På Facebook delas en oerhörd mängd uppgifter om hur man mår och vad man gör! Mycken klokskap, coaching, vackra fotografier, roliga filmer och motiverande budskap. Det är en stor värld där vi på ett ögonblick kan uppleva kontakt med många människor runt om på jorden, sådana vi känner och sådana vi lär känna på facebook men kanske aldrig kommer att träffa.
Jag har fått vänner på facebook, nya vänner långt bort som jag kanske aldrig kommer att träffa - men vänner som jag i ögonblicket möter i samförstånd, glädje och utbyte.
Jag har fått kontakt med gamla vänner, skolkamrater och släktingar. Vänners barn och bekantas nätverk. Elever och elevers vänner. Facebooksvänners facebooksvänner.
Mina barn kommunicerar med mina vänner utomlands...på engelska...Mina barn frågar mig om maten är klar (från datorn i sitt rum)och jag svarar...genom chatten på facebook. Inte ofta, men ibland. Sedan skrattar vi gott tillsammans åt det lustiga i att vi kan göra så.
Det tar tid och det får ta tid - just nu är det på det sättet som jag håller kontakt med många omkring mig. Förmodligen skulle denna kontakt inte hållas alls annars. De som jag brukar träffa, träffar jag fortfarande lika mycket, så vi har faktiskt mer kontakt pga facebook.
Det är ett bra sätt att sprida kunskap och medvetenhet om Alexanderteknik till elever och andra som är intresserade. Jag har kontakt med kollegor över hela världen och det är ett viktigt sätt för att kunna vara en del av vårt globala nätverk. Det går lätt och fort vilket jag uppskattar mycket!
Att kunna få ta del av den otroliga passion, kreativitet, kärlek, kunskap som människor delar med sig av. Öppet och generöst! Jag skrattar, jag gråter, jag hänrycks och jag lär mig.
Följande länk tycker jag är underbar och jag fastnade för parkourkillens ord och uttryck:
Passion and belief! To use what I am given!
http://www.youtube.com/watch?v=vrulLtPTcjw&feature=share
Att ha passion och tro på det jag gör, och att jag kan förmedla det till andra.
Att använda det jag har fått och det jag får kan jag också dela med mig av. I den takt det kommer.
To use what I am given!
Jag tror att vi alla behöver träna oss på det...
onsdag 22 juni 2011
söndag 8 maj 2011
Stimulera och inspirera till ett friskare Sverige
Idag börjar uppmärksamhetsveckan Ett friskare Sverige. Om man går in på deras hemsida kan man leta efter aktiviteter i hela Sverige. Det är andra året för detta projekt och det har växt otroligt från förra året. Det är roligt att vara delaktig i att jobba mot ett sådant positivt mål.
Trots att vi i Sverige har det så otroligt bra på många sätt så drabbas vi av oönskade effekter av våra till synes självvalda livsstilar...
Frågan är hur mycket vi medvetet väljer vårt sätt att leva? Hur mycket handlar om familjevanor och mönster? Hur mycket handlar om att vi följer trender? Att vi just följer - inte stannar upp och tänker efter. Vad behöver jag för att må bra? Vilken mat passar för just mig? På vilket sätt kan jag hitta glädje och utveckling genom att varje dag röra mig lite mer än vad mitt arbete kräver? Vilka intressen och önskningar behöver jag kultivera för att både kropp, själ och sinne ska få sitt?
För vi är ju så lyckligt lottade att vi faktiskt kan välja att ägna tid åt vår självutveckling på något plan...
Jag tänker på skolan och alla de timmar vi som barn tillbringar i skolmiljö, utelämnade till pedagoger som ska följa en skolplan och inte det som är bäst för barnens välmående och hälsa.
Om inte förr så innebär skolan en oerhörd ensidighet för vår utveckling. Det är fortfarande intellektet och det logiska och analytiska som är mest betydelsefullt. Att kunna lära sig räkna, skriva, komma ihåg årtal och rätt grammatik.
Att vara kreativ inom bild och musik är inte särskilt viktigt. Det syns på hur många timmar i veckan som dessa ämnen har på schemat. Idrott likadant. Där försöker skolorna lägga in mer tid men vad ägnas skolidrotten till - jo, mycket bollsporter, lagsporter och prestationsträning.
Den stora boven vad gäller ohälsa handlar om att vi tidigt slutar att lyssna till vad vårt inre berättar för oss, vilka signaler som kroppen ger. Det börjar ofta i skolan. Från första klass ska/bör/kan barn sitta stilla sägs det. Detta förstås för att kunna följa med på det som läraren går igenom och för att sedan i lugn och ro kunna göra sina uppgifter. Som med mycket annat så är det betydligt lättare att tänka och säga något än vad det är att sedan göra det.
Barnets natur handlar om att allt hänger ihop som en odelbar helhet kropp-själ-tanke. Det är svårt att sitta och det naturliga är att man rör på sig när det känns stelt eller pirrigt i kroppen - det gör barn spontant. De ställer sig upp, hoppar, rullar, slänger sig på marken - kort sagt - DE RÖR PÅ SIG!
Självklart blir det ohållbart att hålla lektion och ordning i en klass om alla springer runt...rörelse har ju en tendens att smitta av sig!
Jag har ingen lösning på detta, men det är viktigt att ha bra pedagoger i skolan som kan lyssna in barnen. Som kan inspirera barnen till att vilja vara uppmärksamma och rörliga i både kropp, själ och tanke. För är vi oinspirerade, har tråkigt eller är oroliga så stänger vi av vårt naturliga flöde. Det börjar byggas upp blockeringar och onödiga spänningar och förödande inre dialoger. Det börjar tidigt och det fortsätter att följa med till vuxen ålder.
Idag säger man att det är livsfarligt att sitta still. Det spelar ingen roll om du går och tränar en timma om dagen ifall du sitter still resten av dagens timmar. Tyvärr är det fler och fler barn och ungdomar som tidigt blir stillasittande även utanför skoltid - framför datorer och TV-apparater.
Så om man i skolan kan bjuda in till rutiner av att ofta ta pauser, kreativa och konstruktiva pauser för att lyssna på sig själv, sin kropp och sin själ så vore det en positiv förändring.
Anställda och egna företagare behöver också skapa andningshål och konstruktiva rutiner för att bryta trenden av allt stillasittande. Det är en del av Ett friskare sverige!
Alexandertekniken är oerhört effektivt om man vill förändra och hindra vanemönster som ger smärta, orörlighet och negativ stress. Framförallt erbjuder den individen möjligheten att ta ansvar för sitt eget liv, ger redskap för att kunna göra egna val och stimulerar och inspirerar till att kunna använda sig själv, sin kropp på ett så helt och dynamiskt sätt som är möjligt för varje individ.
Det är belönande då det blir lättare att sitta dynamiskt (inte lika skadligt), mindre ansträngning att röra sig, lättare att andas och mer flyt i vardagen!
Trots att vi i Sverige har det så otroligt bra på många sätt så drabbas vi av oönskade effekter av våra till synes självvalda livsstilar...
Frågan är hur mycket vi medvetet väljer vårt sätt att leva? Hur mycket handlar om familjevanor och mönster? Hur mycket handlar om att vi följer trender? Att vi just följer - inte stannar upp och tänker efter. Vad behöver jag för att må bra? Vilken mat passar för just mig? På vilket sätt kan jag hitta glädje och utveckling genom att varje dag röra mig lite mer än vad mitt arbete kräver? Vilka intressen och önskningar behöver jag kultivera för att både kropp, själ och sinne ska få sitt?
För vi är ju så lyckligt lottade att vi faktiskt kan välja att ägna tid åt vår självutveckling på något plan...
Jag tänker på skolan och alla de timmar vi som barn tillbringar i skolmiljö, utelämnade till pedagoger som ska följa en skolplan och inte det som är bäst för barnens välmående och hälsa.
