Andas ut

Ja, du kan andas ut nu...andningen är både naturlig och automatisk.

Det är intressant det här med alla goda råd och tekniker som finns när det gäller andning.
Det finns nyckelbensandning, bröstandning och bukandning. Du kan gå kurser i bl a medveten andning och yogaandning. Sedan kan du öva andning med hjälp av olika apparater. Du kan lägga en hand på bröstet och en på buken för att bedömma om du får tillräckligt med syre.

För syre behöver vi, det kan alla enas om.

På sista tiden har jag tänkt en hel del på andningen och kommit fram till att problem med andningen ofta kommer av att vi glömmer bort att andas ut...eller hur?

Jag läser spännande böcker och inser plötsligt att jag håller andan för att det är så fruktansvärt spännande. Likadant när jag kollar en film eller serie som är dramatisk och något ödesmättat är på väg att ske. När ögonblicket är över...ja, då andas jag ut.

En annan stund kan vara när jag är på väg någonstans, i sista minuten och håller andan i tron att det kommer att gå fortare...känner du igen dig? Andas jag ut kommer strax ny luft in och med det nytt syre och både muskler och hjärna fungerar bättre.

När jag är ledsen men stunden inte känns rätt för att gråta, ja, då är det väldigt effektivt att hålla andan. Andas ut och tårarna kommer.

Yogaövningar eller andningsövningar då man ska hålla andan länge. Oj, vad luften kommer in med kraft när man till slut får andas ut.

Pröva att trä en tråd genom en nål, stå på ett ben eller smyg dig lite försent in på en föreläsning. Vad tror du att du gör? Håller andan förstås.

Gå in någonstans där det luktar illa och man håller andan.
När man själv stinker av vitlök och ska träffa folk - hålla andan kommer som ett brev på posten.

Så försök att bli medveten om vad som "triggar" just ditt "hålla-andan-beteende" i vardagen.
Kom ihåg att andas ut och ha tillit. Inandningen kommer att ske av sig själv.

(Att känslor påverkar andningen vet du och att kroppshållningen påverkar andningen det vet du nog också.)

Hitta tid

När jag idag korsade Järntorget och såg den ene efter den andra av mina medmänniskor ha mobilen i handen, redan vid örat eller pratande i sina headphones så slogs nästan andan ur mig av insikten om hur lätt det är att vi hela tiden förlorar tid, ja, stora sjok av våra liv, när vi tror att vi är effektiva, när vi slår två flugor i en smäll och när vi hela tiden är uppkopplade.

För inte alltför länge sedan fanns det massa väntetid/göra-inget-tid när man tog sig från A till B, stod i kö, satt på vagn eller buss - tid att ha tråkigt, drömma sig bort eller reflektera över livet.

När det som underlättar ens liv, som t ex smartphones gör, blir lika med vanor som man inte reflekterar över
då tror jag det är klokt att stanna upp och tänka efter och ibland

- hitta tid till eftertanke medan vi väntar vid hållplatsen eller åker vagnen istället för att ringa ett jobbsamtal, skicka sms eller spela spel 
- hitta tid till att vara närvarande och att se blommor och människor omkring oss, hälsa på någon, prata en stund, istället för stänga av omgivningen med hjälp av mobilen
- hitta tid att lyssna till vårt innersta och till vår kropps signaler istället för att lyssna på musik eller se en video

Att hitta tiden just nu
För tiden som jag har just nu den kan jag vara medveten om, den kan jag i bästa fall

välja hur jag vill använda

En Alexanderlärares funderingar i arla morgonstund

Jag har gjort det igen!
Druckit latte vid fel tillfälle, dvs vid en sådan tidpunkt på dagen att när natten kommer och jag ska sova - då är jag istället klarvaken. (Jag är ingen van kaffedrickare så på mig märks tydligt vilken effekt koffein har...)

Det är inga större problem med det, jag vet ju varför, jag känner mig inte trött och det är skönt att bara vila.

Så idag är jag morgontidig, jag gick upp strax innan klockan 05.00, inspirerad av Dorotea Pettersons bok "5AM är inget klockslag. Det är en livsstil!"

Dorotea är med i nätverket Qoola  Qvinnor, hon är tidscoach och var nu med under Bokmässan med sin nya bok. http://qoolaqvinnor.se/index.php/artiklar/bok-bibliotek-2014/item/1099-dorotea-pettersson-5am-ar-ingen-tidpunkt-det-ar-en-livsstil

Jag pratade en stund med Dorotea på mässan och frågade henne hur det går med kvällsmänniskor som vill ställa om sig till att gå upp så tidigt som 5AM, att bokstavligt tala vända på dygnet. Inga problem, svarade hon.
Jag som skulle kunna kalla mig "beteendeförändingscoach" jobbar dagligen med att hjälpa människor att förändra vanemönster och vet att det hon säger är sant. Främst behövs viljan till förändring, en större dos av medvetenhet och ett visst mått av disciplin. Sedan kan det vara bra med hjälp av en metod, som t ex hennes bok eller Alexanderteknik.

Precis som det är härligt att vara uppe sent när alla andra lagt sig är det skönt att vara uppe tidigt innan alla andra gått upp. Man kan se dagen grynas, ta sista skvätten mjölk i teet, mysa med tända ljus, läsa tidningen eller få något annat gjort. Skriva blogg, skriva bok, plugga, förbereda mat eller gå ut och andas frisk luft.

Jag som är uppvuxen på landet tänker på hur våra grannar, som var bönder, varje dag gick upp vid den tiden. För det var dags att mjölka korna.
Mina föräldrar gick upp så tidigt för att elda i spisen så att huset skulle hinna värmas upp innan vi barn behövde gå upp och för att pappa skulle hinna ta sig med moped till jobbet.

Det är allt lite lustigt!
Hos tidigare generationer var en morgontidig livsstil oftast ett måste.
Så nu sitter jag här på morgonkvisten och funderar på om jag ska använda tidiga morgontimmar för att skriva en bok, jag har en vattenkokare som snabbt kokar upp mitt tevatten, lägenheten är varm, jag tänder stearinljus för att det är mysigt.
Tänker på mina mor-och farföräldrar som säkert också gick upp vid den här tiden varje morgon för att bära in ved för att elda i spis och kakelugn för att värma stugan, hämta in vatten från källan och tända fotogenlampan för att lysa upp köket.

En Alexanderlärares funderingar från Bokmässan

Hyfsade skor, nä, bra skor är ett måste på Bokmässan!
Nu har jag vandrat runt några timmar på mässan. Jag har träffat på vänner, grannpojken från när  jag var liten, bekanta, nätverkare från Qoola  Qvinnor och många många fler.
Jag har kollat in böcker, roliga smycken och kopior på gamla pappersbonader från förr.
Jag har köpt en bok och en tidning men fikan sparar jag till imorgon då jag ska tillbaka hit med syrran.

Är det kul att gå på bokmässan? Ja, det tycker jag, men det tar energi. Ljuset, ljuden, golvet, folkmassan tröttar. Nu är jag hungrig och lämnar Svenska Mässan med funderingar på vilket år jag kommer att stå här och signera min bok om Alexanderteknik...

En Alexanderlärares funderingar vid frukostbordet

Jag funderar på hur svårt det kan vara att ge Alexanderlektioner till närmaste familjen.

När de inte vill, som barnen, som inte vill ha lektioner från sin mamma.
Det är frustrerande när de ibland av olika anledningar har ont och jag ser och förstår varför.

Då önskar jag att det fanns många fler Alexanderlärare i Göteborg, som jag kunde föreslå dem att de kunde gå till.
Förmodligen skulle de inte göra det ändå, för mamma har föreslagit det...

Var och en får finna sin väg och det är som det ska vara.

En Alexanderlärares funderingar från Dorsia

Efter dagens pass med Alexanderteknik på Hagabadet gick jag  till boutiquehotellet Dorsia. Jag älskar miljön här, det är vackert, färgrikt, sammetslent, lugnt och de har mycket trevlig personal. Just nu kan jag dessutom tjuvlyssna till brittisk engelska vilket alltid får mig på gott humör.

Dessutom är möblerna riktigt bekväma vilket också gläder en Alexanderlärares kropp och själ!

Egentligen tänkte jag skriva något om restaurangpersonals ergonomiska svårigheter (hade t o m en kort frågestund med kvinnan som serverade mig) eller om kommunikationsproblem och hur Alexandertekniken kan vara till hjälp för att kunna hejda vanemässiga tanke/känsloreaktioner på ord och uttryck...

Men istället väljer jag att låta mina tankar gå i ett spår som jag tog upp på Hagabadet. Det passar här som jag sitter på Dorsia, lyssnande till underbar musik från början av 1900-talet.

Jag sa till deltagarna: "tänk tillbaka på fotografier från era far-och morföräldrar".
När jag tittar i mina föräldrars album och ser foton från långt tillbaka så är det bilder på kraftiga oböjliga fotopapper och de fotograferade sitter eller står med en resning som man inte så ofta ser idag. Säkert sträcker de på sig lite extra i stundens allvar (det var nog ingen självklarhet att gå till fotografen) men jag tror att rent allmänt hade folk "bättre hållning" förr (med undantag förstås).

Av flera anledningar som t ex

- man satt helt enkelt inte så mycket som vi gör idag
- möbler var fastare och gav mer stöd
- man hade "råg i ryggen" och var inte "ryggradslös"

Så det är möjligt att få ont i rygg och nacke på grund av att vi vill "slappa lite", att vi vill slappna av och sitta eller halvligga i stolar och mjuka soffor som är vinklade bakåt och inte ger stöd, att stå och hänga på en höft, chilla  och se coola ut...ja, vår livsstil helt enkelt...ställer till det.

Så här sitter jag i en fast fåtölj och njuter både av att känna hur jag sitter och av att jag hör skön musik!

Nätverk och föreläsningar - från ledigt till höststart

Nog kommer vi väl alla att prata om "sommaren 2014" då Sverige förvandlades.
Då dagarna var heta, kvällarna ljumma, nätterna då det inte gick att sova, mornarna som började vid femtiden och då luften doftade som den gör vid Medelhavet. Mättad av blomdoft. Ljuvliga sommar!

Men som alltid kommer det en höst, förhoppningsvis dröjer den riktiga hösten men sant är att höstterminen har börjat, sönerna är tillbaka i skolan och jag har öppnat dörrarna hos Equilibrium igen.  Välkomna till Viloplatsen!

Från lugn och stillhet på landet till full aktivitet och möten gick det väldigt fort...kanske är det så det ska vara, kanske en fingervisning om hur hösten kommer att bli.

Vi i Göteborgsfilialen till Artist -och-Musikerhälsan i Malmö träffades på Konstepidemin. Vi möttes för att prata om hösten och hur vi ska gå vidare för att sprida att vi finns. Det är väldigt roligt och intressant att ingå i detta team av kompetenser som på ett professionellt sätt kan möta musiker, dansare, skådespelare och sångare och deras specifika behov av rehab, friskvård och utbildning.
Nästa vecka ska vi samlas här i Göteborg, då kommer de som är med och jobbar i Malmö och Stockholms team hit.
https://www.facebook.com/pages/Artist-och-Musikerhälsan-Göteborg/722011764515887

Att komma tillbaka till stan efter att ha varit på landet innebar plötsligt mycket mer stillasittande märkte jag. Dator och IPad, fantastiska redskap men samtidigt så förödande för kropp och själ.
Det var härligt att ta tag i att städa lokalen bara för att slippa sittandet...

Förra torsdagen gick jag på en föreläsning. Jag har på Facebook länge följt Anneli Wester.
Hon har en makalös livshistoria att berätta. Bl.a har hon blivit känd för att bestiga höga bergstoppar utan hjälp och att (om möjligt) tälta högst upp! Onekligen imponerande bedrifter. Men det mest fantastiska och gripande med Anneli och hennes liv är hur hon har och fortfarande arbetar med att hela sig själv och sitt liv från de ohyggliga övergrepp som hon varit med om, bl a inom sjukvården.
Hon har på sitt eget "Annelistylevis" utvecklat strategier och sätt att klara av saker. Sakta men säkert släpper hon sårigt, vasst och hårt mot helt, mjukt och lent. Hon har hittat stillhet! Det är vackert!
Hennes nästa resa är till till att tillbringa tid med kampsports-nunnor. Minns ej var. Längre fram blir det säkerligen ännu fler höga berg som får äran att ha Anneli tältande på toppen.
https://www.facebook.com/AnneliWester.Liferules
www.anneliwester.se

Jag har även genom Folkuniversitetet lyssnat på Simon Skau igen, när han pratar om hjärnan och neuropsykologi. Förhoppningsvis käkar jag lunch med honom snart!
Det han pratar om i teori ligger väldigt nära det vi Alexanderlärare arbetar med i praktiken.
Hur man skapar nya stigar på ängen, nya banor i hjärnan. Hur man blir verkligt medveten om hur automatiskt vi reagerar på stimuli och hur vanemässigt vi känner, tänker och gör.

Alexandertekniken är en smart väg, en möjlig väg för individen att själv välja nya stigar.