Att vara Alexanderlärare är som att vara detektiv tänkte jag när jag gav en lektion häromdagen. För i mötet med en elev så finner jag ledtrådar till det problem som gjort att någon bokat en lektion.
Ledtrådarna finns i det personen berättar, sin historia och bakgrund. Det kan handla om olika områden i kroppen som är spända eller som ger smärta. Eller känslor av ångest, oro, nedstämdhet osv. Sjukdomar, skador i nutid eller långt tillbaka kan spel roll såväl som hobbys eller arbetsuppgifter som kräver olika arbetsställningar, även de nyliga eller från förr.
Med sitt kroppsspråk och hur rösten låterv ger eleven också nycklar att använda.
Men främst får jag information från att se hur personen använder sig själv i olika rörelser och aktiviteter. Om jag har mina händer t ex på elevens rygg, nacke eller arm så får jag annan användbar information.
Eleven är lika mycket detektiv som jag och det personen blir varse under lektionen eller under tiden mellan lektionerna blir tillsammans en slags pusselbitar till en större helhet.
Ja, så man kan också säga att som Alexanderlärare är jag även pussel-läggare, stigfinnare och somatisk guide.
Eller en slags rörelse- och sinnescoach som visar på olika vägar och är följeslagare till eleven på väg mot en större helhet som redan finns men har fallit i glömska och behöver hittas igen.
Men jag är van vid att kalla mig Alexanderlärare och gillar det jordnära och praktiska av att som lärare kunna vara tillgänglig i-stunden, i-varandet tillsammans med en annan människa som går igenom en process av att göra till sitt eget, ett helt nytt förhållningssätt till sin egen helhet (kropp/själ/tanke/ande) och till sina reaktioner och till lärande.
Bild på fantastiska böcker, en slags deckare med en fd kinesisk polis i Tibet bland lamor och munkar. I de mest otroliga sammanhang och böcker finns visdomar och insikter att hämta.
Ha en finfin fredag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar