Autism och Alexanderteknik

När jag åkte till Irland i augusti för att vara med på kongressen lämnade jag extra plats i resväskan för att kunna köpa med mig böcker för att ta med hem. Det var tur att jag tänkte på det för det blev några stycken...

En av dem heter "Autism and Alexander Technique, Using the Alexander Technique to Help People on the Autism Spectrum" skriven av Caitlin G. Freeman.

Jag hade innan kongressen läst en artikel/blogg om Caitlins egna erfarenheter. Hon hade själv fått diagnosen Aspergers syndrom som vuxen efter att ha kämpat med sensoriska och sociala besvär hela sitt liv.

På kongressen höll hon en kort föreläsning som var mycket intressant och givande. Hon berättade om sin bakgrund, hur hon som barn hade svårt med beröring och hur hon hanterade situationer med för mycket intryck, ljud och andra stimuli genom att t ex gunga kroppen fram och tillbaka eller/och att fladdra med händerna.
Caitlin berättade att när hon gått ur college hade hon ännu mer besvär medberöring, rörelse och balans. Hon insåg att hon behövde hjälp och blev rekommenderad Alexanderteknik av en vän till familjen.
Under den tid som hon tog Alexanderlektioner lärde hon sig att hantera beröring, koordinera sin kropp och sin rörelse, hållning och balans.
Det ledde henne till att vilja utbilda sig till Alexanderlärare för att på så sätt hjälpa andra barn, ungdomar och vuxna inom Autism spektrat.

Denna bok är skriven för Alexanderlärare, hon förklarar skillnaden mellan ASD (Autism Spectrum Disorder) och SPD (Sensory Processing Disorder), på vilket sätt Alexanderteknik kan fungera bra, hur man som lärare behöver modifiera vissa aspekter av undervisningen osv.

Det har varit en mycket intressant läsning. Caitlin skriver tydligt och klart och boken har gett mig en bättre förståelse för Autism och Aspergers.
Caitlin Freemans hemsida: www.alexandertechniqueguide.com

Är det brist på nyfikenhet eller är det omgivningens förväntan som får oss att sluta röra oss

Nu har det gått några veckor sedan jag kom hem från Irland. Min plan att blogga varje dag under veckan blev inte av. Sena kvällar, tidiga mornar och dagarna fulla av intressanta föreläsningar, workshops och möten gjorde att jag valde bort bloggandet.
Under hösten ska jag då och då komma tillbaka till mina upplevelser där och skriva om workshops,  böcker och intressanta Alexanderlärare!

Det var underbart att komma hem till sommarvädret vilket fick kompensera för tomheten som infinner sig när man varit i ett intressant och intensivt sammanhang.
Jag är så lycklig över att vara del av "the Alexander Technique community", det är en skattkista full med kollegor från hela världen som har så mycket kunskap och erfarenheter av att tänka utanför boxen.

Efter kongressen, sommarens blåbärsplockning och helgens medverkan i VivoBarefoots Barfotadag funderar jag på om vi som vuxna har slutat att röra oss så dynamiskt som vi gör när vi är små för, att vi lägger lock på vår nyfikenhet eller för att vi förväntas av omgivningen att "uppföra oss ordentligt", inte vara barnsliga, kunna sitta still och koncentrera sig, vara tysta, lägga band på oss, sitta på stolar (ordentligt med ryggen mot ryggstödet), stå stilla (inte hoppa runt) osv.

Vad tror du?

Det är ju inte lätt att vara nyfiken när man måste koncentrera sig på att vara still, tyst och koncentrerad. Det tar ju både tid och kraft! Det skapar onödig spänning och är förödande för vår andning och hela vårt system. Både för kropp och själ. Det är inte konstigt att vi stelnar till och att vi tappar intresset eller förmågan att vara lekfulla som vuxna.
FILMEN NEDAN av det lilla barnet som tar sig uppåt på en klättervägg är en bra illustration på vad som är nödvändigt och naturligt för en levande individ. Barnet bara är i detta tillstånd. Som vuxna behöver de flesta av oss MEDVETET välja att ta tillbaka det som bl a är att vara människa:

nyfikenhet - som gör att vi hela tiden lär oss nytt, ger oss nya erfarenheter, får oss att växa

viljan - att ta oss framåt och uppåt som gör att vi ser till nästa horisont, vänder oss mot solen och har en inre rörelseriktning uppåt mot ljuset

dynamisk rörelse - utforskande av rörelse åt alla håll, spatial medvetenhet

sinnenas närvaro - utvecklandet av syn, hörsel, smak, doft, känsel, vår proprioception som ger oss information om var vi har kroppens olika delar

att inte ge upp - att hitta lösningar och nya vägar

https://www.facebook.com/EssentialBabyAU/videos/10153292957330380/

Jag hoppas att du blir inspirerad till att ta nya steg när du sett på den här filmen!
Vill du ha hjälp på vägen så är Alexanderteknik en väg att gå.

Den 10:e Internationella Alexanderteknik kongressen i Limerick Irland

Wow, så är den nu här. Alexanderteknikkongressen som jag har väntat på!

Jag flög från Göteborg tidigt i söndags tillsammans med en kollega och efter att ha landat på Dublins flygplats, hittat en buss och åkt drygt 3 timmar kom vi till University of Limerick.

Möten, möten möten med vänner och kollegor. Vi är över 700 deltagare från 35 länder och vi fick ett ståtligt mottagande med god mat, vin, Riverdance, irländsk folkmusik och en föreläsning av Michael Gelb som skrev Bodylearning, en introduktion till Alexandertekniken.

Måndagens första Continuous Learning hade jag valt att gå till Judith Stern från USA. Hon arbetade som fysioterapeut i 18 år innan hon utbildade sig till Alexanderlärare, främst med ryggproblem.
Hennes historia var intressant att höra. Hon hade en kusin som arbetade som pianist. Kusinen fick svåra problem med ischias och kunde inte längre arbeta, Judith skickade henne till de bästa inom det området i New York. Men hon blev inte bättre. Fick tid för operation. Då hade hennes musikervänner sagt att du måste prova Alexanderteknik innan du opererar dig. Vilket hon gjorde. Efter 4 Alexanderlektioner var hennes ischiasbesvär borta och hon kunde återgå till sitt arbete.
Judith hade blivit helt förbluffad, hon hade aldrig hört talas om någon som blivit besvärsfri så snabbt och hon hade heller inte hört talas om Alexanderteknik. Hon besökte själv samma lärare för att ta reda på vad hon gjorde, tittade på när kusinen fick en lektion och hon kunde se vilka förändringar som tog plats under lektionen men hon kunde inte förstå varför och hur de kunde ske. Alexanderläraren gjorde ju inget...!
Hon fick själv en lektion och efter det bestämde hon sig för att utbilda sig till Alexanderlärare vilket hon gjorde.
Idag ska jag gå på hennes fortsatta klass. Det är så mycket att välja på att det är svårt att välja...

En titt på sommaren som är

Denna sommar alltså! Ja, än är den ju inte slut, större delen av augusti är klar och den senaste veckan har ju varit så sköön! Varm, sommarvarm, solvarm och alldeles ljuvlig!

Det har varit ovanligt mycket blåst och det här med klimatförändringar och hur vi bara fortsätter att förstöra vår vackra planet och vår natur är ju oroande och väldigt ledsamt.

Jag brukar inte klaga alltför mycket på vädret, det är som det är, inte mycket som man kan påverka och dåligt väder, fint väder, regn och blåst, ja, allt väder är utomordentligt att småprata om.

Så jag har haft en skön sommar hittills för jag har varit ledig nästan hela juli och då har jag varit utomhus mycket. För min del tror jag att det är det som är det speciella med sommaren - att jag är så mycket mer utomhus och jag är mycket mer i rörelse. Jag gör helt andra saker på landet än vad jag gör i stan. Det mår jag bra av!

Jag hoppas att du också gjort sådant som du mår bra av den här sommaren! Berätta gärna i en kommentar vad du gjort/gör under sommaren som du mår bra av!

Bland annat har jag plockat blåbär till frukost många dagar och vid ett annat tillfälle ska jag skriva en hel blogg om blåbärsplockning och Alexanderteknik.

Imorgon åker jag då äntligen till Irland! Jag ska till Limerick på Alexander Technique 10th International Congress. Tänk att det är den tionde kongressen. För mig blir det den fjärde. De tidigare har  varit i Engelberg, Oxford och Lugano. De har alla varit spännande, roliga och väldigt lärorika. Den här tror jag kommer att bli alldeles fantastisk. Det är ca 700 Alexanderlärare från hela världen som träffas, umgås och lär av varandra. Workshops, föreläsningar och tillfällen till att utbyta arbete. 

Att träffa klasskamrater och vänner och att lära känna nya kollegor är förstås en stor del av nöjet!

För någon vecka sedan besökte jag Borås för att titta på den här skulpturen, gjord av en brittisk konstnär, Sean Henry, som inspirerad av Alexanderteknikens övning av att ligga i aktiv vila på golvet med bok under huvudet skapat denna stora skulptur. Jag passar på att jobba lite med den...

Så här kommer vi bl a att arbeta med varandra på kongressen!

När jag är tillbaka i Göteborg börjar jag den 17/8 med ett uppdrag för Partilles kulturskola. Jag ska inspirera och informera lärarna om Alexanderteknik. Jätteroligt! Det är fjärde Kulturskolan i Göteborg med omnejd som tar in Alexanderteknik på en studiedag. Det brukar vara mycket uppskattat.

Lördag 22/8 är jag med på ännu en Barfotadag, anordnad av VivoBarefoot. En heldag med massor av spännande som sker i butiken och i den närmaste parken. Jag ger minilektioner!

https://www.facebook.com/events/1641470996096615/

Vecka 34 finns möjligheten för några till att boka 5 lektioner måndag-fredag för sommarpriset.

https://www.facebook.com/events/359507807553067/

Den 1 september startar den första kursen med gruppträffar och privatlektioner och den 13 september blir det en kort workshop med Alexanderteknik och Yoga.

                               Jag ska försöka få tid att blogga från kongressen! Så häng med!                                                                                                  

Vad och var är huvud-saken?

Det viktigaste, det primära, viktigaste faktor, kärna, kärnpunkt, springande punkt, företrädesvis, väsentligt är ord som kommer upp när jag söker på synonymer till ordet huvudsak. Inte för inte kanske som vi har huvudet högst upp, med alla våra sinnen redo att ta in världen på olika vis. Att våran huvudsak - huvudet - har stor betydelse för hur vi fungerar är ganska självklart, eller hur. Vad skulle vi göra med vår hjärna om inte huvudet fanns? 

Nu är det dock så att vårt huvud, som kroppsdel, är väldigt betydelsefullt för både kroppshållning och koordination.
På bilden ovan ser du huvudet vilande i handen men om du ser bilden nedan så ser du hur huvudet ligger högst upp på ryggraden.

Om du känner med fingrarna bakom öronen så känner du skallbenet. Ditt huvud ligger på atlaskotan ungefär mitt emellan öronen, bakom gommen. Pröva att säga ja, att nicka med huvudet, på kotan där du har fingrarna.
Kotan under Atlas heter axis. Den kallas också för tappkotan för den har en tapp som atlaskotan och huvudet kan vrida sig runt. Så pröva att säga nej genom att vrida huvudet åt vänster och sedan åt höger.

När du är upprätt, i ryggradens fulla längd, så kan du likt en giraff se väldig långt! Dina sinnen ögon, öron och näsa sitter högt här uppe. Det är ditt primära, det viktigaste och mest väsentliga: att låta musklerna runt nacken och halsen som stödjer och rör ditt huvud får vara i fred så mycket som möjligt. Dvs att du har den spänning och tonus som behövs för att möjliggöra huvudets riktning  bort och ut från ryggraden. När du t ex sitter, står eller går så blir ditt huvuds riktning upp. 
F.M. Alexander kallade detta "the primary control" och det är det jag och mina kollegor lär våra elever. Att låta nacken/halsen vara fri så att huvudet tillåts att ha en riktning framåt/uppåt så att ryggen tillåts förlängas och utvidgas. En dynamisk balans i ett område som de flesta är å ena sidan väldigt omedvetna om och å andra sidan ofta smärtsamt medvetna om.
Idag är en möjlig dag för dig att välja att vara medveten om ditt huvud högst upp på ryggraden. Uppmärksamma hur du "bär" din krona, ditt huvud, ditt allra väsentligaste för att du ska använda dig så bra som möjligt. Observera vad som sker mellan huvud och halskotor och mellan halskotor och bröstkotor eller mellan huvud-nacke-rygg. Fortsättning följer...

Huvudet på ryggraden

Våra stackars ryggar

"Ryggvärk drabbar nästan alla. Åtta av tio får ländryggssmärta någon gång i livet. Hälften får nackont någon gång. Fem-tio procent får långvariga besvär, mer än tre månader. Rygg- och nackont kostar samhället cirka 30 miljarder kronor varje år och är en av de vanligaste orsakerna till sjukskrivning, källa SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering)."

Som tur är så finns det hjälp att få för de flesta.
För snart 7 år sedan presenterades i England en stor forskningsstudie i British Medical Journal med över 600 deltagare som visade att Alexanderteknik var mycket effektivt och bättre för långvariga o återkommande ryggproblem än vad annan erbjuden hjälp var. Man såg att det också var kostnadseffektivt.
Kolla gärna videos från studien:
http://youtu.be/3GbwzqT9piU
http://youtu.be/BXmimtk381U

I helgen har det presenterats en mindre studie (160 deltagare) som visar att yoga hjälper många med ryggproblem.

För oss som undervisar i Alexanderteknik och yoga är det här förstås inga nyheter. Många lärare och instruktörer har börjat med respektive discipliner pga av smärtor i rygg och nacke. De har själva som regel gått igenom allt som den vanliga sjukvården erbjuder och mycket annat. När man sedan hittar något som fungerar är det som att "hitta hem".

Det är jättebra att studier görs så att information kommer ut till allmänheten om att det finns hjälp att få. Att man med lite hjälp och guidning kan lära sig att själv kunna bli av med eller lindra t ex rygg- och nackproblem.

En mycket stor del av dessa problem är dock relaterade till stillasittande och orörliga vardagsvanor.
De är också till stor del orsakade av brist på kroppskännedom och ett vanemässigt användande av kroppen som innebär obalanser, svagheter, skevheter. Vårt största hinder till välfungerande ryggar är att vi inte använder dem på "rätt sätt".
Smärta och spänningar är signaler som har börjat ge sig till känna långt, långt innan det börjar kännas riktigt ont. Kropp och själ berättar hela tiden för oss om hur vi mår, känner oss, vad vi vill, vad vi inte vill. Vad som känns bra, vad som inte känns bra. Vi kan känna oss trötta eller stressade och vi vet det om vi lyssnar och känner efter.
Tänk om vi skulle vara lika uppmärksamma och intresserade av vad vår kropp och vårt inre har att säga som vi är av att uppdatera i sociala medier eller kolla på våra mobiler, ja, då skulle vi inte ha så många problem, tror jag.

Jag lovar att det är ännu mer spännande och intressant och det är ju samtidigt den bästa investering vi kan göra för att få ett långt och hälsosamt liv!

Så börja med Alexanderteknik och med yoga. Gör Qigong och dansa. Gå eller spring i skogen.
Använd kroppen för rörelse och själen blir glad för uppmärksammandet!

När spänningar och smärta tar över

Som så många andra som börjar med Alexanderteknik, gjorde jag det för att jag kände obehag och smärta i kroppen.
Oturligt nog hade jag från det att jag var 16-20 år, suttit som passagerare i bilar som vid tre olika tillfällen och tre olika förare, var med i smärre krockar eller avkörningar.
Så det var nog inte så konstigt att jag ofta var väldigt spänd i nacken, fick nackspärr eller hade ont. Hade det hänt idag hade jag med all säkerhet fått diagnosen whiplash.
När jag hörde att Akexanderteknik handlade om att ha/få en fri nacke, lät det som en kurs som gjord för mig! Tre veckor innan kursen så satt jag i ännu en bil med ännu en förare och tro det eller ej men vi krockade med en älg...

Innan denna kurs hade jag varit hos en "nackdoktor" och blivit röntgad. Det syntes inget speciellt. Men jag var ju fortfarande lika spänd och stel. På den tiden jobbade jag som sjukgymnastikbiträde och jag frågade ofta sjukgymnasterna om råd. Ibland fick jag lite massage eller värme på nacken av dem och rådet att jag skulle stretcha nacken. Det gjorde ingen skillnad, jag var fortfarande lika spänd och stel.
Jag gick kursen i Alexanderteknik och var inte längre lika spänd och stel. Dessutom hade jag fått med
mig något, en insikt och en praktisk metod som jag själv kunde använda mig av för att fortsätta "befria" mig själv från onödiga spänningar och hållningsmönster.Till mig och mina kollegor inom Alexanderteknik kommer ofta människor som är i en liknande situation som jag var då. Med mycket spänningar eller mycket smärta.
Den som har eller har haft spänningar och smärta vet hur lätt det är att hamna i en ond cirkel. När man har någon form av obehag i kroppen är det nästan omöjligt att inte tänka på det och lika omöjligt att inte försöka att bli av med det.
Tyvärr så gör denna mänskliga reaktion det hela värre. Ju mer man känner in sin spänning eller
smärta ju mer spänner man sig. Ju mer man försöker ändra något desto mer tycks det bita sig fast.

En av anledningarna till att Alexandertekniken oftast gör stor skillnad för den som har onödiga spänningar eller har smärttillstånd är att personen får hjälp med att stanna upp, att bryta den onda cirkeln, att hålla sig ur vägen från de vanliga reaktionsmönster vi annars så lätt hamnar i.
Om jag slår näven i bordet en gång så kan det så klart göra ont men det går snabbt över. Annat blir det om jag fortsätter att slå näven i bordet, om och om igen. Då kommer det att göra mer och mer ont och snart gör det även ont på andra ställen än där handens yta träffat bordet.
Det finns många orsaker till spänningar och smärta. Det kan vara belastningssmärta, onödiga spänningar, skador eller sjukdomar. Oberoende av orsak till problemen, gör Alexandertekniken oftast skillnad. Under lektionerna får eleven hjälp både med att stoppa reaktionen så att reaktionsmönstret inte aktiveras samt att guidas till att förhålla sig och att utföra något på ett annat sätt.

Både kroppen och sinnet är snabba på att förnimma skillnader vilket kan aktivera en möjlighet till läkning och smärtlindring.

Har du för hög spänning eller smärta i kroppen eller känner du någon som har det? Har du fått hjälp eller funnit ett sätt att hantera detta på?