Qigong, Alexanderteknik och "back to the back".

 En kvinna, Gunilla, som jag följer på instagram (@skriva.mellan.himmelochjord) skrev nyligen att Qigong främjar skrivandet och skrivlusten. Hon tyckte att jag skulle prova. Bra idé, tyckte jag och tog med mig papper och penna till mitt qigongpass i parken i tisdags kväll. Vi gjorde sköna Qigongrörelser i solskenet, under blå himmel och med det gröna gräset under fötterna. När passet var klart efter en timma gick jag till en bänk och satte mig. Inspirerad och förväntansfull började jag att skriva. Det kändes jättebra! Efter en kort stund kom en granne och vi började att prata... Vi skulle båda med spårvagnen så jag la ned blocket i ryggsäcken igen.

Det blev bara några rader men jag är säker på att Gunilla har rätt. När man gör qigong, så blir det som med Alexanderteknik. Vi balanseras och centreras. Nervsystemet och andningen blir lugnare. Vi blir mer närvarande och får bättre blodcirkulation och energi, Qi. Det är klart att man gör allting bättre efter det. 

Nu har jag fått inspiration att ta upp bloggandet igen! Tack Gunilla Århäll!

Jag hann skriva följande rader:

"Jag kom hem från Stockholm igår kväll med Alexandertekniken bokstavligen i ryggen. "Back to the back" eller "back back" var dagliga instruktioner under Alexanderlärarutbildningen". 

När jag nu några dagar senare fortsätter dessa rader så kan jag ju tycka att "back to the back" översatt till svenska låter rätt så tokigt. "Tillbaka till ryggen - ett anatomiskt äventyr" låter som en boktitel och upprepningen "rygg rygg" får mig att tänka på, att man på landet, där jag kommer i från sa "hubba hubba" eller om det var "habba habba" för att få hästen att backa i spiltan.

Instruktionen "back to the back" handlar förstås om något helt annat. Det är lätt att tappa bort helheten av ryggen och bålen och vikten av att ha med sig sin baksida och att hitta styrkan i ryggen. För gör man det får man både ryggrad och råg i ryggen. Stark rygg fysiskt är självklart bra för allt möjligt. Det blir både lättare att vara upprätt och att bära tungt. Ryggen stödjer också benen och armarnas rörelser och översta delen av kotpelaren, nacken, håller upp kronan på verket - vårt tunga huvud. Men även för vår självkänsla och vårt självförtroende och för hur vi möter världen är vår rygg oerhört betydelsefull.

Varför tror ni att det är så mycket artiklar om vikten av att ha en bra kroppshållning och att inta "power positions"? 

Jo, för att det gör en makalös skillnad, förstås! Fake it, till you make it, säger man. Men varför hålla till godo med "fake" när man med Alexanderteknikens hjälp kan få fysisk och psykisk styrka genom "back to the back"

Det är förstås inte så enkelt. Och allt handlar givetvis inte om ryggen. Alexandertekniken är heller ingen quick fix utan ett arbete som tar tid, tanke och engagemang. Vi utgår från att vi är en helhet  Alexanderteknik uppmärksammar hur vi kan få kroppens muskler att koppla ihop sig och hur vi får det att ske med hjälp av våra tankar. Vi kallar det "directions" eller på svenska "riktningar". Tankeriktningar som aktiverar kroppen. Det är väldigt häftigt. Subtilt och kraftfullt på samma gång. Riktningar tillsammans med att stanna upp och hejda reaktionsmönster = superpower!

Det gör skillnad på djupet och även långsiktigt, för att man kan ha med sig detta "tänk" i allt man gör, var man vill och när man vill. Det kan upplevas som svårt för att det kräver närvaro, medvetenhet och fokus i kubik eftersom det handlar om att få medvetenhet om sina vanor och sedan hejda dem. 

Att göra som man alltid har gjort är nog alltid det enklaste, för då behöver man inte tänka. Även att träna in något nytt så att det snabbt blir en ny vana är också enklare. Men att medvetet ta sig an sina vanor och beteendemönster är en intressant, spännande, ögonöppnande, rolig, lätt och ibland svår process.

Vi klarar oss inte utan att utveckla vanor, vår hjärna är så konstruerad. Men det går att lära sig att leva mycket mer medvetet och i den närvaron har vi tillgång till många fler valmöjligheter. 

Som Karin Boye så vackert skrivit: "Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen som är mödan värd".

Jag åkte till Stockholm för att ta en Alexanderlektion av John Nicholls, en "senior teacher". Han fyller snart 80 år och har undervisat Alexanderteknik i ca 50 år. 

Du ska ha lektion med en master, sa min son, när jag berättade vad jag skulle göra. Det hade han helt rätt i, Alexanderlektionen var fantastisk. Back to basic, back to the body & back to the back!

Jag älskar Alexanderteknik och är så tacksam för att jag blev tipsad om tekniken av sjukgymnaster som jag jobbade med på 80-talet. Jag hade whiplash och varken sjukgymnaster eller ortopeder kunde hjälpa mig. 

Med Alexanderteknik blev jag av med mina nackproblem och fick massor med annat på köpet - stark rygg, bra hållning, lätt och rörlig kropp, frihetskänsla, glädje, valmöjligheter, insikter om mig själv, medveten närvaro och dessutom världens bästa yrke! Det är fortfarande lika magiskt och utvecklande att få en Alexanderlektion. Kanske till och med ännu mer...

Prova du också!

Trettiotvå (32) år

 

Cappuccino och bakelse för att fira mina 32 år som egenföretagare! Ja, 1:a mars 1989 fick jag en stämpel på att jag hade egen firma. Då hade jag varit färdig Alexanderlärare och tillbaka i Sverige sedan 7 månader, gått en starta eget kurs, gett lektioner i mitt vardagsrum på Gibraltargatan (ett bastant skrivbord blev med hjälp av liggunderlag och filt ett ”Alexanderbord” och kära goa vänner och studenthemskompisar hade börjat boka in sig på Alexanderlektioner. Nog var de nyfikna på vad jag gjort under mina 3 år i England men det var också av snällhet för att stötta mig ekonomiskt i början.

Jag har kallat mig den Ofrivillige företagaren för att jag startade företag för att det knappast fanns något företag som hade kunnat anställa mig. Alltför få visste vad Alexanderteknik var då. Så att bli företagare var ett steg jag på vägen som jag fick ta för att kunna arbeta som Alexanderlärare.

När jag i början på 80-talet kom i kontakt med Alexandertekniken var det ”inne och trendigt” att ta Alexanderlektioner, både i Sverige och utomlands om man var intresserad av personlig utveckling, kroppskännedom och rörelse. 

Sedan dess har denna intressesfär fått ett stort ”smörgåsbord” av metoder, tekniker och olika system för rörelse och kroppsterapier. Många av dem har sitt ursprung och inspiration från Alexandertekniken. Men ju längre ifrån källan något är ju mer urvattnat kan det bli eller uppblandat så att det blivit något helt annat. En del lika bra, annat kanske bättre och somligt har försvunnit fort för det innehöll inget beständigt.

Många tycker att det är spännande att söka sig tillbaka till källan och se vad inspirationen egentligen handlade om. Det märker jag idag när jag då och då har elever som kommer från Nia, Feldenkrais, Basal kroppskännedom och andra somatiska praktiker. 

32 år som företagare, snart 33 år som Alexanderlärare. Kanske tar jag fortfarande emot elever om 30 år (då är jag 92 år)...Det finns många Alexanderlärare (bl a F M Alexander själv som gav lektioner när de var 85-100 år). Vi får väl se!

Andra börjar fundera på pensionering när de är i min ålder, själv funderar jag på att starta en 3-årig Alexanderlärarutbildning. Det har vi ingen i Sverige och jag tror att världen kommer att behöva fler och fler som kan lära ut denna fantastiska teknik. 

Vi lever i tider med mycket stressrelaterade sjukdomar, spännings- och smärtproblematik pga av dålig ergonomisk medvetenhet vid dator och mobilskärmar hemma och på jobbet, förslitningar och belastningsproblemtik från hård träning, andnings- och traumatiska besvär efter covid, sömnproblem m.m. Alexanderteknik och Alexanderlärare behövs och gör stor skillnad för människor som lever allt längre och vill ha livskvalité långt upp i åren.

När jag är 90 år och ger Alexanderlektioner ska jag ha på mig hatt med blommor och bjuda på te, sherry, chokladpraliner och anekdoter som en del av lektionerna!

Börja året med att vila!

Jag har börjat året med både vila och aktivitet. Det känns skönt med långa promenader. Det är också väldigt gott att ligga i soffan och läsa eller att sova längre än jag brukar göra.

Det är oftast så mycket enklare när man är ledig, som nu med alla dessa helgdagar och väldigt få måsten. 

Hur går det sedan, när alla workshops på Musikhögskolan börjar och veckan fylls på med att jag ger Alexanderlektioner både på Viloplatsen och på zoom?

Jag undrar om det inte är vilan som är det svåraste att få till, att medvetet ge sig tid till vila och återhämtning. Det är så lätt att göra lite till, hålla på lite till och lite för länge.

Hur är det för dig? Har du hittat en bra balans mellan att göra och att vara?

Jag tycker att pandemin har fört med sig en del positiva saker, som t ex att jag har varit mer aktiv och rört mig mer under det här året. Särskilt vad gäller promenader. Jag åker spårvagn när jag tycker att jag behöver göra det av olika anledningar men jag går oftast längre bitar innan jag tar vagnen. Det känns väldigt bra och är roligt för jag ser mer av stan och får motion samtidigt.

Vilan blir oftast när jag läser böcker och kollar film. Då vilar jag på sätt och vis kroppen och jag älskar att läsa, det är ett av mina stora nöjen. Men både läsningen o filmtittandet kan lätt bli för länge...och då blir kroppen för passiv och hjärnan för stimulerad.

Medveten vila som ger återhämtning får jag när jag gör Qigong, både av rörelserna och meditationen. Skogspromenader likaså ger energi och avkoppling. 

Den Aktiva vilan som vi lär ut i Alexandertekniken är också bland det bästa som jag kan göra för att återhämta mig både i kropp och själ. Aktiv vila - smaka på det!

Jag älskar att göra den! För vilans skull men att jag varje gång jag gör den så lär jag mig något nytt om mig själv! Med Alexanderteknikens principer av att stanna upp, hejda vanorna av görande, utvecklandet av medvetenhet och tankeriktningar, att ögonen är öppna och vakna, att rum och underlag används medvetet gör det till en mycket djup och återhämtande vila. Som dessutom hjälper  dig att släppa spänningar och ofta gör den som har ont smärtfri. När du kommer upp från vilan är du längre, lättare och friare.

Därför är jag så glad att jag nu kan erbjuda guidad Aktiv vila på Zoom. De som är med brukar säga att det är så bra att få den guidningen när de är hemma hos sig själva. Det är en av fördelarna med onlineundervisning. Det du lär dig förankrar du även i din vardag och i din hemmiljö.

Vill du vara med på Årets första Aktiva vila på Zoom så kan du gärna passa på idag, måndag 4/1, för idag är den gratis! Hör av dig i så fall. https://fb.me/e/1OaDCpPhQ

Med 2021’s första blogginlägg önskar jag dig ett riktigt Gott Nytt År! Hoppas att vi ses!

Selfcare is the winning concept for Xmas

      När jag hade varit på Hagabadet och hållit ett Qigongpass tidigare i veckan så gick jag förbi Draken på vägen hem. Och lärde mig något nytt!

Jag undrade vem "your local Benny" var och tänkte att det kanske är något Göteborgskt typ "i Göteborg heter alla Glenn". Men så var det inte! Det finns en svensk konstnär som heter Benny Cruz som numer bor i New York. Det är han som är din lokala Benny! 

Att "Self care is the winning concept för Xmas" är förstås särskilt passande mitt under coronapandemin men jag tycker att "self care" är ett ämne värt att börja lära sig redan i skolan. Vad tycker du? Det är dock aldrig försent att lära sig att ta hand om sig själv!

Egenvård eller självhjälp kan innebära mycket olika saker som t ex att vara kroppsmedveten, att lyssna på kroppens signaler, äta nyttigt, röra sig regelbundet och att säga nej till att ta på sig för mycket arbete eller att vila när man är trött m.m.

Jag är glad att jag så tidigt fick kontakt med Alexanderteknik, som jag skulle vilja påstå är den ultimata självhjälpen. För egen del har AT hjälpt mig med att bli av med whiplashbesvär och gett mig stark rygg och god hållning utan att jag har behövt träna. AT finns alltid med mig och har hjälpt mig utveckla min kroppskännedom och kommunikation med kropp och sinnen på ett plan jag inte visste existerade innan. Det betyder att jag på egen hand lätt kan nå avspänning och sinnesro och att jag oftast kan lyssna in mig själv och säga nej till att ta på mig negativitet och annat som hör till andra. Alexandertekniken har också gett mig glädjen att jag kan fortsätta röra mig med lätthet och utan smärta fast jag är över 60 år. Jag känner en enorm tacksamhet för ha det i mitt liv och att ha det som yrke så att jag kan hjälpa andra att lära sig att hjälpa sig själva.  

Jag tycker att egenvård och självhjälp är något som vi ska ha med oss inte bara på julen utan hela tiden.

Varför inte ge både dig själv och dina nära och kära egenvård och självhjälp i form av Alexanderlektioner i julklapp! Det är en omtänksam present som dessutom är mycket behaglig. Jag vet att tidigare års Alexanderteknikjulklappar har lett till mycket positiva  förändringar i människors liv! 

Sprida glädje genom att dela med sig!

Har ni sett hur många Julkalendrar som det erbjuds i år? Då tänker jag inte på snöigt glittriga till barn eller olika sorters havregrynsgröt, te, choklad eller lotions som finns för oss vuxna att ta i med händerna för att smörja utsida och insida. Nej, jag tänker på alla som finns på de digitala kanalerna. Jodå, jag har haft en tidigare år och hade tänkt ha en o år också. På Zoom! Men fick annat för mig och tur är väl det, för jag blir nästan utmattad av allt som erbjuds. Det kan bli en stress att hinna med att koppla av, vila, bada, yoga, träna, tänka rätt tankar, andas, vara stilla, fylla på energi, dricka juice, äta dadlar, göra visualiseringar varje dag fram till Julafton. Phu! Åh, det kommer inte att vara slut då. För då kommer AnnandagStannaUppOchAndas, Dansabortjulmaten och Nyårsretreater och Meditationsintensiver. Phu! Phu!

Även mailvägen erbjuds kalendrar fram till jul och en gillar jag och inspirerad av och vill gärna dela med mig av till dig!

               Jul med inspiration

               Inspirationskalender

Hopp, inspiration och julsånger från några som heter:

Lisbet & Mike på HR People, jag har ingen aning om vem de är men deras hemsida är

www.hrpeople.nu

Här kommer lite bra inspiration från deras kalender igår.

Lucka 5:

6 reflektioner om skratt och humor

• Glada människor behandlar andra väl

• Glädje frigör kreativitet

•Tiden går fort (kairos) när vi har roligt 

• Man blir friskare av att ha kul

• Skratt minskar stress och för oss närmare varandra

• Med humor och skratt minskar konflikter och sjukfrånvaron 

Jag håller med om alltihop! Vi behöver komma ihåg att skratta och ha roligt! 

Vi skrattar ofta under Alexanderlektioner, eleverna och jag!😁

Annars kan jag också rekommendera att titta på den brittiska serien Doc Martin. Satt o skrattade högt för mig själv häromkvällen. Det är så befriande roligt med något så oförskämd och humorfattig.

Ha en härlig och gärna en rolig 2:a advents eftermiddag! Jag ska ut på promenad och kolla hur det lyser ur andras fönster.⭐️✨🌟⭐️✨🌟⭐️✨🌟⭐️✨🌟⭐️✨🌟⭐️✨🌟⭐️✨

Låt tystnaden tala

Lokalbladet GöteborgDirekt kom i min väg och där i en artikel om prästen Tomas Sjödin.

Jag läser ibland det han skriver i GP där han är krönikör. Verkar vara en klok och fin man.

Hans fru tycker visst att han är en pratkvarn och han erkänner att han gillar att prata...

Nu har han precis kommit ut med en bok, som heter ”Ljudet av tystnad”. 

(Jag lägger till den på min bokönskelista där finns oxå ”Jag kan ha fel” av Björn Natthiko Lindeblad  och Greg Hurwitz ”In to the Fire”).

Tomas säger i artikeln bl a ”tystnaden är gränslös” och ”tystnaden är gemensam”.

Det kanske är därför jag tycker så mycket om tystnad, den sträcker sig hur långt som helst och där kan vi möta andra i en gemensamhet.

(Dock finns det en del tystnader som kan vara så laddade att de är frustrerande och obehagliga).

Som Alexandertekniklärare får jag ofta frågan om ”vad jag gör” när jag undervisar? Eller rättare sagt ”hur kunde spänningarna försvinna, hur blev min kropp så lätt, hur blev mitt ben längre, hur vet du det som jag precis tänkte  osv.” för du ”gör/gjorde” ju inget! 

En del av vad vi tränas i under vår utbildning och sedan fortsätter att utveckla och lära oss mer om handlar om att vi lär oss att lyssna. Först och främst lär vi oss att stanna upp och bara vara. Varandet är lika gränslöst och gemensamt som tystnaden.

Så även när jag pratar (jag är stundom en riktig pratkvarn) under en Alexanderlektion så lyssnar jag. Med öronen givetvis! Men även med händerna, jag skulle vilja säga att jag lyssnar med hela kroppen men det blir begränsat så istället väljer jag att säga att jag lyssnar med hela mig.

Det är en stor del av Alexandertekniken, lyssnandet. Till tystnaden och det som sägs och delas där.

Jag önskar dig en fin torsdag med en del tystnad och en del lyssnande!

Komma loss när man fastnat!

Hej på er - jag återuppstår som bloggerskan!

Min blogg med mina tankar om hur Alexandertekniken gör livet så mycket lättare och bättre, fastnade i trögflytande sirap för flera år sedan, känns det som. Instagram kom i min väg och det blev ett så mycket lättare och roligare media att arbeta med. Det blir ju så då och då, när något nytt tar över.

Men jag gillar ju att skriva! Så inspirerad av vår kattunge Birk, som hela tiden upptäcker något nytt sätt att leka med sådant han redan lekt med påbörjar jag ett nytt, mer lekfullt bloggande.

Min man gjorde ju en bok av mina tidigare bloggar. Den är jättefin och finns att köpa! Julklappstips! Jag kan skicka den om du bor långt bort.

Första december är en utmärkt dag att börja blogga igen! Hade först tänkt ha en zoomkalender men olika saker kom i vägen så det var det svårt att vara på zoom varje dag just nu. Men på bloggen är allt möjligt!

Under en imaginär glittrig kalenderlucka kan du ge en stunds tanke till vad du kan ha fastnat i, finns det något område eller någon idé som sitter fast i sirap? Vill du ta tag i den igen, kanske är du inte färdig med den? Vad hindrar dig?

En första start är att veta om du verkligen vill ta tag i idén/aktiviteten/området och vad din motivation och ditt mål kan vara i så fall. Skriv gärna ner dina tankar. Det hjälper jättemycket, tycker jag.

Kanske sitter en känsla fast i kroppen som hindrar dig från att gå vidare. När jag känner att det är så då stannar jag upp och prövar att bara vara med mig själv i min kropp. Andas och tar in rummet omkring mig. Tillåter mig att känna underlag och andra stöd för min kropp. Då kan jag lättare andas och expandera. Med mer utrymme finner jag mig friare att släppa fram känslor och tankar.

Hoppas att du också kan komma loss om du känner att du sitter fast. Idag är en lika bra som en annan dag att fortsätta att göra något som du gillar. Kanske blir det på ett annorlunda vis den här gången.

Tipsar om rolig barnbok som visar hur underbart det är med fantasi. Ha en inspirerande tisdag!

Röda trådar och sammanhang

Kanske är du som jag, att du ser och letar efter röda trådar och sammanhang. Det är ett sätt att förstå livet och vad som sker.

Jag har ett minne från ett tillfälle då jag hade hälsat på mina föräldrar. Jag skulle precis åka, när pappa berättade om en otäck dröm han hade haft, där jag råkade ut för en trafikolycka...

När jag några månader senare, i skymningen åkte bil, hann jag tänka på det pappa sagt i den stund då en stor älg sprang rakt ut framför vår bil. Pang, krasch, plåt och älghår. Otäckt men jag var liksom förvarnad och både jag och bilföraren hade klarat oss med smärre skärsår.

Min nacke fick ännu en whiplash (hade råkat ut för tre tidigare) så jag var mörbultad och väldigt rädd för att mina besvär med nacken skulle bli värre än vad de redan var.

Men...röda trådar och sammanhang...tre veckor efter närkontakten med älgen hade jag bokat plats på en kurs. I Alexanderteknik. Sjukgymnaster som jag arbetade med (jag arbetade som sjukgymnastbiträde på Vasa Sjukhus långvård under fyra år) och många av de som jag tränade Tai Chi med hade berättat om Alexanderteknik som visst handlade om att ha en fri nacke...

Så jag var på rätt plats vid rätt tid. De nackproblem som jag lidit av i 5 år skulle få en lösning men det visste jag inte då, när vi precis smällt med älgen.

Jag visste ingenting om Alexanderteknik när jag steg in i salen, den där första måndagskvällen, med de andra i gruppen och vi träffade två Alexanderlärare från Skottland. Varje kväll under två veckor (10 dagar) samlades vi för ett par timmars undervisning i Alexanderteknik. Det var minst sagt "mindblowing"! 

Här fick många frågor svar och mina intressen av psykologi och kroppen enades i insikten om att kropp/själ/tanke är en enhet och om man vill nå någon form av hållbar förändring och utveckling behöver man arbeta med helheten. Det är en av de grundläggande principerna i Alexanderteknik.

Där och då började jag att nysta upp härvan av vanemässiga tankar, rörelser och förhållningssätt både mentala och kroppsliga. Jag fick redskap för att vara närvarande i nuet (mindfulness i all ära men Alexanderteknik är en mycket djupgående disciplin för att leva här och nu). Jag fick praktiska tekniker för bli medveten om mina reaktioner och vad jag hade för vanor och mönster i vardagen. Dessutom hjälp med hur jag metodiskt kunde träna mig i att hejda det som blockerade och stoppade mig, så att jag kunde släppa det som gjorde att jag spände och låste mig. Att om och om igen öva på att vara fri nog, här och nu, för att medvetet kunna välja nya vägar och släppa vanor och beteenden som inte längre var till nytta för mig.  

Det började där, en måndag i augusti för 35 år sedan. Jag lärde mig att lyssna på mina sinnen och att kommunicera med mig själv. Man kan säga att jag utvecklade en direktlänk mellan mina tankar och kroppen. Nackproblemen började snabbt att ge med sig och jag tog de första stegen mot att kunna vara mer mig själv. 

Utan den första bilkrocken jag var med om när jag var 15 och den fjärde när jag var drygt 20 hade jag förmodligen aldrig anmält mig till den där kursen i Alexanderteknik.

Jag hade heller aldrig tänkt att jag skulle bo utomlands, absolut inte i England. Eftersom Alexanderlärarutbildning inte fanns i Sverige flyttade jag till England och bodde 3 år i Totnes. Inte visste jag att jag skulle bli en riktig anglofil. Flera av mina närmaste vänner bor där och många goa kollegor.

Röda trådar och sammanhang...

Jag fick hjälp med att fria upp min nacke och med det var jag fri nog att välja min väg i livet. Alexandertekniken har hjälpt mig att vara närvarande i min kropp så att jag kan låta den vara lätt och fri. Det har gett och ger både glädje och lycka!

I år firar jag 30-årsjubileum som Alexanderlärare och jag är djupt tacksam för allt det som jag har lärt mig och fortsätter att lära mig genom den hör tekniken, som utvecklades av en ung skådespelare från Tasmanien i slutet på 1800-talet - Frederick Matthias Alexander.

Jag älskar mitt arbete och att få ha privilegiet att lära ut Alexanderteknik till andra som kan använda dess principer för att leva och må bättre. Har jag tur att ha hälsan hoppas jag undervisa i ytterligare 30 år. Då vet jag ännu lite mer...om röda trådar och sammanhang.

Tack för att du läser min blogg! Nästa blogg kommer att vara skriven av en av mina elever. Missa inte den, den kommer på torsdag!

Läs mer om Alexanderteknik på www.alexandertechnique.se

Bortom Ergonomin - den Kapabla Människan #8

Hur viktigt är det att kunna slappna av?

När någon är väldigt stressad och har axlarna uppe vid öronen är kanske både den inre rösten och någon annans kommentar att det nu är det dags att slappna av. Jag har hört från både elever och vänner att läkaren eller fysioterapeuten gett rådet att "du behöver lära dig avslappning.
Efter ett träningspass hos Friskis & Svettis, löprundan eller yogapasset avslutar man oftast med en stund av avslappning och efter en dag i skolan eller på jobbet kanske man sätter sig hemma i soffan framför en film för att slappna av.
Jag kommer ihåg från från gympan att läraren gick runt och lyfte våra armar och ben. Ve den som inte var avslappnad...
Att ligga på spikmatta eller få massage ger skön avslappning och lugnar sinnet om man är stressad. Den som lär sig mental träning börjar med att först lära sig fysik avslappning för att sedan kunna  arbeta med mentala processer.

Jag sökte på "avslappning" och fick bl a fram följande:

"Avslappning innebär en minimal spänningsnivå i all muskulatur i kroppen. Ofta spänner man för många muskler, man blir lätt trött och irriterad och prestationerna försämras. Några fördelar med avslappning är att man lär sig att hushålla med sina resurser och undviker onödig uttröttning. Man får lättare att återhämta sig efter fysisk ansträngning. Andra fördelar är att förebygga besvär och lindra värk som uppstått på grund av att olika muskler ligger på för hög spänningsnivå".

Oj, vad jag behövde avslappning när jag var i 20-årsåldern och alltid var spänd och hade ont i nacken.
Jag försökte att slappna av, inte för att jag visste hur eller vad det betydde men jag förstod att det var det jag behövde...Jag la värme och fetvadd runt nacken och jag försökte att få massage när det var
möjligt. Jag spände muskler, höll och släppte allt vad jag kunde, för det var ett sätt att bli avslappnad.

Tills jag gick en kurs i Alexanderteknik och förstod att avslappning inte alls var en lösning på mina besvär. Skönt i stunden men det gav ingen effekt i längden. Istället började jag att få en förståelse för hur kroppen/tanken/känslan hängde ihop och hur kroppen har ett inbyggt system att fungera på och om vi tappar bort det så får vi också lätt problem.

För det är ju så det är. Om du med någon fungerande metod lär dig att slappna av är jag rätt säker på att du övar det liggande eller sittande för som det står ovan så "innebär avslappning minimal spänningsnivå i all muskulatur i kroppen" så om du lyckas kan du förmodligen inte stå upp, skriva på din mobil, vara ute i löpspåret eller lyfta skrot på gymmet.
Lyckas man med avslappning känner man sig som regel alldeles "dimmig och borta". Det är alldeles
underbart om man ska somna, är på SPA och får massage men inget att ha när man ska köra bil, är på föreläsning och ska vara uppmärksam, ska coacha eller behandla någon.

Jag har t ex under senaste veckan hört två terapeuter, som arbetar med att behandla andras kroppar, beklaga sig över spänningsnivån i den egna kroppen och längtan efter att själv få massage eller annan behandling. Det är inget konstigt och verkligen inget ovanligt att det är så. Men det behöver inte vara så.

Vad jag lärde mig under kursen i Alexanderteknik och sedan under en serie Alexanderlektioner var att återinlära hur jag kunde låta mig ha "funktionell spänning" i min kropp. Kan man kanske kalla det för "naturlig spänning"?
När jag idag t ex står upp har jag den spänning som behövs i alla de muskler som behövs för att jag ska kunna stå. Samma för sittande, gående, när jag böjer mig eller bär saker. När jag gör Qigong eller Tai Chi har jag ingen nytta av att ta i mer än vad som behövs. Inte heller när jag borstar tänderna, klär
på mig, äter eller när jag undervisar Alexanderteknik.
Det är sällan som jag idag upplever att jag under längre stunder känner mig onödigt spänd. När jag känner att jag har satt för mycket spänningar än vad som behövs i kroppen vet jag som regel hur jag kan släppa det. Därför har jag också ett mycket effektivt redskap för att hantera stressorer.

När vi förlorar vårt naturliga sätt att röra oss, som vi har som barn, tappar vi bort hur det är att ha en lagom grundspänning i kroppen. Från att använda oss själva och vår kropp som en helhet blir delar av kroppen mer använda, vissa muskler får alltid ta i för mycket medans andra har för lite spänning och knappt används. Det uppstår obalans.

På bilden ser du våran katt Felix, han ligger som ett litet mjukt nystan och ser alldeles avslappnad ut. Alla vi som har haft med katter att göra, vet att på ett ögonblick, kan en katt från avslappnat eller sovande tillstånd, hoppa upp, springa iväg eller sätta klorna i din hand och sparka med alla fyra tassarna.
Kanske behöver vi hitta vår "inre katt". Att lära sig att vara avspänd, närvarande och alert för att utan större åthävor kunna ta sig från stillhet till rörelse och tvärtom. Mjau!

Har du lust kan du hänga med under veckan som kommer i mitt event för att utforska om det kan finnas en bättre väg till en avspänd och fri kropp än vad avslappning är. För då kan man njuta ännu mer av massagen. https://www.facebook.com/events/172591116795490/?ti=icl

Om en vecka är Marja Bennett åter vid pennan och skriver nästa inlägg. Du hittar nästa och tidigare inlägg här: http://marjabennett.com/blogg/

Bortom Ergonomin - den Kapabla människan #4

Att stanna upp och hejda det du gör - kan det ge dig mer tid? Får du mer gjort och bättre resultat om du gör mindre?
Det är intressanta frågor, tycker jag. För när vi inte mår bra, har ont och känner oss stressade så verkar det svåraste av allt vara att ge sig tid.
Tid att ställa sig upp om man är trött på att sitta, tid att andas, tid att återhämta sig, tid att ställa in stolen och arbetsbordet så att det passar, tid att lyfta blicken, tid att äta, tid att tacka nej till arbetsuppgifter, tid att sova, tid att skratta, tid att lyssna på de signaler som ges.

När vi väl har lärt oss något så sitter det i ryggmärgen. Vi utvecklar vanor. Det är både energisparande och väldigt praktiskt att inte behöva tänka ut hur jag ska lyfta skeden eller påminna mig om att öppna munnen när jag äter morgongröten.
Det mesta vi gör under en dag är vi därför helt omedvetna om, vi bara gör. Vi trycker på tangenter, vi böjer oss och plockar upp saker vi tappat, vi snörar på oss löparskor eller rullar ut yogamattan. Vi lagar mat och vi öppnar dörrar, plockar ur diskmaskinen och borstar våra tänder eller barnens tänder. Vi kör bil, sadlar hästen, klappar katten och snyter näsan. Vi lyssnar, vi pratar och vi löser uppgifter.
I bästa fall är vi medvetna om en del av det som vi just gör men väldigt sällan har vi medvetenhet om HUR vi gör det vi gör.

Att vara på autopilot kan ställa till med problem om vi har lärt in något fel eller om vi använder oss själva och vår kropp på ett onödigt slitsamt sätt. För då upprepas dessa vanor och vi blir bättre och bättre på att göra sådant som kan hindra oss eller skada oss i våra vardagliga aktiviteter.
Det blir lätt ett ekorrhjul av vanor och vi utvecklar rörelse - och hållningsmönster där vi tar i med mer kraft än vad som är nödvändigt, belastar kroppen oergonomiskt, gör annat än det vi tror att vi gör och håller på längre än vad vi egentligen orkar. Blir vi stressade ökar spänningsnivån och det blir större risk för skador eller att göra fel och då blir vi inte klara i tid, vi får göra om och stressen ökar...Och vi har inte tid att lyssna på kroppen och själens signaler.

Våra vanor är också vår trygghet. Det känns rätt att göra som man brukar hur skadliga dessa vanor än kan vara för vår hälsa. Det kan upplevas fel och förvirrande att använda sig själv bättre. När vi låter våra vanor styra behöver vi inte tänka. Därför känns det i början ansträngande att vara medveten och att aktivt tänka. Men om vi ser medvetandet som en mycket otränad muskel som vi kan träna upp så kan det bli lättare. Den som börjar bli medveten vill träna den färdigheten mer och mer.

Fördelarna med att stanna upp och lära om är många. En liten studie har gjorts i USA, där några barnkirurger får en serie med Alexanderlektioner.
Den visade att när kirurgerna hade lärt sig att använda sig själva bättre så blev deras arbetsställningar mer ergonomiska och effektiva. Detta ledde till att operationerna utfördes snabbare, vilket ledde till mindre blödningar och snabbare läkning hos de som blivit opererade. Både läkare och patienter vann tid och hälsa!

Så stanna upp för att bli medveten, hejda vanorna som är oekonomiska och skadliga för dig så kommer du fram fortare, blir klar snabbare, rör dig lättare och med stor sannolikhet kommer du att slippa ont i ryggen och nacken.

Nästa vecka läser du Marjas tidigare och nästa inlägg här: http://marjabennett.com/2018/02/bortom-ergonomin-den-kapabla-manniskan-3/

Luras inte av klockan - stanna upp och få mer tid och energi.

Bortom Ergonomin - den Kapabla människan #3

Här kommer tredje delen i vår bloggserie Bortom Ergonomin - den Kapabla människan. Den här veckan är det Marja Bennett som håller i pennan. Hennes inlägg handlar om "aggressivt framåtlutande och godmodigt bakåtlutande" och du kan läsa det här:

http://marjabennett.com/2018/02/bortom-ergonomin-den-kapabla-manniskan-3/#.Wor6cT0jnHE.facebook

Bortom ergonomin - den kapabla människan #2

Jakten på den perfekta stolen, finns den?

Familjen brukar reta mig för att jag samlar på stolar, bra stolar...Det stämmer! Jag är förtjust i gamla vackra stolar med hård sits och rakt ryggstöd. Jag har en samling i min studio (det finns en del hemma och i stugan också...) och där kommer de till användning under lektioner och föreläsningar. Att provsitta olika stolar och hitta vilken man gillar är en bra övning och ett första steg i att förstå vad  som är en bra stol och även en lektion i att lägga märke till sina vanor.

Minns du den tecknade bilden med samtalet mellan en person och en ergonomisk stol? Personen  tar sig i ryggen, ser ut som han har ont och säger "Det är inte du - det är jag". Den är väldigt rolig, tycker jag och dessutom sann.

En av de tidiga Alexanderlärarna, Marjory Barstow, som höll kurser i Alexanderteknik runt om i världen fick frågan om hur en riktigt bra stol ska vara byggd.
Hon svarade ungefär så här: "Mina resor tar mig till olika länder, till olika platser, olika lokaler och på varje plats är det nya stolar. Vad jag har lärt mig är att stolarna aldrig kommer att anpassa sig efter mig, aldrig ändra sig så att de passar just mig. Så det är mitt eget ansvar och arbete att kunna hitta ett sätt att sitta bra på varje stol som erbjuds mig".

De flesta jag träffar på kurser, workshop eller som kommer för privatlektioner tycker att det är jobbigt att sitta. De finner det svårt att hitta ett bekvämt sätt att sitta vare sig det är på jobbet, på en konsert eller hemma. På jobbet har de ofta det som kallas en ergonomisk arbetsstol. Dvs en stol med olika spakar för att ställa in höjd, djup och lutning m.m. De kan ändå tycka att det är svårt att sitta.

Förutom att stolen kan vara fel höjd, fel lutning och svårinställd så är det största problemet att man har tappat bort den förmåga att sitta som vi hade när vi var små.

Alla barn, som föds friska, går igenom olika utvecklingsperioder och någonstans på vägen behärskar vi konsten att sitta. Som med alla andra medfödda färdigheter så aktiverar vår vilja, nyfikenhet och motivation oss att komma framåt och uppåt och ihärdigt träna det som ligger i utvecklingsfasen. Vilket gör att vi innan två års ålder har lärt oss allt från att hålla huvudet, sitta, rulla, krypa, stå, gå, äta, prata m.m. Dessa färdigheter blir automatiska.
Som småbarn kunde vi sitta på rumpan, på huk, på hälarna och på knäna och vi kunde sitta upprätt själva. Stödet från underlaget under fötter och sittben var det som behövdes för att ryggen skulle förlängas uppåt av huvudets riktning och våra sinnens uppmärksamhet av rummet omkring oss.
Det är en sådan bedrift att sitta själv, att det skrevs in i boken "Vårt första år", gärna med foto och exakt datum och tid.

De flesta av oss förlorar sakteliga konsten att kunna sitta på golvet eller på en stol utan ansträngning. När vi växer upp, får vi andra vanor och rör oss på sätt som inte gynnar vår naturligt upprätta hållning. När sedan studier eller arbete tvingar oss till ett mer stillasittande liv så blir sittande något som upplevs som spänt, smärtsamt och stelt. Det är inte så konstigt då att vi letar stöd i ergonomiska stolar, ryggstöd som lutar bakåt och mjuka dynor. Vi försöker att sitta avslappnat...

Förmågan att kunna "sitta själv" är som tur inte borta, vi behöver "bara" sluta med de vanor som hindrar oss...
Alla som har försökt att sluta göra det som har blivit till en vana vet dock att det inte är så "bara". Det kan vara väldigt svårt att ändra det som går per automatik.
Vårt sittande sker automatiskt, vi tänker inte på HUR vi gör när vi sätter oss eller hur vi sitter. Vi dimper ofta ner i en kollapsad hållning som vi efter ett tag försöker sträcka upp. Eller så sätter vi oss riktigt som vi har hört att vi ska sitta och sedan sjunker vi ihop av ansträngningen att hålla oss uppe. Känns det igen?

För att kunna förändra något långsiktigt, behöver vi stanna upp, uppmärksamma och observera oss själva i en aktivitet, t ex att sitta, för att bli medvetna om vad och HUR vi gör. Först då kan du låta bli att göra det som är onödigt och stoppa det som ligger i vägen.
Det kan du lära dig med hjälp av en Alexanderlärare.

Som Marjory Barstow sa: "Det är mitt/ditt eget ansvar och arbete att kunna hitta ett sätt att sitta bra på den stol du erbjuds".

Att de stolar som erbjuds i affärer, offentliga platser, på kontoret och som man har hemma är helt tokiga och designade mest för att vara snygga och trendiga gör verkligen inte livet och sittandet lättare. Men det är ett ämne för en annan blogg.

Förmodligen kommer min familj få fortsätta att reta mig när fler och bättre begagnade stolar hittar vägen till min studio...det finns ju höga, låga, breda och smala.
Personligen tycker jag om stolar med platta sitsar och raka stolsryggar. Jag gillar även pallar men med ett rakt ryggstöd har jag möjlighet att luta mig tillbaka när jag har lust.

Mer om stolar, ergonomi, rörelse, helhet och människan i de kommande inläggen i vår serie

Bortom ergonomi - den kapabla människan. Nästa vecka är det Marja Bennetts tur, hennes förra blogginlägg och nästa finner du här:

http://marjabennett.com/2018/02/bortom-ergonomin-den-kapabla-manniskan-1/j

#denkapablamänniskan #ergonomi # Alexanderteknik #konstenattsittaupprätt #vågavägraryggstöd #stolarochpallar #vanor #MarjoryBarstow

P.S. Kan du se dig omkring där du är och kolla om stolarna har bakåtsluttande sits och ryggstöd och skriva en kommentar efter bloggen? D.S

Mitt företag

Den ofrivilliga företagerskan startade Equilibrium 1988.

Min utbildning till Alexanderlärare var då färdig efter 3 års heltidsstudier i England. Jag kände verkligen att jag hade det bästa yrket som fanns att få och jag brann för att få dela med mig och lära ut Alexanderteknik.
Metoden som både hjälpt mig med att bli fri från år av "problemnacke/whiplash" och att lära känna mig själv och mina svagheter och mina styrkor. Jag hade lärt mig ett förhållningssätt för att kunna hejda vanor som störde och hindrade mig som t ex smärta och stelhet i nacken, rädsla för att prata i grupp och att göra fel, dålig hållning och andra jantelag-relaterade mönster.

Var skulle jag jobba som Alexanderlärare när jag kom hem från England? Jag antog att ingen skulle anställa mig som Alexanderlärare eftersom tekniken var så okänd.

Därför blev jag företagare, chef, direktör, bokförare och marknadsförare. Först jobbade jag i min lägenhet men insåg snart att det skulle vara roligare och mer professionellt med en egen lokal så ganska så snart hyrde jag ett rum med egen ingång i en lägenhet. Från Nordhemsgatan till Vasaplatsen till Viloplatsen 4 i Göteborg, där jag nu har haft min studio och praktik sedan 14 år.

Det är 28 år sedan jag kom hem från England och jag fullkomligt älskar mitt arbete! Ett yrke som bara blir mer och mer intressant ju längre jag håller på med det. Att vara egenföretagare ger mig möjligheten att göra detta.

Att driva ett företag är inte huvudintresset för mig utan det är kunskapen som jag lär ut som är drivkraften.
Människor som lär sig att ta hand om sig själv och sin egen kropp utvecklar styrka. Fysisk, mental och själslig styrka.
Denna kunskap (Alexanderteknik) transformerar människor.

Från och med idag är jag med i Företagarens Bloggutmaning. #FBUSept2016
Dagens tema: #MittFöretag

Längre och några kilo lättare med Alexanderteknik

Om jag kan lova det?
Att du blir längre och väger mindre om du tar Alexanderlektioner.

Nej, det är klart att jag inte kan. Men jag kan nästan till 100 % lova att du kommer att känna dig längre och lättare.
Det är faktiskt inte ovanligt att den som använder sig av Alexanderteknik faktiskt blir längre och att
de får skriva in en eller flera centimeter till i passet.
Om det inte är så att de är barn så har de förstås inte växt flera centimeter till.
Den tillkomna längden kommer av att de flesta i sin vanemässiga kroppshållning och i sitt sätt att använda sig själv i rörelse, sällan är i sin fulla längd.
Med hjälp av Alexanderlektioner kommer de att tillbringa mer och mer tid i sin fulla längd (för det kommer att kännas så mycket bättre) så då blir "den nya längden" bestående.

Visserligen händer det att elever använder sig av Alexandertekniken för att förändra kost och rörelsevanor och då går ner ett antal kilon.

Men när jag skrev i rubriken "några kilo lättare" menade jag känslan av att bli lättare.
Om du någon gång har lyft ett litet barn eller en katt som inte vill bli lyft, så vet du att det är jättesvårt och att de plötsligt verkar väga mer än vad de gör. Hur de håller emot och inte vill bli upplyfta.
Reaktionen, intentionen och riktningen mot marken gör dem tunga.

De flesta av oss går omkring med en omedveten riktning nedåt och vi blir då verkligen tunga mot marken.
Under en Alexanderlektion lär sig eleven att medvetet skifta denna riktning. Dels genom att tillåta huvudet att få ha en mer fördelaktig riktning upp/ut från ryggraden, vilket aktiverar hållningsmuskulaturen men också genom att träna sin tanke och sitt medvetande. Att tänka upp och "att vara" högre upp.
Uppåt ger upplevelse av både längd och viktskillnad. Det ena ökar och det andra minskar.

Ja, detta är synligt för den som tittar, eftersom kroppshållning och rörelseriktning förändras.

Detta kan vara skäl nog att börja med Alexanderteknik. Du behöver varken hållningsväst eller träning på gym för att uppnå detta. Det blir dessutom bestående.

Leta upp närmaste Alexanderlärare och boka ett antal privatlektioner.

Använda Alexanderteknik i P4 radiostudio

För inte alltför längesedan (25/4) var det en artikel i GP  om mig och hur jag kom i kontakt med Alexanderteknik. Min inkörsport var min nacke. Spänd, stel och illa behandlad i några smärre trafikolyckor.
Genom årens lopp har jag blivit intervjuad för ganska många olika tidningar så jag kände mig ganska lugn inför den artikeln. Den blev jättefin och jag har sedan dess fått mycket positiv feedback och det är många som nu vill pröva om Alexanderteknik kan hjälpa även deras nackproblem.

Långhelgen vi har bakom oss tillbringades i vår stuga. Natur, trädgård, sol och värme gjorde att tanken på jobbet var långt borta. Upptäckte att jag hade ett meddelande på telefonen från någon på Sveriges Radio som ville att jag skulle ringa upp...

När jag ringde fick jag prata med en producent som hade ganska många frågor om Alexanderteknik. Han frågade om jag ville komma till P4:as studio för morgonprogrammet på måndag 9:e maj och svara på lite frågor där. Jag sa förstås ja! Det är roligt med utmaningar och alltid kul att få berätta för fler om vad Alexanderteknik är.

För mig är det vid ett sådant här tillfälle en skatt att ha Alexanderteknik att använda mig av.

Att vara med i radion var för mig något helt nytt. En situation som kan sätta igång nervositet, stress, tvivel, rädsla inför alla möjliga "tänk-om-det-och-det-och-det-händer".

Jag kom till Sveriges Radio strax före 8:a på måndag morgon och fick en namnbricka, blev hämtad och fick gå igenom en sluss, åka hiss och sedan sätta mig utanför P4:as studio och vänta. Med en kopp te! Efter nyheterna skulle jag komma in...

Ylva och Lovisa (jag hoppas att jag säger rätt namn nu) kom och hälsade och så var det plötsligt dags för mig att kliva in i studion.

Jag trodde att man satt vid bord och sände radio men det var nog längesedan...här använde man ståbord. Medan nyheterna tonade ut skulle jag jobba lite med Ylva så att Lovisa kunde filma och lägga ut på Instagram. Det hade jag inte väntat mig...
https://www.instagram.com/p/BFLRpFPhl17/
Efter det fick jag ta på mig hörlurar som var lite trixiga att få på då jag hade en hårknut mitt på huvudet...
Högt tempo, snabbt prat och många frågor. Det var jätteroligt!
Medan jag svarade på frågor om vad Alexanderteknik är så arbetade jag med Lovisa för att visa hur man kan använda AT för att släppa spänningar i axlarna, gamnacke osv. Min kollega Marja berättade sedan att hon kunde märka att det blev lugnare i studion och att tjejerna gick ner i varv.

Så för egen del stannade jag medvetet upp mig själv många gånger, när jag gick upp på morgonen, när jag väntade på vagn och buss, när jag stod vid SR och tittade ut över vattnet, när jag satt utanför studion och väntade, när jag var i studion och svarade på frågor.
Vad gör jag då när jag stannar upp?
Jag gör inget, jag låter mig vara.
När jag låter mig vara då är jag lugn. Då andas jag, då känner jag stöd från det jag står på, jag är stabil. I det tillståndet fungerar det mesta lätt, det finns ett flöde, en kraft och möjlighet till medvetna val.
Sedan är det ju en bonus att det kan märkas genom etern att tjejerna i studion kunde följa med i Alexanderteknikflödet.

Nu är jag en erfarenhet rikare och tänker att det vore väldigt roligt att komma till SR och arbeta med de olika personalgrupperna där!

P.S. Vill du höra intervjun så hittar du den vid ca 2:18:04
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/721104?programid=4198 D.S.

Jag älskar Alexanderteknik!

Jag funderar på vad som gör att jag älskar Alexanderteknik så mycket. Vad är det som jag får genom AT och som jag inte får genom annat?

Jag älskar att få massage! Det finns många former och det är alldeles, alldeles underbart. Jag skulle gärna gå och få massage varje dag om det var möjligt. För jag älskar beröring och känslan av att sjunka in i mig själv och att slappna av. Det är det ultimata för att vara snäll mot sig själv, att bli omhändertagen och berörd med respekt och skicklighet. Jag går därifrån mer avspänd, mjukare och friare i kroppen. Lugnare. Har jag haft ont innan så har jag med all sannolikhet mindre ont efter massagen.
För övrigt känner jag mig som jag gjorde innan.

Jag ska inte säga att jag älskar att träna hårt, för då ljuger jag. Främst för att jag i princip aldrig under någon längre regelbunden tid har tränat hårt. Men de gånger som jag har gjort det, t ex gått på gympapass, zumbapass, annan dans eller löpning så har det gett mig kunskap om mina begränsningar och hur jag kan flytta fram dem. Konditionen blir bättre och jag blir starkare. Jag svettas och jag känner hjärtats slag. Jag känner mina muskler och hur jag tar i. Jag uppskattar hur kroppen går tillbaka till viloläge och avslappningen som följer. Jätteskönt!
För övrigt känner jag mig som jag gjorde innan.

Jag har gått några olika yogakurser och ibland hoppar jag in på ett och annat pass. Jag har alltid varit fascinerad av vighet och hur man kan göra saker med kroppen som man inte tror är möjligt. Tyvärr har jag inte gjort yoga så pass länge att jag lärt mig stå på huvud eller göra avancerade poser men jag ser potentialen. Det är vackert. Jag gillar yoga, att lyssna in i mig själv och att stanna i en position en stund. Att utmana mig själv. Att märka att ganska fort blir jag vigare och uthålligare. Särskilt YinYoga är för mig som hand i handske.
För övrigt känner jag mig som jag gjorde innan.

Jag har framför allt ägnat mig åt Qigong och Tai Ji som träning, genom åren. Det är träning som jag återkommer till och som jag njuter av. Jag tycker filosofin och kunskapen bakom är intressant. Där får jag med hjärtat, hjärnan och kroppen. Body & mind. Jag får kontakt med Qi, min livsenergi och min andning. Det är väldigt spännande. Jag känner mig smidigare och starkare och lugnare och mer balanserad.
För övrigt känner jag mig som innan.

 Efter en Alexanderlektion känner jag mig inte som jag gjorde innan.

Jag är inte längre som innan för jag har fått insikter om mina vanor. Jag både känner och vet mer om mig själv. Jag har guidats i att gå utanför det som är familjärt och det som känns rätt. Jag har fått möjlighet att växa och fått upplevelsen och erfarenheten av att använda mig själv som en helhet.

Genom Alexanderteknik har jag lärt mig att utveckla min medvetenhet som gör att det som kallas kroppskännedom får ytterligare några dimensioner.
Det fantastiska är att detta förhållningssättet kan jag ta med mig till massagen, behandlingen, löpningen, yogan eller Tai Jin. Det fördjupar och förbättrar upplevelsen och utövandet av dessa.

Därför älskar jag Alexanderteknik så mycket!

Smärta och spänningar är många svenskars vardag

För de flesta av oss, som i vårt arbete möter människor med smärta, är det uppenbart och självklart att kropp/känslor/tankar är en enhet. Hur vi mår, utrycker/inte uttrycker manifesteras i hållning, rörelser, andning osv. Oftast fastnar vi då kroppsligen i återkommande rörelsemönster och hållning som genom upprepning blir låsningar och belastning som i sin tur  kan ge smärta vilket efter en tid kan bli kronisk.

För väldigt många, kanske de flesta, så räcker det inte med vanlig ergonomi, sjukgymnastisk behandling eller träning, för att komma tillrätta med dessa problem. Många av de som kommer till mig och mina kollegor, säger att det lindrar eller blir bättre ett litet tag. Om de slutar med behandlingar eller träning kommer besvären tillbaka som ett brev på posten. (Många gånger berättar de att smärtan fortfarande är samma men att de får andra positiva effekter av t ex träningen. En del säger också att de blir sämre. De får mer ont.)

När de lär sig Alexanderteknik förstår de varför det andra inte hjälpte och hur AT är en praktisk metod de själva kan ta till varje stund, varje dag för att hjälpa sig själva.
Det är lika fantastiskt varje gång någon med svår smärtproblematik berättar att de haft stunder utan smärta, sovit en hel natt eller att de återigen kan göra någon aktivitet som de tycker om men som de inte kunnat göra på lång tid.

Hurra för medvetenhet och vår egen förmåga att kunna hjälpa oss själva!
Det var en av anledningarna till att jag ville utbilda mig till Alexanderlärare på 80-talet. Min egna erfarenhet av att kunna använda tekniken för att bli av med spänningar och smärta i nacken.
Att kunna hjälpa andra att nå den friheten var ett avgörande skäl. Det har jag aldrig ångrat!
Alexanderteknik fortsätter att överraska mig dagligen.

Födelsedag för F.M. Alexander 20/1

Gårdagens alldeles ljuvliga och sagolikt vackra vinterdag råkade sammanfalla med Frederick Matthias Alexanders födelsedag. Han föddes den 20 januari 1869 på ön Tasmanien och då var det säkerligen inte en dag full av snö.

Jag hade Qigong på ett äldreboende nära Slottskogen på förmiddagen igår och kunde inte motstå en promenad i det soliga vädret.

Pulsade genom snön och hade god nytta av Alexanderteknik på vägen. På långt håll såg jag dessa vackra "trädpelare" som får påminna om riktningen "upp". Jag behövde äta lunch och eftersom bloggning om dagens födelsedagsbarn stod på schemat så vände jag fötterna mot Villa BelParc. Väl där insåg jag snabbt att jag snart får återvända  då bakverken såg oerhört vackra och goda ut. Jag hittade, som ni ser, bästa platsen för att sitta själv och skriva.

Jag har redan nämnt födelseår och var han föddes. F.M växte upp på en hästgård och fick tidigt ta ansvar för skötsel och inridning av gårdens hästar.  I skolan var han en "besvärlig elev" som ställde frågor och ifrågasatte det som hans lärare sa. Det blev hemskolning istället. Hans intresse av teater ledde honom till skådespelaren och recitatörens yrke. Det var här, i början av en lovande karriär, som han fick återkommande röstproblem. Det fanns inga medicinska orsaker till hans besvär och F.M började snart ana att det var något han gjorde, som en del av hans framträdande på scenen som utlöste heshet och svårigheter att recitera. Van att tänka själv började han att observera sig själv i speglar och fann snart ett återkommande rörelsemönster som infann sig så snart han började att recitera. Det manifesterades t om av bara tanken att han skulle recitera.  

Han såg i spegeln hur han stelnade till i nacken/halsen och hur han drog huvudet bakåt och nedåt, att han förkortade nacken och pressade ihop struphuvudet. Han förstod att detta var en del av ett större vanemässigt spänningsmönster som involverade hela hans kropp.

Att vanor är svårare att lägga av med än att lägga till, det vet vi alla. Vår hjäna är både effektiv och energisparande och därför underlättar vanor våra liv. Men om vanor som i herr Alexanders fall har lett till ett felanvändande av kroppen som hindrar eller ger smärta, då är det både önskansvärt och aktuellt att försöka ändra dessa vanor.

Denne envise unge man ägnade lång tid åt att utveckla det som hjälpte honom att få en hållbar och stark röst.  I början kallade han sitt arbete för "mental training" och snar sökte andra upp honom för att få hjälp med olika problem med röst, andning, ryggen och nacken.
Läkare skickade sina patienter till honom. Med rekommenadtionsbrev från en grupp läkare lämnade han Australien och reste till England 1904, där han byggde upp en praktik i London. Han fick gott rykte och många ville ta lektioner av honom. Några som tyckte att tekniken gjorde stor skillnad i deras liv, både fysiskt och mentalt var George Bernhard Shaw och Aldous Huxley.
Sir Charles Sherrington, som idag ses som grundaren av modern neurologi var imponerad av F.M`s observationer och upptäckter som stämde med vetenskaplig forskning vad gällde neurologi och fysiologi.
Den amerikanske filosofen och pedagogen John Dewey tog också Alexanderlektioner och skrev förordet i 3 av de 4 böcker som Alexander skrev under sitt liv.
F.M. startade en 3-årig skola 1931, där han utbildade ca 80 Alexanderlärare fram till sin död 1955.

God fortsättning med nyårsgåvan 52 nya veckor!

2016 -  ett nytt år att fylla med det som är meningsfullt!

Jag tycker om både avslutet av ett år som gått och början på ett nytt. Det är både högtidligt och spännande. Därför skriver jag årets första blogg med någon slags guldfärg för början av ett år är som en guldskatt. Så rikt och fyllt med både slipade och oslipade diamanter. En del ser man tydligt vad det är och annat är endast anade möjligheter. 

Om jag gett några nyårslöften? Nja, inte direkt. Jag kommer alltid på för sent att det kunde vara kul att göra det, men löften behöver man först tänka på ett tag och planera, annars rinner de ut i sanden.

Jag har däremot börjat året med att rensa bort saker och ting och kommer att fortsätta med det under resten av januari månad. 
Om jag vill fylla året med sådant som är meningsfullt behöver jag först rensa bort det som inte behövs, det som hindrar och det som vilseleder.

Det gäller både hemma och på jobbet. Det kan vara saker, det kan vara papper eller mail. Eller känslor och tankar. Det kan absolut vara VANOR.
För att få idéer om vad som kan rensas som jag inte  har tänkt på själv så har jag gått med i en
"Utrensningsutmaning" på Facebook som leds av Smpl. 

Vill du hänga på? https://www.facebook.com/events/892402244209414/

Rensa 200 saker på 20 dagar. Jag började  1/1 och har redan rensat ut en hel del. Det är en befrielse att göra sig av med det som inte längre är till nytta. En del lämnas till second hand och en del till vår gårds gemensamma utrymme för dylikt. En hel del är skräp och kan slängas.

När man släpper taget om något som man håller fast, vare sig det är gamla anteckningar, kläder och möbler eller muskelspänningar så kommer flödet igång. Då mår man bättre på alla plan!
Man får nya idéer, ser saker från andra håll samt blir rörligare i både knopp och kropp.

             Praktisk ergonomi - Alexanderteknik för dig 2016                     

Det gemensamma hos Stormen Helga och Motivationsappar

Veckans caféblogg kommer från Le Pain Francaise vid Olskrokstorget.

När detta caféet öppnade för ett antal år sedan var det ett verkligt lyft i en ganska tråkig och fikafattig stadsdel. Lokalen fylldes med gäster i alla åldrar, från morgon till kväll. Det var efterlängtat!
Min man och jag gick länge regelbundet hit för att dricka Latte och Americano samt att dela på en mandelcroiassant...en mycket god men onyttig vana...
Vi går inte lika ofta hit men i eftermiddag passade det bra för mig att gå hit efter förmiddagens undervisning för en stunds reflektion innan helgen.

Ingen undgår väl att märka Helga som den senaste av stormar kallas. Det har blåst ordentligt under dagen och när jag gick hit så tog vinden rejäla tag i mig.

Jag läser i dagens Metro en artikel om motivationsappar och tänker på dess likheter och olikheter med
stormar. De dyker snabbt upp, det blir massor med uppståndelse kring dem och för det mesta är de lika snabbt borta. En del av dem gör stor skillnad för en del människor men de flesta berörs inte så
mycket av dem.
Vad det gäller appar så säger experterna att de ska vara individanpassade för att du ska bli av med en
dålig vana. I artikeln nämns appar för att sluta röka, få bättre hälsa eller för att bli peppad.
Citatapparna gör ingen nytta hur aha-iga de än kan vara. Visst kan citat och visdomsord slå an en klang och få en till eftertanke men för att kunna ändra en vana behövs mer. Leg. psykolog Oskar Henrikson (grundare av Habitud.com) säger att appar behöver vara utforskande och tilltala användarens självständiga sida. Han menar också att deltagandet ska kännas som ett eget val och inte  ett tvång. Han nämner också betydelsen av personlig kontakt för stöttning och uppmuntran och att det är svårt att översätta till apparna.

Att börja hos en Alexanderlärare för att man har ont i ryggen, för att man tröttnat på att alltid hamna i "gamnackehållning" eller för att de årliga osteopatbesöken inte gör att problemen försvinner, kommer ofta från en individs önskan att förstå, utforska och själv vara med i en process som förändrar ett beteende. Det är i allra högsta grad ett eget val.

De elever som jag under årens lopp har träffat har nästan alla börjat med Alexanderteknik för att de verkligen vill tänka själva och de tror på möjligheten att de själva kan påverka sin hälsa eller sin förmåga att utföra något.
Det är ett privilegium att få jobba med människor med den inställningen!

För det är ingen lätt resa att ta sig från antagandet att man inte kan själv till att ta ansvar för sitt liv och sin egen hälsa. Det behövs stöd, uppmuntran och tid. Det är väl värt både pengar och mödan då man sedan har ett verkligt effektivt verktyg att använda när man vill och hur mycket man vill. Ju mer man håller på med Alexanderteknik ju bättre blir man på att använda sin mentala förmåga och sin själsliga styrka inifrån kraften av den egna kroppen.