För de flesta av oss, som i vårt arbete möter människor med smärta, är det uppenbart och självklart att kropp/känslor/tankar är en enhet. Hur vi mår, utrycker/inte uttrycker manifesteras i hållning, rörelser, andning osv. Oftast fastnar vi då kroppsligen i återkommande rörelsemönster och hållning som genom upprepning blir låsningar och belastning som i sin tur kan ge smärta vilket efter en tid kan bli kronisk.
För väldigt många, kanske de flesta, så räcker det inte med vanlig ergonomi, sjukgymnastisk behandling eller träning, för att komma tillrätta med dessa problem. Många av de som kommer till mig och mina kollegor, säger att det lindrar eller blir bättre ett litet tag. Om de slutar med behandlingar eller träning kommer besvären tillbaka som ett brev på posten. (Många gånger berättar de att smärtan fortfarande är samma men att de får andra positiva effekter av t ex träningen. En del säger också att de blir sämre. De får mer ont.)
När de lär sig Alexanderteknik förstår de varför det andra inte hjälpte och hur AT är en praktisk metod de själva kan ta till varje stund, varje dag för att hjälpa sig själva.
Det är lika fantastiskt varje gång någon med svår smärtproblematik berättar att de haft stunder utan smärta, sovit en hel natt eller att de återigen kan göra någon aktivitet som de tycker om men som de inte kunnat göra på lång tid.
Hurra för medvetenhet och vår egen förmåga att kunna hjälpa oss själva!
Det var en av anledningarna till att jag ville utbilda mig till Alexanderlärare på 80-talet. Min egna erfarenhet av att kunna använda tekniken för att bli av med spänningar och smärta i nacken.
Att kunna hjälpa andra att nå den friheten var ett avgörande skäl. Det har jag aldrig ångrat!
Alexanderteknik fortsätter att överraska mig dagligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar