Dagligen läser jag insändare, rubriker, löpsedlar och artiklar som säger att fler och fler sjukskriver sig. Psykisk ohälsa ökar. Det är stressigt på jobbet och stress för att hinna med alla dagliga förpliktelser som att ta hand om familjen, laga god och näringsriktig mat (enligt någon av alla rekommenderade dieter som finns), träna för att det är hälsosamt och träna för att kroppen måste se snygg och vältränad ut. Sedan bör man ha rätt kläder och rätt skor, rätt skägg och rätt hår, elcykel och miljövänlig bil. Personlig utveckling och andlig utveckling och man får inte glömma all utveckling på sociala medier som är ett absolut måste. Syns man inte finns man inte. Andas djupt och vara mindful, springa långlopp och hinderlopp i lera och taggtråd. Aktiva semestrar och ett boende spm speglar en inredningstidning. Politiskt medveten, för eller emot tusen och en saker. Barn och tonåringar som behöver oss, föräldrar som behöver oss, partners som behöver oss eller vi som behöver partners.
Phu! Det är lätt att hålla andan för mindre. Det var rentav stressande att skriva om allt som förväntas av oss här i landet.
Alla som försökt att lära sig att jonglera vet att det är nog så svårt att få två bollar att byta plats och att få iväg tre bollar vid rätt tidpunkt ter sig för de flesta i början helt omöjligt. Så hur många bollar i luften har inte de flesta idag? Det kan starta redan i förskolan med aktiviteter, kompisar ochsådant barn förväntas att lära sig. Så mycket att de inte har tid eller glömmer att leka.
Det bara fortsätter så.
Vi gör och gör, mer och mer, vi är på väg till våra mål. Så mycket så att vi är mer som skuggan på bilden ovan. Istället för att naturligt vara närvarande i våra kroppar är vi i nästa steg, utanför oss själva, på väg mot det som ska bli så mycket bättre.
När jag möter människor - det kan vara familjen, vänner eller när jag jobbar med mina elever så ser jag detta så tydligt. Jag hör det också. Kommentarer om nacken som värker, tänderna som gnisslas på natten, ryggen som skriker, ben som är stumma och fötter som inte känns.
Därför är mitt arbete så positivt. Jag har en nyckel till att hjälpa människor att stanna upp, så att de kan hinna vänta in sig själva, komma tillbaka till sina kroppar och fylla dem med sin närvaro, ända nere i fotsulorna, ända ut i fingerspetsarna, ända upp i hjässan, hela baksidan, hela framsidan, alla sinnen öppna. De behöver inte längre vara bara i skuggan av kroppen, de kan vara kroppen, sin kropp, sina sinnen. I stöd av jorden. I kontakt med livet.
Nej, det är inte alltid lätt, inte alltid möjligt hela tiden, det går inte fort, det får ta tid här och nu istället för då och där och sen.
Det finns en stor belöning i denna process. Den består av att du har tillgång till dig själv, ett förhållningssätt som hjälper dig att hantera stressorer och ger dig möjlighet att välja. Att säga ja, nej eller låt mig tänka på saken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar