Ord, tankar och händers språk

Jag gillar ord!

Jag har gillat ord sedan jag som liten hörde min pappa berätta sagor som han själv hittade på i stunden och där jag själv fick vara delaktig med att hitta på vad han skulle hitta på.

När jag hade lärt mig att läsa blev ord en ännu större kärlek i mitt liv. Jag kan från djupet av mitt hjärta säga att jag älskar att läsa - det är en passion, ett begär och ett behov.

Jag uppskattar verkligen när någon kan uttrycka sig så att det skapar ringar på vattnet hos mig. Ord som tränger in genom stängda dörrar och öppnar upp till helt nya rum. Det är ju det som sker genom litteratur. Att nya världar öppnas för mig.

Jag gillar beröring!

Jag har alltid gillat beröring sedan jag började be om att bli kliad på ryggen av mamma och pappa innan jag skulle somna.

När vi skaffade hund och senare katter kunde jag njuta av att beröra dem eller att känna beröringen från dem när de la sig i knät, stångade eller tryckte sig mot mig. Kossor, hästar, kalvar, hönor, grisar och även ett rådjur blev under hela min barndom en källa till glädje och tröst - genom beröringen och den ickeverbala kommunikationen mellan oss.

När jag förstod att det fanns något som hette massage och att man kunde lära sig det gick jag förstås  kurs för att lära mig grepp och sätt att massera på.

För genom beröringen öppnades inre världar upp och min kropp släppte taget där den höll hårt och höll fast. Jag anade möjligheter hos mig själv som jag inte var medveten om.

Så småningom kom jag i kontakt med Alexandereknik!

Det är också det mitt arbete som Alexanderlärare handlar om. Att undervisa eleven så att medvetenhet växer fram, att en ny värld av möjligheter blir tillgänglig för den jag arbetar med.

Att lära ut hur man tänker på ett nytt sätt än det vanemässiga så att individen själv i sitt eget närvarande center kan hejda reaktioner som kan vara 1) en vanemässig sammandragning av t ex nackmusklerna ( vilket kanske ger spänningsvärk), eller  2) en negativ tankekedja (t ex ett ältande som kanske inte leder någonstans) eller 3) en känsla av olust (som kanske leder till ångest).
Om man förstår hur muskelspänningar, tankar och känslor hänger ihop är det lättare att medvetet välja en respons på ett stimuli som är mer utvecklande och mer helande än vad en vanemässig reaktion ofta är. Valmöjlighet är en viktig aspekt av Alexandertekniken.

Men alla dessa ord här ovan, trots att de är många, säger egentligen inte så mycket. De i sig gör inte att någon mår bättre, fungerar bättre eller presterar bättre.

Man kan säga att mina "händer talar" ett icke-verbalt språk och min mun ett verbalt.
Mina händer kommunicerar med eleven, med elevens kropp, samtidigt som jag verbalt kommunicerar det som jag "hämtar in" eller föreslår genom mina händer.

Jag är lycklig över att arbeta med de saker som berör mig mest.

Världar öppnas inåt och världar öppnas utåt.
Livet är föränderligt

Denna vecka, på samma dag, gick två människor som jag inte känner men har känt till, bort, de gick vidare.

De berör mig
Elisabeth Walker blev nästan 100 år, en kollega till mig, som lever vidare, för mig, genom alla mina kollegor som utbildats av henne och som jag kommer att träffa och arbeta med
Kristian Gidlund blev nästan 30 år, djurälskare och ordälskare, som lever vidare, för mig, genom hans blogg och hans böcker

Sättet att gå speglar vem man är och vad man känner

Jag stod och solade mig en stund på Järntorget i tisdags förmiddag, i väntan på en spårvagn.
Efter en stund tog min nyfikenhet över. Jag började att titta på alla människor som passerade framför mig, som gick kors och tvärs över torget för att gå på eller av en vagn. En del gick långsamt, en del fort och en och annan sprang för att hinna med.

Det sägs ofta att "ögonen är själens spegel" eller att man kan höra hur någon mår genom att lyssna på rösten. När man pratar om kroppsspråk så är det kroppshållningen och gester som berättar avslöjande mycket.
Jag har tänkt på det många gånger, men det blev väldigt tydligt i denna stund.
Det går att få en uppfattning av någon genom gången, hur de mår och hur de lever sina liv. Vi har nog all varit med om att se någon man känner på långt håll och man får en känsla av att något hänt. Skådespelare använder sig förstås av det hela när de hittar sina karaktärer. Att gestalta känslor genom rörelsemönster och hållning.

Det är lätt att se om någon har bråttom eller bara tar det lugnt när de går. Det går även att se hur en del tvingar sig framåt, varje steg verkar så jobbigt att ta, medan andra lätt flyter fram. Är det mån tro möjligt att se om någon har en förväntan och en längtan dit de är på väg eller om rörelsen framåt har ett motstånd på vägen? Är det då möjligt att se om detta hör till något i det förflutna eller om det är målet i stunden som orsakar detta?

En del går som om de har ett ton vilande på deras axlar medan andra ser ut att ha tappat kontakten med jorden fullständigt. Vissa ser hela tiden ner i marken medan andra tittar upp mot hustaken och himlen. Kan detta visa på en önskan om att slippa ögonkontakt med andra eller finns det en rädsla för att snubbla över något på marken eller finns det ett intresse för arkitektur eller fåglar?
En del människor verkar så glada och det märks i deras sätt att gå. Lika tydligt kan det märkas när någon är sorgsen på hur tungt det är att gå.
Det är underbart att möta  någon som är fullständigt närvarande. Genom ögonen möts man och får kontakt. Kanske ler mot varandra ett ögonblick. Nu för tiden tycker jag mig se fler och fler människor som är helt och hållet i sin egen värld - lyssnande på Ipod eller talande i mobil.

I mitt jobb, blir eleven själv ofta varse vad som ligger till grund för deras specifika gång. Det kan vara skador, det kan vara att man inte vill ta för stor plats eller att man har imiterat sin mammas eller pappas sätt att gå. Vilket som sätter igång intressanta reflektioner och möjligheten att pröva att gå med en annan riktning. Att ha modet att gå i sin fulla längd.

Mobilen i var mans hand - vår tids cigaretter?

Häromdagen, på en av mina kurser, sa en av kursdeltagarna precis innan rast:
- Jag slår vad om att alla kommer att ha tagit fram sina mobiler och kollat dem innan de ens har kommit över tröskeln...!

Sedan följde en diskussion om huruvida mobilen idag har blivit vad cigaretter är /har varit för många. En stark vana som sysselsätter dig. Du har något att pilla med, någonstans att göra av händerna. Du har något att göra. Du är upptagen, engagerad i något.

Tänk om det i framtiden kommer att finnas "mobilrutor" och mobilfria spårvagnar.
Tänk om det i framtiden kommer att sitta klisterlappar på mobiler och ipads där det står att du riskerar att försämra din hälsa och utveckla sjukdom genom användandet av denna produkt.
Tänk  om det i framtiden kommer att finnas avvänjningskurser för att lära bort beteendet att ständigt vara uppkopplad.

Följande artikellänk skriver om den nya teknikens ergonomiproblem:
http://www.svd.se/naringsliv/karriar/ny-teknik-ger-nya-ergonomiproblem_7769078.svd

Men det finns även andra problem som kan uppstå...

Det blir svårt att "bara-vara" och att njuta av stunden där man inget gör och inget förväntas göra. Vi tappar bort vad Bodil Jönsson kallar "ställtid".
Det finns en naturlig vila i att vänta på bussen eller i kön. Att i lugn och ro bara vänta på kompisen vid Kopparmärra eller på caféet.

Tänk att medvetet gå hemifrån utan mobil (ipad eller dator)...det skulle idag kännas lika tomt och naket som när man glömt sina nycklar eller sin plånbok.

Oväntat besök

Vilken tur att jag hade fått ett återbud häromdagen! Plötsligt knackade det hårt på dörren till Viloplatsen 4. Jag som precis lagt mig på bordet för en stunds konstruktiv vila, höll nästan på att omedelbart kasta mig av bordet för att se vad som var på gång.

Jag hann dock hejda mig! Tack och lov för inhibering! Genom att "samla mig själv", lyckades jag med konststycket att behålla mitt lugn när jag öppnade dörren och såg...
Ja, vad såg jag?

Du kommer inte att tro mig, men där utanför stod en Påskkärring! Med kvast, svart katt (väldigt lik våran Felix) och kaffekittel!

- Jag måste ha en Alexanderlektion!!!! Hon nästan skrek...En vän har rekommenderat den här tekniken och jag behöver hjälp!
Har du tid? frågade hon medan hon trängde sig in, kvast och allt...

Katten smet mellan våra ben och tog trapporna upp på övervåningen där jag sedan fann den liggande på bordet.

- Ja, jag råkar ha en ledig tid just nu...

Jag visade Påskkärringen upp till övervåningen. När vi kom dit satte sig den svarta katten upp, tittade med sina gröna ögon på oss, jamade... Sedan hoppade den ner från bordet och la sig istället i fåtöljen.

Det visade sig att Påskkärringen, dagen innan, suttit alldeles för länge framför datorskärmen och hade vaknat med spänd nacke och ont i ryggen. Hon var nu orolig för hur den långa flygturen till Blåkulla skulle gå...

Hon fick lägga sig på ryggen på bordet, med en bok under huvudet, fötterna i bordet och knäna mot taket. Efter en stund slutade hon att prata om den kommande flygturen, blev mer närvarande i sin kropp och i rummet, släppte spänningar och "landade" på bordet. När hon kunde "släppa" nacken och tänka ut genom huvudet upplevde hon en förlängning genom hela ryggen som gjorde att hon släppte spänningar även i benen.

Efter tjugo minuter fick hon rulla över på sidan och komma upp till sittande och vidare till stående. Förvånat tittade hon på mig och sa:
- Nu känner jag mig väldigt lång och det gör inte längre ont vare sig i ryggen eller nacken!
- Vad bra, sa jag och bad henne gå nerför trappan.

Lite lustigt kändes det att guida Påskkärringens huvud i en riktning uppåt... Men det fick hela hennes rygg att fortsätta att förlängas även när hon gick.

-Åh, vad lätt jag känner mig, sa hon. Jag känner mig fri, stark och stolt. Och inte har jag ont längre. Men hur gick det till?? Du gjorde ju inget med mig? Du masserade mig inte, du knäckte inget, du drog inte ens i mig??

- Ja, detta är Alexandertekniken. Du fick stanna upp, bli medveten och närvarande. Sedan fick du hejda det "du gjorde för mycket av".
Du tillät ditt huvud att leda och då kom dina hållningsreflexer igång. Då började din rygg att arbeta och nu bär du upp dig själv. Jag var din lärare och guide som visade dig vägen till ett nytt förhållningssätt.

- Tack för det, sa Påskkärringen, letade i sina stora förklädesfickor och tog fram ett "smäckfullt" Påskbrev och gav till mig!
- Jag kommer tillbaka! Jag förstår att jag behöver fler lektioner, det tar ju tid att lära om gamla vanor som t ex hur jag sitter framför min laptop.
- Glad Påsk så länge! Kom nu katten, vi ska hem och fylla kaffepannan och trimma kvasten!

Less is more och non-doing äger!

GLAD PÅSK!!!

Friheten i att få upptäcka själv...

Just nu startar jag upp många nya grupper i Alexanderteknik på arbetsplatser, på studieförbund och i egen regi. Det är början på terminen och det finns hos många en lust att ta tag i saker och starta något nytt...

Eftersom det är introduktionskurser har de flesta ingen tidigare erfarenhet av Alexanderteknik och vet väldigt lite om vad tekniken innebär. Anledningen att börja kursen kan vara olika men ofta handlar det om spänningsbesvär, smärta i rygg och nacke, önskan att få en bättre kroppshållning eller att bli bättre på något som t ex yoga, sång, ridning, annan idrott eller att tala inför en grupp. Någon vill få bättre självkänsla. En och annan har bara blivit nyfikna och vill få reda på mer om vad det är.

När vi ska lära oss något nytt har vi frågor och vill få reda på hur något är och hur något fungerar.
Nästan alltid kommer frågan om rätt och fel upp. Hur gör jag för att sträcka på mig på rätt sätt, hur ska jag göra för att sitta rätt, hur böjer jag mig rätt eller hur greppar jag instrumentet eller golfklubban rätt. Eller kommentarer om hur man gör fel, nu gjorde jag fel igen, jag vet att jag gör fel.

I Alexandertekniken är det mer intressant att bli medveten om vad man gör och hur man gör och vad det leder till. Att förstå att användningen av oss själva påverkar hur vi fungerar.

Under dessa kurser får deltagarna bl a öva på att observera sig själva och varandra i olika lekar och aktiviteter för att bli medvetna om rörelser som vi sällan vet om att vi gör. De får öva på att berätta om sina observationer utan att värdera vilket kan vara svårt då vi är snabba på att tycka och tänka om varför något är som det är. Rätt och fel försöker vi att undvika.
Först beskrivs ofta det man tror sker, det man tror är rätt eller det man brukar göra vid andra tillfällen. Det brukar vara svårt att vara i stunden och att beskriva det som händer i stunden de utför aktiviteten. Så det behövs betydligt mer stopp och mer närvaro för att kunna studera sig själv eller någon annan än vad man kanske tror.

Just därför är Alexanderteknik en mycket kraftfull metod för att lära sig att vara mindful.

Praktiskt och med fötterna på jorden lär man sig att vara här och nu. Det är då upptäckterna börjar att ske. Det är då ridåerna mellan det medvetna och det omedvetna börjar att dras undan. Det är då det börjar glimta till i ögonen av insikter och av att vakna upp. Att i korta ögonblick faktiskt vara närvarande, här och nu, i våra kroppar.

Så under kurserna får deltagarna möjlighet att vara medvetet närvarande. För att kunna studera sina vanor. Det kan vara rörelsemönster eller tankemönster, andningen eller attityden. En uppdragen axel, en förkortad nacke, ett för snabbt ord, en undantryckt känsla eller en tillbakahållen andning. Det är olika för varje elev vad de lägger märke till men när de märkt vad som vanemässigt sker en gång kommer de snart att bli medvetna om det igen och igen och igen. Då går det också att hejda (inhibit) reaktionen/vanan. Att istället välja en annan väg.

Under dessa upptäckter av hur kroppen, tanken och känslan hänger samman blir det lättare att släppa det vi drar in, det vi drar ihop, det vi drar ner och det vi drar upp. Att bli varse hur vi stelnar till och fixerar oss både inuti och utanpå gör det möjligt att öppna upp och att släppa taget om onödig spänning och istället tillåta plats och utrymme för det som vi är.

Det finns en frihet i att få upptäcka själv vad det är man gör, en frihet att kunna släppa taget av egen vilja och en frihet i att vara hemma i sin egen kropp.

Anpassa sig istället för att tänka efter

Igår förmiddag gick jag in i en affär för att titta efter presenter. Jag hittade vad jag sökte och bad om att få sakerna inslagna i paket. Det tog ju en liten stund så jag hade inget annat för sig än att titta på. Jag tycker det är roligt att slå in paket och det är intressant att se hur andra gör det...

Det var extra spännande då jag följde rörelserna av ett par händer som hade extremt långa naglar. Hon kunde inte vika runt papperet och tejpa utan att böja sina fingrar "bakåt" annars hade naglarna tagit i och gått emot underlag och paketet. Hon fixade det galant (även om jag har sett bättre inslagna paket men det berodde nog mer på bristande fantasi än på naglarna).

Jag kom att tänka på högstadiet när jag en termin valde maskinskrivning som fritt valt arbete. På den tiden hade jag väldigt långa naglar och min lärare kom med kommentarer om att jag nog borde klippa dem annars skulle jag inte kunna skriva maskin. Något så dumt hade jag väldigt hört - aldrig att jag skulle offra mina vackra naglar för att kunna skriva maskin...det gick ju bra att skriva! Inte tänkte jag på HUR jag gjorde men precis som tjejen i butiken så anpassade jag mig själv och hur jag använde händerna och fingrarna tills det gick.
Det gör mig just nu medveten om att mitt "hamrande" på datorns tangentbord mycket väl kan vara en "rest" från den tiden då jag skrev maskin med långa naglar för att inte förstöra nagellacken...

Det är förstås en stor tillgång, att kunna anpassa sig till omständigheter. Oftast sker denna anpassning automatiskt utan att man tänker efter. När det gäller vår kropp så utför den snabbt det vi ber den om. Gör vi samma sak ofta blir det fort en vana och vi tänker inte alls på det.

Det är där det kan bli problematiskt. Om det vi gör innebär att vi tar i för mycket, håller kroppen snett eller gör saker ensidigt. Eller om vi lägger band på oss själva. Inte säger nej när det är något vi inte vill göra. Inte säger ja, till det vi vill, för att vi inte vågar eller för att det inte passar. När vi inte säger det vi tänker eller känner det vi känner för att det i så fall blir  konsekvenser som vi inte vill ha. Anpassning.

