Jag tycker att det är spännande att snegla in genom de fönster jag passerar...
Stans gym har ofta stora fönster där man kan se folk träna för fullt...det ger många tankar...som t ex vad tänker de på under sin träning, har de roligt, hur använder de sig själva osv.
Igår passerade jag ett fönster till en Sjukgymnastik & Massagepraktik. Jag kunde se in i väntrummet och såg i profil ryggen på en dam i medelåldern som satt böjd över en tidning vilken hon ägnade sin uppmärksamhet.
Jag har förstås inte den blekaste aning om varför hon var där men antagligen väntade hon på någon form av behandling eller träning. Kanske hade hon ont eller var stel i nacken, axlar, ryggen, höfter eller knän.
Då slog det mig att utifrån det lilla som jag såg kunde jag utläsa hennes vanor i vardagen. Genom att se hur hon satt böjd över tidningen, med nacken framåtlutad, axlarna uppdragna och bröstryggen krummad kunde jag se hur hennes rörelseriktningar påverkade hela henne.
Så vare sig hon sedan fick behandling eller träning för rygg eller knä skulle det antagligen inte göra så stor skillnad i det långa loppet.
Först när hon lär sig om sig själv och blir undervisad i hur hon själv i sin vardag kan uppmärksamma sina vanor kan hon nå en förändring. Först när hon förstår att hon fungerar som en helhet, att hennes tankar och känslor aktiverar beteenden och reaktioner i kroppen och vice versa och att hela hennes kropp hänger ihop som en helhet, från topp till tå, kan det bli en varaktig förändring.
I den stunden kan behandlingar och träning bli ett aktivt medel för henne att få bra hjälp att hjälpa sig själv.
Lika svårt och ohållbart det är att bygga ett hus utan en bra grund är det att försöka hjälpa en annan människa att må bättre om hon/han inte är medveten om sin "egen grund" och själv kan ta aktivt ansvar för att bygga den.
fredag 8 november 2013
onsdag 9 oktober 2013
Varje dag börjar med nya möjligheter
På vår ytterdörr sitter ett vykort med dessa ord; "Varje dag börjar med nya möjligheter" och det ligger en djup sanning i dessa ord, som i så många andra ordspråk och citat som det är populärt att ha på vykort och tavlor.
På facebook är nog det, det mest lyckade man kan ägna sig åt om man vill ha många "gilla". Det finns sida efter sida fulla med kloka citat som har tusentals gillare.
Tyvärr förlorar de ofta sin mening så fort man har sett dem några gånger, precis som med kortet på vår dörr. Det blir en vana. Man ser inte meningen längre, även om man läser orden.
När barnen var små var varje dag uppfylld av både rutiner och många små överraskningar vilket gjorde det omöjligt att ta ut en dag i förskott, det man planerat kunde försvinna på ett nix. Det gällde att vara flexibel och att vara i nuet. Där nya möjligheter inte så mycket var ett eget val utan en reaktion och ett hanterande av det som precis skedde.
Nu är sönerna tonåringar och jag börjar åter sakta ta till mig att varje dag börjar med nya möjligheter, som jag själv kan välja och bestämma. Men precis som med kortet på dörren är det så lätt att inte se det, att glömma.
Det kan vara lättare när man lämnar den vanliga hemmiljön och omgivningen, för bara att göra det ger nya möjligheter.
Jag var nyss fem dagar i London. Denna stora fascinerande stad, som jag kortare tider har bott i, gav mig ett nytt ansikte, ett möjligheternas ansikte. Det har förstås alltid varit så, jag vet att jag har sagt det många gånger men nu Såg jag möjligheterna.
Jag såg möjligheterna för Alexanderteknikens expansion. I kontakten med mina svenska och internationella kollegor sker nu mycket utbyte. Vi möts på kurser, konferenser och sociala medier och det är mycket som händer.
Det händer inom många områden, inom de vanliga områdena för musiker, sångare och skådespelare. Rösten och andningen. Och inom smärt- och rehabområden. Nytt är att många går ut på företag för att förbättra kontors- och arbetsplatsergonomi eller för att förbättra klimatet mellan anställda. Andra områden är idrott och rörelseträning, många samarbetar med andra inom yoga och Pilates, löpning, ridning, medveten närvaro, mindful movement m.m.
Just nu pågår ett projekt med bl a experter inom neuroscience samt forskning om Alexanderteknikens effekt vid nacksmärta.
Det är en jättespännande tid med nya möjligheter varje dag. Det handlar om att välja!
Nästa vecka är det International Alexander Technique Awwareness Week, kolla vad som du kan välja i Göteborg:
https://www.facebook.com/events/237641656388981/
På facebook är nog det, det mest lyckade man kan ägna sig åt om man vill ha många "gilla". Det finns sida efter sida fulla med kloka citat som har tusentals gillare.
Tyvärr förlorar de ofta sin mening så fort man har sett dem några gånger, precis som med kortet på vår dörr. Det blir en vana. Man ser inte meningen längre, även om man läser orden.
När barnen var små var varje dag uppfylld av både rutiner och många små överraskningar vilket gjorde det omöjligt att ta ut en dag i förskott, det man planerat kunde försvinna på ett nix. Det gällde att vara flexibel och att vara i nuet. Där nya möjligheter inte så mycket var ett eget val utan en reaktion och ett hanterande av det som precis skedde.
Nu är sönerna tonåringar och jag börjar åter sakta ta till mig att varje dag börjar med nya möjligheter, som jag själv kan välja och bestämma. Men precis som med kortet på dörren är det så lätt att inte se det, att glömma.
Det kan vara lättare när man lämnar den vanliga hemmiljön och omgivningen, för bara att göra det ger nya möjligheter.
Jag var nyss fem dagar i London. Denna stora fascinerande stad, som jag kortare tider har bott i, gav mig ett nytt ansikte, ett möjligheternas ansikte. Det har förstås alltid varit så, jag vet att jag har sagt det många gånger men nu Såg jag möjligheterna.
Jag såg möjligheterna för Alexanderteknikens expansion. I kontakten med mina svenska och internationella kollegor sker nu mycket utbyte. Vi möts på kurser, konferenser och sociala medier och det är mycket som händer.
Det händer inom många områden, inom de vanliga områdena för musiker, sångare och skådespelare. Rösten och andningen. Och inom smärt- och rehabområden. Nytt är att många går ut på företag för att förbättra kontors- och arbetsplatsergonomi eller för att förbättra klimatet mellan anställda. Andra områden är idrott och rörelseträning, många samarbetar med andra inom yoga och Pilates, löpning, ridning, medveten närvaro, mindful movement m.m.
Just nu pågår ett projekt med bl a experter inom neuroscience samt forskning om Alexanderteknikens effekt vid nacksmärta.
Det är en jättespännande tid med nya möjligheter varje dag. Det handlar om att välja!
Nästa vecka är det International Alexander Technique Awwareness Week, kolla vad som du kan välja i Göteborg:
https://www.facebook.com/events/237641656388981/
fredag 20 september 2013
Ord, tankar och händers språk
Jag gillar ord!
Jag har gillat ord sedan jag som liten hörde min pappa berätta sagor som han själv hittade på i stunden och där jag själv fick vara delaktig med att hitta på vad han skulle hitta på.
När jag hade lärt mig att läsa blev ord en ännu större kärlek i mitt liv. Jag kan från djupet av mitt hjärta säga att jag älskar att läsa - det är en passion, ett begär och ett behov.
Jag uppskattar verkligen när någon kan uttrycka sig så att det skapar ringar på vattnet hos mig. Ord som tränger in genom stängda dörrar och öppnar upp till helt nya rum. Det är ju det som sker genom litteratur. Att nya världar öppnas för mig.
Jag gillar beröring!
Jag har alltid gillat beröring sedan jag började be om att bli kliad på ryggen av mamma och pappa innan jag skulle somna.
När vi skaffade hund och senare katter kunde jag njuta av att beröra dem eller att känna beröringen från dem när de la sig i knät, stångade eller tryckte sig mot mig. Kossor, hästar, kalvar, hönor, grisar och även ett rådjur blev under hela min barndom en källa till glädje och tröst - genom beröringen och den ickeverbala kommunikationen mellan oss.
När jag förstod att det fanns något som hette massage och att man kunde lära sig det gick jag förstås kurs för att lära mig grepp och sätt att massera på.
För genom beröringen öppnades inre världar upp och min kropp släppte taget där den höll hårt och höll fast. Jag anade möjligheter hos mig själv som jag inte var medveten om.
Så småningom kom jag i kontakt med Alexandereknik!
Det är också det mitt arbete som Alexanderlärare handlar om. Att undervisa eleven så att medvetenhet växer fram, att en ny värld av möjligheter blir tillgänglig för den jag arbetar med.
Att lära ut hur man tänker på ett nytt sätt än det vanemässiga så att individen själv i sitt eget närvarande center kan hejda reaktioner som kan vara 1) en vanemässig sammandragning av t ex nackmusklerna ( vilket kanske ger spänningsvärk), eller 2) en negativ tankekedja (t ex ett ältande som kanske inte leder någonstans) eller 3) en känsla av olust (som kanske leder till ångest).
Om man förstår hur muskelspänningar, tankar och känslor hänger ihop är det lättare att medvetet välja en respons på ett stimuli som är mer utvecklande och mer helande än vad en vanemässig reaktion ofta är. Valmöjlighet är en viktig aspekt av Alexandertekniken.
Men alla dessa ord här ovan, trots att de är många, säger egentligen inte så mycket. De i sig gör inte att någon mår bättre, fungerar bättre eller presterar bättre.
Man kan säga att mina "händer talar" ett icke-verbalt språk och min mun ett verbalt.
Mina händer kommunicerar med eleven, med elevens kropp, samtidigt som jag verbalt kommunicerar det som jag "hämtar in" eller föreslår genom mina händer.
Jag är lycklig över att arbeta med de saker som berör mig mest.
Världar öppnas inåt och världar öppnas utåt.
Livet är föränderligt
Denna vecka, på samma dag, gick två människor som jag inte känner men har känt till, bort, de gick vidare.
De berör mig
Elisabeth Walker blev nästan 100 år, en kollega till mig, som lever vidare, för mig, genom alla mina kollegor som utbildats av henne och som jag kommer att träffa och arbeta med
Kristian Gidlund blev nästan 30 år, djurälskare och ordälskare, som lever vidare, för mig, genom hans blogg och hans böcker
fredag 12 april 2013
Sättet att gå speglar vem man är och vad man känner
Jag stod och solade mig en stund på Järntorget i tisdags förmiddag, i väntan på en spårvagn.
Efter en stund tog min nyfikenhet över. Jag började att titta på alla människor som passerade framför mig, som gick kors och tvärs över torget för att gå på eller av en vagn. En del gick långsamt, en del fort och en och annan sprang för att hinna med.
Det sägs ofta att "ögonen är själens spegel" eller att man kan höra hur någon mår genom att lyssna på rösten. När man pratar om kroppsspråk så är det kroppshållningen och gester som berättar avslöjande mycket.
Jag har tänkt på det många gånger, men det blev väldigt tydligt i denna stund.
Det går att få en uppfattning av någon genom gången, hur de mår och hur de lever sina liv. Vi har nog all varit med om att se någon man känner på långt håll och man får en känsla av att något hänt. Skådespelare använder sig förstås av det hela när de hittar sina karaktärer. Att gestalta känslor genom rörelsemönster och hållning.
Det är lätt att se om någon har bråttom eller bara tar det lugnt när de går. Det går även att se hur en del tvingar sig framåt, varje steg verkar så jobbigt att ta, medan andra lätt flyter fram. Är det mån tro möjligt att se om någon har en förväntan och en längtan dit de är på väg eller om rörelsen framåt har ett motstånd på vägen? Är det då möjligt att se om detta hör till något i det förflutna eller om det är målet i stunden som orsakar detta?
En del går som om de har ett ton vilande på deras axlar medan andra ser ut att ha tappat kontakten med jorden fullständigt. Vissa ser hela tiden ner i marken medan andra tittar upp mot hustaken och himlen. Kan detta visa på en önskan om att slippa ögonkontakt med andra eller finns det en rädsla för att snubbla över något på marken eller finns det ett intresse för arkitektur eller fåglar?
En del människor verkar så glada och det märks i deras sätt att gå. Lika tydligt kan det märkas när någon är sorgsen på hur tungt det är att gå.
Det är underbart att möta någon som är fullständigt närvarande. Genom ögonen möts man och får kontakt. Kanske ler mot varandra ett ögonblick. Nu för tiden tycker jag mig se fler och fler människor som är helt och hållet i sin egen värld - lyssnande på Ipod eller talande i mobil.
I mitt jobb, blir eleven själv ofta varse vad som ligger till grund för deras specifika gång. Det kan vara skador, det kan vara att man inte vill ta för stor plats eller att man har imiterat sin mammas eller pappas sätt att gå. Vilket som sätter igång intressanta reflektioner och möjligheten att pröva att gå med en annan riktning. Att ha modet att gå i sin fulla längd.
Efter en stund tog min nyfikenhet över. Jag började att titta på alla människor som passerade framför mig, som gick kors och tvärs över torget för att gå på eller av en vagn. En del gick långsamt, en del fort och en och annan sprang för att hinna med.
Det sägs ofta att "ögonen är själens spegel" eller att man kan höra hur någon mår genom att lyssna på rösten. När man pratar om kroppsspråk så är det kroppshållningen och gester som berättar avslöjande mycket.
Jag har tänkt på det många gånger, men det blev väldigt tydligt i denna stund.
Det går att få en uppfattning av någon genom gången, hur de mår och hur de lever sina liv. Vi har nog all varit med om att se någon man känner på långt håll och man får en känsla av att något hänt. Skådespelare använder sig förstås av det hela när de hittar sina karaktärer. Att gestalta känslor genom rörelsemönster och hållning.
Det är lätt att se om någon har bråttom eller bara tar det lugnt när de går. Det går även att se hur en del tvingar sig framåt, varje steg verkar så jobbigt att ta, medan andra lätt flyter fram. Är det mån tro möjligt att se om någon har en förväntan och en längtan dit de är på väg eller om rörelsen framåt har ett motstånd på vägen? Är det då möjligt att se om detta hör till något i det förflutna eller om det är målet i stunden som orsakar detta?
En del går som om de har ett ton vilande på deras axlar medan andra ser ut att ha tappat kontakten med jorden fullständigt. Vissa ser hela tiden ner i marken medan andra tittar upp mot hustaken och himlen. Kan detta visa på en önskan om att slippa ögonkontakt med andra eller finns det en rädsla för att snubbla över något på marken eller finns det ett intresse för arkitektur eller fåglar?
En del människor verkar så glada och det märks i deras sätt att gå. Lika tydligt kan det märkas när någon är sorgsen på hur tungt det är att gå.
Det är underbart att möta någon som är fullständigt närvarande. Genom ögonen möts man och får kontakt. Kanske ler mot varandra ett ögonblick. Nu för tiden tycker jag mig se fler och fler människor som är helt och hållet i sin egen värld - lyssnande på Ipod eller talande i mobil.
I mitt jobb, blir eleven själv ofta varse vad som ligger till grund för deras specifika gång. Det kan vara skador, det kan vara att man inte vill ta för stor plats eller att man har imiterat sin mammas eller pappas sätt att gå. Vilket som sätter igång intressanta reflektioner och möjligheten att pröva att gå med en annan riktning. Att ha modet att gå i sin fulla längd.
fredag 5 april 2013
Mobilen i var mans hand - vår tids cigaretter?
Häromdagen, på en av mina kurser, sa en av kursdeltagarna precis innan rast:
- Jag slår vad om att alla kommer att ha tagit fram sina mobiler och kollat dem innan de ens har kommit över tröskeln...!
Sedan följde en diskussion om huruvida mobilen idag har blivit vad cigaretter är /har varit för många. En stark vana som sysselsätter dig. Du har något att pilla med, någonstans att göra av händerna. Du har något att göra. Du är upptagen, engagerad i något.
Tänk om det i framtiden kommer att finnas "mobilrutor" och mobilfria spårvagnar.
Tänk om det i framtiden kommer att sitta klisterlappar på mobiler och ipads där det står att du riskerar att försämra din hälsa och utveckla sjukdom genom användandet av denna produkt.
Tänk om det i framtiden kommer att finnas avvänjningskurser för att lära bort beteendet att ständigt vara uppkopplad.
Följande artikellänk skriver om den nya teknikens ergonomiproblem:
http://www.svd.se/naringsliv/karriar/ny-teknik-ger-nya-ergonomiproblem_7769078.svd
Men det finns även andra problem som kan uppstå...
Det blir svårt att "bara-vara" och att njuta av stunden där man inget gör och inget förväntas göra. Vi tappar bort vad Bodil Jönsson kallar "ställtid".
Det finns en naturlig vila i att vänta på bussen eller i kön. Att i lugn och ro bara vänta på kompisen vid Kopparmärra eller på caféet.
Tänk att medvetet gå hemifrån utan mobil (ipad eller dator)...det skulle idag kännas lika tomt och naket som när man glömt sina nycklar eller sin plånbok.
- Jag slår vad om att alla kommer att ha tagit fram sina mobiler och kollat dem innan de ens har kommit över tröskeln...!
Sedan följde en diskussion om huruvida mobilen idag har blivit vad cigaretter är /har varit för många. En stark vana som sysselsätter dig. Du har något att pilla med, någonstans att göra av händerna. Du har något att göra. Du är upptagen, engagerad i något.
Tänk om det i framtiden kommer att finnas "mobilrutor" och mobilfria spårvagnar.
Tänk om det i framtiden kommer att sitta klisterlappar på mobiler och ipads där det står att du riskerar att försämra din hälsa och utveckla sjukdom genom användandet av denna produkt.
Tänk om det i framtiden kommer att finnas avvänjningskurser för att lära bort beteendet att ständigt vara uppkopplad.
Följande artikellänk skriver om den nya teknikens ergonomiproblem:
http://www.svd.se/naringsliv/karriar/ny-teknik-ger-nya-ergonomiproblem_7769078.svd
Men det finns även andra problem som kan uppstå...
