medveten om andra saker som t ex motståndet att förändra det som jag trivs med...eller att vissa saker blir enklare eller svårare med mer fart.</p><p>Rent generellt så brukar Alexandertekniken just därför medföra att den som hastar, är väldigt snabb och ibland förivrar sig sänker tempot en bråkdel och den som är sävlig, tar tid på sig och har svårt att komma till skott ökar tempot en aning. Som med det mesta i livet så behöver vi balans och vi har nytta av att kunna vara bekväma med att ha lite mer marginaler åt alla håll.</p><p>Hur upplever du att ditt personliga tempo är? Har du någon gång funderat på om det skulle vara bra för dig att vara långsammare eller snabbare? Har du behövt ändra ditt naturliga tempo någon gång?</p><p>Jag önskar dig en ”mitt-i-veckan-dag” där du är medveten och närvarande i det du gör!</p>Barbro Olssonhttp://www.blogger.com/profile/06636340813134035489noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2861814999371019465.post-51835938391406951472020-12-01T02:59:00.007-08:002020-12-01T03:15:37.934-08:00Komma loss när man fastnat!<p>Hej på er - jag återuppstår som bloggerskan!</p><p>Min blogg med mina tankar om hur Alexandertekniken gör livet så mycket lättare och bättre, fastnade i trögflytande sirap för flera år sedan, känns det som. Instagram kom i min väg och det blev ett så mycket lättare och roligare media att arbeta med. Det blir ju så då och då, när något nytt tar över.</p><p>Men jag gillar ju att skriva! Så inspirerad av vår kattunge Birk, som hela tiden upptäcker något nytt sätt att leka med sådant han redan lekt med påbörjar jag ett nytt, mer lekfullt bloggande.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgG5wmPzGiOn0HShgz7uEL1Q7WJ-UlN7t_P6sqD_m1hHTL-o6iAyrhM65takyg5N-GAVvHz_0Z2gnRBjFMYPOZMvQ06chLYPYkc7uSocInjGVXw22J_uFsgGSI-Ro9fE0q7k4O6O7DWjpfL/s2048/4CB710BC-D249-4584-BCB4-7EBA8E789074.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgG5wmPzGiOn0HShgz7uEL1Q7WJ-UlN7t_P6sqD_m1hHTL-o6iAyrhM65takyg5N-GAVvHz_0Z2gnRBjFMYPOZMvQ06chLYPYkc7uSocInjGVXw22J_uFsgGSI-Ro9fE0q7k4O6O7DWjpfL/s320/4CB710BC-D249-4584-BCB4-7EBA8E789074.jpeg" /></a></div><p>Min man gjorde ju en bok av mina tidigare bloggar. Den är jättefin och finns att köpa! Julklappstips! Jag kan skicka den om du bor långt bort.</p><p>Första december är en utmärkt dag att börja blogga igen! Hade först tänkt ha en zoomkalender men olika saker kom i vägen så det var det svårt att vara på zoom varje dag just nu. Men på bloggen är allt möjligt!</p><p>Under en imaginär glittrig kalenderlucka kan du ge en stunds tanke till vad du kan ha fastnat i, finns det något område eller någon idé som sitter fast i sirap? Vill du ta tag i den igen, kanske är du inte färdig med den? Vad hindrar dig?</p><p>En första start är att veta om du verkligen vill ta tag i idén/aktiviteten/området och vad din motivation och ditt mål kan vara i så fall. Skriv gärna ner dina tankar. Det hjälper jättemycket, tycker jag.</p><p>Kanske sitter en känsla fast i kroppen som hindrar dig från att gå vidare. När jag känner att det är så då stannar jag upp och prövar att bara vara med mig själv i min kropp. Andas och tar in rummet omkring mig. Tillåter mig att känna underlag och andra stöd för min kropp. Då kan jag lättare andas och expandera. Med mer utrymme finner jag mig friare att släppa fram känslor och tankar.</p><p>Hoppas att du också kan komma loss om du känner att du sitter fast. Idag är en lika bra som en annan dag att fortsätta att göra något som du gillar. Kanske blir det på ett annorlunda vis den här gången.</p><p>Tipsar om rolig barnbok som visar hur underbart det är med fantasi. Ha en inspirerande tisdag!</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihH7f1DSYRD4Qt8bGLSej1asnJqBXqeHamQJFoX0vToyYt5f4t4M8s-91asZCBU_XteRX6hMq3QJlDMxLQcH1cqqM8oPT3CTXAm5KHpTGM9bpa5rNnqKrT7DYj-D6HVIFZWDERIMxeBAil/s2048/7E18AE76-D41D-4A24-9AF7-30D8A1C4C7B3.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1536" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihH7f1DSYRD4Qt8bGLSej1asnJqBXqeHamQJFoX0vToyYt5f4t4M8s-91asZCBU_XteRX6hMq3QJlDMxLQcH1cqqM8oPT3CTXAm5KHpTGM9bpa5rNnqKrT7DYj-D6HVIFZWDERIMxeBAil/s320/7E18AE76-D41D-4A24-9AF7-30D8A1C4C7B3.jpeg" /></a></div><br /><p><br /></p>Barbro Olssonhttp://www.blogger.com/profile/06636340813134035489noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2861814999371019465.post-11294553618798960042020-06-03T02:01:00.004-07:002020-06-03T22:50:01.222-07:00Corona, hemmakontor och Alexanderteknik.Själv så jobbar jag just nu mycket mer hemifrån. Det är ovant för mig som brukar gå till min studio eller åka till olika ställen i stan för att hålla Qigongpass eller hålla kurser i Alexanderteknik. I vanliga fall så står jag upp när jag arbetar och rör mig runt i rummet. Nu ger jag onlinelektioner och webinarer i Alexanderteknik och är med på digitala möten och föreläsningar. Zoom och köksbordet har blivit en ny arbetsplats för mig och katten Sune lägger sig gärna i närheten. Det är intressant för mig att se vilka vanor som lätt smyger sig in och jag får arbeta medvetet med att utveckla de positiva vanorna och hejda de negativa. Eftersom jag är med på många onlinemöten så ser jag också hur omedvetet de flesta sitter medan de deltar i mötet. Många sitter i möten en stor del av arbetsdagen.<br />
<br />
Hör du till dem som behöver hålla dig hemma eller jobbar och pluggar hemifrån för att minska smittspridning av Coronaviruset så är det viktigt att se över "hemmalivet och hemmakontoret".<br />
<br />
På sin vanliga arbetsplats är man kanske van vid kontorsstolar och bord som kan justeras men det som vi blir vana vid tappar vi vår medvetenhet om.<br />
Därför behöver det inte bli sämre när man jobbar hemifrån, det kan kanske till o med bli mycket bättre. Kontorsstolen och det höj-och-sänkbara bordet på arbetsplatsen är jättebra hjälpmedel men tänk om du trots det sitter och står på ett sätt som belastar din kropp i onödan när du är på jobbet. För det är ju egentligen väldigt sällan som det är stolen som är problemet. Dessutom är dålig ergonomi något som ofta ger onödiga spänningar och smärta och många gånger börjar folk med Alexanderteknik på grund av det. Att jobba hemifrån ger dig chansen att bryta "jobbvanor och rutiner" så att du kan bli medveten och lära om så att du använder dig själv och din kropp bättre. Det kommer du ha nytta av när du sedan är tillbaka på kontoret.<br />
<br />
Viktigt att tänka på är:<br />
<br />
Att sitta och stå bra när du jobbar<br />
- ha tillgång till både en pall och en bra stol med plan sits och ett rakt ryggstöd<br />
- det är viktigt med rätt höjd på stolen och pallen, gärna så att det sluttar lite från höftleden, från lår till knä<br />
- bordet/bänkens höjd är viktigt för att inte onödigt belasta axlar/armar/händer och fingrar<br />
- hjälpmedel som kilkuddar (för att få viss hjälp med att sitta mer upprätt), fasta kuddar att ha bakom ryggen, pilatesboll att sitta på, spikmatta eller taggbollar för att stimulera fötterna<br />
- ergonomiska "datormöss" och tangentbord finns det många att välja på och det är värt att testa olika eller modifiera dem (det brukar min man göra)<br />
- kan man ej höja bordet kan man sätta laptopen på ett särskilt ställ, en trave böcker eller på strykbräda (som man kan justera höjden på), eller använda en annan skärm och/eller ett extra tangentbord<br />
<br />
Att hitta lugn och ro omkring dig<br />
<br />
- hitta en yta att arbeta ifrån där du kan ha kvar dina saker<br />
- helst en plats där du får vara ifred och där du har det du behöver<br />
- skapa lugn och ro omkring dig med bra ljus och ordning som du trivs med<br />
- om möjligt, sitt så att du har ett fönster att titta ut genom<br />
- alternativt ha en vägg med vacker tavla, växt eller annat som du tycker om att titta på i närheten för att då och då höja blicken och se på sådant som finns långt bort<br />
<br />
Boka in Zoomkurs: Alexanderteknik - jobbergonomi när du sitter och står<br />
<br />
- observationsövningar för att bli medveten om vilka vanor du har när du jobbar<br />
- praktisk anatomi och kroppsmedvetenhet<br />
- Praktisk Ergonomi för att lära om, hitta möjligheter och lär dig att medvetet välja hur du sitter och står istället för att göra det på automatik som du annars gör<br />
- övningar för att hitta balans och jämvikt<br />
- lär dig att ta emot stödet från underlaget<br />
- lär dig att inte ta i mer än vad du behöver<br />
- andas naturligt och vara närvarande<br />
- få som bonus starkare rygg och naturlig hållning av att sitta i dynamisk balans<br />
- lär dig en helt fantastisk övning som ger avspänning, lugn och fokus<br />
<br />
Länk till Facebookevent:<br />
<br />
https://facebook.com/events/s/alexanderteknikjobbergonomi-pa/247953826482853/?ti=icl<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghOkrB41kmZuAN694nb9GLN0L9ZbfpF4z8pwbaoDmI-WuIefO87rfsLgsCMN5dPWzcqN6a2fKeNBi5b_VyO3yAImF71zengWq9D8dB2pKjYGwEcEsorTR7w9edxtuvFt5OOQadhS-3cre-/s1600/20200401_120804.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="900" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghOkrB41kmZuAN694nb9GLN0L9ZbfpF4z8pwbaoDmI-WuIefO87rfsLgsCMN5dPWzcqN6a2fKeNBi5b_VyO3yAImF71zengWq9D8dB2pKjYGwEcEsorTR7w9edxtuvFt5OOQadhS-3cre-/s320/20200401_120804.jpg" width="180" /></a></div>
<br />
<br />Barbro Olssonhttp://www.blogger.com/profile/06636340813134035489noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2861814999371019465.post-45741984058864504162020-05-06T03:59:00.004-07:002020-05-06T03:59:48.222-07:00Snigelfart - har våra liv fått ett annat tempo?<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjAfvtdabvJCsalKqkdfCfryxNR7nM4ZwDYC_dM9NBUY70sQdmAz816wipksaR0bqrCoaTVEkGJlY-j4sHOHiP8SU697PG9RJ1W1SxJCMQxjUmTW016z74OM7VeuautqKLXx8pFpw8Ghrnv/s1600/20200424_144649.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjAfvtdabvJCsalKqkdfCfryxNR7nM4ZwDYC_dM9NBUY70sQdmAz816wipksaR0bqrCoaTVEkGJlY-j4sHOHiP8SU697PG9RJ1W1SxJCMQxjUmTW016z74OM7VeuautqKLXx8pFpw8Ghrnv/s640/20200424_144649.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
När jag såg den här gulliga tavlan med namnet Snigelfart kom jag ihåg att jag för några veckor sedan, när jag promenerade hem från stan, gick bakom en liten flicka och förmodligen hennes mormor eller farmor. Barnet var kanske två år och med sina små korta ben plus nyfikenhet på omgivningen så tog dessa två sig framåt, nästan i snigelfart. Det var fint att se att de tog sig tid att stanna upp och böja sig då och då för att på närmare håll titta på maskrosor och annat som fanns i deras väg.<br />
<br />
Jag uppmärksammade särskilt detta långsamma tempo när de gick över ett övergångsställe med väntande bilar. Jag blev glad åt att den äldre tog sig tid att följa barnets tempo istället för att lyfta upp barnet och skynda sig över för att släppa förbi bilarna.<br />
Det är längesedan våra barn var så små men jag kan minnas hur lång tid det kunde ta att ta sig hem från dagis och skola. Men att jag då var van vid att med småbarn så har allt ett annat tempo.<br />
<br />
När jag såg dessa två framför mig blev jag så medveten om hur jag är tillbaka i ett ""vuxentempo" men att vi nu i Coronatider, har de flesta av oss kommit in i ett "Coronatempo" vilket också är långsammare än vad samhället brukar ha vanligtvis.<br />
Eftersom många jobbar och pluggar hemifrån, fler är arbetslösa och vi ska ta hänsyn till varandra rent allmänt genom att hålla avstånd, undvika butiker och kollektiva färdmedel så är det som de flesta har fått ett "inbyggt stopp" som innebär att man behöver tänka efter före och innan man går och handlar eller tar sig till något annat ställe. Istället för att vara fokuserade på platsen/målet vi ska till (i Alexanderteknik kallar vi det "end-gaining") har vi mer fokus och närvaro där vi är och låter vägen vi tar vara betydelsefull och lika viktig som målet vi ska till (i Alexanderteknik kallar vi det "means-whereby".<br />
<br />
Det behöver inte betyda att saker och ting går långsammare men jag märker skillnaden i folk när jag är ute och rör på mig och även hos de elever jag möter som kommer för Alexanderteknik och Qigong. De är mer "här och nu" och mindre utanför sig själva!<br />
Vilket i sig är positivt för både fysisk och psykisk hälsa men kan vara något man behöver uppmärksamma och fundera på. Det mesta som är nytt, dvs utanför våra "normala vanemönster" känns konstigt och kanske t o m fel i början.<br />
Tills man blir medveten om att det "nya tempot och att inte alltid vara på väg" har positiva effekter som hittills varit o-kända.<br />
<br />
Låt saker och skeenden i livet ta sin tid!<br />
<br />
Vill du ha hjälp med att hantera den processen så är du välkommen att boka Alexanderlektioner på Viloplatsen 4 eller i Zoom. Välkommen!<br />
<br />Barbro Olssonhttp://www.blogger.com/profile/06636340813134035489noreply@blogger.com0Göteborg, Sverige57.70887 11.9745657.165845 10.683666500000001 58.251895 13.2654535tag:blogger.com,1999:blog-2861814999371019465.post-6034468591235262782020-04-14T09:41:00.001-07:002020-04-14T09:45:25.232-07:00Det blev inga ägg i påsk...Denna påsken åt vi inga kokta ägg. Det blev helt enkelt inte av. Vi åt ingen särskild påskmat överhuvudtaget utan gjorde en enkel middag med pasta när vi blev hungriga.<br />
Påskpyntat har jag bara gjort lite på Viloplatsen 4. Eftersom det finns skyltfönster där tänkte jag att det är kul för de barn som eventuellt passerar.<br />
<br />
Så enkelt det var att strunta i traditionerna som hör till påsken.<br />
<br />
Vi är inte särskilt traditionsbundna vad gäller mat och högtider men om närmaste familjen träffas så hör det ändå till att äta ägg när det är påsk. Men i år när det bara var min man och jag som var i stugan så var det befriande skönt att inte göra något annat påskaktigt än att plocka några kvistar björkris och tre påskliljor. Att önska varandra och andra en Glad Påsk räckte gott.<br />
<br />
Nu när vårt samhälle och vår värld har fått ett ankare i form av Coronaviruset, så får vi ge vår uppmärksamhet till mer näraliggande saker och aktiviteter. Det kan bli början till ett annat slags liv där vi kan leva medvetnare och mer i samklang med vår inre och yttre natur. Ingen kan väl undgå att beröras av hur natur- och djurliv återhämtar sig. Det är fantastiskt, tycker jag!<br />
<br />
Känslan jag får från de flesta människor jag möter, i olika åldrar, från de närmaste bland familj och vänner till qigongdeltagare och mina elever är inte panik eller oro, utan ett slags lugn. Människor känns öppnare och friare och tycks ha lättare för att stanna upp. Mer uppfinningsrika. Det är som om vi (för stunden i varje fall) har fått chansen att lämna ekorrhjulet och får landa i något som är närmare oss själva och vårt egna inre tempo.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEimha6JLZQTZMfopY2iVQqw4Gu0yyHApY0Wnsn6CJcPKiU_BWcVa7ZH5kDs84UC2VWSy81WfsJq6KMjmCUajuJdBloAAi2pg-lmu-iywwVOZvJlnYzZ7TyFkm3E9oiJUkWB9RemtXGzJ7Wt/s1600/20200411_124519.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="900" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEimha6JLZQTZMfopY2iVQqw4Gu0yyHApY0Wnsn6CJcPKiU_BWcVa7ZH5kDs84UC2VWSy81WfsJq6KMjmCUajuJdBloAAi2pg-lmu-iywwVOZvJlnYzZ7TyFkm3E9oiJUkWB9RemtXGzJ7Wt/s320/20200411_124519.jpg" width="180" /></a></div>
<br />
Alexanderlektioner går som vanligt att boka på Viloplatsen 4 men nu är du även välkommen att boka onlinelektioner på Zoom genom att maila barbro@alexandertechnique.se<br />
<br />Barbro Olssonhttp://www.blogger.com/profile/06636340813134035489noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2861814999371019465.post-54704687153516895952020-03-19T06:50:00.001-07:002020-03-19T06:50:57.055-07:00"NonDoing och att vara i våra kroppar" är sådant vi behöver öva på just nu Läste en text i GP idag av Ulf Karl Olov Nilsson, om hur svårt och utmanande det kan vara för oss när vi nu pga Coronaviruset ombeds att jobba hemifrån, ej gå till skolan och inte gå på lokal och träffa vänner.<br />
Det svåraste tänker jag är nog oron och ovissheten om att bli smittad och att man kan smitta någon annan. Eller att man kan förlora jobbet och inte kunna betala hyran. Och att vi inte vet hur länge det kommer att hålla på och att inget förmodligen riktigt blir som innan efter detta...<br />
<br />
Men UKON's fundering handlade om utmaningarna att dels 1) stå ut med att inte göra någonting alls och dels 2) att stå ut med att bara vara i sin egen kropp.<br />
<br />
Att detta ses som något som man ska behöva "stå ut med" är intressant.<br />
<br />
När man böjar med Alexanderteknik så är det nämligen en skill och en konst som man får lära sig: att göra ingenting och att vara i sin kropp. Vi börjar där för att kunna nå varaktiga skillnader i kropp och sinne när vi lär oss att uppmärksamma och hejda våra ogynnsamma vanor och beteenden.<br />
<br />
Vad händer med oss när vi inte kan och får göra det vi brukar göra? Vi har förstås alla många olika reaktioner på det men först och främst så vill vi oftast inte vara med på att inte göra som vi brukar. För så starka är vanorna att det mesta känns fel och konstigt om man inte får göra som vanligt.<br />
<br />
I och med detta virus tvingas vi att stoppa en del av våra beteenden och sådant som vi tar för givet och självklart. Men om man tänker sig att detta är ett gigantiskt stopp där vi faktiskt får och har möjlighet att tänka efter hur och varför vi gör det vi gör och lever som vi lever. Då har vi möjligheten att medvetet välja hur vi hanterar våra reaktioner<br />
För att kunna göra det, är vår bästa utgångspunkt att vara i vår kropp och att inte göra någonting alls. Från det kan vi sedan välja hur vi bäst tar hand om oss själva och varandra. Stor chans är att det blir annorlunda och bättre än om vanan hade fått råda.<br />
<br />
Stress och oro har en tendens att sätta sig som spänningar och smärta i kroppen, samt påverka andningen och sömnen.<br />
Alexanderlektioner, fysiska eller online, kan hjälpa dig att bättre hantera den stress och oro som du kan uppleva just nu.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgv57qK4eUUO1BXRx26kc5edTxHPVzVoNbRoaJhA84HDeiiFvFOf4_vjMJcxVZxYrjxuppD6Qux_6SJ9ugdZPHbm_tpT95sZVDWle6u8UzbeDHWQMA9C7H5iGo7ovQtMFeJHrzy_Il1hyphenhyphenGZ/s1600/2020-03-19+14.44.02.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1015" data-original-width="918" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgv57qK4eUUO1BXRx26kc5edTxHPVzVoNbRoaJhA84HDeiiFvFOf4_vjMJcxVZxYrjxuppD6Qux_6SJ9ugdZPHbm_tpT95sZVDWle6u8UzbeDHWQMA9C7H5iGo7ovQtMFeJHrzy_Il1hyphenhyphenGZ/s320/2020-03-19+14.44.02.jpg" width="289" /></a></div>
<br />Barbro Olssonhttp://www.blogger.com/profile/06636340813134035489noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2861814999371019465.post-73383102555253166302020-03-13T11:54:00.000-07:002020-03-13T11:54:21.076-07:00Stopp! Bort med tassarna, hands off och håll fingrarna i styr!<h2>
Tvätta händerna med tvål och vatten! </h2>
<br />
<h3>
Ofta! När du har varit någon annanstans än hemma och haft dina händer och fingrar på dörrhandtag, ledstänger, betalat med kreditkort i affären, hållit i pengar, tagit i hand (för att du glömde att hälsa med foten) osv.</h3>
Tänk på alla gånger vi lutar oss på händerna mot något, ringer på ringklockor, håller i och fingrar på mobilen precis efter att vi tryckt upp en dörr. Alla platser där vi berör något efter att någon annan precis har gjort detsamma, t ex i tvättstugan, ledstången i trappuppgången, stolar vi drar ut, dörren till träningsskåpet, kundkorgar...ja, listan kan nog göras ganska lång. Precis efter det kanske våra händer och fingrar omedvetet kommer till vårt ansikte och till ögon, näsa och mun vilket inte är så lämpligt, i dessa tider.<br />
Därför är det enklaste av råd, tvätta dina händer efter alla konstens regler bland det viktigaste vi kan göra just nu. Om det inte går så är det bra att ha med sig handsprit som alternativ.<br />
<br />
Det och att hålla oss hemma om vi är det allra minsta krassliga, är vårt eget personliga ansvar för att inte sprida ev. smitta eller själva bli sjuka.<br />
<br />
I dessa omvälvande tider av Corona och pandemi står vi väl alla som tagna på sängen. Att början på 2020 skulle få hela världen att stanna upp, var det nog ingen som förväntade sig.<br />
<br />
Smärta, spänningar och obehag som ej går bort utan blir värre är ofta det enda som får oss människor att stanna upp och som får oss att ta det lugnt, lyssna in hur vi mår och ta hand om oss själva.<br />
<br />
Kanske kan vi se den tid vi är i nu, som något liknande, men i större skala. Något som får tillräckligt många människor, samhällen, länder, ja, en hel värld att stanna upp och tänka efter hur vi lever våra liv och fråga oss själva vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt. Hur tar vi hand om oss själva, varandra, djur, natur och vår planet. Allt hänger förstås ihop.<br />
<br />
Alexanderteknikträning:<br />
Jag läste någonstans att vi "pillar" oss i ansiktet ca 23 ggr i timman och oftast gör vi det omedvetet och reflexmässigt.<br />
De senaste veckorna har jag påminnt mig själv många gånger varje dag om att bli medveten om dessa vanor och blivit förvånad över hur ofta som jag kliar mig i pannan, flyttar på håret, fingrar på kinden osv.<br />
Nu är jag medveten om reaktionen och impulsen att göra det och kan oftast hejda dessa rörelser. Allt eftersom släpper då vanan och reflexen.<br />
<br />
Just nu har du ett fantastiskt tillfälle att öva på Alexanderteknik!<br />
Stanna upp, observera vad du gör med dina händer och fingrar. Lägg märke till om och i så fall hur ofta de når ansiktet. Först kan du bli varse vad som triggar rörelsen; kliar det, är det nervositet, håret som är i vägen eller har du glasögonen som behöver skjutas upp på näsan. Sedan kan du lära dig att hejda rörelsen och beteendet!<br />
<br />
På köpet blir du kanske medveten om någon annan vana som du också vill bli av med!<br />
<br />
Ta hand om dig!<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjeE7Pj4MlvCfXjodMdgd2a9xuHUOhCld6hzjMc32s9fCgR8NT5aOV8dPjTOi7azIVfSQbvLuxriWPFDTMqXCUIPjxBtYBy9S_BQLI1ZSliDeHd2jYLnuDE1IHPqQ2wTw5qkwLJxoVWUns7/s1600/20200228_164844.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="900" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjeE7Pj4MlvCfXjodMdgd2a9xuHUOhCld6hzjMc32s9fCgR8NT5aOV8dPjTOi7azIVfSQbvLuxriWPFDTMqXCUIPjxBtYBy9S_BQLI1ZSliDeHd2jYLnuDE1IHPqQ2wTw5qkwLJxoVWUns7/s320/20200228_164844.jpg" width="180" /></a></div>
<br />
<br />Barbro Olssonhttp://www.blogger.com/profile/06636340813134035489noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2861814999371019465.post-70369109905732725282020-02-24T05:23:00.000-08:002020-02-24T05:23:32.331-08:00Vakna som om du var en småstad en tidig morgonSer en småstad vakna upp runt omkring mig. Någon putsar fönstren inifrån biograffoajén, någon annan ställer upp dörren till sin butik och i stadens äldsta herrekipering ser jag min generations efterträdare stå och titta ut genom skyltfönstret.<br />
Genom hans ögon började jag att se staden vakna. Kanske funderar han på vad som kommer att komma in i dagens kassa, hur många kunder som kommer att komma in och småprata bara för att ha någon att prata med eller för att se om det finns något passande kvar på reahyllorna. Kanske tänker han på att ta en kopp kaffe.<br />
<br />
Allt är ännu lugnt och stilla, jag ser mest pensionärer gå omkring dragandes på dra-maten, skjutande framför sig rollatorer eller ännu ett tag förlita sig på tryggheten från en käpp.<br />
Stadens nyaste café öppnar tidigt och några få har satt sig med kaffe och laptop eller som jag med cappuccino och IPad.<br />
<br />
Om några timmar lär caféet ha fullt med lunchgäster och huvudgatans trottoarer kommer att känna mångas fotsulor och snabba steg på väg till eller ifrån. Fast här kan man även gå säkert mitt på den bilfria gatan.<br />
<br />
Jag tänker på hur var och en börjar sin dag. Jag undrar hur många som stressar och rusar på morgonen för att hinna i tid till jobb och skola och hur många som ger sig själva gott om tid?<br />
<br />
Visst vore det hälsosamt att börja dagen lika långsamt såsom en småstad tycks göra.<br />
<br />
Idealiskt är förstås att vakna utvilad av sig själv och med tid att ligga kvar en stund om man vill. Att hinna vakna både med kropp och sinnen. Att likt katten sträcka och vända på sig för att låta kroppens alla sidor både ta emot stödet från underlaget och att ge stöd åt täcket. Att öppna ett öga i taget och släppa in ljus och världen runtomkring. Röra tår, fötter, fingrar, händer. Slumra lite till medan tankarna vaknar till minnesfragment av nattens drömmar, planer och förväntningar på dagen.<br />
<br />
Tänk om man hinner tänka till, en stilla stunds paus innan man viker undan täcket, vänder sig på sidan för att sedan sätta sig med fötterna i golvet och huvudet upp.<br />
<br />
Att i denna stilla paus ge dagen möjlighet att ta en annan väg än den som alltid går igång när vi omedvetet sätter igång ett tåg med vagnar fulla av gamla vanor i form av idéer, tankar, känslor, spänningar, smärta, förväntningar, rörelsemönster, kroppshållning, andning osv.<br />
<br />
Det skulle kunna bli en dag som är lättare och friare. Det skulle kunna bli en dag då de gamla vanliga reaktionerna och förväntningarna hejdas innan de ens fått fäste. Det skulle kunna bli en dag då du tillåter dig att välja nya tankar och nya sätt att hantera det du under dagen möter.<br />
Nya tankar och nya sätt att hantera det du möter kan innebära att du väljer att lyssna på kroppens signaler, att du säger nej istället för ja eller ja istället för nej, att du istället för att hålla andan och hålla upp axlarna, andas ut och låter axlarna vara i fred. Du kan välja att ta kortare steg och gå långsammare eller njuta av att utan att anstränga dig gå så fort som känns bekvämt. Tänk om du väljer att stå i jämvikt på båda fötterna istället för att hänga på ena höften och att du har panoramaseende istället för tunnelseende. Du kanske väljer att ta en promenad på lunchen och frågar om någon vill hänga med istället för att hänga med dit ni alltid går.<br />
Vem vet vad som kan hända om du flera gånger under dagen medvetet tänker på att att göra mindre istället mer. Förmodligen blir den lättare och friare både i kropp och sinne.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIXBBxWM-UD5MWzVNm08KMQU9GGmh4qL8XLBVmIRikr-X7wJGK2EYUMvDG8UzGHlOxaorig779SPt27VrqOu6pDRfNPavJctjhypMg5ZxOQLwz_tYx3_AGyGkhU_8Y2Bkg6fBU9vbEpa4k/s1600/20200224_095645.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="900" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIXBBxWM-UD5MWzVNm08KMQU9GGmh4qL8XLBVmIRikr-X7wJGK2EYUMvDG8UzGHlOxaorig779SPt27VrqOu6pDRfNPavJctjhypMg5ZxOQLwz_tYx3_AGyGkhU_8Y2Bkg6fBU9vbEpa4k/s320/20200224_095645.jpg" width="180" /></a></div>
Barbro Olssonhttp://www.blogger.com/profile/06636340813134035489noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2861814999371019465.post-87884149453994698402020-01-29T07:13:00.004-08:002020-01-31T07:35:24.197-08:00Så trist att vara sjuk och inte kunna jobba men ändock till nytta på sikt!<h3>
Det tar emot att lämna återbud, att ställa in och att säga nej till den som akut hör av sig för en Alexanderlektion. Men kanske är en förkylnings transformerande effekt till gagn för både mig själv och mina elever.</h3>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag blev förkyld i helgen och är skönt nog nu på bättringsvägen men har funderat en hel del på det här med hur sårbara vi är som enmansföretagare. Vi förlorar inkomst och har vi otur så tappar vi kunder och uppdrag vilket förstås är jättetråkigt och stressande.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag är så glad, av olika skäl, att jag arbetar med Alexanderteknik och Qigong. För det innebär att jag som yrke har att hjälpa andra människor med bl a deras hälsa och för att kunna göra det behöver jag prioritera och ta hand om min egen hälsa. Det brukar gå bra och när jag går in i känslan så upplever jag en enorm tacksamhet för att det har varit så de senaste 30 åren då jag haft eget företag. När jag var barn och tonåring var jag ofta sjuk i förkylningar, halsflusser, urinvägsinfektioner och ont i magen. Även det vände faktiskt när jag började med Alexanderteknik (ska blogga om det vid ett annat tillfälle). </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det går så klart inte att gardera sig helt. Sjukdomar kan uppstå, man kan snubbla och bryta en arm eller så sätter sig en förkylning på bröstet så att man helt enkelt får kapitulera och gå och lägga sig tills den behagar lätta.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Om inte förkylningen är av det kraftigare slaget så kanske man väljer att jobba fast man känner sig kass eller att man börjar att jobba igen för tidigt. Det fungerar dock inte så bra när man ska jobba direkt och nära en annan människa. Dels för att förkylning kan smitta eleven/deltagarna men också för att det är svårt att vara i den balans, både fysiskt och mental, som behövs för att möta en annan människa, där de är, om man inte mår bra. Jag vet, för att jag har gjort det när jag var yngre. Jag intalade mig att jag var frisk nog men tyvärr så brukade det komma bakslag. Ny förkylning eller att rösten tog stryk och att problemen hängde i länge.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag lärde mig att tänka om och även i detta har Alexandertekniken varit och är till min hjälp. Jag har lärt mig att stanna upp och att vänta in mig själv.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag tänker att vi människor ibland behöver ett ännu större mått av stopp och stillhet än vad vi får när vi bara vilar eller sover. För egen del så upplever jag att t ex en förkylning ger mig det. Jag tar sällan någon febernedsättande utan låter kroppen sköta om rytmen i läkningen.<br />
<br />
När jag gick AT-utbildningen i England så tog jag hellre båten än flyget. Jag ville vara i en aningen mer närvarande upplevelse av distansen jag skulle färdas. 24 timmar på båt gav större möjlighet till det. Det är lite samma som att friskna till utan febernedsättande, jag kan medvetet färdas med förkylningen tills den börjar släppa.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<span style="background-color: white;"><br /></span></div>
<div>
</div>
<div>
<div class="separator" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;">
<img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="900" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivWfPwK4sQ8BnPcknVN2PFcvMVvVp9QOvTG8GZ1-9dCYNnDl6TjfNi81Ld7ksvJq53XHOEKmKvKECgtE_hK1yPDZptgbZbeUq9o51SpJK5HzH_zZoIXjT49EDuPIJdBFRsRmzJQfnnf3y2/s320/20200120_215134.jpg" width="180" /></div>
Under tiden låter jag det som är och känns finnas där. Det jobbiga och det onda har sitt berättigande utan att jag försöker göra så mycket åt det eller önskar att det går över (det kan vara svårt). Jag låter mig vara i det och acceptera det. Uppskattar att bäras upp av sängen/soffan och kuddarna och omhuldas av värmen från täcket och ta in energin i luften som kommer genom det öppna fönstret.<br />
<br />
Att inte behöva vara någon annanstans än hemma där jag har allt jag behöver känns då som världens lyx och som balsam. Då kan jag också släppa tanken på förlorad inkomst och att det blir stökigt att hitta nya tider eller andra lösningar, för det hör inte hemma i denna stunden.<br />
<br />
<br />
Från sömn till vakenhet, från medvetna tankar till drömmar sker det saker. Kroppen läker och hälsa återvänder. Det är lite som att ömsa skinn och att kunna släppa fram en ny Barbro. Så minns jag att det var när barnen var små. Efter feber hade de ofta gått igenom en ny utvecklingsfas.<br />
<br />
Jag kan tänka mig att det är samma sak när vi är vuxna, febern får bränna bort vad som inte längre behövs för att något nytt ska kunna växa fram.<br />
<br />
Så på kort sikt har jag förlorat lite pengar men på lång sikt har jag stärkt min hälsa och utvecklats som människa. Tack vare en helt vanlig men ändock så jobbig förkylning!<br />
<br />
Hur hanterar du när du drabbas av förkylning och står och väger mellan att jobba eller att stanna hemma?<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
Barbro Olssonhttp://www.blogger.com/profile/06636340813134035489noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-2861814999371019465.post-11238036845309943262019-10-30T09:58:00.001-07:002019-10-30T10:10:59.456-07:00Jag la visst ifrån mig min vision på Coop...Jag hade en insiktsbringande upplevelse nyligen. Ett slags uppvaknande av ett mentalt vanemönster. Inget nytt under solen utan sådant där som jag vet men plötsligt bottnade jag i insikten på ett nytt och djupare ställe.<br />
<br />
Under sensommaren och hösten har jag då och då funderat på något som jag har lust att göra. Vet<br />
inte riktigt hur det ska gå till, men det är något som känns intressant och spännande för mig.<br />
En dag kom denna idé till mig extra mycket och starkt. Det kändes som en vision och den ville jag inte släppa taget om.<br />
Jag kände att jag ville få idén på pränt för att kunna tydliggöra mina tankar. Så jag gick till närmaste Panduro-butik för att köpa ett stort ark. Jag köpte två och gick sedan därifrån med en rulle under armen. Väldigt nöjd och uppfylld av det hela gick jag vidare till en mataffär. Mina tankar surrade och snurrade...Med den ena häftiga idén efter den andra plockade jag mina varor och gick till kassan, betalade och gick ut.<br />
Då upptäckte jag att rullen med mina stora pappersark var borta, jag hade den inte längre under armen. Jag gick in i butiken igen, tittade mig omkring, letade och frågade flera som jobbade där, även i kassa om de hade sett min rulle. Ingen hade sett den och jag kunde inte hitta den.<br />
Jag lämnade affären och spekulerade i om jag tappat bort rullen någon annanstans..<br />
<br />
En röst inom mig sa: Äsch, strunt i rullen, det var kanske ingen bra idé ändå..."<br />
En annan röst sa: "Ska du bara lägga ifrån dig din idé, din vision så där? Var den inte viktigare än så? Tror du inte på att den är möjlig"<br />
<br />
Det var här insikten landade med ett brak!<br />
Många idéer och tankar släpper jag taget om ganska omgående men de hade faktiskt kunnat leda<br />
vidare till något riktigt bra om jag hade agerat på dem i stunden. Jag släpper dem och tappar sedan bort dem. Energin är borta och det finns inget kvar att bygga vidare på. Delvis tappar jag dem för jag är inte längre närvarande och förankrad där jag är. Tankarna sker bara i huvudet.<br />
Hade jag varit närvarande hade jag inte lagt ifrån mig min rulle någonstans och sedan gått vidare.<br />
<br />
Det blev viktigt för mig att hitta dessa papper för att idén jag bar på inte skulle försvinna eller vattnas ur. Så jag tog en vända till i affären och hittade rullen ovanpå potatisen...<br />
Jag blev verkligen glad av att hitta dem just bland potatisen. Det gav mig en fin symbolik för att min idé är jordnära och viktig. Den ska planteras i näringsrik jord och vattnas regelbundet.<br />
<br />
Det ska bli roligt att klippa och klistra, skriva upp idéer och lösningar, använda många färger och skapa min visionstavla. Så får vi se vad det kan leda till!<br />
Det är nu det roliga och spännande börjar med att släppa fram en kreativ process där allt kan få vara möjligt!<br />
<br />
Jag tänker att idéer, drömmar och visioner är som riktningar. De behöver vara tydliga intentioner som man tänker och återkommer till, om och om igen. Då transformeras de till något som är närvarande och medvetet i sinnet och vars effekt kan utvecklas till något som skapar storverk.<br />
<br />
Tänk, du också, på att uppmärksamma dina drömmar och dina visioner. Vart vill de leda dig och vart vill du ta dem?<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDW3wMRqMS3ufODy1sBy9TzsyB4vXKXgq0hGWhlbXzSyVJc50B6zViDC5hew7oqmBrLkHWha3R-NSjahRT3eWJwxN2ZGAJB_66gG5B9y9DqQQymDM10kAZTfYQsy0sjlJ-PKFtrzcudHpy/s1600/20191030_172148.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="900" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDW3wMRqMS3ufODy1sBy9TzsyB4vXKXgq0hGWhlbXzSyVJc50B6zViDC5hew7oqmBrLkHWha3R-NSjahRT3eWJwxN2ZGAJB_66gG5B9y9DqQQymDM10kAZTfYQsy0sjlJ-PKFtrzcudHpy/s320/20191030_172148.jpg" width="180" /></a></div>
<br />Barbro Olssonhttp://www.blogger.com/profile/06636340813134035489noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2861814999371019465.post-1968635006745208872019-09-26T07:25:00.003-07:002019-09-26T07:25:59.506-07:00Beröring och Alexanderlärarens magiska händer.Nyligen var det en föreläsning på Folkuniversitetet med tema att det är livsviktigt att röra vid varandra och att vi tyvärr rör vid varandra allt mindre.<br />
<br />
Jag missade tyvärr föreläsningen men har hört att den var mycket bra. Som tur är så får jag regelbundet Tidskriften Folkuniversitetet och senaste numret innehöll en artikel och en intervju med Helena Backlund Wasling, som höll i föreläsningen. Hon är hjärnforskare i neurofysiologi vid Sahlgrenska akademin, GU.<br />
<br />
Hon forskar på nervtrådar som kallas CT-fibrer. Dessa regerar på beröring på ett annat sätt än vanliga känselceller. CT-fibrerna förmedlar om beröringenär skön eller obehaglig. Dessa fibrer kommunicerar med delar av vår hjärna som har hand om känslomässiga upplevelser och gör att beröring kan få oss att känna oss tillfreds, lugna och behagliga.<br />
<br />
Det finns en teori som säger att CT-fibrerna finns för att vi ska bli berörda av våra föräldrar och att vi sedan ska upprepa beteendet för att bli trygga och harmoniska individer. Man vet idag att nyfödda som växer upp utan beröring riskerar att växa upp med ett nervsystem som inte utvecklas som det ska. Vilket kan leda till större risk att utveckla kroniska smärttillstånd som vuxen och att man sämre klarar av att hantera stress.<br />
<br />
Helena Backlund Wasling säger också att troligtvis så följer behovet av närhet och beröring med oss hela livet. (Det tycker jag själv låter ganska självklart).<br />
Hon har skrivit en bok som heter Närmare.<br />
Tyvärr så har vi idag både mindre ögonkontakt och beröring än vad vi har haft tidigare då många mänskliga möten idag är ersatta av sociala medier och knappar att trycka på.<br />
På Hagabadet är det många medlemmar som särskilt uppskattar de pass där instruktörerna går runt och med sina händer guidar dem till en bättre rörelse. Det är alltså inte bara stunden hos massören som gör skillnad. Att kramas är gott för kropp och själ! (Helst ska man kramas 20-30 sekunder för att frisätta "lugnochrohormonet" oxytocin).<br />
<br />
Jag vet, av egen erfarenhet och från vad mina elever säger, att beröringen under en Alexanderlektion är fantastisk. Det är känt att Alexanderlärare har "magiska händer"!<br />
Det som är magiskt är att vi tränas i att vara mycket skickliga i varsam beröring som "lyssnar och guidar" utan att man för den skull manipulerar eller knådar.<br />
<br />
En elev sa för många år sedan under sin Alexanderlektion, "Så här har nog ingen tagit i mig sedan jag var ett litet barn". Stödjande, tryggt, varsamt och utan att kräva något.<br />
<br />
En närvarande och bekräftande beröring som jag tänker mig kommunicerar direkt med CT-fibrerna.<br />
Detta är ännu en positiv effekt och bonus av Alexanderlektioner!<br />
<br />
Katten SilverSune gillar också beröring och när han är riktigt kelen gosar han in huvudet i min hand. Själv tycker jag det är alldeles magiskt med katter! Att klappa en katt tror jag också stimulerar CT-fibrerna.<br />
❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg2ECiPAkrOGZhvVZZF8ko27zIEgm6d_CauHA6r9qoEobkP8tiJMi7nmJlqsMiCjXw_IvcBpg1yR_74iVIG97wKtWs6g23oVmHPJPTmj8k3740_8E-V4vvRKoD1kxsbWoWuNR59jGvs7NKG/s1600/20190612_164218.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="900" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg2ECiPAkrOGZhvVZZF8ko27zIEgm6d_CauHA6r9qoEobkP8tiJMi7nmJlqsMiCjXw_IvcBpg1yR_74iVIG97wKtWs6g23oVmHPJPTmj8k3740_8E-V4vvRKoD1kxsbWoWuNR59jGvs7NKG/s320/20190612_164218.jpg" width="180" /></a></div>
<div>
<br /></div>
Barbro Olssonhttp://www.blogger.com/profile/06636340813134035489noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2861814999371019465.post-20510370119811745582019-06-26T03:36:00.000-07:002019-06-26T03:36:59.051-07:00Rörelse, beröring och andra människor"Sommar" på radion är en fin tradition som jag under senare år för det mesta missar. Men igår hade jag turen att slå på radion när det nyss hade börjat!<br />
Sommarprataren var Anders Hansen, överläkare i psykiatri som har skrivit flera böcker som jag inte har läst.<br />
Däremot har jag läst intervjuer med honom och lyssnat på honom när han varit inbjuden föreläsare på Hagabadet. Det var ett mycket bra Sommarprogram och det var nog många som lyssnade som precis som jag fick mycket att tänka på. Det var många viktiga saker som han pratade om! Jag rekommenderar dig att lyssna på det om du har möjlighet! Länk<a href="https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7248991" target="_blank">https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7248991</a><br />
<br />
Det som jag vill sätta fingret på här är beteenden, skärmar, mobiler och vad vi tappar på vägen.<br />
Rättare sagt, våra starka vanor av att ägna mobilen tid ofta och mycket gör att vi tappar intresset för annat som t ex människor omkring oss. Sitter vi tillsammans med andra och har mobilen framme så är det oerhört stor chans att man tar upp den och kollar med jämna mellanrum. Som genom en dimma uppfattar man då vad den andre säger eller utstrålar.<br />
Jag har lagt märke till att om jag är ute o fikar med någon och den personens mobil ringer och personen blir upptagen en stund. Då tar jag upp min mobil för att se "om något har hänt". Det är som gäspningar, beteendet smittar.<br />
<br />
Sociala medier blir bättre och bättre utvecklat för att fånga vår uppmärksamhet och aktivera hjärnans belöningscenter! Det är alltså Big Business och stora pengar att tjäna för företag med annonser som stjäl vår Uppmärksamhet.<br />
<br />
Vi låter det ske...det är det värsta, tycker jag. Det är tydligen inte ovanligt att vi tillbringar 3-5 timmar dagligen framför någon form av skärm. Det tar så mycket tid att vi inte hinner/orkar röra oss eller sova så mycket som vi behöver. Vi orkar inte heller umgås med andra. Det är ju förfärligt! Vi är sociala varelser som behöver andra människor, vi behöver kunna se ögon och kroppsspråk. Vi behöver höra skiftningar och nyanser i andras röster och vi behöver i allra högsta grad beröring. Vi tappar också bort vår egen kropp, att vara närvarande i sin kropp.<br />
Enligt Anders Hansen har vi aldrig varit så isolerade som nu. Ständigt uppkopplade med världen men som isolerade öar ändå. Det är sorgligt!<br />
<br />
Jag låter det ske, jag kan inte skylla på mobilen att jag tar upp den. Hur smarta företagen som utvecklar sociala medier än är så är det mitt eget ansvar att säga Stopp.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0HODS8LEHB9W1vjlay6G5CA73QVaICwMQPKC1qYDBgR1e-pJq6FQd-1aIwDRLPV6a1lZMZSl5SbwVxmHzL7_rwQF52zDEXR2ELGpcbRZD-KU3LPRPeIYp68nzABgokwmi63GjMPyd1tQS/s1600/20190626_122551.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="900" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0HODS8LEHB9W1vjlay6G5CA73QVaICwMQPKC1qYDBgR1e-pJq6FQd-1aIwDRLPV6a1lZMZSl5SbwVxmHzL7_rwQF52zDEXR2ELGpcbRZD-KU3LPRPeIYp68nzABgokwmi63GjMPyd1tQS/s320/20190626_122551.jpg" width="180" /></a></div>
<br />
Anders Hansen rekommenderar Digital Disciplin.<br />
Jag tänker använda mig av Alexanderteknik för att utveckla det under sommaren.<br />
<br />
Som med de flesta vanor vi har utvecklat, som kan skada oss eller hindra oss från att utvecklas, behöver vi först bli medvetna om dem och förstå dem för att kunna göra något åt dem. Att läsa Hansens bok Skärmhjärnan för att lära mig mer om hur vi förändras av skärmar och sociala medier är en start.<br />
Jag tänker observera mina vanor runt mobil, IPad och laptop. Hur gör jag, vad triggar mina vanor med skärmar. Är jag "svår att nå" när jag är uppkopplad?<br />
Hur jag använder mig själv när jag håller mobilen eller sitter framför en större skärm det har jag koll på och där tar jag bra hand om mig själv.<br />
(För många är det en orsak till nack och ryggont och då är Alexanderlektioner en bra hjälp. Företag skulle ha stor nytta av att bjuda in Alexanderlärare att föreläsa och ge lektioner till personal som sitter hela dagar framför datorn).<br />
Själv är jag intresserad av mängden tid som jag ägnar åt t ex sociala medier och vad jag skulle kunna göra istället och om jag kan vara mer effektiv när jag t ex uppdaterar och gör inlägg på min företagssida och på Instagram. Är det en bra idé att först skriva en blogg på papper och sedan skriva in den?<br />
<br />
Jag ska öva på att hejda "pillandet och upplockandet" av mobilen. Tänk vad mycket mysigare att hålla min man i handen eller att klappa katten.<br />
Kan jag lämna den hemma? Ska jag ha den i ryggsäcken istället för att ha den i fickan eller i handen när jag tar med mig den.<br />
Är det möjligt att ha fasta tider för användandet av allt som har med skärmar att göra?<br />
<br />
Här ska utforskas! Att ha en så rejäl vana som ändå är ganska nyskapad är en utmaning att ge sig i kast med. Vi är dessutom många som ägnar oss åt detta kollektiva betéende, vilket gör det både svårare och ännu viktigare att förändra det.<br />
<br />
Hur förhåller du dig till mobiler och andra skärmapparater? Är du "fast i en vana" eller har du kontroll och väljer sparsamt när du använder dessa små underverk?<br />
<br />Barbro Olssonhttp://www.blogger.com/profile/06636340813134035489noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2861814999371019465.post-2148903725084285262019-05-08T08:12:00.002-07:002019-05-11T09:47:40.437-07:00När fel känns rätt och rätt känns felDet finns tillfällen när man ska lyssna på förnuftet o andra tillfällen när man ska lyssna på känslan. Skummade nyligen igenom en artikel som berättade om hur många framstående och mycket intelligenta människor låter känslan och magen ta beslut. Många gånger när man nonchalerar sin känsla och intuition ångrar man sig efteråt, för det visade sig att den hade rätt...Rädslan för att det ska bli "fel" får allt för ofta styra.<br />
Förmodligen är det bästa, som vanligt, en fin balans av att kunna lyssna till all sin kunskap, medveten och omedveten.<br />
<br />
Vi litar nog som regel på vad vi känner i kroppen och på vad våra sinnen säger oss t ex om var vi har tyngden på fötterna eller om vi är framåt- eller bakåtlutade.<br />
Jag skulle vilja påstå att vi inte kan lita på att det vi känner stämmer med hur det verkligen är. Det framgår tydligt när någon börjar med Alexanderteknik.<br />
<br />
F.M Alexander konstaterade efter att ha observerat sig själv och sina vanor i många år att när han följde sin känsla av vad som var rätt och kollade sig själv i spegeln, då såg han att hur det kändes inte stämde med hur det såg ut. Han kunde t ex känna att han stod rakt men i spegeln såg han att han lutade snett åt ena hållet. Valde han då att räta upp sig, kände han sig istället plötsligt sned... <br />
Att lära in nya, friare och bättre sätt att använda sig själv på är därför ofta förenat med motstridiga upplevelser och känslor. Det kan kännas lätt men onaturligt. Rörelse kan kännas fel men mer i balans. Man kanske känner sig stadigare och starkare men stel. Man kan känna sig alldeles underbart fantastisk fri, lätt, lång, upprätt, stark och stolt men vara rädd för att vara i det. För kanske ser man mallig ut, kanske kommer andra tro att man är stöddig...<br />
Det är säkert en av anledningarna till att det är så svårt att ändra vanor.<br />
<br />
Som Alexander sa: "Obviously, any new use must feel different from the old, and if the old use felt right, the new use was bound to feel wrong".<br />
<br />
Vad gör man då om man inte kan lita på hur det känns, om fel känns rätt och rätt känns fel?<br />
<br />
Vårt kinestetiska sinne, vår sinnesuppfattning om hur vi har vår kropp kan "förvanskas" av våra vanor. Om vi tillräckligt länge haft kroppstyngden mest på ena benet så vänjer vi oss vid det. Det blir en vana. Det känns rätt, familjärt och tryggt. Vi känner igen oss. Det kommer inte längre att kännas som att man står mest på ena benet. Men i den stund som vi får lika mycket tyngd på båda kommer vi istället uppleva det som om vi har för mycket tyngd på det andra benet.<br />
Är vi vana att luta huvudet bakåt med hakan lite framåtskjuten kommer vi känna det som om vi drar in hakan när vi får huvudet mer riktat uppåt. Om vi är lite eller mycket ihopsjunkna framåt med krummad bröstrygg och har det som vår "normala kroppshållning" så kommer vi känna att känna det som om vi intar givakt och lyfter upp bröstet när vi blir mer naturligt upprätta.<br />
<br />
Under en serie Alexanderlektioner får du guidning i att stanna upp, att observera<br />
och hejda dina vanor och du lär dig att tänka på ett nytt sätt. Det är en tid då man även får öva på att acceptera att det kan kännas konstigt och fel när man inte gör som man alltid har gjort. Under lektionerna använder vi ibland speglar så att du får bekräftelse på att det inte ser konstigt ut. Det är en process över tid, där man låter sig själv ta mer plats. Muskler börjar arbeta på nya sätt, bröstkorg och andning kan få röra sig med mera vidd, nacken tillåts vara fri och huvudet får återta sin ursprungliga uppgift av att rikta och leda resten av kroppen. Medvetenheten om den egna kroppen, underlaget och rummet blir mycket större och medveten närvaro blir vardagsmedvetenhet.<br />
<br />
Man lär sig att tänka riktningar och att låta hela kroppen inifrån och ut öppna sig och få mer utrymme. Att förlängas och att expandera är något helt annat än att "göra riktningar" i form av att sträcka sig, stretcha, lyfta, placera eller på andra sätt korrigera sin kropp.<br />
<br />
Du som har ett intresse av djup och varaktig förändring kommer att älska Alexandertekniken för du<br />
lär dig ett förhållningssätt som du kan använda dig av i allt annat som du gör!<br />
<br />
<div>
<br /></div>
Barbro Olssonhttp://www.blogger.com/profile/06636340813134035489noreply@blogger.com0