Julkalender Lucka 5: Måste vi alltid göra något för att nå en förändring?

Visserligen kan jag sträcka på mig när jag har sjunkit ihop. Jag kan också dra ner och dra bak axlarna om de har åkt upp och fram.
Att ta djupa andetag om jag inte tycker att jag har tillräckligt med luft verkar också klokt eller hur? Eller att tejpa munnen om jag andas genom munnen. Eller att stretcha muskler som är korta.

Följande är vanliga görande, som vi ofta gör och även uppmanas och uppmuntras att göra.

I Alexandertekniken tänker vi annorlunda och har ett annat förhållningssätt till förändring.

Vad skulle hända om jag hejdade vanan:

- att sjunka ihop? Då skulle jag vara upprätt.

Vad skulle hända om jag hejdar vanorna:

- att dra upp och fram axlarna? Då skulle axlarna vara nere och jag skulle vara bred och öppen över bröstet.

Vad skulle hända om jag hejdar vanan:

- att hålla andan? Då skulle jag andas ut och naturligt andas in igen.

Vad skulle hända om jag hejdar vanan:

- att andas med öppen mun? Då skulle jag andas genom näsan.

Vad skulle hända om jag hejdar vanan:

- att spänna och förkorta mina muskler i allt jag gör? Då skulle mina muskler vara i sin neutrala längd.

Detta är en del av det jag lär ut till den som tar Alexanderlektioner.

Julkalender Lucka 4: Stolar som hjälper och stolar som stjälper

Minns ni barnboken Nasse hittar en stol?

Som jag skrattade när jag läste den första gången. Nasse är ute och går och hittar en stol. Till saken hör att Nasse har aldrig tidigare sett en stol och han vet inte vad det är för något eller vad man har detta föremål till. Så han frågar alla som han möter. Han får inget riktigt svar som hjälper honom eftersom de inte an tänka sig att någon inte skulle veta vad en stol är...

Så han prövar allt från att ligga på den, bära den, ta den upp och ner och hänga saker på osv. Allt utom att sitta på den...förutom i slutet då någon visar honom. Och då är sagan slut...

Jag tänker allt oftare "vad är det här" och "vad ska man göra med det här" när jag ser stolar. Moderna stolar är av läckra material, har superfräcka former, finns i alla de färger och design. Men duger de att  sitta i och sitta på längre än den stund man kanske testar när man är i möbelaffären.
Detta gäller allt från köksstolar till ergonomiska kontorsstolar.
(Barnstolar typ Stokke är ett undantag, de är jättebra!)

Jag tror nog att många som designar och utvecklar stolar faktiskt tror att de gör bra och sittriktiga stolar.
Visserligen har människan möjligheten, att om de använder sig själva och sin kropp på ett medvetet och koordinerat sätt, kunna sitta hyfsat bra i de flesta sittmöbler. Eller faktiskt välja att inte sitta i vissa stolar.

Men den lyxen finns inte alltid eller för alla då arbetsplatser och offentliga platser har köpt in stolar för dyra pengar och det är det man får hålla till godo med. De flesta människor behöver dessutom vara på sina arbetsplatser och kan inte heller alltid välja att stå.

Jag vill börja en ergonomisk ögonöppnare för att skapa medvetenhet om hur illa det står till inom "stolvärlden" och lära alla hur enkelt det kan vara att sitta på en pall. #vågavägraryggstöd, säger jag bara...

Såg denna stol i fina möbelbutiken. Det syns inte så bra på fotot men både sits och ryggstöd lutar bakåt. Vad ger det för stöd??? Grr grr grr...

Julkalender Lucka 3: Att ge bort ger lycka hos givaren

Att göra gott och att dela med sig har nu visat sig vara win-win. Inte bara den som får något blir glad och lycklig utan även givaren mår bra.

Jag läser rubriken "Gör gott - och din hjärna lyser upp" och tänker att så mycket julklappar som köps varje år, butikerna slår ju rekord år efter år, så lyser nog Sverige upp som en gigantisk juldekoration på julafton, om man skulle se vårt land utifrån rymden.

Fler och fler väljer bort att ge julklappar och lämnar istället pengar till välgörenhet. En del gör både och andra struntar helt i julens traditioner. 

För den som vill ge och då ge bort vad som är gott till den som redan tillräckligt med prylar fått

kan tänka till om vilken när o kär, släkt eller vän som blir glad för ett presentkort blott

vars innehåll xxxx antal Alexanderlektioner består

Innehållet hjälper mottagaren med hur hen sitter och hur hen står, 

hur hen springer och hur hen går........

Årets Julerbjudande består av 2 Alexanderlektioner för 900 kronor 

erbjudandet kan beställas och köpas fram till julafton och kan ges både till någon annan och till sig själv

(ordinarie pris per lektion är 650 kronor och efter nyår höjs priset)

Julkalender lucka 2: Tid...jultid...egentid...mertid...ställtid...Alexandertid

Har vi någonsin tillräckligt mycket tid? 

Klockan talar om för mig om....Jag har inte tid...Hinner inte i tid...Spara tid...Tiden är slut...Gott om tid...evig tid...hinner i tid...jag har tid...

Att klockan tickar och går är ofrånkomligt vare sig vi tittar på den eller inte. Så den där väckarklockan som ringer klockslaget vi satt larmet på, bryr sig inte det minsta om utifall vi har sovit, om vi sovit gott, är utvilade eller om vi bara vill sova vidare.

Klocktillverkare kom på en fantastisk grej - snoozeknappen. 

Då jag har väckts av väckarklocka innan den knappen uppfanns har jag kommit till slutsatsen att den knappen mest är ett elände. Jag är säker på att det är hälsosammare och bättre utan.

Efter att i åratal tryckt på snoozeknappen ett antal gånger innan jag väl går upp, kom i somras till mitt medvetande en halvslumrig morgon att jag nog faktiskt är piggare första gången klockan ringer än några snooze senare...(detta vet alla som inte (snoozar). Så jag blev fast besluten att göra något åt min snoozevana. Den gav mig inget positivt (längre) och den gav mig absolut inte mer tid och de korta sömnsnuttarna klarade jag mig utan, tyckte jag.

Som den Alexanderlärare jag är, har jag världens bästa förhållningssätt i både kropp och knopp att använda mig av för att förändra eller ta bort en vana. Och bestämmer för att använda mig av AT för bli snoozefri.

Så här gick det till...ungefär....:

Alarmet sätter igång!

Handen letar upp klockan och trycker på snooze...

Jag tänker...skulle jag inte låta bli att snooza??? Äh, bara en gång...

Alarmet går på igen!

Fingret trycker på snooze en gång till...

Skulle jag inte låta bli...Suck...ny dag imorgon....då ska jag låta bli...😴😴😴

Ett par morgnar senare.

Alarmet sätter igång!

Jag stannar upp, hejdar mig/min hand ett ögonblick och hinner välja att stänga av eller att snooza.

Väljer att stänga av.

Ligger kvar några minuter och ger mig tid att känna underlaget och stödet från futonmadrassen. Släpper onödiga spänningar i nacke och axlar och tillåter huvudet att få en riktning ut från nacken. Då   förlängs och vidgas ryggen vilket tillåter andningen att bli djupare. Armarna och händerna har stöd. Bäckenet och höfterna ges mer plats och ben och fötter har stöd.

Vilken annorlunda morgonstart jag fick! Den var så mycket skönare och bättre att det har varit lätt att låta bli snoozeknappen sedan dess.

Dessutom har jag haft mer tid på morgonkvisten!

Så kan det gå till att ändra en vana som sitter automatiskt i kroppen. Alla är förstås inte lika lätta eller framför allt snabba att ändra. Men tiden det tar att lära om får du igen dubbelt.

Så ett jultidstips är att sluta snooza och börja med Alexanderteknik!

1:a Advent och årets julkalender börjar..

För ovanlighetens skull är årets julafton på fjärde Advent och därför börjar min kalender just idag.

