En del är rädda för höga höjder, en del för ormar eller spindlar.
Själv är jag rädd för att göra fel när jag använder min laptop. Jag är rädd att trycka på någon tangent som gör att den går sönder (!?) eller att något är hopplöst förlorat för all framtid...
Därför upplever jag mig alltid hänvisad till någon annans tid och vilja att hjälpa mig. Det blir en boja som begränsar mig.
Som Alexanderlärare är jag förstås medveten om att detta är en vana hos mig, ett vanemässigt mönster som jag av olika skäl, medvetet och omedvetet (och lite där emellan) håller kvar och hittills inte förmått att göra något åt.
Att ha denna vana gör att jag står och stampar.
Den gör att jag inte behöver lära mig något nytt, att utvecklas på detta område. Jag kan skylla på min oförmåga! Det är användbart, komiskt och tragiskt som de flesta mänskliga drag och beteenden är.
Att ha denna vana gör att jag inte "hänger med", att sådant jag vill göra inte sker eller blir fördröjt.
När nu detta berör mitt arbete och företag så är det förstås en vana mycket önskvärd att slippa.
Vem kan ändra den? Ja, det är ju bara jag själv förstås! Det är jag som har ansvaret och möjligheten att välja att förhålla mig till detta på ett mer konstruktivt sätt.
Ibland kan man få hjälp på vägen, som nu i mitt fall:
1) Företagarnas Bloggutmaning som verkligen utmanar mig på flera plan, bl a att få motivationen och lusten till förändring
2) Min laptop är så gammal att den inte längre går att uppdatera. I sikte är att köpa en ny. Det gör alltså inget om den går sönder. När jag tänker efter så är den inte heller hela världen om det finns på den skulle gå hopplöst förlorat.
3) Alexandertekniken som hjälper mig att vara medveten, inte vara rädd för förändring eller att förändras.
Det är ett effektivt redskap i "The Art of Changing"
Härligt inlägg Barbro. Det är viktigt att vara medveten om sina rädslor och använda dem till sin fördel där det faktiskt går att göra det.
SvaraRaderaOch du, din laptop kommer inte gå sönder på grund av ett klick och skulle något plötsligt börja fungera konstigt så skickar du över datorn till min man som fixar det åt dig i en blinkning.
Tack Dorotea! Det ska jag komma ihåg när jag med darriga fingrar trycker ner en tangent...
SvaraRaderaBra Barbro att du påminner om att utmana sina rädslor! Jag gör det lite då och då, tränar mig att tänka och gå utanför ramarna, och det ger en alldeles speciell sorts energi. En positiv sådan!:-) Sedan finns det andra sorters rädslor som är svårare att rå på, som tar lite längre tid. Tack för din och tänkvärd blogg!
SvaraRaderaJa, Christina, det är viktigt att komma ihåg att det är naturligt och bra att känna rädsla också, för vår överlevnad.
SvaraRaderaEn del rädslor rår man kanske aldrig på helt och hållet men man kan lära sig att hantera dem. Tack och bra, att du påpekar, Christina, att det finns olika sorters rädslor!