Selfcare is the winning concept for Xmas

      När jag hade varit på Hagabadet och hållit ett Qigongpass tidigare i veckan så gick jag förbi Draken på vägen hem. Och lärde mig något nytt!

Jag undrade vem "your local Benny" var och tänkte att det kanske är något Göteborgskt typ "i Göteborg heter alla Glenn". Men så var det inte! Det finns en svensk konstnär som heter Benny Cruz som numer bor i New York. Det är han som är din lokala Benny! 

Att "Self care is the winning concept för Xmas" är förstås särskilt passande mitt under coronapandemin men jag tycker att "self care" är ett ämne värt att börja lära sig redan i skolan. Vad tycker du? Det är dock aldrig försent att lära sig att ta hand om sig själv!

Egenvård eller självhjälp kan innebära mycket olika saker som t ex att vara kroppsmedveten, att lyssna på kroppens signaler, äta nyttigt, röra sig regelbundet och att säga nej till att ta på sig för mycket arbete eller att vila när man är trött m.m.

Jag är glad att jag så tidigt fick kontakt med Alexanderteknik, som jag skulle vilja påstå är den ultimata självhjälpen. För egen del har AT hjälpt mig med att bli av med whiplashbesvär och gett mig stark rygg och god hållning utan att jag har behövt träna. AT finns alltid med mig och har hjälpt mig utveckla min kroppskännedom och kommunikation med kropp och sinnen på ett plan jag inte visste existerade innan. Det betyder att jag på egen hand lätt kan nå avspänning och sinnesro och att jag oftast kan lyssna in mig själv och säga nej till att ta på mig negativitet och annat som hör till andra. Alexandertekniken har också gett mig glädjen att jag kan fortsätta röra mig med lätthet och utan smärta fast jag är över 60 år. Jag känner en enorm tacksamhet för ha det i mitt liv och att ha det som yrke så att jag kan hjälpa andra att lära sig att hjälpa sig själva.  

Jag tycker att egenvård och självhjälp är något som vi ska ha med oss inte bara på julen utan hela tiden.

Varför inte ge både dig själv och dina nära och kära egenvård och självhjälp i form av Alexanderlektioner i julklapp! Det är en omtänksam present som dessutom är mycket behaglig. Jag vet att tidigare års Alexanderteknikjulklappar har lett till mycket positiva  förändringar i människors liv! 

Sprida glädje genom att dela med sig!

Har ni sett hur många Julkalendrar som det erbjuds i år? Då tänker jag inte på snöigt glittriga till barn eller olika sorters havregrynsgröt, te, choklad eller lotions som finns för oss vuxna att ta i med händerna för att smörja utsida och insida. Nej, jag tänker på alla som finns på de digitala kanalerna. Jodå, jag har haft en tidigare år och hade tänkt ha en o år också. På Zoom! Men fick annat för mig och tur är väl det, för jag blir nästan utmattad av allt som erbjuds. Det kan bli en stress att hinna med att koppla av, vila, bada, yoga, träna, tänka rätt tankar, andas, vara stilla, fylla på energi, dricka juice, äta dadlar, göra visualiseringar varje dag fram till Julafton. Phu! Åh, det kommer inte att vara slut då. För då kommer AnnandagStannaUppOchAndas, Dansabortjulmaten och Nyårsretreater och Meditationsintensiver. Phu! Phu!

Även mailvägen erbjuds kalendrar fram till jul och en gillar jag och inspirerad av och vill gärna dela med mig av till dig!

               Jul med inspiration

               Inspirationskalender

Hopp, inspiration och julsånger från några som heter:

Lisbet & Mike på HR People, jag har ingen aning om vem de är men deras hemsida är

www.hrpeople.nu

Här kommer lite bra inspiration från deras kalender igår.

Lucka 5:

6 reflektioner om skratt och humor

• Glada människor behandlar andra väl

• Glädje frigör kreativitet

•Tiden går fort (kairos) när vi har roligt 

• Man blir friskare av att ha kul

• Skratt minskar stress och för oss närmare varandra

• Med humor och skratt minskar konflikter och sjukfrånvaron 

Jag håller med om alltihop! Vi behöver komma ihåg att skratta och ha roligt! 

Vi skrattar ofta under Alexanderlektioner, eleverna och jag!😁

Annars kan jag också rekommendera att titta på den brittiska serien Doc Martin. Satt o skrattade högt för mig själv häromkvällen. Det är så befriande roligt med något så oförskämd och humorfattig.

Ha en härlig och gärna en rolig 2:a advents eftermiddag! Jag ska ut på promenad och kolla hur det lyser ur andras fönster.⭐️✨🌟⭐️✨🌟⭐️✨🌟⭐️✨🌟⭐️✨🌟⭐️✨🌟⭐️✨

Låt tystnaden tala

Lokalbladet GöteborgDirekt kom i min väg och där i en artikel om prästen Tomas Sjödin.

Jag läser ibland det han skriver i GP där han är krönikör. Verkar vara en klok och fin man.

Hans fru tycker visst att han är en pratkvarn och han erkänner att han gillar att prata...

Nu har han precis kommit ut med en bok, som heter ”Ljudet av tystnad”. 

(Jag lägger till den på min bokönskelista där finns oxå ”Jag kan ha fel” av Björn Natthiko Lindeblad  och Greg Hurwitz ”In to the Fire”).

Tomas säger i artikeln bl a ”tystnaden är gränslös” och ”tystnaden är gemensam”.

Det kanske är därför jag tycker så mycket om tystnad, den sträcker sig hur långt som helst och där kan vi möta andra i en gemensamhet.

(Dock finns det en del tystnader som kan vara så laddade att de är frustrerande och obehagliga).

Som Alexandertekniklärare får jag ofta frågan om ”vad jag gör” när jag undervisar? Eller rättare sagt ”hur kunde spänningarna försvinna, hur blev min kropp så lätt, hur blev mitt ben längre, hur vet du det som jag precis tänkte  osv.” för du ”gör/gjorde” ju inget! 

En del av vad vi tränas i under vår utbildning och sedan fortsätter att utveckla och lära oss mer om handlar om att vi lär oss att lyssna. Först och främst lär vi oss att stanna upp och bara vara. Varandet är lika gränslöst och gemensamt som tystnaden.

Så även när jag pratar (jag är stundom en riktig pratkvarn) under en Alexanderlektion så lyssnar jag. Med öronen givetvis! Men även med händerna, jag skulle vilja säga att jag lyssnar med hela kroppen men det blir begränsat så istället väljer jag att säga att jag lyssnar med hela mig.

Det är en stor del av Alexandertekniken, lyssnandet. Till tystnaden och det som sägs och delas där.

Jag önskar dig en fin torsdag med en del tystnad och en del lyssnande!

Är du snabb eller långsam?

Imorse tänkte jag på det här med att vara snabb eller långsam när jag promenerade en bit på väg till Musikhögskolan. 

Jag får ofta frågor under Alexanderlektioner om huruvida det är bra att försöka göra saker långsamt/långsammare. Andra undrar över om man alltid ska ställa sig låååååångsamt och sätta sig låååååååångsamt, som man ofta gör under lektionerna (i början).

När vi gör aktiviteter och olika rörelser under lektionerna är det för att det är svårt att bli medveten om HUR man gör, var man tar i, vilken riktning och intention man har om man gör det snabbt. Så i början blir ”långsamt” ofta en del av att stanna upp. Men avsikten är inte att alla som lär sig Alexanderteknik ska röra sig som i slowmotion. För all framtid! Då skulle ju den som står på scen och agerar, dansar eller gör akrobatik inte ha någon nytta av Alexanderteknik. Ej heller skulle den som åker alpint, monowheel, löper, kampsportar, har småbarn förbättra sitt liv genom AT-lektioner. 

Om det är något som sker när man lär sig Alexanderteknik så är det just att man förbättrar sin livskvalité och att man blir bättre på allt man gör. Det är liksom vitsen och nyttan med att ta lektioner - att få tekniken att bli en del av sig själv. Så att man hela tiden kan använda sig av den. Både när det går fort och när det går långsamt, när livet är lätt och när det är svårt.

Sedan har vi alla dessutom olika personligheter och ”tempo i kroppen”. Själv är jag mer av en sengångartyp som älskar Tao Chi, Qigong och gående lååååååångsam meditation. Det tar hundra år för mig att diska eller laga mat! Min mamma som är 90 år är tredubbelt snabbare än vad jag är när det gäller sådant...

Så när jag gör saker så väljer jag medvetet ibland att göra saker snabbare för det är inte min vana. Det är inte helt lätt men det är intressant för då blir jag medveten om andra saker som t ex motståndet att förändra det som jag trivs med...eller att vissa saker blir enklare eller svårare med mer fart.

Rent generellt så brukar Alexandertekniken just därför medföra att den som hastar, är väldigt snabb och ibland förivrar sig sänker tempot en bråkdel och den som är sävlig, tar tid på sig och har svårt att komma till skott ökar tempot en aning. Som med det mesta i livet så behöver vi balans och vi har nytta av att kunna vara bekväma med att ha lite mer marginaler åt alla håll.

Hur upplever du att ditt personliga tempo är? Har du någon gång funderat på om det skulle vara bra för dig att vara långsammare eller snabbare? Har du behövt ändra ditt naturliga tempo någon gång?

Jag önskar dig en ”mitt-i-veckan-dag” där du är medveten och närvarande i det du gör!

Komma loss när man fastnat!

Hej på er - jag återuppstår som bloggerskan!

Min blogg med mina tankar om hur Alexandertekniken gör livet så mycket lättare och bättre, fastnade i trögflytande sirap för flera år sedan, känns det som. Instagram kom i min väg och det blev ett så mycket lättare och roligare media att arbeta med. Det blir ju så då och då, när något nytt tar över.

Men jag gillar ju att skriva! Så inspirerad av vår kattunge Birk, som hela tiden upptäcker något nytt sätt att leka med sådant han redan lekt med påbörjar jag ett nytt, mer lekfullt bloggande.

Min man gjorde ju en bok av mina tidigare bloggar. Den är jättefin och finns att köpa! Julklappstips! Jag kan skicka den om du bor långt bort.

Första december är en utmärkt dag att börja blogga igen! Hade först tänkt ha en zoomkalender men olika saker kom i vägen så det var det svårt att vara på zoom varje dag just nu. Men på bloggen är allt möjligt!

Under en imaginär glittrig kalenderlucka kan du ge en stunds tanke till vad du kan ha fastnat i, finns det något område eller någon idé som sitter fast i sirap? Vill du ta tag i den igen, kanske är du inte färdig med den? Vad hindrar dig?

En första start är att veta om du verkligen vill ta tag i idén/aktiviteten/området och vad din motivation och ditt mål kan vara i så fall. Skriv gärna ner dina tankar. Det hjälper jättemycket, tycker jag.

Kanske sitter en känsla fast i kroppen som hindrar dig från att gå vidare. När jag känner att det är så då stannar jag upp och prövar att bara vara med mig själv i min kropp. Andas och tar in rummet omkring mig. Tillåter mig att känna underlag och andra stöd för min kropp. Då kan jag lättare andas och expandera. Med mer utrymme finner jag mig friare att släppa fram känslor och tankar.

Hoppas att du också kan komma loss om du känner att du sitter fast. Idag är en lika bra som en annan dag att fortsätta att göra något som du gillar. Kanske blir det på ett annorlunda vis den här gången.

Tipsar om rolig barnbok som visar hur underbart det är med fantasi. Ha en inspirerande tisdag!

Corona, hemmakontor och Alexanderteknik.

Själv så jobbar jag just nu mycket mer hemifrån. Det är ovant för mig som brukar gå till min studio eller åka till olika ställen i stan för att hålla Qigongpass eller hålla kurser i Alexanderteknik. I vanliga fall så står jag upp när jag arbetar och rör mig runt i rummet. Nu ger jag onlinelektioner och webinarer i Alexanderteknik och är med på digitala möten och föreläsningar. Zoom och köksbordet har blivit en ny arbetsplats för mig och katten Sune lägger sig gärna i närheten. Det är intressant för mig att se vilka vanor som lätt smyger sig in och jag får arbeta medvetet med att utveckla de positiva vanorna och hejda de negativa. Eftersom jag är med på många onlinemöten så ser jag också hur omedvetet de flesta sitter medan de deltar i mötet. Många sitter i möten en stor del av arbetsdagen.

Hör du till dem som behöver hålla dig hemma eller jobbar och pluggar hemifrån för att minska smittspridning av Coronaviruset så är det viktigt att se över "hemmalivet och hemmakontoret".

På sin vanliga arbetsplats är man kanske van vid kontorsstolar och bord som kan justeras men det som vi blir vana vid tappar vi vår medvetenhet om.
Därför behöver det inte bli sämre när man jobbar hemifrån, det kan kanske till o med bli mycket bättre. Kontorsstolen och det höj-och-sänkbara bordet på arbetsplatsen är jättebra hjälpmedel men tänk om du trots det sitter och står på ett sätt som belastar din kropp i onödan när du är på jobbet. För det är ju egentligen väldigt sällan som det är stolen som är problemet. Dessutom är dålig ergonomi något som ofta ger onödiga spänningar och smärta och många gånger börjar folk med Alexanderteknik på grund av det. Att jobba hemifrån ger dig chansen att bryta "jobbvanor och rutiner" så att du kan bli medveten och lära om så att du använder dig själv och din kropp bättre. Det kommer du ha nytta av när du sedan är tillbaka på kontoret.

Viktigt att tänka på är:

Att sitta och stå bra när du jobbar
- ha tillgång till både en pall och en bra stol med plan sits och ett rakt ryggstöd
- det är viktigt med rätt höjd på stolen och pallen, gärna så att det sluttar lite från höftleden, från lår till knä
- bordet/bänkens höjd är viktigt för att inte onödigt belasta axlar/armar/händer och fingrar
- hjälpmedel som kilkuddar (för att få viss hjälp med att sitta mer upprätt), fasta kuddar att ha bakom ryggen, pilatesboll att sitta på, spikmatta eller taggbollar för att stimulera fötterna
- ergonomiska "datormöss" och tangentbord finns det många att välja på och det är värt att testa olika eller modifiera dem (det brukar min man göra)
- kan man ej höja bordet kan man sätta laptopen på ett särskilt ställ, en trave böcker eller på strykbräda (som man kan justera höjden på), eller använda en annan skärm och/eller ett extra tangentbord

Att hitta lugn och ro omkring dig

- hitta en yta att arbeta ifrån där du kan ha kvar dina saker
- helst en plats där du får vara ifred och där du har det du behöver
- skapa lugn och ro omkring dig med bra ljus och ordning som du trivs med
- om möjligt, sitt så att du har ett fönster att titta ut genom
- alternativt ha en vägg med vacker tavla, växt eller annat som du tycker om att titta på i närheten för att då och då höja blicken och se på sådant som finns långt bort

Boka in Zoomkurs: Alexanderteknik - jobbergonomi  när du sitter och står

- observationsövningar för att bli medveten om vilka vanor du har när du jobbar
- praktisk anatomi och kroppsmedvetenhet
- Praktisk Ergonomi för att lära om, hitta möjligheter och lär dig att medvetet välja hur du sitter och står istället för att göra det på automatik som du annars gör
- övningar för att hitta balans och jämvikt
- lär dig att ta emot stödet från underlaget
- lär dig att inte ta i mer än vad du behöver
- andas naturligt och vara närvarande
- få som bonus starkare rygg och naturlig hållning av att sitta i dynamisk balans
- lär dig en helt fantastisk övning som ger avspänning, lugn och fokus

Länk till Facebookevent:

https://facebook.com/events/s/alexanderteknikjobbergonomi-pa/247953826482853/?ti=icl

Snigelfart - har våra liv fått ett annat tempo?

När jag såg den här gulliga tavlan med namnet Snigelfart kom jag ihåg att jag för några veckor sedan, när jag promenerade hem från stan, gick bakom en liten flicka och förmodligen hennes mormor eller farmor. Barnet var kanske två år och med sina små korta ben plus nyfikenhet på omgivningen så tog dessa två sig framåt, nästan i snigelfart. Det var fint att se att de tog sig tid att stanna upp och böja sig då och då för att på närmare håll titta på maskrosor och annat som fanns i deras väg.

Jag uppmärksammade särskilt detta långsamma tempo när de gick över ett övergångsställe med väntande bilar. Jag blev glad åt att den äldre tog sig tid att följa barnets tempo istället för att lyfta upp barnet och skynda sig  över för att släppa förbi bilarna.
Det är längesedan våra barn var så små men jag kan minnas hur lång tid det kunde ta att ta sig hem från dagis och skola. Men att jag då var van vid att med småbarn så har allt ett annat tempo.

När jag såg dessa två framför mig blev jag så medveten om hur jag är tillbaka i ett ""vuxentempo" men att vi nu i Coronatider, har de flesta av oss kommit in i ett "Coronatempo" vilket också är långsammare än vad samhället brukar ha vanligtvis.
Eftersom många jobbar och pluggar hemifrån, fler är arbetslösa och vi ska ta hänsyn till varandra rent allmänt genom att hålla avstånd, undvika butiker och kollektiva färdmedel så är det som de flesta har fått ett "inbyggt stopp" som innebär att man behöver tänka efter före och innan man går och handlar eller tar sig till något annat ställe. Istället för att vara fokuserade på platsen/målet vi ska till (i Alexanderteknik kallar vi det "end-gaining") har vi mer fokus och närvaro där vi är och låter vägen vi tar vara betydelsefull och lika viktig som målet vi ska till (i Alexanderteknik kallar vi det "means-whereby".

Det behöver inte betyda att saker och ting går långsammare men jag märker skillnaden i folk när jag är ute och rör på mig och även hos de elever jag möter som kommer för Alexanderteknik och Qigong. De är mer "här och nu" och mindre utanför sig själva!
Vilket i sig är positivt för både fysisk och psykisk hälsa men kan vara något man behöver uppmärksamma och fundera på. Det mesta som är nytt, dvs utanför våra "normala vanemönster" känns konstigt och kanske t o m fel i början.
Tills man blir medveten om att det "nya tempot och att inte alltid vara på väg" har positiva effekter som hittills varit o-kända.

Låt saker och skeenden i livet ta sin tid!

Vill du ha hjälp med att hantera den processen så är du välkommen att boka Alexanderlektioner på Viloplatsen 4 eller i Zoom. Välkommen!

Det blev inga ägg i påsk...

Denna påsken åt vi inga kokta ägg. Det blev helt enkelt inte av. Vi åt ingen särskild påskmat överhuvudtaget utan gjorde en enkel middag med pasta när vi blev hungriga.
Påskpyntat har jag bara gjort lite på Viloplatsen 4. Eftersom det finns skyltfönster där tänkte jag att det är kul för de barn som eventuellt passerar.

Så enkelt det var att strunta i traditionerna som hör till påsken.

Vi är inte särskilt traditionsbundna vad gäller mat och högtider men om närmaste familjen träffas så hör det ändå till att äta ägg när det är påsk. Men i år när det bara var min man och jag som var i stugan så var det befriande skönt att inte göra något annat påskaktigt än att plocka några kvistar björkris och tre påskliljor. Att önska varandra och andra en Glad Påsk räckte gott.

Nu när vårt samhälle och vår värld har fått ett ankare i form av Coronaviruset, så får vi ge vår uppmärksamhet till mer näraliggande saker och aktiviteter. Det kan bli början till ett annat slags liv där vi kan leva medvetnare och mer i samklang med vår inre och yttre natur. Ingen kan väl undgå att beröras av hur natur- och djurliv återhämtar sig. Det är fantastiskt, tycker jag!

Känslan jag får från de flesta människor jag möter, i olika åldrar, från de närmaste bland familj och vänner till qigongdeltagare och mina elever är inte panik eller oro, utan ett slags lugn. Människor känns öppnare och friare och tycks ha lättare för att stanna upp. Mer uppfinningsrika. Det är som om vi (för stunden i varje fall) har fått chansen att lämna ekorrhjulet och får landa i något som är närmare oss själva och vårt egna inre tempo.

Alexanderlektioner går som vanligt att boka på Viloplatsen 4 men nu är du även välkommen att boka onlinelektioner på Zoom genom att maila barbro@alexandertechnique.se

"NonDoing och att vara i våra kroppar" är sådant vi behöver öva på just nu

Läste en text i GP idag av Ulf Karl Olov Nilsson, om hur svårt och utmanande det kan vara för oss när vi nu pga Coronaviruset ombeds att jobba hemifrån, ej gå till skolan och inte gå på lokal och träffa vänner.
Det svåraste tänker jag är nog oron och ovissheten om att bli smittad och att man kan smitta någon annan. Eller att man kan förlora jobbet och inte kunna betala hyran. Och att vi inte vet hur länge det kommer att hålla på och att inget förmodligen riktigt blir som innan efter detta...

Men UKON's fundering handlade om utmaningarna att dels 1) stå ut med att inte göra någonting alls och dels 2) att stå ut med att bara vara i sin egen kropp.

Att detta ses som något som man ska behöva "stå ut med" är intressant.

När man böjar med Alexanderteknik så är det nämligen en skill och en konst som man får lära sig: att göra ingenting och att vara i sin kropp. Vi börjar där för att kunna nå varaktiga skillnader i kropp och sinne när vi lär oss att uppmärksamma och hejda våra ogynnsamma vanor och beteenden.

Vad händer med oss när vi inte kan och får göra det vi brukar göra? Vi har förstås alla många olika reaktioner på det men först och främst så vill vi oftast inte vara med på att inte göra som vi brukar. För så starka är vanorna att det mesta känns fel och konstigt om man inte får göra som vanligt.

I och med detta virus tvingas vi att stoppa en del av våra beteenden och sådant som vi tar för givet och självklart. Men om man tänker sig att detta är ett gigantiskt stopp där vi faktiskt får och har möjlighet att tänka efter hur och varför vi gör det vi gör och lever som vi lever. Då har vi möjligheten att medvetet välja hur vi hanterar våra reaktioner
För att kunna göra det, är vår bästa utgångspunkt att vara i vår kropp och att inte göra någonting alls. Från det kan vi sedan välja hur vi bäst tar hand om oss själva och varandra. Stor chans är att det blir annorlunda och bättre än om vanan hade fått råda.

Stress och oro har en tendens att sätta sig som spänningar och smärta i kroppen, samt påverka andningen och sömnen.
Alexanderlektioner, fysiska eller online, kan hjälpa dig att bättre hantera den stress och oro som du kan uppleva just nu.

Stopp! Bort med tassarna, hands off och håll fingrarna i styr!

Tvätta händerna med tvål och vatten! 

Ofta! När du har varit någon annanstans än hemma och haft dina händer och fingrar på dörrhandtag, ledstänger, betalat med kreditkort i affären, hållit i pengar, tagit i hand (för att du glömde att hälsa med foten) osv.

Tänk på alla gånger vi lutar oss på händerna mot något, ringer på ringklockor, håller i och fingrar på mobilen precis efter att vi tryckt upp en dörr. Alla platser där vi berör något efter att någon annan precis har gjort detsamma, t ex i tvättstugan, ledstången i trappuppgången, stolar vi drar ut, dörren till träningsskåpet, kundkorgar...ja, listan kan nog göras ganska lång. Precis efter det kanske våra händer och fingrar omedvetet kommer till vårt ansikte och till ögon, näsa och mun vilket inte är så lämpligt, i dessa tider.
Därför är det enklaste av råd, tvätta dina händer efter alla konstens regler bland det viktigaste vi kan göra just nu. Om det inte går så är det bra att ha med sig handsprit som alternativ.

Det och att hålla oss hemma om vi är det allra minsta krassliga, är vårt eget personliga ansvar för att inte sprida ev. smitta eller själva bli sjuka.

I dessa omvälvande tider av Corona och pandemi står vi väl alla som tagna på sängen. Att början på 2020 skulle få hela världen att stanna upp, var det nog ingen som förväntade sig.

Smärta, spänningar och obehag som ej går bort utan blir värre är ofta det enda som får oss människor att stanna upp och som får oss att ta det lugnt, lyssna in hur vi mår och ta hand om oss själva.

Kanske kan vi se den tid vi är i nu, som något liknande, men i större skala. Något som får tillräckligt många människor, samhällen, länder, ja, en hel värld att stanna upp och tänka efter hur vi lever våra liv och fråga oss själva vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt. Hur tar vi hand om oss själva, varandra, djur, natur och vår planet. Allt hänger förstås ihop.

Alexanderteknikträning:
Jag läste någonstans att vi "pillar" oss i ansiktet ca 23 ggr i timman och oftast gör vi det omedvetet och reflexmässigt.
De senaste veckorna har jag påminnt mig själv många gånger varje dag om att bli medveten om dessa vanor och blivit förvånad över hur ofta som jag kliar mig i pannan, flyttar på håret, fingrar på kinden osv.
Nu är jag medveten om reaktionen och impulsen att göra det och kan oftast hejda dessa rörelser. Allt eftersom släpper då vanan och reflexen.

Just nu har du ett fantastiskt tillfälle att öva på Alexanderteknik!
Stanna upp, observera vad du gör med dina händer och fingrar. Lägg märke till om och i så fall hur ofta de når ansiktet. Först kan du bli varse vad som triggar rörelsen; kliar det, är det nervositet, håret som är i vägen eller har du glasögonen som behöver skjutas upp på näsan. Sedan kan du lära dig att hejda rörelsen och beteendet!

På köpet blir du kanske medveten om någon annan vana som du också vill bli av med!

Ta hand om dig!

Vakna som om du var en småstad en tidig morgon

Ser en småstad vakna upp runt omkring mig. Någon putsar fönstren inifrån biograffoajén, någon annan ställer upp dörren till sin butik och i stadens äldsta herrekipering ser jag min generations efterträdare stå och titta ut genom skyltfönstret.
Genom hans ögon började jag att se staden vakna. Kanske funderar han på vad som kommer att komma in i dagens kassa, hur många kunder som kommer att komma in och småprata bara för att ha någon att prata med eller för att se om det finns något passande kvar på reahyllorna. Kanske tänker han på att ta en kopp kaffe.

Allt är ännu lugnt och stilla, jag ser mest pensionärer gå omkring dragandes på dra-maten, skjutande framför sig rollatorer eller ännu ett tag förlita sig på tryggheten från en käpp.
Stadens nyaste café öppnar tidigt och några få har satt sig med kaffe och laptop eller som jag med cappuccino och IPad.

Om några timmar lär caféet ha fullt med lunchgäster och huvudgatans trottoarer kommer att känna mångas fotsulor och snabba steg på väg till eller ifrån. Fast här kan man även gå säkert mitt på den bilfria gatan.

Jag tänker på hur var och en börjar sin dag. Jag undrar hur många som stressar och rusar på morgonen för att hinna i tid till jobb och skola och hur många som ger sig själva gott om tid?

Visst vore det hälsosamt att börja dagen lika långsamt såsom en småstad tycks göra.

Idealiskt är förstås att vakna utvilad av sig själv och med tid att ligga kvar en stund om man vill. Att hinna vakna både med kropp och sinnen. Att likt katten sträcka och vända på sig för att låta kroppens alla sidor både ta emot stödet från underlaget och att ge stöd åt täcket. Att öppna ett öga i taget och släppa in ljus och världen runtomkring. Röra tår, fötter, fingrar, händer. Slumra lite till medan tankarna vaknar till minnesfragment av nattens drömmar, planer och förväntningar på dagen.

Tänk om man hinner tänka till, en stilla stunds paus innan man viker undan täcket, vänder sig på sidan för att sedan sätta sig med fötterna i golvet och huvudet upp.

Att i denna stilla paus ge dagen möjlighet att ta en annan väg än den som alltid går igång när vi omedvetet sätter igång ett tåg med vagnar fulla av gamla vanor i form av idéer, tankar, känslor, spänningar, smärta, förväntningar, rörelsemönster, kroppshållning, andning osv.

Det skulle kunna bli en dag som är lättare och friare. Det skulle kunna bli en dag då de gamla vanliga reaktionerna och förväntningarna hejdas innan de ens fått fäste. Det skulle kunna bli en dag då du tillåter dig att välja nya tankar och nya sätt att hantera det du under dagen möter.
Nya tankar och nya sätt att hantera det du möter kan innebära att du väljer att lyssna på kroppens signaler, att du säger nej istället för ja eller ja istället för nej, att du istället för att hålla andan och hålla upp axlarna, andas ut och låter axlarna vara i fred. Du kan välja att ta kortare steg och gå långsammare eller njuta av att utan att anstränga dig gå så fort som känns bekvämt. Tänk om du väljer att stå i jämvikt på båda fötterna istället för att hänga på ena höften och att du har panoramaseende istället för tunnelseende. Du kanske väljer att ta en promenad på lunchen och frågar om någon vill hänga med istället för att hänga med dit ni alltid går.
Vem vet vad som kan hända om du flera gånger under dagen medvetet tänker på att att göra mindre istället mer. Förmodligen blir den lättare och friare både i kropp och sinne.

Så trist att vara sjuk och inte kunna jobba men ändock till nytta på sikt!

Det tar emot att lämna återbud, att ställa in och att säga nej till den som akut hör av sig för en Alexanderlektion. Men kanske är en förkylnings transformerande effekt till gagn för både mig själv och mina elever.

Jag blev förkyld i helgen och är skönt nog nu på bättringsvägen men har funderat en hel del på det här med hur sårbara vi är som enmansföretagare. Vi förlorar inkomst och har vi otur så tappar vi kunder och uppdrag vilket förstås är jättetråkigt och stressande.

Jag är så glad, av olika skäl, att jag arbetar med Alexanderteknik och Qigong. För det innebär att jag som yrke har att hjälpa andra människor med bl a deras hälsa och för att kunna göra det behöver jag prioritera och ta hand om min egen hälsa. Det brukar gå bra och när jag går in i känslan så upplever jag en enorm tacksamhet för att det har varit så de senaste 30 åren då jag haft eget företag. När jag var barn och tonåring var jag ofta sjuk i förkylningar, halsflusser, urinvägsinfektioner och ont i magen. Även det vände faktiskt när jag började med Alexanderteknik (ska blogga om det vid ett annat tillfälle). 

Det går så klart inte att gardera sig helt. Sjukdomar kan uppstå, man kan snubbla och bryta en arm eller så sätter sig en förkylning på bröstet så att man helt enkelt får kapitulera och gå och lägga sig tills den behagar lätta.

Om inte förkylningen är av det kraftigare slaget så kanske man väljer att jobba fast man känner sig kass eller att man börjar att jobba igen för tidigt. Det fungerar dock inte så bra när man ska jobba direkt och nära en annan människa. Dels för att förkylning kan smitta eleven/deltagarna men också för att det är svårt att vara i den balans, både fysiskt och mental, som behövs för att möta en annan människa, där de är, om man inte mår bra. Jag vet, för att jag har gjort det när jag var yngre. Jag intalade mig att jag var frisk nog men tyvärr så brukade det komma bakslag. Ny förkylning eller att rösten tog stryk och att problemen hängde i länge.

Jag lärde mig att tänka om och även i detta har Alexandertekniken varit och är till min hjälp. Jag har lärt mig att stanna upp och att vänta in mig själv.

Jag tänker att vi människor ibland behöver ett ännu större mått av stopp och stillhet än vad vi får när vi bara vilar eller sover. För egen del så upplever jag att t ex en förkylning ger mig det. Jag tar sällan någon febernedsättande utan låter kroppen sköta om rytmen i läkningen.

När jag gick AT-utbildningen i England så tog jag hellre båten än flyget. Jag ville vara i en aningen mer närvarande upplevelse av distansen jag skulle färdas. 24 timmar på båt gav större möjlighet till det. Det är lite samma som att friskna till utan febernedsättande, jag kan medvetet färdas med förkylningen tills den börjar släppa.

Under tiden låter jag det som är och känns finnas där. Det jobbiga och det onda har sitt berättigande utan att jag försöker göra så mycket åt det eller önskar att det går över (det kan vara svårt). Jag låter mig vara i det och acceptera det. Uppskattar att bäras upp av sängen/soffan och kuddarna och omhuldas av värmen från täcket och ta in energin i luften som kommer genom det öppna fönstret.

Att inte behöva vara någon annanstans än hemma där jag har allt jag behöver känns då som världens lyx och som balsam. Då kan jag också släppa tanken på förlorad inkomst och att det blir stökigt att hitta nya tider eller andra lösningar, för det hör inte hemma i denna stunden.


Från sömn till vakenhet, från medvetna tankar till drömmar sker det saker. Kroppen läker och hälsa återvänder. Det är lite som att ömsa skinn och att kunna släppa fram en ny Barbro. Så minns jag att det var när barnen var små. Efter feber hade de ofta gått igenom en ny utvecklingsfas.

Jag kan tänka mig att det är samma sak när vi är vuxna, febern får bränna bort vad som inte längre behövs för att något nytt ska kunna växa fram.

Så på kort sikt har jag förlorat lite pengar men på lång sikt har jag stärkt min hälsa och utvecklats som människa. Tack vare en helt vanlig men ändock så jobbig förkylning!

Hur hanterar du när du drabbas av förkylning och står och väger mellan att jobba eller att stanna hemma?