Just nu startar jag upp många nya grupper i Alexanderteknik på arbetsplatser, på studieförbund och i egen regi. Det är början på terminen och det finns hos många en lust att ta tag i saker och starta något nytt...
Eftersom det är introduktionskurser har de flesta ingen tidigare erfarenhet av Alexanderteknik och vet väldigt lite om vad tekniken innebär. Anledningen att börja kursen kan vara olika men ofta handlar det om spänningsbesvär, smärta i rygg och nacke, önskan att få en bättre kroppshållning eller att bli bättre på något som t ex yoga, sång, ridning, annan idrott eller att tala inför en grupp. Någon vill få bättre självkänsla. En och annan har bara blivit nyfikna och vill få reda på mer om vad det är.
När vi ska lära oss något nytt har vi frågor och vill få reda på hur något är och hur något fungerar.
Nästan alltid kommer frågan om rätt och fel upp. Hur gör jag för att sträcka på mig på rätt sätt, hur ska jag göra för att sitta rätt, hur böjer jag mig rätt eller hur greppar jag instrumentet eller golfklubban rätt. Eller kommentarer om hur man gör fel, nu gjorde jag fel igen, jag vet att jag gör fel.
I Alexandertekniken är det mer intressant att bli medveten om vad man gör och hur man gör och vad det leder till. Att förstå att användningen av oss själva påverkar hur vi fungerar.
Under dessa kurser får deltagarna bl a öva på att observera sig själva och varandra i olika lekar och aktiviteter för att bli medvetna om rörelser som vi sällan vet om att vi gör. De får öva på att berätta om sina observationer utan att värdera vilket kan vara svårt då vi är snabba på att tycka och tänka om varför något är som det är. Rätt och fel försöker vi att undvika.
Först beskrivs ofta det man tror sker, det man tror är rätt eller det man brukar göra vid andra tillfällen. Det brukar vara svårt att vara i stunden och att beskriva det som händer i stunden de utför aktiviteten. Så det behövs betydligt mer stopp och mer närvaro för att kunna studera sig själv eller någon annan än vad man kanske tror.
Just därför är Alexanderteknik en mycket kraftfull metod för att lära sig att vara mindful.
Praktiskt och med fötterna på jorden lär man sig att vara här och nu. Det är då upptäckterna börjar att ske. Det är då ridåerna mellan det medvetna och det omedvetna börjar att dras undan. Det är då det börjar glimta till i ögonen av insikter och av att vakna upp. Att i korta ögonblick faktiskt vara närvarande, här och nu, i våra kroppar.
Så under kurserna får deltagarna möjlighet att vara medvetet närvarande. För att kunna studera sina vanor. Det kan vara rörelsemönster eller tankemönster, andningen eller attityden. En uppdragen axel, en förkortad nacke, ett för snabbt ord, en undantryckt känsla eller en tillbakahållen andning. Det är olika för varje elev vad de lägger märke till men när de märkt vad som vanemässigt sker en gång kommer de snart att bli medvetna om det igen och igen och igen. Då går det också att hejda (inhibit) reaktionen/vanan. Att istället välja en annan väg.
Under dessa upptäckter av hur kroppen, tanken och känslan hänger samman blir det lättare att släppa det vi drar in, det vi drar ihop, det vi drar ner och det vi drar upp. Att bli varse hur vi stelnar till och fixerar oss både inuti och utanpå gör det möjligt att öppna upp och att släppa taget om onödig spänning och istället tillåta plats och utrymme för det som vi är.
Det finns en frihet i att få upptäcka själv vad det är man gör, en frihet att kunna släppa taget av egen vilja och en frihet i att vara hemma i sin egen kropp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar