Det gnälldes och klagades på morgonen över att sportlovet var över.
Varför kan det inte vara två veckor istället...?
Jag vet att när sommarlovet är över så kommer även det upplevas som för kort...
När barnen väl är hemma från skolan idag har det säkert varit rätt okey, till och med kul stundtals under denna måndag.
Snabbt är skolrutiner och tidiga mornar vardag igen.
De flesta vuxna upplever nog samma känslor efter en helg och efter semestern. Jag funderar på vad det är som är så svårt att gå tillbaka till? Om man verkligen vantrivs med jobb och skola och inte mår bra av sin livssituation så är det en annan sak. Nu tänker jag på de perioder i ens liv då man jobbar med något som man själv valt och man har ett arbete och arbetskamrater som man trivs med.
Jag undrar om det har med de fasta tiderna att göra, det monotona i att gå samma väg till jobbet och det likartade i arbetsuppgifterna dag efter dag.
Jag tror att i vår familj har det med de fasta tiderna att göra för de kan man inte påverka. Att kunna välja att vara uppe sent och sova längre. En del vuxna kan flexa på jobbet och det upplevs som en frihet. Barnen, i varje fall på låg, mellan och högstadiet kan inte flexa.
Men arbetstider och skoltider lämnar oftast inget utrymme för det egna valet. Det finns ingen chans att följa sin inre klocka om man arbetar på förskola och är den som ska öppna. Det finns inte möjlighet för barnet att säga jag vill börja dagen klockan nio och ha mattelektionen senare idag.
Jag tror att många skulle må bättre, barn som vuxna, om det fanns en större flexibilitet vad gäller tider. Det är ju i de allra flesta fall inte möjligt att få bestämma sina egna arbetstider.
Är det då något man kan göra för att inte förlora "sin frihet" och sin möjlighet att lyssna till sin inre klocka. Ja, jag tror det. Fast det kräver väldigt mycket mer medvetenhet och disciplin...att ändra sina vanor.
Mannen och Sönerna vill vara uppe sent på kvällen och sova länge på morgonen. Jag vill lägga mig tidigare på kvällen och gå upp tidigare på morgonen. Under lång tid har jag närt en önskan om att komma upp i arla morgonstund och i lugn och ro dricka te, läsa, skriva eller bara sitta och filosofera.
Nu ljusnar det tidigare och tidigare och kanske är det denna vår som jag klarar att utveckla disciplinen att vända sena kvällar till tidiga mornar. Jag är en sådan som gillar både att vara uppe sent och att gå upp tidigt så ibland behöver jag välja vilket som ska få råda under en period. Nu längtar jag efter den tidiga morgonens frihet och möjlighet! Vem vet kanske jag få med mig någon annan i familjen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar