God fortsättning med nyårsgåvan 52 nya veckor!

2016 -  ett nytt år att fylla med det som är meningsfullt!

Jag tycker om både avslutet av ett år som gått och början på ett nytt. Det är både högtidligt och spännande. Därför skriver jag årets första blogg med någon slags guldfärg för början av ett år är som en guldskatt. Så rikt och fyllt med både slipade och oslipade diamanter. En del ser man tydligt vad det är och annat är endast anade möjligheter. 

Om jag gett några nyårslöften? Nja, inte direkt. Jag kommer alltid på för sent att det kunde vara kul att göra det, men löften behöver man först tänka på ett tag och planera, annars rinner de ut i sanden.

Jag har däremot börjat året med att rensa bort saker och ting och kommer att fortsätta med det under resten av januari månad. 
Om jag vill fylla året med sådant som är meningsfullt behöver jag först rensa bort det som inte behövs, det som hindrar och det som vilseleder.

Det gäller både hemma och på jobbet. Det kan vara saker, det kan vara papper eller mail. Eller känslor och tankar. Det kan absolut vara VANOR.
För att få idéer om vad som kan rensas som jag inte  har tänkt på själv så har jag gått med i en
"Utrensningsutmaning" på Facebook som leds av Smpl. 

Vill du hänga på? https://www.facebook.com/events/892402244209414/

Rensa 200 saker på 20 dagar. Jag började  1/1 och har redan rensat ut en hel del. Det är en befrielse att göra sig av med det som inte längre är till nytta. En del lämnas till second hand och en del till vår gårds gemensamma utrymme för dylikt. En hel del är skräp och kan slängas.

När man släpper taget om något som man håller fast, vare sig det är gamla anteckningar, kläder och möbler eller muskelspänningar så kommer flödet igång. Då mår man bättre på alla plan!
Man får nya idéer, ser saker från andra håll samt blir rörligare i både knopp och kropp.

             Praktisk ergonomi - Alexanderteknik för dig 2016                     

Veckans kafébloggande: Får du ont i ryggen eller nacken pga din hållning?

Ethels kafée nära Linneplatsen är ett av mina favoriter. Mysigt, lugn och ett väldigt fint bemötande av de som jobbar där. Gofika, underbar lyxfrukost, luncher med go salladsbuffé. Smakfullt på alla sätt!

Igår tog jag en fika där med kollegan Joachim. Vi skrattade lite åt att vid bordet längst in i rummet så kan man sitta i en soffa, på en stol eller på en slags kista som gör att man blir huvudet längre än de andra runt bordet. Vi enades om att det är lättare att kommunicera om man är på samma nivå...

Som många av dessa kaféer i gammal stil så är det oftast väldigt bra stolar, bänkar, soffor att sitta i. Hårda raka sitsar och raka ryggstöd. Plus massor av kuddar som man kan placera t ex i ryggen om man vill ha bättre eller mer stöd. Borden är lagom höga. Levande ljus. En dröm för en Alexanderlärare som mig.
Läs mer om Ethels och vad de erbjuder här: http://www.ethels.se/

Ja, då var det det här med kroppshållning. Igen.
Joachim och jag diskuterade det igår och sedan kom artikeln från Huffington Post upp i flödet på Facebook. En förlängd rygg med huvudet högst upp visar fotot med tomten.

Det  kan vara en stor hjälp att se en bild på olika sorters hållning vid t ex stående, för att kunna förstå hur olika hållningsmönster kan orsaka rygg-och nackproblem.
Om du öppnar länken nedan till Huffingtons artikel kommer du att se ett antal bilder. Känner du igen någon som liknar din egen hållning?
Enligt en studie får många kvinnor ont i ryggen vid ca 34 års ålder. Jag funderar på om det är i samband med graviditeter och barnabärande?

Att skjuta fram huvudet och att ha "för stor svank" är de två hållningsmönster som ger mest besvär. Svank i nacken och svank i ryggen hänger dessutom ofta ihop.
Vi som arbetar med Alexanderteknik arbetar med detta hela tiden när vi undervisar våra elever. Vi arbetar dock inte enbart med dessa "svaga länkar". De i artikeln utpekade delarna är en del av helheten och för att nå en varaktig och hållbar förändring av invanda mönster behöver man utgå från och hela tiden komma tillbaka till helheten.
http://m.huffpost.com/uk/entry/8697466

Alexandertekniken är något av det bästa och mest effektiva för att komma tillrätta med hållningsproblem. Vill du få hjälp med din hållning och dessutom lära dig mycket mer som du kommer att ha nytta av? Jag har fina julerbjudanden just nu, så titta in på: http://alexanderteknikkurser.blogspot.se/

Ha en fin Andra adventshelg och Lucia!

Det gemensamma hos Stormen Helga och Motivationsappar

Veckans caféblogg kommer från Le Pain Francaise vid Olskrokstorget.

När detta caféet öppnade för ett antal år sedan var det ett verkligt lyft i en ganska tråkig och fikafattig stadsdel. Lokalen fylldes med gäster i alla åldrar, från morgon till kväll. Det var efterlängtat!
Min man och jag gick länge regelbundet hit för att dricka Latte och Americano samt att dela på en mandelcroiassant...en mycket god men onyttig vana...
Vi går inte lika ofta hit men i eftermiddag passade det bra för mig att gå hit efter förmiddagens undervisning för en stunds reflektion innan helgen.

Ingen undgår väl att märka Helga som den senaste av stormar kallas. Det har blåst ordentligt under dagen och när jag gick hit så tog vinden rejäla tag i mig.

Jag läser i dagens Metro en artikel om motivationsappar och tänker på dess likheter och olikheter med
stormar. De dyker snabbt upp, det blir massor med uppståndelse kring dem och för det mesta är de lika snabbt borta. En del av dem gör stor skillnad för en del människor men de flesta berörs inte så
mycket av dem.
Vad det gäller appar så säger experterna att de ska vara individanpassade för att du ska bli av med en
dålig vana. I artikeln nämns appar för att sluta röka, få bättre hälsa eller för att bli peppad.
Citatapparna gör ingen nytta hur aha-iga de än kan vara. Visst kan citat och visdomsord slå an en klang och få en till eftertanke men för att kunna ändra en vana behövs mer. Leg. psykolog Oskar Henrikson (grundare av Habitud.com) säger att appar behöver vara utforskande och tilltala användarens självständiga sida. Han menar också att deltagandet ska kännas som ett eget val och inte  ett tvång. Han nämner också betydelsen av personlig kontakt för stöttning och uppmuntran och att det är svårt att översätta till apparna.

Att börja hos en Alexanderlärare för att man har ont i ryggen, för att man tröttnat på att alltid hamna i "gamnackehållning" eller för att de årliga osteopatbesöken inte gör att problemen försvinner, kommer ofta från en individs önskan att förstå, utforska och själv vara med i en process som förändrar ett beteende. Det är i allra högsta grad ett eget val.

De elever som jag under årens lopp har träffat har nästan alla börjat med Alexanderteknik för att de verkligen vill tänka själva och de tror på möjligheten att de själva kan påverka sin hälsa eller sin förmåga att utföra något.
Det är ett privilegium att få jobba med människor med den inställningen!

För det är ingen lätt resa att ta sig från antagandet att man inte kan själv till att ta ansvar för sitt liv och sin egen hälsa. Det behövs stöd, uppmuntran och tid. Det är väl värt både pengar och mödan då man sedan har ett verkligt effektivt verktyg att använda när man vill och hur mycket man vill. Ju mer man håller på med Alexanderteknik ju bättre blir man på att använda sin mentala förmåga och sin själsliga styrka inifrån kraften av den egna kroppen.

Hur rörlig och lekfull är du?

Två gånger i veckan går jag till en av Göteborgs verkliga pärlor - Hagabadet!

Jag går dit i egenskap av instruktör - i Alexanderteknik och i Qigong. Jag är i huset lite mer än en timma per tillfälle. Det är en njutbar stund att komma till en vacker miljö och att få arbeta med det jag har ett brinnande intresse för. Människan, kroppen, sinnet och själen. Det är ett utforskande som kan pågå hela livet!

Då och då passar jag på att vara med på någon av de andra instruktörernas pass. Det gjorde jag idag. 

Ett halvtimmas pass under namnet Ageless Mobility. Det ligger på förmiddagen och många av de som kommer på mitt Qigongpass går även på detta. De flesta är i min egen ålder och uppåt och de vill träna sådant som ökar eller gör att rörlighet i kroppen bibehålls. De vill stärka kroppen och lära sig att använda den på ett sätt som inte belastar t ex leder på ett felaktigt sätt.

Under passet med Ageless Mobility så gick vi igenom, på ett skonsamt sätt, rörligheten i kroppens alla leder. Nacken/huvudet, axlar, ryggen, armar, händer, fingrar, ben, fötter och tår. Det var jätteskönt och ett bra kompliment till Qigongen som några av deltagarna sa. Lugnt och långsamt och även ypperligt för att applicera Alexanderteknikens tänk under tiden.

Efteråt pratade jag med en av deltagarna som varit pensionär i 10 år. Hon berättade hur hon under dessa år ägnat sig åt att lära sig om sig själv och att ta väl hand om sig själv. Hennes vänner frågar henne varför hon tränar så mycket. Hon svarar dem: för att jag vill leka! Delvis menade hon att hon ville orka att leka med sina barnbarn men också vikten av att ha kvar ett lekande och utforskande sinne. Hon tycker att Hagabadet är som en stor lekstuga och det tycker jag är ett fantastiskt betyg för ett spa-och träningsställe.