Jag kommer ihåg en fotograf jag jobbade med för många år sedan där vi under en lektion kunde konstatera att den hand som han oftast höll sin tunga kamera i, där var fingrarnas muskler kraftigt förkortade. Det var trögt att räta ut dem jämfört med fingrarna på andra handen.

Hos musiker går det ofta att se kroppshållningsmönster som har löst en situation under spelningar där man delar notställ och sitter tätt. Violinister vill inte sticka ögonen ur varandra med stråken så man vrider kroppen istället. Eller lutar sig bakåt.

Vi kan t ex hålla andan när vi koncentrerar oss på något eller när något är otäckt eller när vi är ledsna. Vi "sväljer" det vi tänker säga, eller stelnar i nacken när vi inte vill ge oss. Om dessa reaktioner sker om och om igen så blir de vanor som lätt kan leda till huvudvärk, stela nackar, ytlig andning, problem med rösten m.m. Anpassning har sitt pris!

Vi har en arbetsbänk  i köket för dator, skrivare m.m. En hög bänk och med höga "barstolar". Det är snyggt och praktiskt.
Men jag märker att det inte är en ergonomiskt bra arbetsplats för mig och min längd. Stolarna är snurrstolar, de har inget bra fotstöd så om jag sitter långt ut, med fötterna i golvet, glider jag nästan av.
Så jag anpassar mig. Tänker att jag inte ska sitta så länge...
Jag tar lite stöd med ett ben mot en annan stol så att inte stolen vrider sig, jag spänner benen för att inte kana av.
Det är helt enkelt inte skönt och inte heller bra då det ger spänningar i hela kroppen som inte skulle behövas om jag får bra stöd.
Har man inte tänkt efter innan så går det tack och lov bra att tänka efter när man kommer på att något är fel eller inte bra.

Anpassning har sitt pris på så många plan!
Att stanna upp, tänka efter och medvetet välja har också sitt pris - det kallas eget ansvar. Det kan vara väldigt jobbigt men det är i långa loppet belönande och ger människan en dos valfrihet!

Så kan det gå!
Från extremt långa naglar i en butik till en ergonomisk förändring i vårt kök!!!

Hur kroppen fungerar som en helhet

Det är över 100 år sedan Alexandertekniken utvecklades.
Rolfing, Feldenkrais och Pilates har också funnits med väldigt länge.
Qigong, Tai Ji och Yoga har funnits i flera tusen år...

Många människor runt om i världen använder sig av dessa metoder och övningar för att må bra, förebygga ohälsa och för att läka kropp och själ.
För många är detta ett självklart komplement till västerländsk medicin och det är väldigt roligt att läsa hur forskning gör upptäckter som på mer vetenskapligt sätt kan förklara hur och varför dessa metoder fungerar så bra.

Vårt västerländska sätt att se på anatomi och medicin har varit ungefär samma i över 500 år.
Ni kommer fler och fler forskare med teorier som visar att detta synsätt delvis kan vara fel.
Jag har precis läst en spännande artikel och intervju med Tom Myers som skrivit en bok som heter Anatomy Trains.

Man jämför ofta kroppen med en maskin; en bil eller en dator och använder ord som pumpar, filter, fabrik m.m för att beskriva dess funktion.

Tom Myers säger att kroppen är mer som en växt där kroppen växer fram ur ett "frö".  Alla system i kroppen växte tillsammans från en cell vilket gör att allt har ett gemensamt ursprung och växer upp tillsammans.

Han forskar om det fasciala systemet, det som omsluter våra muskler, det som gör att allt i hela kroppen sammanlänkas och fungerar som en helhet (interconnectedness).

"So yoga, bodywork, osteopathy, chiropractic, Alexander/Feldenkreis techniques are all different ways to influence structure and movement. All these approaches work holistically with the body, and they show great promise for the future as an emerging field of medicine!" Tom Myers

 http://www.huffingtonpost.com/eva-norlyk-smith-phd/yoga-anatomy-_b_2528396.html
Ovan är hela artikeln som jag verkligen kan rekommendera till alla som är intresserade av hur kropp, själ och tanke hänger ihop.