Att tända levande ljus och att ha adventsstakar i fönstren är en väl förankrad tradition i min familj under december månad. När jag tittade ut genom fönstret tidigt imorse kunde jag se att det är tradition hos de flesta i bostadsområdet. Det är vackert och det lyser upp mörkret.

När jag var yngre och hade min första egna lägenhet var mina val vad gäller julfirande väldigt påverkat av hur det var i mitt barndomshem. Hur tomtarna, ljusstakarna och granen skull se ut...hur knäcken skulle kokas och pepparkakorna bakas. Det är lustigt men inte särskilt konstigt att vi tar efter för vi lär oss genom att imitera.
Vi imiterar det mesta från t ex dialekt, åsikter, hållning, rörelsemönster, klädstil och t o m hur adventsljusstaken ska se ut. Vi gör det för att när vi är riktigt små kan vi inte göra annorlunda och vi gör det för att höra till en grupp, för att det ger trygghet.

Jag har sedan högstadiet, när jag läste en bok om ungdomspsykologi, varit mycket intresserad av våra beteenden och varför vi blir som vi blir.
Men det var först när jag började med Alexanderteknik i 20-årsåldern som började förstå på riktigt det här med vanans makt över våra liv.
Man kan se och försöka förstå oss människor från många olika kunskapsområden och jag snöade in på F.M Alexanders mycket praktiska och effektiva arbete.

När man under en Alexanderlektion övar på att stanna upp är det för att uppmärksamma de vanemönster som sitter så djupt, sedan så länge att vi inte har en susning om att de finns där. När man lyckas hejda ett mönster av att t ex spänna kroppen på ett särskilt sätt för att göra en rörelse eller lyckas hejda tanken som redan är före in i framtiden - då upplever man det man gör på ett helt nytt sätt. Då upplever man hur det är att vara.

I år har jag valt ett ljus, ett tomteljus istället för de traditionella fyra adventsljusen...som ett exempel på ett av livets alla valmöjligheter.
Tomteluvans riktning är??? Just det, upp!
Tänk upp, ta en pepparkaka, tänd ett ljus och ha en fin adventssöndag.

Att återknyta, reflektera och fortsätta framåt

Jag hade helt underbara 10 dagar i England. Det är bara en vecka sedan jag kom hem och alla minnen av resan är fortfarande nära.  Hade inte kunnat önskat det bättre. Roliga tågresor i sista minuten. London till Devon till London. Magiska dagar med Trisha i Exeter. Kära, kära vännerna Gary, June och Doug i Torquay. Återbesök i mitt älskade Totnes, Dartington och Dartmoor. Lunch på Willows, som var en otrolig vegetarisk restaurang redan på 80-talet. Devonshire Cream Tea på Anne of Cleves, kaféet som endast bytt personal sedan jag var stamkund. Allt annat är sig likt. Nä, förresten istället för rostfritt stål var nu tekannan i porslin.

Jag träffade de personer som jag önskade att träffa den här gången och vädret var fantastiskt. Soligt 9 av 10 dagar. Värme. Storstad, liten stad, hedlandskap, vatten, skog och ängspromenad. Målade en tavla med mosade björnbär. Var med och rörde i smeten till årets Christmaspudding. Och fick önska mig något. Promenerade längs med och på Exeter wall och lyssnade på Evensong i katedralen.

Mötte otroliga Alexanderlärare, Joan och Alex Murray med över 60 års erfarenhet av undervisning. (Jag tycker att mina 30 år är imponerande men hoppas att även jag fortfarande undervisar när jag närmar mig 90!) Fick fantastiska lektioner av dem och Anne Battey som har arbetat över 50 år som ATlärare, utbildad av Marjory och Wilfred Barlow. Hon var en av mina favoritgästlärare när jag gick min utbildning 1985-1988 i Totnes. Det är väldigt intressant att då och då komma tillbaka till henne.

Besökte en fin Alexanderlärarutbildning i London som har startats av svenska kollegan Brita Forsstrom. Fick även glädjen att hålla i en stunds Qigong med dem. Och själv vara deltagare när en av skolans elever gick igenom semisupine med oss. Mycket bra!

Lyssnade på svensk jazz i Kingston (Örjan Hultén Quartet), var på Open studio med konstnärerna Andrew Logan en kvinna som hette Zandra Rhodes, vänner till Brita. Läckra och trevliga människor, roliga smycken m.m. Besökte caféer och restauranger som fick oss att utbrista i ett återkommande "detta måste vara det bästa....".

Samt 5 dagar i London med bästa kollegan och dito vännen Marja Bennett från Stockholm. Så mycket vi har pratat och diskuterat. Härligt att ha tiden! Vi har nött och blött våra upplevelser och erfarenheter, våra observationer, våra insikter och kunskaper. Tillsammans har vi över 50 års erfarenhet av Alexanderteknik. Av att stanna upp, att observera, medvetandegöra och på olika sätt arbeta med våra egna och andras vanor, beteende och reaktionsmönster. Det är arbete som går på djupet av både kropp och själ.
Vi tänker att två ser och förstår mer än vad en gör. Det är en gåva att kunna se.

Vi tänker att om vi två står stadigt och är nyfikna och öppna för att lära av varandra och andra kommer vi längre än vad vi gör på egen hand.
Marja och jag har arbetat länge som lärare i Alexanderteknik. Kunskapen vi har behövs mer och mer i den värld vi lever i.
Tillsammans kan vi nå ut till fler.
Så med avstamp i vår Londonresa september 2017 har vi bestämt att förutom våra egna verksamheter även utveckla en gemensam plattform. Den börjar i form av en blogg...sedan får vi se vart vår passion, vår vision och vår mission tar oss.

Är vanor bra eller dåliga?

Vanor, tur att vi lär oss saker och att det vi lärt in sedan sitter som berget.
Vi behöver inte tänka på hur vi ska göra när vi använder mobilen, gymmar, kör bil, pratar osv. Hjärnan är smart o sparar energi.
Folk kan köra bil eller köra barnvagnen över övergångsstället och samtidigt prata/kolla i sin mobil...det går på automatik...

Det finns dock ett krux med att vi är så vanebenägna.

Köra bil o kolla mobilen kan leda till katastrofala olyckor. Detsamma om du promenerar med barnvagnen rätt över gatan när det är rött för att du kollar mobilen. Grrrrr.

Kolla mobil och skriva sms kan ge sms-tumme och padd-nacke med svåra spänningar och smärta som följd.

Att träna på gymmet o samtidigt lyssnar på musik eller tänker på semestern kan göra att du tar i för mycket och om det är illa skadar dig.

Prata utan att tänka efter är inte alltid så bra.

Så det är värt att titt som tätt vara medvetna och närvarande i det vi gör.
På en ännu djupare nivå kan vi också observera hur vi använder oss själva när vi gör det vi gör vanemässigt.
Det lär man sig när man går till en Alexanderlärare.

Att stanna upp för att vara medvetna och närvarande - för då kan du observera hur du gör, var du tar i, vilka rörelser som sker, vilken riktning du har, var din uppmärksamhet är, hur du andas osv.
Det kan du inte få reda på om du i tanken är någon annanstans än där du är.

Du lär dig att känna igen och komma ihåg dina vanemönster  innan de aktiveras.
Då har du möjlighet att inhibera dem, att hejda dem, att stoppa dem innan du är i automatiken.
Det finns ett fönster mellan ett stimuli och din reaktion - det är bra att känna till!

I det fönstret finns ett utrymme för frihet!
Där kan du medvetet välja hur du vill respondera på stimulit och hur du använder dig själv i detta.
I detta lilla ögonblick kan du förändra ditt liv på många plan.

Detta kräver regelbunden långsiktig träning och är alltså inget för den som vill leva omedvetet och söker kvickfix och snabba lösningar.

Det är nästan så att det krävs ett zenmind och Superherokrafter  för detta.

Det kallas Alexanderteknik

Själv har jag nu hejdat ett vanemönster som jag började med för ett år sedan. Jag slutade att blogga. Now I'm back!