Så dagens fundering är huruvida vi leker tillräckligt om vi inte är barn, har barn eller barnbarn?

Hur kan kan vi få in mer rörlighet, lekfullhet och lek i vår vardag?

En sömnlös natt och utsikten från ett cafébord

Råkar du ut för sömnlösa nätter någongång?
Nätter där John Blund helt och hållet hoppar över detta med att strö drömsand i mina ögon brukar hända när det är fullmåne eller om jag druckit något med kaffe i efter klockan 14...

Fullmånekänning var det inatt så det blev mest vila i natt för mig och en väldigt tidig frukost. Redan när jag var på väg till ett äldreboende för att göra Qigong började jag längta efter en Latte. Både efter
smaken och för att piggna till (att åka spårvagn kan vara så sövande). Förra veckan hade jag gått förbi ett café "Your Daily Dose", som precis skulle öppna. Jag har haft en förväntan hela veckan på att gå dit. Jag gick dit, för att upptäcka att det var stängt, vilket var väldigt snopet. Det är ju så med förväntningar, att allt som oftast blir det inte alls som man har tänkt sig. Mer om det en annan gång.

Säkra kort är trevligt att kunna ta till. De är som ens gamla vanor, som på gott och ont, alltid
levererar och man får precis det man är van vid, som man känner sig hemma med och gillar.
Espresso House är en sådan kedja som alltid serverar en god latte, just nu med julsmaker som kanel och kardemumma. Min veckodos av Latte har jag nu avnjutit tillsammans med en saffransbiscotti.

Dessutom sitter man bra på Espresso House vilket jag personligen verkligen uppskattar. Stolar och bänkar som också levererar det de ska, som ger stöd på rätt ställen. Idag valde jag en fåtölj och den är riktigt bekväm. Så bekväm att jag gärna skulle ta med den hem.
Här finns variation. Om man vill sitta och jobba med sin dator eller ha möten så finns bra bord och stolar för det. Vill du fika med en kompis eller sitta enskilt så finns annat som uppfyller, i varje fall
mina krav. För en längre person skulle kanske inte denna fåtölj kännas bra.

Här (EH på Järntorget) finns plats för en och annan barnvagn. Möjligtvis skulle ljudnivån kunna vara störande vid den här tiden på dagen om man skulle vilja sitta och prata med någon. När jag är själv tycker jag om sorlet från de som sitter runt omkring som blandas med det pysfräsande ljudet från kaffegörandet.
En och annan go doft kommer min näsa förbi.

På caféer får jag även fortbildning. Jag tränar ständigt min förmåga att observera och att analysera vad jag ser i form av rörelse, riktningar, energi och liv. Ibland blir jag klokare, ibland tappar jag bort mig i funderingar på vilka människorna omkring mig är och vilka liv de lever.

Jag tänker blogga mig runt Göteborgs caféer och skriva om sittkomfort, kaknjutning och lattepoäng.
Det kommer också att bli en och annan tanke om personalens ergonomi och gästernas beteenden.
I bästa fall kan jag bidra till dina caféupplevelser!

Ha en härlig onsdag och om du är intresserad glöm inte att kolla in mina Julerbjudande som idag kommit som ett Facebook event men snart även kommer upp på hemsidan och ut i ett nyhetsbrev.

Alexanderteknik för barn och ungdomar som har svårt med koordination och inlärning, som är hyperaktiva och utåtagerande

För de flesta som arbetar med att undervisa Alexanderteknik är vanligtvis de som kommer till oss vuxna individer, som själva, av olika anledningar bestämt sig för att börja med Alexanderteknik.

Då och då tycker dessa vuxna elever att det nog skulle vara väldigt bra om deras barn och tonåringar också fick lektioner. Så de flesta Alexanderlärare har nog jobbat med barn och ungdomar också. Själv har jag för tillfället några tonåringar som med viss regelbundenhet kommer på lektioner.

F.M Alexander, upphovsmannen till tekniken ansåg själv att det vore väldigt bra om hans metod kom in i en människas liv tidigt eftersom man då inte har hunnit att utveckla så många omedvetna vanor,
Han startade därför The Little School där vanliga lärare skötte den vanliga undervisningen medan F.M och hans assistenter gav lektioner till barnen.

I England finns skolor som har Alexanderteknik på schemat vilket är mycket uppskattat.

Som jag i en tidigare blogg nämnt så köpte jag ett antal böcker på kongressen i augusti. Nyss läste jag ut en av dem som berörde mig mycket.

Den heter "Directions for Life" och är skriven av Gal Ben-Or. Han arbetar främst med barn och ungdomar. Det var inte något som han direkt valde utan som han säger i boken: "The children chose me".

Boken ger en beskrivning av hur han själv kom i kontakt med tekniken och lite om Alexanderteknikens principer och förhållningssätt.
Sedan berättar han om hur han arbetat med olika barn. Berättelser om varför de har kommit till honom, hur de har tagit till sig och lärt sig Alexandertekniken, processen av själva arbetet. Barnen och ungdomarna som kommer till honom har ofta fysiska besvär och inlärningsproblem, de kan vara utåtagerande, hyperaktiva, okoncentrerade, störiga och våldsamma. Under lektionerna märker han hur dessa unga människor på olika sätt inte har tillgång till sig själv och sin kropp som helhet. Något har hänt på vägen i deras utveckling som gjort att de tappat tillit, låst sig eller på andra sätt kommit vid sidan om sig själva och sina kamrater i samma ålder.
Gal har utvecklat ett sätt att arbeta med Alexandertekniken för att hjälpa dessa barn och ungdomar att bli integrerade i sig själva, i sin egen kropp. Det är djupt rörande och berörande att ta del av hur djupt han möter dessa individer från kärnan av sig själv till deras innersta kärna.
Som ni nog förstår har han mycket goda resultat i sitt arbete.

Han arbetar även med ungdomar "på glid" och har under en period även ansvarat för en
"kindergarten" där Alexanderteknik var en del av dagen. "Center for the Alexander Technique for Children" initierades av föräldrar till barn som på olika sätt blivit hjälpta av Alexanderteknik.

Jag kan rekommendera denna bok till alla som har intresse av Alexanderteknik och hur tekniken kan vara till hjälp inom så många områden.
Särskilt rekommenderar jag den till alla som har eller som jobbar med barn och ungdomar!

Rädsla sitter i hjärnan

När man ska lära sig att göra något nytt så krävs upprepning för att det ska skapas nya muskelminnen.

Rädsla är ett hinder när man ska lära sig...

Rädslan sitter i hjärnan men manifesterar sig i kroppen.

Min man åker Monowheel, se här om du vill veta mer:

https://www.facebook.com/realvikingsmonowheel/

Han är van skidåkare, har tränat mycket kampsport, kan fallteknik och lärde sig att åka på detta hjul mycket fort.

Han pendlar nu fram o tillbaka till jobbet och tycker att det är smidigt, jätteroligt och bra träning inför skidsäsongen.

Själv har jag aldrig tränat särskilt mycket, åker inte skidor och är rädd för att falla.

Jag har provat att åka kanske 10 gånger sedan mitten av augusti. Det har varit mycket intressant att studera mig själv och mina reaktioner. Jag får minnen av hur det kändes när jag lärde mig att cykla.

De första gångerna höll jag krampaktigt i min man när jag ställde mig på hjulet och jag höll krampaktigt i hela min kropp för att hitta balans och vara upprätt. Vid 5-6 gången kunde jag plötsligt känna min kropp, både delarna och helheten och jag hittade hur jag håller balansen men fortfarande har jag hållit i min man.

Några gånger efter det kunde jag hålla lätt i en av hans fingertoppar och släppa taget korta ögonblick.

Senaste gången som jag provade hade jag i förväg "pratat med mig själv, min hjärna och min rädsla". Jag använde mig av Alexanderteknik för att ändra mitt förhållningssätt och för att hitta ögonblicket mellan stimuli och reaktion. Min vanemässiga första reaktion är rädsla. En känsla, en tanke, en idé om att jag kan falla och göra mig illa. Eller att jag inte kan få stopp om jag börjar rulla iväg. Att jag inte kan sätta ner foten.

Dessa tankar håller mig krampaktigt kvar i "det gamla hjärnspåret". För att kunna släppa det måste jag släppa kontrollen, jag måste släppa tanken på det som är där framme i nästa steg för det är ju dit rädslan tar mig.

Jag stannade upp i mig själv, där jag i stunden var, med fötterna på hjulets fotstöd, rullande och med fjäderlätt kontakt med min mans finger, släppte jag vanans boja. 

Jag tänkte upp istället för ned och jag VALDE MEDVETET att hejda vanan och släppte taget och rullade på egen hand ca 10 meter då jag VALDE MEDVETET att lyfta foten från fotstödet och sätta ner den i market.

Nu ser jag framemot nästa tillfälle! Första gången är det alltid svårast att släppa taget men nästa gång kommer jag att tampas med förväntningen av hur bra det ska gå. Då kan det också låsa sig.

Det är väldigt spännande att så medvetet gå igenom en läroprocess och bokstavligt men även nästan känna fysiskt hur hjärnan lägger om växel till ett annat spår.