Trender och vanor

Varje tid har sina trender och ideal. VANOR!

När FM Alexander började sin undervisning kom kvinnor med korsett till hans lektioner. Smal midja var inne. Även att sträva efter "militärhållning" med upplyft bröstkorg och indragen haka var eftersträvansvärt.
Både den snörda midjan och det upplyfta bröstet var direkt skadligt och påverkade andningen negativt. Det var säkert ingen som tyckte att det var bekvämt men eftersom det var dessa "linjer" som var poppis härdade förstås de flesta ut och vande sig vid obehaget. Vill man vara fin får man lida pin, heter det ju!
Alexander fick t ex be sina kvinnliga elever att lämna korsetten hemma.

Andra modegrejer är t ex höga klackar och spetsiga tår på skor. Även om vi inte använder det har nog de flesta skor med liten klack. Och de flesta har nog skor som är lite för smala och korta i tån.Det är nästan omöjligt att hitta skor som inte är förhöjda i hälen och har en hälsosam tåbredd om man inte köper VivoBarefoot, Nimble o liknande.
Nackkragar var väldigt vanligt att få utskrivet om man var spänd i nacken för 30 år sedan. Var o varannan gick runt med det, minns jag. Jag provade det själv ett tag innan jag började med Alexanderteknik. Problemet är att om man använder en sådan för mycket, så blir det samma effekt som vid användandet av korsett, de egna musklerna kommer att förlorar styrka. Bra o viktigt att få den hjälpen ibland men inte hela tiden. Nu ser man inte sådana kragar särskilt ofta.
Fundera gärna och ge exempel på vilka fler saker vi "gärna gått/går med på" för att det är mode, inne och kutym. Som blir VANOR!

Vi matas med artiklar, böcker, löpsedlar och kursutbud av olika slag som berättar om varför vi bör stå istället för att sitta, sträcka på oss istället för att sjunka ihop, dra bak nacken för att motverka gamnacke, hålla in magen för att aktivera core och dra bak axlarna för att inte bli kutryggiga...Tyvärr är det inte så lätt att följa dessa råd utan att få andra besvär istället...

Många som börjar med Alexanderteknik kommer för att de har ont i kroppen och/eller känner sig spända i nacke och axlar. Det är inte ovanligt att det spända tillståndet kommer av att de försöker motverka att sjunka ihop. De har läst på, googlat och/eller fått tips av PT och fysioterapeut. För att inte hamna med gamnacke och krummade axlar så försöker de att "hålla en god hållning" genom att sträcka på sig, lyfta bröstet, dra in hakan och dra axlarna bakåt.
Om du prövar själv medan du läser detta så känner du nog att det blir väldigt spänt.

Vi behöver kunna både sträcka och böja vår kropp, både svanka och krumma ryggen och böja nacken framåt och bakåt. Vi behöver kunna röra oss i sidled och i spiraler. Vi mår bäst när vi har en bra rörlighet åt alla håll men det är lätt att hamna i rörelse-och kroppshållningsvanor.

Att sitta med gamnacke eller hänga på en höft är vanligt. Eller att sitta med böjd nacke och rygg många timmar varje dag. Vi vet nog alla hur jobbigt det kan kännas. Men om vi sträcker upp oss och drar axlarna bakåt och håller det i många timmar så blir det också väldigt spänt och jobbigt. Eller hur?

                                                   (Foto av Clarisa Guerra/Unsplash)

Jag är väldigt glad att jag kan lära mina elever hur de kan släppa den onödiga anspänningen i kroppen genom att de blir medvetna om vad de gör som inte behövs. Det är inte nödvändigt att anstränga sig och spänna sig så mycket som ofta är fallet. Slutar man att göra det som är fel, dåligt eller för mycket så gör det som är bra sig självt.
När man lär sig att stanna upp och tänka på ett nytt sätt får man både mer tid och mer möjligheter till förändring. Då behöver man inte hamna och stanna i positioner som ger för onödig belastning och obalans i långa stunder. Vi kan låta längd, bredd och volym få expandera inifrån om vi kan släppa våra begränsande vanor.

Det blir skönare och lättare att vara närvarande i sin kropp med hjälp av Alexanderteknik. Med fler nyanser i hur vi tänker och hur vi använder vår kropp i olika aktiviteter så blir det här med god kroppshållning en bonus, det kommer på köpet.

Att så lite kan göra så stor skillnad

Vi har nog alla varit med om att lyfta upp något från marken och i stunden inse att vi förväntat oss att föremålet är tyngre än vad det i verkligheten är. Det brukar bli en chock och en kännbar felbedömning om vi tar i med muskelkraft som skulle behövas för att lyfta 20 kg potatis när vi ska flytta en fjäder.

Det är vanligt att vi navigerar runt i vardagen med en vanemässig felbedömning av hur mycket spänning och kraft vi behöver för att göra det vi gör.

Du kan testa själv idag genom att stanna upp och tänka efter när du håller i handtaget för att öppna en dörr, lyfta din väska, hålla i mobilen, när du pratar, när du andas, tränar på gymmet, lyfter gaffeln till munnen, sitter upprätt eller står och väntar på bussen. Om du kan släppa en del av anspänningen du har i kroppen betyder det att den inte behövs för det du just ska göra.

Antingen så tar du i mer än vad som behövs för att du missbedömt situationen eller för att du alltid har för hög spänning kroppen (som helhet eller i vissa muskler). Det kan också vara så att du i stunden känner dig stressad, är irriterad eller känner dig arg, för det kan också utlösa för hög spänning i din kropp.

När jag under en Alexanderlektion ber eleven att tänka på att t ex låta nacken vara fri eller att inte hålla knäna böjda eller bakåtlåsta så kan det betyda att onödiga spänningar släpper även i helt andra områden i kroppen.

Det är vanligt att eleven reflekterar över detta, under eller efter en lektion, och ofta uttrycker en förvåning över att det tycks behövas så lite för att det ska ske så mycket och bli  så stor skillnad.

Uttrycket "less is more" finns som tryck på t-shirts och muggar och skulle kunna vara en tänkvärd tatoo att ha någonstans för påminnelsen om att vi behöver göra så mycket mindre än vi tror.

Men det är svårt att tro och kanske även att förstå innan man har haft en upplevelse av att en förändring kan ske utan att man gör något.

Pröva att spänna dig genom att medvetet bita ihop tänderna eller knyta en näve allt vad du kan. Då kan du förmodligen känna att områden runt omkring påverkas och också blir spända. Eftersom du är medveten om att du spänner kan du även välja att släppa anspänningen utan att för den skull öppna munnen eller handen. Då kommer du också att kunna känna att du släpper spänning i angränsande områden.

Om vi omedvetet spänner och drar ihop kroppen, för att det är en vana att göra så eller för att vi inte är helt närvarande i våra kroppar, då är det förstås svårt att släppa det som behöver släppas.
Istället gör vi kanske rörelser för att slappna av eller för att sträcka/böja kroppen i ett annat läge. Det kan vara skönt men det förändrar inte vår vana utan kan istället förstärka den eller göra att vi rent av lägger till ett lager till av spänning.

Under Alexanderlektioner lär man sig att lägga märke till vad man gör som inte behövs och skillnaden på att göra och att låta bli att göra.

Det kan vara en hisnande upplevelse att släppa något man hållit under lång tid och det är inte så konstigt att det finns både förundran och förvåning i rösten som säger: "tänk att så lite kan göra så stor skillnad".

⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐

Vill du också lära dig Alexanderteknik för att kunna påverka din spänningsnivå och dina vanor maila barbro@alexandertechnique.se så vi bokar vi en tid.

Förväntan - möjlighet eller hinder?

Över förväntan, ej som förväntat, precis som förväntat, förväntansfull, förväntar mig inget alls

När jag gick lärarutbildningen i England, för att bli Alexanderlärare, fick jag förstås också skolning i engelska språket. Jag hade visserligen hyfsat betyg i engelska från mellanstadiet till gymnasiet men det var vid ytterst få tillfällen som jag hade haft chansen att prata engelska. Det var nästan bara under en interrailresa i Europa när jag var 20 som jag hade försökt mig på att göra mig förstådd på ett annat språk än svenska.

