En Alexanderlärares funderingar från Dorsia

Efter dagens pass med Alexanderteknik på Hagabadet gick jag  till boutiquehotellet Dorsia. Jag älskar miljön här, det är vackert, färgrikt, sammetslent, lugnt och de har mycket trevlig personal. Just nu kan jag dessutom tjuvlyssna till brittisk engelska vilket alltid får mig på gott humör.

Dessutom är möblerna riktigt bekväma vilket också gläder en Alexanderlärares kropp och själ!

Egentligen tänkte jag skriva något om restaurangpersonals ergonomiska svårigheter (hade t o m en kort frågestund med kvinnan som serverade mig) eller om kommunikationsproblem och hur Alexandertekniken kan vara till hjälp för att kunna hejda vanemässiga tanke/känsloreaktioner på ord och uttryck...

Men istället väljer jag att låta mina tankar gå i ett spår som jag tog upp på Hagabadet. Det passar här som jag sitter på Dorsia, lyssnande till underbar musik från början av 1900-talet.

Jag sa till deltagarna: "tänk tillbaka på fotografier från era far-och morföräldrar".
När jag tittar i mina föräldrars album och ser foton från långt tillbaka så är det bilder på kraftiga oböjliga fotopapper och de fotograferade sitter eller står med en resning som man inte så ofta ser idag. Säkert sträcker de på sig lite extra i stundens allvar (det var nog ingen självklarhet att gå till fotografen) men jag tror att rent allmänt hade folk "bättre hållning" förr (med undantag förstås).

Av flera anledningar som t ex

- man satt helt enkelt inte så mycket som vi gör idag
- möbler var fastare och gav mer stöd
- man hade "råg i ryggen" och var inte "ryggradslös"

Så det är möjligt att få ont i rygg och nacke på grund av att vi vill "slappa lite", att vi vill slappna av och sitta eller halvligga i stolar och mjuka soffor som är vinklade bakåt och inte ger stöd, att stå och hänga på en höft, chilla  och se coola ut...ja, vår livsstil helt enkelt...ställer till det.

Så här sitter jag i en fast fåtölj och njuter både av att känna hur jag sitter och av att jag hör skön musik!