Det blir svårt att "bara-vara" och att njuta av stunden där man inget gör och inget förväntas göra. Vi tappar bort vad Bodil Jönsson kallar "ställtid".
Det finns en naturlig vila i att vänta på bussen eller i kön. Att i lugn och ro bara vänta på kompisen vid Kopparmärra eller på caféet.
Tänk att medvetet gå hemifrån utan mobil (ipad eller dator)...det skulle idag kännas lika tomt och naket som när man glömt sina nycklar eller sin plånbok.
torsdag 28 mars 2013
Oväntat besök
Vilken tur att jag hade fått ett återbud häromdagen! Plötsligt knackade det hårt på dörren till Viloplatsen 4. Jag som precis lagt mig på bordet för en stunds konstruktiv vila, höll nästan på att omedelbart kasta mig av bordet för att se vad som var på gång.
Jag hann dock hejda mig! Tack och lov för inhibering! Genom att "samla mig själv", lyckades jag med konststycket att behålla mitt lugn när jag öppnade dörren och såg...
Ja, vad såg jag?
Du kommer inte att tro mig, men där utanför stod en Påskkärring! Med kvast, svart katt (väldigt lik våran Felix) och kaffekittel!
- Jag måste ha en Alexanderlektion!!!! Hon nästan skrek...En vän har rekommenderat den här tekniken och jag behöver hjälp!
Har du tid? frågade hon medan hon trängde sig in, kvast och allt...
Katten smet mellan våra ben och tog trapporna upp på övervåningen där jag sedan fann den liggande på bordet.
- Ja, jag råkar ha en ledig tid just nu...
Jag visade Påskkärringen upp till övervåningen. När vi kom dit satte sig den svarta katten upp, tittade med sina gröna ögon på oss, jamade... Sedan hoppade den ner från bordet och la sig istället i fåtöljen.
Det visade sig att Påskkärringen, dagen innan, suttit alldeles för länge framför datorskärmen och hade vaknat med spänd nacke och ont i ryggen. Hon var nu orolig för hur den långa flygturen till Blåkulla skulle gå...
Hon fick lägga sig på ryggen på bordet, med en bok under huvudet, fötterna i bordet och knäna mot taket. Efter en stund slutade hon att prata om den kommande flygturen, blev mer närvarande i sin kropp och i rummet, släppte spänningar och "landade" på bordet. När hon kunde "släppa" nacken och tänka ut genom huvudet upplevde hon en förlängning genom hela ryggen som gjorde att hon släppte spänningar även i benen.
Efter tjugo minuter fick hon rulla över på sidan och komma upp till sittande och vidare till stående. Förvånat tittade hon på mig och sa:
- Nu känner jag mig väldigt lång och det gör inte längre ont vare sig i ryggen eller nacken!
- Vad bra, sa jag och bad henne gå nerför trappan.
Lite lustigt kändes det att guida Påskkärringens huvud i en riktning uppåt... Men det fick hela hennes rygg att fortsätta att förlängas även när hon gick.
-Åh, vad lätt jag känner mig, sa hon. Jag känner mig fri, stark och stolt. Och inte har jag ont längre. Men hur gick det till?? Du gjorde ju inget med mig? Du masserade mig inte, du knäckte inget, du drog inte ens i mig??
- Ja, detta är Alexandertekniken. Du fick stanna upp, bli medveten och närvarande. Sedan fick du hejda det "du gjorde för mycket av".
Du tillät ditt huvud att leda och då kom dina hållningsreflexer igång. Då började din rygg att arbeta och nu bär du upp dig själv. Jag var din lärare och guide som visade dig vägen till ett nytt förhållningssätt.
- Tack för det, sa Påskkärringen, letade i sina stora förklädesfickor och tog fram ett "smäckfullt" Påskbrev och gav till mig!
- Jag kommer tillbaka! Jag förstår att jag behöver fler lektioner, det tar ju tid att lära om gamla vanor som t ex hur jag sitter framför min laptop.
- Glad Påsk så länge! Kom nu katten, vi ska hem och fylla kaffepannan och trimma kvasten!
Less is more och non-doing äger!
GLAD PÅSK!!!
Jag hann dock hejda mig! Tack och lov för inhibering! Genom att "samla mig själv", lyckades jag med konststycket att behålla mitt lugn när jag öppnade dörren och såg...
Ja, vad såg jag?
Du kommer inte att tro mig, men där utanför stod en Påskkärring! Med kvast, svart katt (väldigt lik våran Felix) och kaffekittel!
- Jag måste ha en Alexanderlektion!!!! Hon nästan skrek...En vän har rekommenderat den här tekniken och jag behöver hjälp!
Har du tid? frågade hon medan hon trängde sig in, kvast och allt...
Katten smet mellan våra ben och tog trapporna upp på övervåningen där jag sedan fann den liggande på bordet.
- Ja, jag råkar ha en ledig tid just nu...
Jag visade Påskkärringen upp till övervåningen. När vi kom dit satte sig den svarta katten upp, tittade med sina gröna ögon på oss, jamade... Sedan hoppade den ner från bordet och la sig istället i fåtöljen.
Det visade sig att Påskkärringen, dagen innan, suttit alldeles för länge framför datorskärmen och hade vaknat med spänd nacke och ont i ryggen. Hon var nu orolig för hur den långa flygturen till Blåkulla skulle gå...
Hon fick lägga sig på ryggen på bordet, med en bok under huvudet, fötterna i bordet och knäna mot taket. Efter en stund slutade hon att prata om den kommande flygturen, blev mer närvarande i sin kropp och i rummet, släppte spänningar och "landade" på bordet. När hon kunde "släppa" nacken och tänka ut genom huvudet upplevde hon en förlängning genom hela ryggen som gjorde att hon släppte spänningar även i benen.
Efter tjugo minuter fick hon rulla över på sidan och komma upp till sittande och vidare till stående. Förvånat tittade hon på mig och sa:
- Nu känner jag mig väldigt lång och det gör inte längre ont vare sig i ryggen eller nacken!
- Vad bra, sa jag och bad henne gå nerför trappan.
Lite lustigt kändes det att guida Påskkärringens huvud i en riktning uppåt... Men det fick hela hennes rygg att fortsätta att förlängas även när hon gick.
-Åh, vad lätt jag känner mig, sa hon. Jag känner mig fri, stark och stolt. Och inte har jag ont längre. Men hur gick det till?? Du gjorde ju inget med mig? Du masserade mig inte, du knäckte inget, du drog inte ens i mig??
- Ja, detta är Alexandertekniken. Du fick stanna upp, bli medveten och närvarande. Sedan fick du hejda det "du gjorde för mycket av".
Du tillät ditt huvud att leda och då kom dina hållningsreflexer igång. Då började din rygg att arbeta och nu bär du upp dig själv. Jag var din lärare och guide som visade dig vägen till ett nytt förhållningssätt.
- Tack för det, sa Påskkärringen, letade i sina stora förklädesfickor och tog fram ett "smäckfullt" Påskbrev och gav till mig!
- Jag kommer tillbaka! Jag förstår att jag behöver fler lektioner, det tar ju tid att lära om gamla vanor som t ex hur jag sitter framför min laptop.
- Glad Påsk så länge! Kom nu katten, vi ska hem och fylla kaffepannan och trimma kvasten!
Less is more och non-doing äger!
GLAD PÅSK!!!
fredag 22 februari 2013
Friheten i att få upptäcka själv...
Just nu startar jag upp många nya grupper i Alexanderteknik på arbetsplatser, på studieförbund och i egen regi. Det är början på terminen och det finns hos många en lust att ta tag i saker och starta något nytt...
Eftersom det är introduktionskurser har de flesta ingen tidigare erfarenhet av Alexanderteknik och vet väldigt lite om vad tekniken innebär. Anledningen att börja kursen kan vara olika men ofta handlar det om spänningsbesvär, smärta i rygg och nacke, önskan att få en bättre kroppshållning eller att bli bättre på något som t ex yoga, sång, ridning, annan idrott eller att tala inför en grupp. Någon vill få bättre självkänsla. En och annan har bara blivit nyfikna och vill få reda på mer om vad det är.
När vi ska lära oss något nytt har vi frågor och vill få reda på hur något är och hur något fungerar.
Nästan alltid kommer frågan om rätt och fel upp. Hur gör jag för att sträcka på mig på rätt sätt, hur ska jag göra för att sitta rätt, hur böjer jag mig rätt eller hur greppar jag instrumentet eller golfklubban rätt. Eller kommentarer om hur man gör fel, nu gjorde jag fel igen, jag vet att jag gör fel.
I Alexandertekniken är det mer intressant att bli medveten om vad man gör och hur man gör och vad det leder till. Att förstå att användningen av oss själva påverkar hur vi fungerar.
Under dessa kurser får deltagarna bl a öva på att observera sig själva och varandra i olika lekar och aktiviteter för att bli medvetna om rörelser som vi sällan vet om att vi gör. De får öva på att berätta om sina observationer utan att värdera vilket kan vara svårt då vi är snabba på att tycka och tänka om varför något är som det är. Rätt och fel försöker vi att undvika.
Först beskrivs ofta det man tror sker, det man tror är rätt eller det man brukar göra vid andra tillfällen. Det brukar vara svårt att vara i stunden och att beskriva det som händer i stunden de utför aktiviteten. Så det behövs betydligt mer stopp och mer närvaro för att kunna studera sig själv eller någon annan än vad man kanske tror.
Just därför är Alexanderteknik en mycket kraftfull metod för att lära sig att vara mindful.
Praktiskt och med fötterna på jorden lär man sig att vara här och nu. Det är då upptäckterna börjar att ske. Det är då ridåerna mellan det medvetna och det omedvetna börjar att dras undan. Det är då det börjar glimta till i ögonen av insikter och av att vakna upp. Att i korta ögonblick faktiskt vara närvarande, här och nu, i våra kroppar.
Så under kurserna får deltagarna möjlighet att vara medvetet närvarande. För att kunna studera sina vanor. Det kan vara rörelsemönster eller tankemönster, andningen eller attityden. En uppdragen axel, en förkortad nacke, ett för snabbt ord, en undantryckt känsla eller en tillbakahållen andning. Det är olika för varje elev vad de lägger märke till men när de märkt vad som vanemässigt sker en gång kommer de snart att bli medvetna om det igen och igen och igen. Då går det också att hejda (inhibit) reaktionen/vanan. Att istället välja en annan väg.
Under dessa upptäckter av hur kroppen, tanken och känslan hänger samman blir det lättare att släppa det vi drar in, det vi drar ihop, det vi drar ner och det vi drar upp. Att bli varse hur vi stelnar till och fixerar oss både inuti och utanpå gör det möjligt att öppna upp och att släppa taget om onödig spänning och istället tillåta plats och utrymme för det som vi är.
Det finns en frihet i att få upptäcka själv vad det är man gör, en frihet att kunna släppa taget av egen vilja och en frihet i att vara hemma i sin egen kropp.
Eftersom det är introduktionskurser har de flesta ingen tidigare erfarenhet av Alexanderteknik och vet väldigt lite om vad tekniken innebär. Anledningen att börja kursen kan vara olika men ofta handlar det om spänningsbesvär, smärta i rygg och nacke, önskan att få en bättre kroppshållning eller att bli bättre på något som t ex yoga, sång, ridning, annan idrott eller att tala inför en grupp. Någon vill få bättre självkänsla. En och annan har bara blivit nyfikna och vill få reda på mer om vad det är.
När vi ska lära oss något nytt har vi frågor och vill få reda på hur något är och hur något fungerar.
Nästan alltid kommer frågan om rätt och fel upp. Hur gör jag för att sträcka på mig på rätt sätt, hur ska jag göra för att sitta rätt, hur böjer jag mig rätt eller hur greppar jag instrumentet eller golfklubban rätt. Eller kommentarer om hur man gör fel, nu gjorde jag fel igen, jag vet att jag gör fel.
I Alexandertekniken är det mer intressant att bli medveten om vad man gör och hur man gör och vad det leder till. Att förstå att användningen av oss själva påverkar hur vi fungerar.
Under dessa kurser får deltagarna bl a öva på att observera sig själva och varandra i olika lekar och aktiviteter för att bli medvetna om rörelser som vi sällan vet om att vi gör. De får öva på att berätta om sina observationer utan att värdera vilket kan vara svårt då vi är snabba på att tycka och tänka om varför något är som det är. Rätt och fel försöker vi att undvika.
Först beskrivs ofta det man tror sker, det man tror är rätt eller det man brukar göra vid andra tillfällen. Det brukar vara svårt att vara i stunden och att beskriva det som händer i stunden de utför aktiviteten. Så det behövs betydligt mer stopp och mer närvaro för att kunna studera sig själv eller någon annan än vad man kanske tror.
Just därför är Alexanderteknik en mycket kraftfull metod för att lära sig att vara mindful.
Praktiskt och med fötterna på jorden lär man sig att vara här och nu. Det är då upptäckterna börjar att ske. Det är då ridåerna mellan det medvetna och det omedvetna börjar att dras undan. Det är då det börjar glimta till i ögonen av insikter och av att vakna upp. Att i korta ögonblick faktiskt vara närvarande, här och nu, i våra kroppar.
Så under kurserna får deltagarna möjlighet att vara medvetet närvarande. För att kunna studera sina vanor. Det kan vara rörelsemönster eller tankemönster, andningen eller attityden. En uppdragen axel, en förkortad nacke, ett för snabbt ord, en undantryckt känsla eller en tillbakahållen andning. Det är olika för varje elev vad de lägger märke till men när de märkt vad som vanemässigt sker en gång kommer de snart att bli medvetna om det igen och igen och igen. Då går det också att hejda (inhibit) reaktionen/vanan. Att istället välja en annan väg.
Under dessa upptäckter av hur kroppen, tanken och känslan hänger samman blir det lättare att släppa det vi drar in, det vi drar ihop, det vi drar ner och det vi drar upp. Att bli varse hur vi stelnar till och fixerar oss både inuti och utanpå gör det möjligt att öppna upp och att släppa taget om onödig spänning och istället tillåta plats och utrymme för det som vi är.
Det finns en frihet i att få upptäcka själv vad det är man gör, en frihet att kunna släppa taget av egen vilja och en frihet i att vara hemma i sin egen kropp.
torsdag 7 februari 2013
Anpassa sig istället för att tänka efter
Igår förmiddag gick jag in i en affär för att titta efter presenter. Jag hittade vad jag sökte och bad om att få sakerna inslagna i paket. Det tog ju en liten stund så jag hade inget annat för sig än att titta på. Jag tycker det är roligt att slå in paket och det är intressant att se hur andra gör det...
Det var extra spännande då jag följde rörelserna av ett par händer som hade extremt långa naglar. Hon kunde inte vika runt papperet och tejpa utan att böja sina fingrar "bakåt" annars hade naglarna tagit i och gått emot underlag och paketet. Hon fixade det galant (även om jag har sett bättre inslagna paket men det berodde nog mer på bristande fantasi än på naglarna).
Jag kom att tänka på högstadiet när jag en termin valde maskinskrivning som fritt valt arbete. På den tiden hade jag väldigt långa naglar och min lärare kom med kommentarer om att jag nog borde klippa dem annars skulle jag inte kunna skriva maskin. Något så dumt hade jag väldigt hört - aldrig att jag skulle offra mina vackra naglar för att kunna skriva maskin...det gick ju bra att skriva! Inte tänkte jag på HUR jag gjorde men precis som tjejen i butiken så anpassade jag mig själv och hur jag använde händerna och fingrarna tills det gick.
Det gör mig just nu medveten om att mitt "hamrande" på datorns tangentbord mycket väl kan vara en "rest" från den tiden då jag skrev maskin med långa naglar för att inte förstöra nagellacken...
Det är förstås en stor tillgång, att kunna anpassa sig till omständigheter. Oftast sker denna anpassning automatiskt utan att man tänker efter. När det gäller vår kropp så utför den snabbt det vi ber den om. Gör vi samma sak ofta blir det fort en vana och vi tänker inte alls på det.
Det är där det kan bli problematiskt. Om det vi gör innebär att vi tar i för mycket, håller kroppen snett eller gör saker ensidigt. Eller om vi lägger band på oss själva. Inte säger nej när det är något vi inte vill göra. Inte säger ja, till det vi vill, för att vi inte vågar eller för att det inte passar. När vi inte säger det vi tänker eller känner det vi känner för att det i så fall blir konsekvenser som vi inte vill ha. Anpassning.
Jag kommer ihåg en fotograf jag jobbade med för många år sedan där vi under en lektion kunde konstatera att den hand som han oftast höll sin tunga kamera i, där var fingrarnas muskler kraftigt förkortade. Det var trögt att räta ut dem jämfört med fingrarna på andra handen.
Hos musiker går det ofta att se kroppshållningsmönster som har löst en situation under spelningar där man delar notställ och sitter tätt. Violinister vill inte sticka ögonen ur varandra med stråken så man vrider kroppen istället. Eller lutar sig bakåt.
Vi kan t ex hålla andan när vi koncentrerar oss på något eller när något är otäckt eller när vi är ledsna. Vi "sväljer" det vi tänker säga, eller stelnar i nacken när vi inte vill ge oss. Om dessa reaktioner sker om och om igen så blir de vanor som lätt kan leda till huvudvärk, stela nackar, ytlig andning, problem med rösten m.m. Anpassning har sitt pris!
Vi har en arbetsbänk i köket för dator, skrivare m.m. En hög bänk och med höga "barstolar". Det är snyggt och praktiskt.
Men jag märker att det inte är en ergonomiskt bra arbetsplats för mig och min längd. Stolarna är snurrstolar, de har inget bra fotstöd så om jag sitter långt ut, med fötterna i golvet, glider jag nästan av.
Så jag anpassar mig. Tänker att jag inte ska sitta så länge...
Jag tar lite stöd med ett ben mot en annan stol så att inte stolen vrider sig, jag spänner benen för att inte kana av.
Det är helt enkelt inte skönt och inte heller bra då det ger spänningar i hela kroppen som inte skulle behövas om jag får bra stöd.
Har man inte tänkt efter innan så går det tack och lov bra att tänka efter när man kommer på att något är fel eller inte bra.
Anpassning har sitt pris på så många plan!