Om inte förr så innebär skolan en oerhörd ensidighet för vår utveckling. Det är fortfarande intellektet och det logiska och analytiska som är mest betydelsefullt. Att kunna lära sig räkna, skriva, komma ihåg årtal och rätt grammatik.
Att vara kreativ inom bild och musik är inte särskilt viktigt. Det syns på hur många timmar i veckan som dessa ämnen har på schemat. Idrott likadant. Där försöker skolorna lägga in mer tid men vad ägnas skolidrotten till - jo, mycket bollsporter, lagsporter och prestationsträning.
Den stora boven vad gäller ohälsa handlar om att vi tidigt slutar att lyssna till vad vårt inre berättar för oss, vilka signaler som kroppen ger. Det börjar ofta i skolan. Från första klass ska/bör/kan barn sitta stilla sägs det. Detta förstås för att kunna följa med på det som läraren går igenom och för att sedan i lugn och ro kunna göra sina uppgifter. Som med mycket annat så är det betydligt lättare att tänka och säga något än vad det är att sedan göra det.
Barnets natur handlar om att allt hänger ihop som en odelbar helhet kropp-själ-tanke. Det är svårt att sitta och det naturliga är att man rör på sig när det känns stelt eller pirrigt i kroppen - det gör barn spontant. De ställer sig upp, hoppar, rullar, slänger sig på marken - kort sagt - DE RÖR PÅ SIG!
Självklart blir det ohållbart att hålla lektion och ordning i en klass om alla springer runt...rörelse har ju en tendens att smitta av sig!
Jag har ingen lösning på detta, men det är viktigt att ha bra pedagoger i skolan som kan lyssna in barnen. Som kan inspirera barnen till att vilja vara uppmärksamma och rörliga i både kropp, själ och tanke. För är vi oinspirerade, har tråkigt eller är oroliga så stänger vi av vårt naturliga flöde. Det börjar byggas upp blockeringar och onödiga spänningar och förödande inre dialoger. Det börjar tidigt och det fortsätter att följa med till vuxen ålder.
Idag säger man att det är livsfarligt att sitta still. Det spelar ingen roll om du går och tränar en timma om dagen ifall du sitter still resten av dagens timmar. Tyvärr är det fler och fler barn och ungdomar som tidigt blir stillasittande även utanför skoltid - framför datorer och TV-apparater.
Så om man i skolan kan bjuda in till rutiner av att ofta ta pauser, kreativa och konstruktiva pauser för att lyssna på sig själv, sin kropp och sin själ så vore det en positiv förändring.
Anställda och egna företagare behöver också skapa andningshål och konstruktiva rutiner för att bryta trenden av allt stillasittande. Det är en del av Ett friskare sverige!
Alexandertekniken är oerhört effektivt om man vill förändra och hindra vanemönster som ger smärta, orörlighet och negativ stress. Framförallt erbjuder den individen möjligheten att ta ansvar för sitt eget liv, ger redskap för att kunna göra egna val och stimulerar och inspirerar till att kunna använda sig själv, sin kropp på ett så helt och dynamiskt sätt som är möjligt för varje individ.
Det är belönande då det blir lättare att sitta dynamiskt (inte lika skadligt), mindre ansträngning att röra sig, lättare att andas och mer flyt i vardagen!
måndag 18 april 2011
Kroppen bär själen och tanken i sina öppna händer
Läste i nya numret av Bokfokus om Torkel Klingbergs nya bok "Den lärande hjärnan" och Antonio Damasios "Du och din hjärna - så skapar hjärnan ditt medvetande". Båda är professorer i neurovetenskap.
T. Klingberg berättar om hur formbar (plastisk) hjärnan är och hur erfarenheter kan påverka genernas aktivitet (dvs hur mycket av en specifik gen som kommer till uttryck).
Åsa Nilsonne har läst och kommenterat A. Damasios bok. Hon skriver " en människa som lär sig observera och beskriva sina känslor får en starkare upplevelse inte bara av att vara någon, utan att vara just sig själv. Vi kan tillägna oss nya färdigheter - och att vi kan införliva dem så att de blir en del av oss själva".
Att kunna observera och beskriva sina känslor och tankar är bra men det känns som om något fattas. Var är grunden, vår bas, själva förutsättningen för att det ska finnas tankar och känslor?
Jag letar förstås efter kroppen! Kroppens rörelser, pulsen, andningen, våra sinnen. Är det inte genom våra sinnen vi kan beskriva hur vi känner och för att sedan kunna förmedla våra tankar genom ord.
Allt vi tänker och känner speglas i kroppen och gör det möjligt att vi "kan läsa" varandra utan ord. Men vi är ofta inte medvetna om vad vi berättar eller att vi tolkar.
Så genom att även beskriva sina rörelser, sin anspänning, sin intention med det man gör och hur man gör så får man en ännu starkare upplevelse av att vara någon och att vara just sig själv.
Vi pratar gärna om vikten av ett holistiskt synsätt och att kropp, själ och tanke hör ihop. Men det är så lätt att glömma sin kropp. Kroppen är oftast så självklar - den finns ju alltid med oss. Bär oss.
T. Klingberg berättar om hur formbar (plastisk) hjärnan är och hur erfarenheter kan påverka genernas aktivitet (dvs hur mycket av en specifik gen som kommer till uttryck).
Åsa Nilsonne har läst och kommenterat A. Damasios bok. Hon skriver " en människa som lär sig observera och beskriva sina känslor får en starkare upplevelse inte bara av att vara någon, utan att vara just sig själv. Vi kan tillägna oss nya färdigheter - och att vi kan införliva dem så att de blir en del av oss själva".
Att kunna observera och beskriva sina känslor och tankar är bra men det känns som om något fattas. Var är grunden, vår bas, själva förutsättningen för att det ska finnas tankar och känslor?
Jag letar förstås efter kroppen! Kroppens rörelser, pulsen, andningen, våra sinnen. Är det inte genom våra sinnen vi kan beskriva hur vi känner och för att sedan kunna förmedla våra tankar genom ord.
Allt vi tänker och känner speglas i kroppen och gör det möjligt att vi "kan läsa" varandra utan ord. Men vi är ofta inte medvetna om vad vi berättar eller att vi tolkar.
Så genom att även beskriva sina rörelser, sin anspänning, sin intention med det man gör och hur man gör så får man en ännu starkare upplevelse av att vara någon och att vara just sig själv.
Vi pratar gärna om vikten av ett holistiskt synsätt och att kropp, själ och tanke hör ihop. Men det är så lätt att glömma sin kropp. Kroppen är oftast så självklar - den finns ju alltid med oss. Bär oss.
onsdag 23 mars 2011
En vän och kollega - Folke Heinius
Minnen och tankar har hållit mig vaken inatt...
Igår kväll fick jag ett telefonsamtal och fick beskedet att Folke gick bort i måndags. Han fyllde 85 år i augusti och han har haft ett långt och händelserikt liv.
Jag mötte honom i början på 80-talet på en Alexanderteknik-kongress i Danmark. En man svår att glömma...stor i både kropp och energi...en man som tog plats med många historier och mycket humor.
Folke utbildade sig till AT-lärare i London när han var drygt 50 år. Fullkomligt bytte yrkesliv från att ha varit skohandlare. Han organiserade AT-kurser på Helsingborgs stadsteater, på Umeå Opera m.m. Tillsammans med lärare från både England och Sverige gjordes AT-arbete som bl.a i Umeå fortfarande till viss del pågår.
Vi blev goda vänner och pratades ofta vid per telefon. Innan han flyttade till ett äldreboende kom han och hälsade på mig o min familj i Göteborg då o då. Jag besökte sedan honom när jag var i Sthlm. För mig har det varit underbart att kunna prata med denne man om livet, familjen, barnen, relationer och förstås om vårt gemensamma arbete - Alexandertekniken. Han är en av de roligaste människor jag vet - så mycket jag har skrattat under våra samtal och möten. Han har haft en otrolig energi i rösten och en obegränsad nyfikenhet på människor och livet. Han var även mycket nyfiken på vad som skulle komma sedan...på andra sidan...