Så när jag flyttade till England fick jag först "översätta" i mitt huvud både vad jag tänkte säga och även det någon sa till mig och jag insåg ganska snart att mycket av ord och uttryck jag lärt mig på engelskalektionerna var det ingen som använde på 80-talet i England...Det var som gjort för felsägningar, fel uttal och det blev många skratt och fniss under första terminen.

Det finns en särskild terminologi för Alexanderteknik och en del ord hade jag aldrig hört innan och visste inte vad de betydde. Ett sådant ord var "anticipation", "to anticipate". Jag fick lära mig att det betydde förväntan/förmodan. Jag förstod också snart att det var något jag hade och något jag "gjorde" rätt så ofta. Och att det var något jag skulle lära mig att hejda...

Det är förstås inte fel att förvänta sig något eller att vara förväntansfull. Tänk vad trist livet skulle vara utan det!

Men...i den stund jag förväntar mig att något ska ske eller att jag ska göra något särskilt, då har jag redan aktiverat en reaktion. Ett reaktionsmönster som sätter igång en hel radda av tankar, känslor, rörelser, spänningar. Det blir reaktioner som liknar tidigare reaktioner på samma förväntan. Hänger ni med?

Ett exempel:
Under en Alexanderlektion guidar din lärare dig från sittande till stående ett antal gånger. Ditt "jobb" är att hejda ditt vanemässiga sätt att göra den rörelsen. I början är det ganska svårt, tills man förstår hur man ska tänka, vad inhibera/att hejda innebär.
Efter några gånger kanske det börjar kännas lättare och friare.
Läraren börjar att luta dig framåt i stolen, kanske bara några millimeter men tillräckligt för att du uppfattar en rörelse som du kan följa.
Om du då har en förväntan på att det är resa dig som du ska göra kommer rörelsemönstret du nyss gjort ett antal gånger att aktiveras. Men läraren ville kanske bara guida dig i en gungning framåt på sittbenen.
Där ställer förväntan till ett problem, för du är redan i den framtida förväntade rörelsen av att ställa dig upp istället för att vara närvarande precis där du är. Då har du också tappat möjligheten att kunna välja väg och riktning.

Jag tänkte mycket på det i helgen när jag tittade på några matcher inom e-sport. Sonen spelar och det är väldigt spännande att följa honom och laget (fem spelare). Det är ett snabbt spel och de som spelar har verkligen tränat upp sin förmåga till att kunna anpassa sig i stunden och göra det bästa "draget" i ett givet ögonblick.

Lagen behöver förbereda sig på hur teamet som de möter tänker och planerar. Dvs de behöver ha en viss förväntan...

Men i den stund som spelaren har en förväntan på motståndarlagets kompetens eller på hur de väljer sina hjältar och vilka egenskaper som de kommer att använda har man också tappat millisekunder för att kunna svara med bästa "motattack" ifall det blir något helt annat än det förväntade...

Det är här och nu som gäller på väg mot de mål man vill nå, vare sig det gäller att ställa sig upp eller vinna över motståndarlaget. Är man redan vid det förväntade målet kan man inget annat välja.

Däremot finns det väldigt många olika valmöjligheter här och nu.

Lära sig att stå på egna ben med Alexanderteknik

Återigen påminns jag och förundras över hur vi människor med små och på sätt och vis enkla medel kan göra så att vi både fungerar och mår bättre. Att solen påverkar oss positivt och att vara utomhus i naturen och röra på oss gör en stor skillnad både i humör och kropp, det vet vi alla. Det finns det dessutom forskning på.

Men det är inte det jag tänker på nu.
Jag förundras och gläds åt Alexanderteknikens fantastiska effekter.

Vi matas med information och vi uppmuntras till att förändra vad vi äter, hur mycket och vad vi ska träna, hur djupt vi ska andas och hur vi bör sova för att vi ska må bra. Det finns mycket nyttigt att hämta i all denna information men inte alltid så lätt att sålla då det finns lika många idéer som det finns människor som uttrycket dem. Alla har förstås rätt...och kan motivera varför...

Kanske just därför är det så skönt att ha en egen grund att stå på.
Att kunna stå på egna ben, som en kollega sa igår.

Man lär sig att stå på egna ben genom Alexanderteknik. Det är kanske inte svårare än så för att man ska må bättre i kropp och själ.
Att stå på egna ben är praktiskt, fysiskt och påtagligt. Ramlar du (för det gör man genom livet då och då) så kan du ställa dig upp igen, av egen kraft (även om det ibland betyder att be om hjälp).

Vi lärde oss att ställa oss upp och stå på egna ben, när vi var riktigt små. För det är en del av att vara människa, att vi reser oss upp. (Om vi föds handikappade och fysiskt ej klarar att stå på våra fysiska fötter så gör vi det på det sätt som är möjligt för oss).

Men det som vi till synes kunde med enorm skicklighet som barn, klarar vi oftast inte när vi är vuxna.

Så med enkla vardagliga aktiviter kan man med Alexanderteknikens hjälp lära om, förändra och förbättra alla våra göranden till ett hållbart varande, där vi kan stå på egna ben. Då blir vi starkare, stadigare och helare.

I helgen hade jag besök av kollegan Malcolm Balk. Han arbetar även som löparcoach och i hans koncept The Art of Running finns Alexandertekniken som en röd tråd. Så med enkla medel kunde jag förundras och uppleva både hur jag själv och de andra deltagarna under ögonblick kom tillbaka till våra egna ben, till oss själva när vi sprang.

Från djupet av mitt hjärta rekommenderar jag dig att prova Alexanderteknik.
För att lära dig att stå på egna ben.

Bortom ergonomin - den Kapabla människan #6

Vilken sida väljer du?

Förmodligen har du valt antingen vänster eller höger. Antagligen inte medvetet men jag kan påstå att en sida har tagit över och dominerar dig. Då har du inte så mycket att sätta emot. Hela ditt liv kommer att forma dig och prägla dig vare sig du vill eller inte, enligt höger eller vänster. Hör du till högersidan är du i majoritet och har det lättare än om du valt vänster och är i minoritet. Samhället vi lever i har skapats till fördel för majoriteten...

Eller är du en sådan som är både ock? Ja, det finns sådana också men de är få. En del som bara tycks vara sådana från unga år och andra som har bestämt sig för att bli sådana, som tycker det är helt okey att välja vilken sida som helst.

(Eftersom vi har val i år skulle man ju kunna tro att jag syftar på politikens vänster eller höger men du har nog räknat ut att jag menar att du använder din kropp högerdominant eller vänsterdominant. Eller så är du tvåhänt/ambidexter).

Är du ambidexter, vänsterdominant eller högerdominant? Innebär dina dagligen återkommande aktiviteter och arbetsuppgifter att du är mer det ena eller det andra eller uppmuntrar de dig till att använda båda sidor?

Det är förstås inte så konstigt att man får värk i kroppen om man använder den ensidigt under en längre tid. Vare sig det är jobbets arbetsuppgifter eller hemma i köket när du lagar mat, snickrar på huset eller hänger tvätt. Eller om du är gitarrist, violinist, spelar golf eller tennis. 

Om man står, sitter eller böjer kroppen felaktigt, upprepar samma rörelser, lyfter tungt och kanske dessutom är stressad, så är det lätt att belastningsskador sker. Jag känner någon som slutade sitt jobb på café pga ont i axel och arm efter att en längre tid upprepat samma rörelser med samma arm, vid kaffemaskinen. Därför är det viktigt att tänka på ergonomin.

Förutom att vi är vänsterhänta eller högerhänta och har arbeten som innebär ensidiga upprepande rörelser så har vi också vad vi kan kalla en "initierande predominans" vad gäller höger och vänster sida i rörelser och aktiviteter. 

Vet du, om du börjar med vänster eller höger ben när du ska börja gå eller vilken fot du tar först när du ska gå i en trappa? Vilken sidas arm tar du först när du tar på dig jackan? På vilken axel hänger du väskan? På vilken höft bär du ditt barn? Med vilken hand flyttar du schackpjäsen? Testa och bli medveten!

Om vi börjar tänka efter märker vi att vi har många sådana predominanser som blivit omedelbara, starka och automatiserade vanor. 

De är inte lika svåra att lära om som det t ex är att skriva, borsta tänderna eller vispa med motsatt hand till den vi brukar använda. Att spela golf eller tennis med andra sidan går att lära sig men det kan vara tidsödande och frustrerande.

Jag tror att det är väldigt bra att lära oss att göra saker med båda sidorna. Det skulle kunna vara en del av gymnastiken i skolan. Istället för att lägga fokus på prestation eller att vara bäst skulle man utveckla hela sig genom att lära sig att göra det mesta med både vänster och höger. Det skulle med all sannolikhet även förbättra annan inlärning.

Att använda båda sidor ger fler möjligheter och minskar snedbelastning av kroppen. Dessutom är det bra för hjärnan att lära om, lära nytt och att använda båda sidorna. 

Jag tycker det är roligt att utmana mig då och då under dagen och väljer då att börja rörelser med min icke dominanta sida. Samtidigt blir det naturliga och bra tillfällen att öva Alexanderteknik. Därför har jag skapat ett Facebook-event där jag under en vecka kommer med förslag på rörelser och aktiviteter som man kan uppmärksamma. 

Vi kan pröva att använda mer av oss genom att göra mindre av det vi gör (för) mycket av. Samtidigt övar vi på Alexanderteknik. Häng med om du har lust!

https://www.facebook.com/events/424991754602573/?ti=icl

Nästa vecka skriver Marja Bennett det sjunde inlägget i vår serie om den Kapabla människan och hennes blogg med inlägg 1, 3 och 5 hittar du här.

http://marjabennett.com/2018/03/bortom-ergonomin-den-kapabla-manniskan-5/

Vi har mycket potential och mycket att upptäcka. Fotot nedan visar två dörrar. En mindre  och en större. Till ett mörkt och till ett ljust rum. De kan vara symboler för vårt omedvetna och vårt medvetna jag. Eller vår vänstersida och vår högersida. 

Med hjälp av Alexanderteknik utvecklar vi både vår medvetenhet och vår kropp.

Kul på jobbet

 Välkommen till Viloplatsen 4, min arbetsstudio för undervisning av Alexanderteknik.

                                  Boka en lektion, knacka på, kom in och ta del av en dag på mitt jobb!

Dagens bloggutmaning heter just #kulpåjobbet och det tycker jag att jag har varje dag. Mitt arbete är varierat; jag träffar olika sorters människor och arbetar i min studio som är den finaste och mysigaste man kan tänka sig. Jag får även möjlighet att komma till andra arbetsplatser runt om i stan både för att undervisa Alexanderteknik och för att hålla i Qigong-pass, t ex på vackra Hagabadet. Vacker miljö är kul och berikande.

Mitt arbete är till nytta och glädje för andra. När mina elever lär sig att använda sig av Alexanderteknik så hjälper det deras hälsa och det blir även personligt utvecklande. Det är ju att ha kul på jobbet!

För att eleverna ska kunna lära sig av mig är det en förutsättning att jag själv använder Alexanderteknik. Det är underbart. Jag är så glad i mitt jobb!

Jag har roligt på jobbet och får ofta tillfälle att skratta under lektionerna. Ja, eleverna skrattar också!
Ibland viker vi oss dubbla av skratt. Vilket är en skön balans då det stunden innan kanske var väldigt allvarligt eller sorgligt.

Jag tror på att den bästa inlärningsmiljön innehåller stora mått av humor. Sedan har jag personligen lätt för att se det positiva i saker och ting.
Dags att gå och lägga sig. Att få sova är också en förutsättning för att ha kul på jobbet. Inatt är det fullmåne så vi får väl se hur det går med sovandet...

Vill du veta mer om om vad som är positivt med Alexanderteknik?
Titta in på hemsidan www.alexandertechnique.se