Att vara skuggan av sin kropp

Dagligen läser jag insändare, rubriker, löpsedlar och artiklar som säger att fler och fler sjukskriver sig. Psykisk ohälsa ökar. Det är stressigt på jobbet och stress för att hinna med alla dagliga förpliktelser som att ta hand om familjen, laga god och näringsriktig mat (enligt någon av alla rekommenderade dieter som finns), träna för att det är hälsosamt och träna för att kroppen måste se snygg och vältränad ut. Sedan bör man ha rätt kläder och rätt skor, rätt skägg och rätt hår, elcykel och miljövänlig bil. Personlig utveckling och andlig utveckling och man får inte glömma all utveckling på sociala medier som är ett absolut måste. Syns man inte finns man inte. Andas djupt och vara mindful, springa långlopp och hinderlopp i lera och taggtråd. Aktiva semestrar och ett boende spm speglar en inredningstidning. Politiskt medveten, för eller emot tusen och en saker. Barn och tonåringar som behöver oss, föräldrar som behöver oss, partners som behöver oss eller vi som behöver partners.

Phu! Det är lätt att hålla andan för mindre. Det var rentav stressande att skriva om allt som förväntas av oss här i landet.
Alla som försökt att lära sig att jonglera vet att det är nog så svårt att få två bollar att byta plats och att få iväg tre bollar vid rätt tidpunkt ter sig för  de flesta i början helt omöjligt. Så hur många bollar i luften har inte de flesta idag? Det kan starta redan i förskolan med aktiviteter, kompisar ochsådant barn förväntas att lära sig. Så mycket att de inte har tid eller glömmer att leka.
Det bara fortsätter så. 

Vi gör och gör, mer och mer, vi är på väg till våra mål. Så mycket så att vi är mer som skuggan på bilden ovan. Istället för att naturligt vara närvarande i våra kroppar är vi i nästa steg, utanför oss själva, på väg mot det som ska bli så mycket bättre.

När jag möter människor - det kan vara familjen, vänner eller när jag jobbar med mina elever så ser jag detta så tydligt. Jag hör det också. Kommentarer om nacken som värker, tänderna som gnisslas på natten, ryggen som skriker, ben som är stumma och fötter som inte känns.

Därför är mitt arbete så positivt. Jag har en nyckel till att hjälpa människor att stanna upp, så att de kan hinna vänta in sig själva, komma tillbaka till sina kroppar och fylla dem med sin närvaro, ända nere i fotsulorna, ända ut i fingerspetsarna, ända upp i hjässan, hela baksidan, hela framsidan, alla sinnen öppna. De behöver inte längre vara bara i skuggan av kroppen, de kan vara kroppen, sin kropp, sina sinnen. I stöd av jorden. I kontakt med livet.

Nej, det är inte alltid lätt, inte alltid möjligt hela tiden, det går inte fort, det får ta tid här och nu istället för då och där och sen.
Det finns en stor belöning i denna process. Den består av att du har tillgång till dig själv, ett förhållningssätt som hjälper dig att hantera stressorer och ger dig möjlighet att välja. Att säga ja, nej eller låt mig tänka på saken.

Skönt att slippa mobilen!

Min IPhone hade börjat leva sitt eget liv och den hade inte gått att uppdatera på jättelång tid.
För en vecka sedan bestämde jag mig för att införskaffa en ny, den här gången fick det bli en Samsung. Särskilt förtjust blev jag i asken...där fick den ligga kvar i flera dagar...

Alexanderteknik konfronterar dig med dina vanor, kan man säga. Keep them or let go!

Min "lätt" teknikfientliga inställning är ingen hjälp för mig när jag t ex får en ny mobil. Men jag får säga att jag plockade upp den och laddade den väldigt mycket snabbare än vad jag någonsin gjort tidigare! Heja mig!

En amerikansk blivande kollega arbetar på Apple.
Hon gav mig mantrat "I love New tech!" att tänka på. Först skrattade jag för min första reaktion var: nä, det gör jag verkligen inte!!!
Min  Alexanderteknikvana trogen sa jag stopp! Tänk om jag kunde tänka så, det skulle säkert hjälpa mig och göra det mycket roligare...
Så det mantrat tänker jag på då o då. Då ler jag inombords och plötsligt går det lättare.

Idag köpte jag ett fint fodral och jag har lärt mig att stänga av alla störande signaler, så vi är på god väg att bli kompisar, Sammy och jag!

Men det jag egentligen ville säga med denna blogg var att det har varit alldeles underbart befriande att gå hemifrån den här veckan utan mobilen. Jag har lämnat den hemma eftersom jag inte hade ett fodral.

En lättnad har det känts som, att vara utan den. För mobilen förpliktigar mig att kolla den, att använda den och den upptar tid som jag hellre ägnar åt annat! En tids-och energitjuv i den rätta bemärkelsen.

Nu är det fredag kväll! Ha en härlig helg!

Vill du veta mer om Alexanderteknik, läs här

Ergonomi för nyblivna mammor

Jag har ett roligt arbete!

Idag hade jag en härlig förmiddag med 11 bebisar och deras mammor.

Jag fick i början av hösten en förfrågan från en av mammorna om jag skulle kunna ge några tips och råd vad gäller hur man sitter när man ammar, går och bär, lyfter och kör barnvagn. Det tackade jag förstås ja till, när får man annars chansen att träffa så många gulliga småttingar på en och samma gång,

För egen del hade jag en enorm nytta av Alexandertekniken under mina båda graviditeter och under förlossningarna. Att tiden efter att barnen kommit skulle vara jobbig med lite nattsömn och ingen egen tid var jag inställd på men inte hur ansträngande det kunde vara att bära ett så litet barn. För man bär sina barn mest hela tiden kändes det som plus att de som regel går upp i vikt varje vecka...Så jag hade verkligen nytta av att kunna ta hand om mig själv.

Sitta i soffan eller på pinnstol att amma brukar väl ingen ens reflektera över. Självklart sätter man sig i soffan eller sängen. Problemet är bara att det är lite för mjukt för att kunna ge oss det stöd som behövs för att kunna sitta upprätt. Så vi pratade om vikten av att ha mycket kuddar, gärna några som är fasta, plus amningskudden. Stöd bakom ryggen och stöd under armarna.
Att sitta på sina sittben (vilka man känner tydligare på t ex en pinnstol) hjälper till när man ska sitta upprätt och att ha huvudet högst upp och inte i vad vi kan kalla mobilnacke. För det är ju så att vi vänder vår uppmärksamhet ner mot barnet när vi ammar och då blir det lätt att precis som med mobilen så böjer vi på nacken istället för att böja huvudet. Mammorna fick pröva om de kunde hålla barnet med ena handen/armen och släppa ner axeln och armen på den andra sidan - det gick! De fick också fundera på om de kunde böja mindre i handlederna när de gav barnet stöd, för att slippa onödiga spänningar och smärta.

Vi tittade på några av mammorna när de stod upp och höll barnen. Vad vi såg var att det var lätt att översträcka knäna och låsa höfterna, luta ryggen bakåt, dra upp axlarna och dra ihop nacken. Men det gick fint att släppa i knän och höfter och att hitta jämnvikt över fötterna, låta ryggen hjälpa armarna att bära barnet. Då åkte axlarna ner, nacken blev längre och huvudet kom högre upp.

När det handlar om hur man står vid skötbordet berättade jag att deras barn längre fram kommer att kunna vara deras bästa lärare i hur man böjer sig!
Så jag presenterade "monkey", hur man böjer i höfter, knän och anklar men behåller längd längs rygg, nacke och huvud.

Barnvagnskörning blir lätt att det är vagnen som drar med sig föräldern. Så jag tipsade om att hålla
lätt i handtagen och se armar och händer som förbindelsen mellan kropp och vagn. Då behöver man bara flytta sin kropp framåt så skjuts vagnen framåt och armar, axlar och nacke behöver inte jobba så mycket.

Som avslutning fick några vars bebisar somnat pröva på att ligga på golvet i konstruktiv vila vilket uppskattades. Det brukar alltid vara lika förvånande att det kan vara så skönt att ligga på ett hårt golv med en hård bok under huvudet.

Vill du veta mer om nyttan man kan ha av Alexanderteknik, se här

Som en ny människa

"Nu känner jag mig som en ny människa", sa dagens sista elev. Jag känner mig verkligen helt annorlunda mot vad jag gjorde när jag kom.
Då var klockan 18.30 på kvällen. Det är inte illa att kunna känna så efter en full arbetsdag, vid den tiden på kvällen när man bara längtar hem till soffan. Att efter drygt 40 minuter där varken läraren eller eleven gör speciellt mycket mer än att stanna upp och stanna upp en gång till. För säkerhets skull stoppar vi ännu lite till innan enkel aktivitet.

Så vad är det som händer när vi stannar upp? Jo, vi stillar oss, i kroppen och sinnet och vi tar mark och vi tar in rummet, vi bärs upp och vi närvarar. Då släpper onödiga spänningar och kroppen koordinerar sig så fint alldeles på egen hand. Då får vi energi och den kan flöda.

Det är skillnad på det och att göra, att vara på, att ta i, prestera och vara före oss själva för det ger bara spänningar, obalans, bröstandning och axlar uppe vid öronen.

Det är därför som många, efter en Alexanderlektion utbrister i ett: " Jag känner mig som en helt ny människa!"

När smärta inte går över

Jag har läst i Unionens tidning Kollega att 7 av 10 kvinnor har haft ont i nacke, skuldror eller armar under det senaste året. Det står också att endast 4 av 10 arbetsgivare gör något åt problemet.
Så vad gör den som har smärtan?
"Man biter ihop och jobbar vidare i tron att det ska bli bättre".
Tyvärr blir det för väldigt många inte bättre, tvärtom så kan det vara så att man hamnar i en nedåtgående spiral och smärtan blir värre och värre och från att finnas på ett ställe så kan smärtan sprida sig till större eller fler områden. Till slut kanske sjukskrivning är oundviklig.

När jag var på Alexanderteknikkongressen i Limerick i augusti lyssnade jag på min kollega Judith Stern som är både fysioterapeut och Alexanderlärare sedan över 40 år. Hon har specialiserat sig på smärta.
Hon sa att i USA är 75 % av all smärta relaterad till hur man använder sig själv och sin kropp. Det är det som vi Alexanderlärare är experter på.

I Wikipedia läser jag om Ergonomi, läran om hur arbetsredskap och arbetsmiljö påverkar människan och hur man försöker att anpassa arbetsplatser, stolar, bord, arbetsredskap efter människans behov och förutsättningar.
Det är mycket bra och viktigt att man fortsätter att arbeta med detta men eftersom människor är olika vad gäller längd, styrka, uthållighet och syn och att många förflyttar sig under en arbetsdag så är det svårt att tillgodose alla de krav som skulle kunna anpassas. Det är också så att många tycker att det är svårt att ställa in t ex stolar eller glömmer bort att göra det.

Det som jag ser skulle göra en oerhörd skillnad och dessutom vara praktiskt genomförbart och
förmodlingen mycket kostnadseffektivt är att ta in Alexanderlärare på arbetsplatser. För att ge
föreläsningar och praktiskt arbete i grupp. Sedan bör varje enskild anställd som har behov av detta få en praktisk arbetsplatsbedömning. Där lär de sig om sig själva och blir medvetna om sina specifika vanor när de t ex sitter framför datorn eller lyfter tungt.
De flesta vet hur de ska göra sitt arbete ergonomiskt rätt, i teorin, för sådant går man igenom på de flesta arbetsplatser. Men de flesta har ingen aning om hur de verkligen sitter, står eller böjer sig när de väl är inne i arbetet. Det är vad som sker då som är orsak till större delen av alla smärtproblem på arbetsplatser.

Som Alexanderlärare är det här något som jag går igenom med de flesta av mina elever under privatlektionerna. Om de sedan börjar att applicera det som de lär sig på sin arbetsplats så brukar de flesta rapportera att besvären försvinner, att de finner det lättare och lättare att sitta bra eller stå bra eller böja sig rätt.

Några saker att tänka på är följande:
- ju snabbare man kan komma in och arbeta med den som börjar få smärtor ju lättare är det att få bukt med. När det blir kronisk smärta är det svårare och tar längre tid.
- de vanor en människa har finns med både på jobbet och hemma, alltså är det värdefullt att lära ut verktyg som folk kan ha med sig hela tiden.

Detta är en snabb skiss som sonen gjorde när vi var på Tullens i våras. Intressant att se hur lätt det är att skjuta fram hakan och huvudet och att krumma ryggen när man sitter och pratar med varandra.

World Teacher Day 2015

Av en händelse har jag sett, att just idag, 5:e oktober firar man lärare över hela världen. Det är World Teacher Day! Det tycker jag verkligen är en yrkeskår som behöver uppmärksammas och uppmuntras och belönas.
Jag har inte sett något särskilt om det i svenska medier men alla har väl haft fullt upp med att fira Kanelbullens dag igår...
Vill du läsa mer om denna dag så är länken här.

Att jag själv skulle bli lärare var rätt otippat. Jag jobbade några månader som lärarassistent innan jag fyllt 20 men annars hade jag drömmar om att bli cirkusartist, djurskötare, bonde, veterinär eller möjligtvis psykolog...men inte lärare.

Jag tror inte att utvecklaren av F.M. Alexander någonsin tänkt att han skulle bli lärare och utveckla en metod som sattes mycket högt av den världskände amerikanske pedagogen John Dewey. F.M.´s dröm fanns inom teatern, att vara skådespelare.

Det är intressant hur vi hamnar där vi hamnar. Är det en slump eller något mer? Vårt undermedvetnas drivkraft för utveckling av oss själva och vad vi är?

F.M. blev hes när han var skådespelare och utvecklade Alexandertekniken för att hjälpa sig själv men hjälpte även så många andra att han fick öppna en skola och utbilda andra till att bli Alexanderlärare. Han ansåg att det allra bästa skulle vara att undervisa barn så att de medvetet fick med sig det som de som små hade haft helt omedvetet - "good use"/god användning av sig själva.
Han startade The Little School  där vanlig undervisning varvades med Alexanderteknik.
Själv jobbade jag som tandsköterska, läste psykologi och jobbade som sjukgymnastassistent. Under den perioden ådrog jag mig whiplash som gjorde att jag lyssnade extra när sjukgymnaster som jag jobbade med berättade om Alexanderteknik.
Så jag utbildade mig till Alexanderlärare. Tänk så det kan gå, Jag blev lärare och jag kan inte tänka mig ett bättre yrke!

Jag önskar att jag hade haft med mig Alexanderteknikens pedagogik när jag gick i grundskolan och gymnasiet för då hade jag lärt mig en bättre metod för inlärning. När jag gick min utbildning i England var det en del som pratade om Alexandertekniken som "The art of learning". Fokus är på vad du gör och hur du använder hela dig själv på vägen mot målet -  inte på målet i sig. Vare sig det är att lära in något teoretiskt, hålla en föreläsning eller att lära sig att jonglera.

Idag hurrar jag för alla lärare runt om i världen - även alla mina Alexanderlärarkollegor!
Nästa vecka firar vi Internationella Uppmärksamhetsveckan för Alexanderteknik, vill du veta mer se länk här.

Vad har olika lärare betytt för dig? Finns det några som du minns särskilt väl?

Jag minns en riktigt bra lärarvikarie, han var rugbyspelare, och inte ens utbildad lärare. Han var rolig och han fick pli på klassen så att det blev lugn och ro i 5:e klass. Det var det viktigaste.