Pelargoner i fönstret

Ännu ett år då jag är hopplöst efter...

Jag tänker på mina pelargoner, eller "rose-trä" som min pappa alltid sa. (För honom fanns det rose-trä, det innefattade alla inneväxter som hade blommor).

Jag är uppvuxen i ett hem med mycket krukväxter och då speciellt pelargoner. Varje fönster (huset hade 10 fönster) var fyllt och min mamma gjorde och gör fortfarande samma procedurer varje år. även om hon idag har betydligt färre växter i sin lägenhet.

Någon gång i februari klipper hon ner sina pelargoner och ett antal veckor senare planterar hon om dem. Förra veckan berättade hon glatt att hon hade planterat om 15 stycken en dag innan 11-kaffet.

Själv går jag omkring varje vecka och tänker att nu ska jag göra det. Men antingen är jag just då på väg nedför trappan eller tänker att det är för sent på kvällen (man ska säkert inte klippa i växterna efter 22 på kvällen...)
I bästa fall klipper jag ner dem i april och planterar om dem i oktober om det nu alls sker. Inte så konstigt att mina fönster inte bågnar med rosa, röda, vita blommor när våren kommer.

Det har inte alltid varit så. En gång i tiden kunde jag skryta med att ha "gröna fingrar".
När jag precis flyttat hemifrån (när jag var ca 18 år) och fram tills jag var ungefär 25 och flyttade till England då skötte jag mina krukväxter efter alla konstens regler, vårstädade garderober, satte in fastlagsris, jag planterade hyacintlökar i lagom tid så att de skulle blomma till jul, bakade pepparkakor och gjorde knäck.

En del säger att man får annat att tänka på när man får barn, tiden räcker inte till osv. Jag har tänkt att det nog stämmer.
Men nu undrar jag om det inte även handlar om att ju yngre man är ju mer finns vanorna kvar inom en, av vad som gjordes i ens hem när man var liten. Att flytta hemifrån är en stor och omvälvande grej så för att klara av det är det lättast att följa det som man känner till.
För min del handlade det mycket om krukväxter och rutiner innan julen, sådant som jag tyckte var mysigt och gjorde hemmiljön trivsam och spred goda dofter. Årstidsbundna ritualer.

Nu för tiden behöver jag inte allt det för att jag ska trivas och känna mig hemma, det är annat som skapar det. Men jag tror att ritualer kan vara bra, att medvetandegöra sig om vad som händer i naturen när ljuset kommer eller går.

Jag tror att 2014 får bli året då jag kommer tillbaka till att pyssla om mina krukväxter. Måndag förmiddag verkar vara en ypperlig tid för att ta fram saxen och klippa ned mina kära "rose-trä".