Modet att stanna upp och tiden att vara närvarande i det dagliga

Jag tycker att det är intressant att utveckla förmågan att välja väg medvetet och närvarande i mitt dagliga liv. Vad gör jag nu, vart är jag på väg och hur tar jag mig dit? Hur använder jag mig själv när jag gör det jag gör under dagen?
Jag gillar att gå "kroppens väg" för att lära mig om mig själv, det är så praktiskt för den har jag alltid med mig, jag behöver inte vara ensam eller gå undan och hitta ett enskilt ställe för att träna. Jag behöver inte heller blunda eller stänga ute världen omkring mig. Jag tränar mitt undermedvetna att bli så medvetet som möjligt. Genom kroppen, inifrån och ut, utifrån och in lär jag känna hur mina känslor och tankar, vanor och mönster är sammanvävda.

Ett intressant tillfälle att lära om sig själv är när man från sittande ska ta sig till stående. Det kan kanske vara svårt att förstå att man kan hitta något lärorikt i en sådan simpel och vardaglig aktivitet.
Jag lovar dig, i det vardagliga finns en helt annan dimension, en ny värld att ta till sig om man har mod och tid. Modet att stanna upp och tiden att vara närvarande.
Mod behöver du för att stanna kvar i mötet med dig själv och tid behövs lustigt nog för att lära känna nuet och närvaron.
Oftast kan man inte särskilja rörelserna eller mängden av ansträngning i musklerna. Man sitter ner och sedan står man upp. Vad som sker däremellan ligger i det undermedvetna och därför har man som regel ingen vetskap om vad man gör, om man är i balans eller inte, om rätt muskler arbetar eller inte.

Vill du pröva?
Observera dig själv och rörelsen som sker när du ställer dig upp.
Var tar du i, vilken del av kroppen får arbeta mest? Benen, rumpan, ryggen, nacken?
Var har du tyngden på fötterna? På hälarna, tårna eller är du i jämvikt över fötterna?
Var är din uppmärksamhet och din tanke? På rörelsen? Dit du är på väg? På något helt annat som hände igår eller händer imorgon?

Vanliga vanor när man ställer sig upp från sittande är att pressa sig upp till stående genom att arbeta väldigt mycket med låren. Men är det inte meningen att man ska jobba med benen, är det inte bra att ha starka ben frågar sig många då? Jo, det är bra med starka ben men onödigt att ta i mer än vad som behövs för det man just gör.
Anledningen att man tar i för mycket är ofta att man tar en genväg till stående genom att ställa sig upp med tyngden på hälarna, dvs när man är baktung och nästan faller bakåt. Då är det ju inte så konstigt att man får arbeta extra mycket.

Så kolla om dina tår lyfter från golvet när du ställer dig upp. Lämnar de golvet är det rätt stor chans att du har mest tyngd på hälarna. Vad skulle hända om du låter huvudet leda dig framåt (och att nacken och resten av ryggraden får vara lång) och att du lutar dig lite, lite längre fram med överkroppen över fötterna än du brukar göra. Då kan du ställa dig upp, med jämvikt över fötterna.

Hur gick det? Blev det någon skillnad i rörelsen? Hur känns det inom dig?

För att göra det jag just beskrivit behöver du stanna upp, hejda dina reaktioner av att "göra". Du får träna dig på att "vara" och du har möjligheten att upptäcka både rörelsevanor och spänningsmönster. Kanske du känner dig otålig eller förvirrad, kanske märker du att du tänker på något helt annat och att det är svårt att vara närvarande och medveten om din kropp.
Kunde du hejda dig och låta rörelsen bli en annan än den vanliga finns också chansen att du upptäckte att du kunde ta i mycket mindre, att det blev lättare. Kanske jobbade du inte så mycket med axlarna och att du andas lättare. Möjligen kändes golvet som ett stöd och du känner dig lugnare inombords.

För allt hänger ihop med vartannat - kroppen och själen och tankarna!

P.S. Nu har jag inte ens frågat om vad som hände med nacken och huvudet när du ställde dig...?D.S.

Dags att tratta ner...

Upplever du någon gång att det händer alldeles för mycket på en gång? Många saker att tänka på och många saker att göra...
Just nu upplever jag att jag har en uppsjö av idéer, men det finns så mycket att plocka ur att det blir svårt att välja.

Jag fick en möjlighet i höstas att träffa Coach Beate ett antal gånger och hon gav bra verktyg för sådana situationer. Själv är jag en fena på att stanna upp och att ge mig tid att ta hand om mig själv, tänka efter och sedan att ta beslut. Men om det är för många beslut att ta eller vad som kan vara bästa att börja med...Att helt enkelt (?) bli klarare och tydligare det hjälpte Beate mig med.

Ett tips var att "tratta ner", att skilja ut och att skapa en struktur för det jag vill gå vidare med.

Så ut genom tratten kommer:
a) att skapa ett kompendium för elever
b) föreläsningar
c) nischer att rikta mig mot
d) samarbete och att vara del av kreativa nätverk

Nu ska jag tratta i väg till veckans första arbetspass...

Have a lovely day!

Öppna upp - andas bättre - sov bättre

En elev berättade lite förvånat att det tycktes lättare att somna när fönstret var öppet. Har du kanske upplevt samma sak?

Jag berättade då om vår Qigongmästare som kom på besök och bodde hos oss regelbundet under många år. Vi lärde oss ganska snart att det inte gick att ha stängda fönster när vi hade en mästare på energi och andning på besök. Det gällde både i vår lägenhet och i kurslokalen. Fönster skulle alltid vara öppna, även om det var minusgrader ute.
God eller dålig energi tar vi bl a in i vår kropp genom andningen och det är klart kommer det inte in frisk luft så är inte energin/syret lika hälsobringande. 
I början tyckte vi allt att det var väldigt kallt men vi vande oss och lärde oss att uppskatta det.
Speciellt på natten. Det får vara storm eller väldigt många minusgrader för att vi ska stänga sovrumsfönstret på natten.

Vi vet ju att vi sover bättre om det är svalare i sovrummet men det handlar också om kvaliteten på luften vi andas.

Rent fysiskt kan vi också tänka på att när vi "stänger" vår kropp genom att sjunka ihop, kollapsa bröstkorgen och dra ihop axlarna då blir det väldigt svårt att andas naturligt och djupt..

Så en bra tanke under dagen är att släppa onödiga spänningar i nacken, tänka upp genom huvudet och att tillåta längd/vidd/bredd över rygg och bröst och att andas in och ut genom näsan.

Tänk även på det när du lägger dig ikväll.
Låt ryggen och bröstet vara öppet och vidgat så andas du lättare.

Om du inte redan gör det, pröva att ha fönstret lite öppet under natten. Kanske vaknar du med ett leende och känner dig mer utsövd!

Vanor på gott och ont

Det slår mig att livet inte skulle vara sig riktigt likt utan alla vanor som vi har. En del som vi älskar, en del som vi hatar och alla de som vi är likgiltiga inför eller helt enkelt inte är medvetna om.

Jag älskar vanan att öppna en ny bok och hänge mig sida efter sida. Den vanan kombinerar jag gärna med en god fika på ett mysigt café. Har jag ingen bok med mig och jag tänker sätta mig själv för att ta en fika slinker jag ofta in på en bokhandel  jag passerar och köper med mig en. Det kan bli dyrt med både bok och fika...
Mitt te vill jag verkligen dricka med mjölk i. Nog tycker jag att det är ganska gott som det är men nästan alltid vinner mjölken. Det sägs att det nyttiga i teet försvinner med mjölk...
Sött föredrar jag framför surt och salt och då jag vet att detta t ex i kinesisk medicin kan visa på någon obalans i kroppen så undrar jag vad som är hönan eller ägget...Med så mycket sötsaker som jag stoppat i mig vore det inte konstigt om jag vore i obalans...

Om jag inte bär ryggsäcken på ryggen är det så lätt och bekvämt att bära den över vänster axel. Det är som om det finns en osynlig krok på den axeln och höger hand öppnar jag ju dörren med eller hälsar i hand med. Men det blir ju mycket onödiga spänningar i vänstersidan...
Så skönt det är att sitta på en stol med ena foten under mig, men det är mest den ena foten som jag vill sitta på och hela jag kommer i obalans...

Att vara tidsoptimist är en vana. Jag ser på klockan att jag har några minuter extra för det jag håller på med och väljer bort kunskapen om att det tar tid att avsluta, klä sig och ta mig dit jag ska vilket gör att jag lätt kommer i sista minuten...

Hjälp...måste rusa...strax står en elev utanför dörren på Viloplatsen...

Genom fönstret jag såg och jag tänkte...

Jag tycker att det är spännande att snegla in genom de fönster jag passerar...
Stans gym har ofta stora fönster där man kan se folk träna för fullt...det ger många tankar...som t ex vad tänker de på under sin träning, har de roligt, hur använder de sig själva osv.

Igår passerade jag ett fönster till en Sjukgymnastik & Massagepraktik. Jag  kunde se in i väntrummet och såg i profil ryggen på en dam i medelåldern som satt böjd över en tidning vilken hon ägnade sin uppmärksamhet.

Jag har förstås inte den blekaste aning om varför hon var där men antagligen  väntade hon på någon form av behandling eller träning. Kanske hade hon ont eller var stel i nacken, axlar, ryggen, höfter eller knän.

Då slog det mig att utifrån det lilla som jag såg kunde jag utläsa hennes vanor i vardagen. Genom att se hur hon satt böjd över tidningen, med nacken framåtlutad, axlarna uppdragna och bröstryggen krummad kunde jag se hur hennes rörelseriktningar påverkade hela henne.
Så vare sig hon sedan fick behandling eller träning för rygg eller knä skulle det antagligen inte göra så stor skillnad i det långa loppet.

Först när hon lär sig om sig själv och blir undervisad i hur hon själv i sin vardag kan uppmärksamma sina vanor kan hon nå en förändring. Först när hon förstår att hon fungerar som en helhet, att hennes tankar och känslor aktiverar beteenden och reaktioner i kroppen och vice versa och att hela hennes kropp hänger ihop som en helhet, från topp till tå, kan det bli en varaktig förändring.
I den stunden kan behandlingar och träning bli ett aktivt medel för henne att få bra hjälp att hjälpa sig själv.

Lika svårt och ohållbart det är att bygga ett hus utan en bra grund är det att försöka hjälpa en annan människa att må bättre om hon/han inte är medveten om sin "egen grund" och själv kan ta aktivt ansvar för att bygga den.

Varje dag börjar med nya möjligheter

På vår ytterdörr sitter ett vykort med dessa ord; "Varje dag börjar med nya möjligheter" och det ligger en djup sanning i dessa ord, som i så många andra ordspråk och citat som det är populärt att ha på vykort och tavlor.
På facebook är nog det, det mest lyckade man kan ägna sig åt om man vill ha många "gilla". Det finns sida efter sida fulla med kloka citat som har tusentals gillare.

Tyvärr förlorar de ofta sin mening så fort man har sett dem några gånger, precis som med kortet på vår dörr. Det blir en vana. Man ser inte meningen längre, även om man läser orden.

När barnen var små var varje dag uppfylld av både rutiner och många små överraskningar vilket gjorde det omöjligt att ta ut en dag i förskott, det man planerat kunde försvinna på ett nix. Det gällde att vara flexibel och att vara i nuet. Där nya möjligheter inte så mycket var ett eget val utan en reaktion och ett hanterande av det som  precis skedde.

Nu är sönerna tonåringar och jag börjar åter sakta ta till mig att varje dag börjar med nya möjligheter, som jag själv kan välja och bestämma. Men precis som med kortet på dörren är det så lätt att inte se det, att glömma.

Det kan vara lättare när man lämnar den vanliga hemmiljön och omgivningen, för bara att göra det ger nya möjligheter.

Jag var nyss fem dagar i London. Denna stora fascinerande stad, som jag kortare tider har bott i, gav mig ett nytt ansikte, ett möjligheternas ansikte. Det har förstås alltid varit så, jag vet att jag har sagt det många gånger men nu Såg jag möjligheterna.

Jag såg möjligheterna för Alexanderteknikens expansion. I kontakten med mina svenska och internationella kollegor sker nu mycket utbyte. Vi möts på kurser, konferenser och sociala medier och det är mycket som händer.
Det händer inom många områden, inom de vanliga områdena för musiker, sångare och skådespelare. Rösten och andningen. Och inom smärt- och rehabområden. Nytt är att många går ut på företag för att förbättra kontors- och arbetsplatsergonomi eller för att förbättra klimatet mellan anställda. Andra områden är idrott och rörelseträning, många samarbetar med andra inom yoga och Pilates, löpning, ridning, medveten närvaro, mindful movement m.m.
Just nu pågår ett projekt med bl a experter inom neuroscience samt forskning om Alexanderteknikens effekt vid nacksmärta.

Det är en jättespännande tid med nya möjligheter varje dag. Det handlar om att välja!

Nästa vecka är det International Alexander Technique Awwareness Week, kolla vad som du kan välja i Göteborg:

https://www.facebook.com/events/237641656388981/

Ord, tankar och händers språk

Jag gillar ord!

Jag har gillat ord sedan jag som liten hörde min pappa berätta sagor som han själv hittade på i stunden och där jag själv fick vara delaktig med att hitta på vad han skulle hitta på.

När jag hade lärt mig att läsa blev ord en ännu större kärlek i mitt liv. Jag kan från djupet av mitt hjärta säga att jag älskar att läsa - det är en passion, ett begär och ett behov.

Jag uppskattar verkligen när någon kan uttrycka sig så att det skapar ringar på vattnet hos mig. Ord som tränger in genom stängda dörrar och öppnar upp till helt nya rum. Det är ju det som sker genom litteratur. Att nya världar öppnas för mig.

Jag gillar beröring!

Jag har alltid gillat beröring sedan jag började be om att bli kliad på ryggen av mamma och pappa innan jag skulle somna.

När vi skaffade hund och senare katter kunde jag njuta av att beröra dem eller att känna beröringen från dem när de la sig i knät, stångade eller tryckte sig mot mig. Kossor, hästar, kalvar, hönor, grisar och även ett rådjur blev under hela min barndom en källa till glädje och tröst - genom beröringen och den ickeverbala kommunikationen mellan oss.

När jag förstod att det fanns något som hette massage och att man kunde lära sig det gick jag förstås  kurs för att lära mig grepp och sätt att massera på.

För genom beröringen öppnades inre världar upp och min kropp släppte taget där den höll hårt och höll fast. Jag anade möjligheter hos mig själv som jag inte var medveten om.

Så småningom kom jag i kontakt med Alexandereknik!

Det är också det mitt arbete som Alexanderlärare handlar om. Att undervisa eleven så att medvetenhet växer fram, att en ny värld av möjligheter blir tillgänglig för den jag arbetar med.

Att lära ut hur man tänker på ett nytt sätt än det vanemässiga så att individen själv i sitt eget närvarande center kan hejda reaktioner som kan vara 1) en vanemässig sammandragning av t ex nackmusklerna ( vilket kanske ger spänningsvärk), eller  2) en negativ tankekedja (t ex ett ältande som kanske inte leder någonstans) eller 3) en känsla av olust (som kanske leder till ångest).
Om man förstår hur muskelspänningar, tankar och känslor hänger ihop är det lättare att medvetet välja en respons på ett stimuli som är mer utvecklande och mer helande än vad en vanemässig reaktion ofta är. Valmöjlighet är en viktig aspekt av Alexandertekniken.

Men alla dessa ord här ovan, trots att de är många, säger egentligen inte så mycket. De i sig gör inte att någon mår bättre, fungerar bättre eller presterar bättre.

Man kan säga att mina "händer talar" ett icke-verbalt språk och min mun ett verbalt.
Mina händer kommunicerar med eleven, med elevens kropp, samtidigt som jag verbalt kommunicerar det som jag "hämtar in" eller föreslår genom mina händer.

Jag är lycklig över att arbeta med de saker som berör mig mest.

Världar öppnas inåt och världar öppnas utåt.
Livet är föränderligt

Denna vecka, på samma dag, gick två människor som jag inte känner men har känt till, bort, de gick vidare.

De berör mig
Elisabeth Walker blev nästan 100 år, en kollega till mig, som lever vidare, för mig, genom alla mina kollegor som utbildats av henne och som jag kommer att träffa och arbeta med
Kristian Gidlund blev nästan 30 år, djurälskare och ordälskare, som lever vidare, för mig, genom hans blogg och hans böcker