Jag är tacksam för att jag fick lära känna Folke och kommer att sakna honom mycket. Men jag vet att hans minne kommer att dyka upp ofta och vi är många som kommer att ha historier att berätta om honom. Sen är det inte omöjligt att han kommer att välta ett och annat glas eller släcka en och annan lampa för att visa att han fortfarande har koll på oss...
Igår kväll fick jag ett telefonsamtal och fick beskedet att Folke gick bort i måndags. Han fyllde 85 år i augusti och han har haft ett långt och händelserikt liv.
Jag mötte honom i början på 80-talet på en Alexanderteknik-kongress i Danmark. En man svår att glömma...stor i både kropp och energi...en man som tog plats med många historier och mycket humor.
Folke utbildade sig till AT-lärare i London när han var drygt 50 år. Fullkomligt bytte yrkesliv från att ha varit skohandlare. Han organiserade AT-kurser på Helsingborgs stadsteater, på Umeå Opera m.m. Tillsammans med lärare från både England och Sverige gjordes AT-arbete som bl.a i Umeå fortfarande till viss del pågår.
Vi blev goda vänner och pratades ofta vid per telefon. Innan han flyttade till ett äldreboende kom han och hälsade på mig o min familj i Göteborg då o då. Jag besökte sedan honom när jag var i Sthlm. För mig har det varit underbart att kunna prata med denne man om livet, familjen, barnen, relationer och förstås om vårt gemensamma arbete - Alexandertekniken. Han är en av de roligaste människor jag vet - så mycket jag har skrattat under våra samtal och möten. Han har haft en otrolig energi i rösten och en obegränsad nyfikenhet på människor och livet. Han var även mycket nyfiken på vad som skulle komma sedan...på andra sidan...
Jag är tacksam för att jag fick lära känna Folke och kommer att sakna honom mycket. Men jag vet att hans minne kommer att dyka upp ofta och vi är många som kommer att ha historier att berätta om honom. Sen är det inte omöjligt att han kommer att välta ett och annat glas eller släcka en och annan lampa för att visa att han fortfarande har koll på oss...
fredag 25 februari 2011
Spårvagnsherrens budskap
Satt på spårvagnen tidigare i veckan, på väg till AT-kursens första tillfälle hos Sensus.
Börjat läsa Metro när en herre med systembolagets påse stiger på och sätter sig mitt emot mig, med kommentaren: "Undrar om det är tillåtet att dricka öl här?" Han tittar på mig och jag svarar med att det är nog inte så lämpligt...Då tar han upp en cider istället och fortsätter prata med mig. Denne lätt överförfriskade herre med få tänder i munnen vinner lätt över Metro. Hans sorgliga historia innehöll detaljer som att han ofta satte sig på spårvagnen för att åka till ändhållplatsen istället för att gå hem för att kolla TV:n, att hans dotter umgicks med "rika" och sällan träffade honom, att supandet började när han arbetade på båtarna och då sprack äktenskapet osv. En eländig levnadshistoria helt klart.
Men mot slutet av resan, för min del, så säger mannen med de pillemariska ögonen att man måste ändå se positivt på livet! Han kändes genuint glad! Han berättade att han varje dag vaknar med känslan av "Undrar vad för något roligt som ska hända den här dagen?"
Jag blev överraskad och upprymd över att få denna livsvisdom presenterad så här på måndag kväll! Av denne man!
Det är en härligt livsbejakande inställning "Undrar vad för roliga saker som ska hända idag?"
"Vad kan jag hitta på för något roligt idag?"
Vem han nu än var, denne man, så gjorde han mig glad (trots att jag tyckte att hans liv var så sorgligt) och pratstunden med honom var hundra gånger mer värt än att läsa Metro eller vara uppkopplad genom mobilen. Varje resa ger möjligheter till mänskliga möten!
Börjat läsa Metro när en herre med systembolagets påse stiger på och sätter sig mitt emot mig, med kommentaren: "Undrar om det är tillåtet att dricka öl här?" Han tittar på mig och jag svarar med att det är nog inte så lämpligt...Då tar han upp en cider istället och fortsätter prata med mig. Denne lätt överförfriskade herre med få tänder i munnen vinner lätt över Metro. Hans sorgliga historia innehöll detaljer som att han ofta satte sig på spårvagnen för att åka till ändhållplatsen istället för att gå hem för att kolla TV:n, att hans dotter umgicks med "rika" och sällan träffade honom, att supandet började när han arbetade på båtarna och då sprack äktenskapet osv. En eländig levnadshistoria helt klart.
Men mot slutet av resan, för min del, så säger mannen med de pillemariska ögonen att man måste ändå se positivt på livet! Han kändes genuint glad! Han berättade att han varje dag vaknar med känslan av "Undrar vad för något roligt som ska hända den här dagen?"
Jag blev överraskad och upprymd över att få denna livsvisdom presenterad så här på måndag kväll! Av denne man!
Det är en härligt livsbejakande inställning "Undrar vad för roliga saker som ska hända idag?"
"Vad kan jag hitta på för något roligt idag?"
Vem han nu än var, denne man, så gjorde han mig glad (trots att jag tyckte att hans liv var så sorgligt) och pratstunden med honom var hundra gånger mer värt än att läsa Metro eller vara uppkopplad genom mobilen. Varje resa ger möjligheter till mänskliga möten!
torsdag 13 januari 2011
The Kings Speech
Tidigare i veckan blev jag uppmärksam på att det snart är premiär på filmen "The Kings Speech".
Jag hade aldrig hört talas om filmen eller Lionel Logue, som är den australiensiske talpedagogen som hjälper den engelske kungen att hantera sitt stammande.
F.M Alexander kom ju också från Australien och han kallades ibland "the Voiceman" och "the Breathingman" då hans arbete utvecklades från hans egna besvär.
Men en kollega i England lade ut följande länk på Facebook som bland annat innehåller ett sycke där Mr Logue lär ha sagt att han ämnar sig till England för att studera med "the great master Alexander"
"In his six years in the city, Logue's business had grown from one college and three pupils to 16 colleges and 40 pupils with 306 separate pupils passing "through his hands" every week. Logue told the gathering he and his wife would study at the "famous Chickery Institute of Elocution in Boston" before "going to England to study voice production under the great master Alexander".
http://www.theaustralian.com.au/news/features/performer-from-perth-gave-voice-to-a-king/story-e6frg6z6-1225979029512
Jag ska definitivt gå och se filmen (den visas på filmfestivalen men har annars premiär 4/2)!
Det ska bli spännande att insupa den atmosfär som fanns i London på den tiden som F.M Alexander också arbetade där. Han kom till London redan 1904 och byggde upp en praktik och så småningom, i början på 30-talet även en skola.
Mr. Logues undervisning försvann när han dog, Det hade förmodligen gått samma väg med Alexandertekniken om inte F.M´s enträgna elever tjatade och tjatade på honom att starta en skola så att hans fantastiska teknik inte skulle försvinna.
Jag läste om Mr. Logue att han själv stammade (jag tror inte det kommer fram i filmen) men att han sagt att han inte kunde bota sig själv.
F. M Alexander hade själv problem med sin röst, heshet och röstbortfall som kom när han stod på scen och reciterade. Han ägnade mellan 7-10 år av självobservation och löste sina egna problem. Hans röst lär ha varit fantastisk!
F. M skrev fyra böcker (ja, de går att få tag på) och i varje fall en av böckerna har ett kapitel just om stammning.
Tänk vad fantastiskt om någon skulle komma på idén att göra en film om F.M Alexanders liv!
Många var den tidens "storheter" som omgav Alexander och lovordade hans arbete och upptäckter. Aldous Huxleys fru ( den yngsta) berättade att hon fick en minst 10 år yngre man när han började med att ta lektioner. Själv tyckte han vid hög ålder att han återigen kunde tänka nya tankar, friare tankar. Han skrev en bok som har F.M som en av karaktärerna ... John Dewey (pedagog) tyckte att inlärning och konsten att undervisa fick nya dimensioner genom hans arbete med Alexanderteknik. Han skrev förord till någon/några av F.M´s böcker. Ett helt läkarsällskap formulerade förslag på hur Alexandertekniken skulle kunna tas in i läkarnas utbildning. För att inte tala om alla personliga historier som finns att berätta.
Ja, den filmen ser jag verkligen fram emot!!! Vem kan göra den???
Jag hade aldrig hört talas om filmen eller Lionel Logue, som är den australiensiske talpedagogen som hjälper den engelske kungen att hantera sitt stammande.
F.M Alexander kom ju också från Australien och han kallades ibland "the Voiceman" och "the Breathingman" då hans arbete utvecklades från hans egna besvär.
Men en kollega i England lade ut följande länk på Facebook som bland annat innehåller ett sycke där Mr Logue lär ha sagt att han ämnar sig till England för att studera med "the great master Alexander"
"In his six years in the city, Logue's business had grown from one college and three pupils to 16 colleges and 40 pupils with 306 separate pupils passing "through his hands" every week. Logue told the gathering he and his wife would study at the "famous Chickery Institute of Elocution in Boston" before "going to England to study voice production under the great master Alexander".
http://www.theaustralian.com.au/news/features/performer-from-perth-gave-voice-to-a-king/story-e6frg6z6-1225979029512
Jag ska definitivt gå och se filmen (den visas på filmfestivalen men har annars premiär 4/2)!
Det ska bli spännande att insupa den atmosfär som fanns i London på den tiden som F.M Alexander också arbetade där. Han kom till London redan 1904 och byggde upp en praktik och så småningom, i början på 30-talet även en skola.
Mr. Logues undervisning försvann när han dog, Det hade förmodligen gått samma väg med Alexandertekniken om inte F.M´s enträgna elever tjatade och tjatade på honom att starta en skola så att hans fantastiska teknik inte skulle försvinna.
Jag läste om Mr. Logue att han själv stammade (jag tror inte det kommer fram i filmen) men att han sagt att han inte kunde bota sig själv.
F. M Alexander hade själv problem med sin röst, heshet och röstbortfall som kom när han stod på scen och reciterade. Han ägnade mellan 7-10 år av självobservation och löste sina egna problem. Hans röst lär ha varit fantastisk!
F. M skrev fyra böcker (ja, de går att få tag på) och i varje fall en av böckerna har ett kapitel just om stammning.
Tänk vad fantastiskt om någon skulle komma på idén att göra en film om F.M Alexanders liv!
Många var den tidens "storheter" som omgav Alexander och lovordade hans arbete och upptäckter. Aldous Huxleys fru ( den yngsta) berättade att hon fick en minst 10 år yngre man när han började med att ta lektioner. Själv tyckte han vid hög ålder att han återigen kunde tänka nya tankar, friare tankar. Han skrev en bok som har F.M som en av karaktärerna ... John Dewey (pedagog) tyckte att inlärning och konsten att undervisa fick nya dimensioner genom hans arbete med Alexanderteknik. Han skrev förord till någon/några av F.M´s böcker. Ett helt läkarsällskap formulerade förslag på hur Alexandertekniken skulle kunna tas in i läkarnas utbildning. För att inte tala om alla personliga historier som finns att berätta.
Ja, den filmen ser jag verkligen fram emot!!! Vem kan göra den???
onsdag 22 december 2010
En mindfullness-jul med Alexanderteknik!
Läste precis en fin artikel på tidningen Levas hemsida om att julen är ett bra tillfälle att använda sig av mindfullness.
Jag håller med om att julen triggar igång både positiva och negativa reaktioner. De flesta av oss kan nog behöva hjälp med att lära sig hantera julen så den kan få vara en skön högtid och helg.
När jag kom hem på mitt första lov efter en termin på Alexander Technique Training Centre var det just lagom till jul. Jag for hem till mina föräldrar och förbluffades av hur min kroppshållning och mitt rörelsemönster gjorde en omstart! Kvickt som attan slog alla gamla vanor till...Jag borde inte ha blivit förvånad - det var ju inte för inte som jag påbörjat en 3-årig utbildning på heltid i England. För att utbilda mig till lärare i Alexanderteknik så att jag kunde lära andra att hejda sina vanor...tur att jag hade 2 1/2 år kvar av utbildningen!!!
Vår kropp minns och går igång på stimuli fortare än ögat hinner blinka. Så fort vi tänkt och känt är våra vanor/våra reaktioner i gång. Många gånger långt innan vi är medvetna om vad som händer. Så bara åsynen av gamla kökssoffan fick mig att sätta mig som en "ostbåge" och efter en stund undra varför jag hade ont i nacken...
Vi är sällan där vi är, i våra kroppar. Istället är vi med våra tankar och förväntningar någon annanstans. I det som vi har framför oss, i det som har skett eller det som vi tror ska ske - det är därför det är så lätt att bli besviken just till jul. Det är lätt att ha en hel julklappssäck full med önskningar och idéer om hur julen ska vara och bli.
F.M Alexander kallade det att vara "end-gaining". -Detta att redan vara vid målet och tappa bort de steg som tar oss dit. Vi behöver låta oss vara här och nu, steg för steg, där vi har möjligheten att reflektera och att välja.
Mindfullness har underbara övningar men även Alexandertekniken är ett effektivt och spännande sätt att lära sig att vara mindfull! Vardagen är full av tillfällen där man kan öva sig på att stanna upp och välja en annan respons än den vanemässiga.
Ett mycket användbart praktiskt verktyg att använda sig av i Jul!
Jag håller med om att julen triggar igång både positiva och negativa reaktioner. De flesta av oss kan nog behöva hjälp med att lära sig hantera julen så den kan få vara en skön högtid och helg.
När jag kom hem på mitt första lov efter en termin på Alexander Technique Training Centre var det just lagom till jul. Jag for hem till mina föräldrar och förbluffades av hur min kroppshållning och mitt rörelsemönster gjorde en omstart! Kvickt som attan slog alla gamla vanor till...Jag borde inte ha blivit förvånad - det var ju inte för inte som jag påbörjat en 3-årig utbildning på heltid i England. För att utbilda mig till lärare i Alexanderteknik så att jag kunde lära andra att hejda sina vanor...tur att jag hade 2 1/2 år kvar av utbildningen!!!
Vår kropp minns och går igång på stimuli fortare än ögat hinner blinka. Så fort vi tänkt och känt är våra vanor/våra reaktioner i gång. Många gånger långt innan vi är medvetna om vad som händer. Så bara åsynen av gamla kökssoffan fick mig att sätta mig som en "ostbåge" och efter en stund undra varför jag hade ont i nacken...
Vi är sällan där vi är, i våra kroppar. Istället är vi med våra tankar och förväntningar någon annanstans. I det som vi har framför oss, i det som har skett eller det som vi tror ska ske - det är därför det är så lätt att bli besviken just till jul. Det är lätt att ha en hel julklappssäck full med önskningar och idéer om hur julen ska vara och bli.
F.M Alexander kallade det att vara "end-gaining". -Detta att redan vara vid målet och tappa bort de steg som tar oss dit. Vi behöver låta oss vara här och nu, steg för steg, där vi har möjligheten att reflektera och att välja.
Mindfullness har underbara övningar men även Alexandertekniken är ett effektivt och spännande sätt att lära sig att vara mindfull! Vardagen är full av tillfällen där man kan öva sig på att stanna upp och välja en annan respons än den vanemässiga.
Ett mycket användbart praktiskt verktyg att använda sig av i Jul!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)