Att stanna upp, tänka efter och medvetet välja har också sitt pris - det kallas eget ansvar. Det kan vara väldigt jobbigt men det är i långa loppet belönande och ger människan en dos valfrihet!
Så kan det gå!
Från extremt långa naglar i en butik till en ergonomisk förändring i vårt kök!!!
Det var extra spännande då jag följde rörelserna av ett par händer som hade extremt långa naglar. Hon kunde inte vika runt papperet och tejpa utan att böja sina fingrar "bakåt" annars hade naglarna tagit i och gått emot underlag och paketet. Hon fixade det galant (även om jag har sett bättre inslagna paket men det berodde nog mer på bristande fantasi än på naglarna).
Jag kom att tänka på högstadiet när jag en termin valde maskinskrivning som fritt valt arbete. På den tiden hade jag väldigt långa naglar och min lärare kom med kommentarer om att jag nog borde klippa dem annars skulle jag inte kunna skriva maskin. Något så dumt hade jag väldigt hört - aldrig att jag skulle offra mina vackra naglar för att kunna skriva maskin...det gick ju bra att skriva! Inte tänkte jag på HUR jag gjorde men precis som tjejen i butiken så anpassade jag mig själv och hur jag använde händerna och fingrarna tills det gick.
Det gör mig just nu medveten om att mitt "hamrande" på datorns tangentbord mycket väl kan vara en "rest" från den tiden då jag skrev maskin med långa naglar för att inte förstöra nagellacken...
Det är förstås en stor tillgång, att kunna anpassa sig till omständigheter. Oftast sker denna anpassning automatiskt utan att man tänker efter. När det gäller vår kropp så utför den snabbt det vi ber den om. Gör vi samma sak ofta blir det fort en vana och vi tänker inte alls på det.
Det är där det kan bli problematiskt. Om det vi gör innebär att vi tar i för mycket, håller kroppen snett eller gör saker ensidigt. Eller om vi lägger band på oss själva. Inte säger nej när det är något vi inte vill göra. Inte säger ja, till det vi vill, för att vi inte vågar eller för att det inte passar. När vi inte säger det vi tänker eller känner det vi känner för att det i så fall blir konsekvenser som vi inte vill ha. Anpassning.
Jag kommer ihåg en fotograf jag jobbade med för många år sedan där vi under en lektion kunde konstatera att den hand som han oftast höll sin tunga kamera i, där var fingrarnas muskler kraftigt förkortade. Det var trögt att räta ut dem jämfört med fingrarna på andra handen.
Hos musiker går det ofta att se kroppshållningsmönster som har löst en situation under spelningar där man delar notställ och sitter tätt. Violinister vill inte sticka ögonen ur varandra med stråken så man vrider kroppen istället. Eller lutar sig bakåt.
Vi kan t ex hålla andan när vi koncentrerar oss på något eller när något är otäckt eller när vi är ledsna. Vi "sväljer" det vi tänker säga, eller stelnar i nacken när vi inte vill ge oss. Om dessa reaktioner sker om och om igen så blir de vanor som lätt kan leda till huvudvärk, stela nackar, ytlig andning, problem med rösten m.m. Anpassning har sitt pris!
Vi har en arbetsbänk i köket för dator, skrivare m.m. En hög bänk och med höga "barstolar". Det är snyggt och praktiskt.
Men jag märker att det inte är en ergonomiskt bra arbetsplats för mig och min längd. Stolarna är snurrstolar, de har inget bra fotstöd så om jag sitter långt ut, med fötterna i golvet, glider jag nästan av.
Så jag anpassar mig. Tänker att jag inte ska sitta så länge...
Jag tar lite stöd med ett ben mot en annan stol så att inte stolen vrider sig, jag spänner benen för att inte kana av.
Det är helt enkelt inte skönt och inte heller bra då det ger spänningar i hela kroppen som inte skulle behövas om jag får bra stöd.
Har man inte tänkt efter innan så går det tack och lov bra att tänka efter när man kommer på att något är fel eller inte bra.
Anpassning har sitt pris på så många plan!
Att stanna upp, tänka efter och medvetet välja har också sitt pris - det kallas eget ansvar. Det kan vara väldigt jobbigt men det är i långa loppet belönande och ger människan en dos valfrihet!
Så kan det gå!
Från extremt långa naglar i en butik till en ergonomisk förändring i vårt kök!!!
fredag 25 januari 2013
Hur kroppen fungerar som en helhet
Det är över 100 år sedan Alexandertekniken utvecklades.
Rolfing, Feldenkrais och Pilates har också funnits med väldigt länge.
Qigong, Tai Ji och Yoga har funnits i flera tusen år...
Många människor runt om i världen använder sig av dessa metoder och övningar för att må bra, förebygga ohälsa och för att läka kropp och själ.
För många är detta ett självklart komplement till västerländsk medicin och det är väldigt roligt att läsa hur forskning gör upptäckter som på mer vetenskapligt sätt kan förklara hur och varför dessa metoder fungerar så bra.
Vårt västerländska sätt att se på anatomi och medicin har varit ungefär samma i över 500 år.
Ni kommer fler och fler forskare med teorier som visar att detta synsätt delvis kan vara fel.
Jag har precis läst en spännande artikel och intervju med Tom Myers som skrivit en bok som heter Anatomy Trains.
Man jämför ofta kroppen med en maskin; en bil eller en dator och använder ord som pumpar, filter, fabrik m.m för att beskriva dess funktion.
Tom Myers säger att kroppen är mer som en växt där kroppen växer fram ur ett "frö". Alla system i kroppen växte tillsammans från en cell vilket gör att allt har ett gemensamt ursprung och växer upp tillsammans.
Han forskar om det fasciala systemet, det som omsluter våra muskler, det som gör att allt i hela kroppen sammanlänkas och fungerar som en helhet (interconnectedness).
"So yoga, bodywork, osteopathy, chiropractic, Alexander/Feldenkreis techniques are all different ways to influence structure and movement. All these approaches work holistically with the body, and they show great promise for the future as an emerging field of medicine!" Tom Myers
http://www.huffingtonpost.com/eva-norlyk-smith-phd/yoga-anatomy-_b_2528396.html
Ovan är hela artikeln som jag verkligen kan rekommendera till alla som är intresserade av hur kropp, själ och tanke hänger ihop.
torsdag 17 januari 2013
Nytt år! 2013 och vi går snart in i Ormens År!
Jag vet inte så mycket om den kinesiska zodiaken men själv är jag en gris!
Men jag har läst att ormens år kan vara ett tursamt år så för dubbeltur ska jag leta upp min silvriga ormring!
Dessa vackra vintriga dagar är kalla och det är lätt att bli frusen men det känns så där lätt i kroppen som det kan göra när man är på väg in i något nytt och spännande.
Jag ser flera nya samarbeten som kan utvecklas under våren bl a med Eva-Marie Janelo som har företaget www.neosoma.se
Vi ska hålla några föreläsningar ihop i Göteborg (februari) och i Stockholm (april)och det känns jätteroligt.
Hon är akupunktör och har sin grund i kinesisk medicin och det är ju ett område som ligger mig mycket varmt om hjärtat efter alla år av Tai Ji och Qigong.
Nu ska vi förenas och se vad vi kan erbjuda för att medvetandegöra hur känslor och tankar sätter sig i kroppens alla muskler som vanemässiga rörelsemönster, hållningsmönster, ansiktslinjer och mimik. Jag tror dessutom att vi kommer att ha mycket roligt och att sprida glädje är aldrig fel!
Sedan har jag varit i kontakt med ett intressant företag som heter Hälsobokarna. http://halsobokarna.se
Det ser positivt ut med ett tänkbart samarbete - jag jobbar gärna ännu mer med föreläsningar!
På tal om det så ger jag en föreläsning på Sensus den 29 januari! Här kommer länken ifall du vill anmäla dig till den! http://www.sensus.se/Om-Sensus/RegionerNew/Vastra-Sverige/Kontorsrot/Goteborg/Kommunrot/Goteborg/Forelasning-Alexanderteknik---Forelasare-Barbro-Olsson/
Jag är ambassadör i Göteborg för Qoola Qvinnor http://qoolaqvinnor.se
Det är ett kvinnligt nätverk där jag inspireras och utmanas. Där händer så mycket intressant och det har varit ett lyft för mig och min verksamhet att vara med där. Jag har fått många tillfällen att berätta om Alexanderteknik för människor som jag nnars förmodligen aldrig hade mött.
I mars ska jag ha en workshop i Vänersborg, det är ett samarbete med www.nianette.se
PÅ tal om Alexanderteknik så håller jag på att bjuda hit Malcolm Balk, AT-lärare och maratonlöpare. Inte för att jag själv springer men jag kanske kan pröva...Väldigt många av mina elever tränar löpning eller joggar och jag vill gärna lära mig mer om The Art of Running! Här hittar ni honom http://www.theartofrunning.com
Till Göteborg kommer han kanske den 27 maj! Håll ögonen öppna!
På Viloplatsen fortsätter jag att ge privatlektioner! Redan så här tidigt i januari har några nya, nyfikna på tekniken börjat ta lektioner. De som började 2012 börjar så smått höra av sig för att komma på 2013´s första lektion.
Mina två facebooksidor kommer om någon vecka bara vara en. Jag kom på att det kändes onödigt att ha två på samma tema.
Enklare, lättare och roligare!
Men jag har läst att ormens år kan vara ett tursamt år så för dubbeltur ska jag leta upp min silvriga ormring!
Dessa vackra vintriga dagar är kalla och det är lätt att bli frusen men det känns så där lätt i kroppen som det kan göra när man är på väg in i något nytt och spännande.
Jag ser flera nya samarbeten som kan utvecklas under våren bl a med Eva-Marie Janelo som har företaget www.neosoma.se
Vi ska hålla några föreläsningar ihop i Göteborg (februari) och i Stockholm (april)och det känns jätteroligt.
Hon är akupunktör och har sin grund i kinesisk medicin och det är ju ett område som ligger mig mycket varmt om hjärtat efter alla år av Tai Ji och Qigong.
Nu ska vi förenas och se vad vi kan erbjuda för att medvetandegöra hur känslor och tankar sätter sig i kroppens alla muskler som vanemässiga rörelsemönster, hållningsmönster, ansiktslinjer och mimik. Jag tror dessutom att vi kommer att ha mycket roligt och att sprida glädje är aldrig fel!
Sedan har jag varit i kontakt med ett intressant företag som heter Hälsobokarna. http://halsobokarna.se
Det ser positivt ut med ett tänkbart samarbete - jag jobbar gärna ännu mer med föreläsningar!
På tal om det så ger jag en föreläsning på Sensus den 29 januari! Här kommer länken ifall du vill anmäla dig till den! http://www.sensus.se/Om-Sensus/RegionerNew/Vastra-Sverige/Kontorsrot/Goteborg/Kommunrot/Goteborg/Forelasning-Alexanderteknik---Forelasare-Barbro-Olsson/
Jag är ambassadör i Göteborg för Qoola Qvinnor http://qoolaqvinnor.se
Det är ett kvinnligt nätverk där jag inspireras och utmanas. Där händer så mycket intressant och det har varit ett lyft för mig och min verksamhet att vara med där. Jag har fått många tillfällen att berätta om Alexanderteknik för människor som jag nnars förmodligen aldrig hade mött.
I mars ska jag ha en workshop i Vänersborg, det är ett samarbete med www.nianette.se
PÅ tal om Alexanderteknik så håller jag på att bjuda hit Malcolm Balk, AT-lärare och maratonlöpare. Inte för att jag själv springer men jag kanske kan pröva...Väldigt många av mina elever tränar löpning eller joggar och jag vill gärna lära mig mer om The Art of Running! Här hittar ni honom http://www.theartofrunning.com
Till Göteborg kommer han kanske den 27 maj! Håll ögonen öppna!
På Viloplatsen fortsätter jag att ge privatlektioner! Redan så här tidigt i januari har några nya, nyfikna på tekniken börjat ta lektioner. De som började 2012 börjar så smått höra av sig för att komma på 2013´s första lektion.
Mina två facebooksidor kommer om någon vecka bara vara en. Jag kom på att det kändes onödigt att ha två på samma tema.
Enklare, lättare och roligare!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)