När jag själv kom i kontakt med Alexanderteknik på 80-talet så beskrevs tekniken med ord som kroppsmedvetenhet, frihet och en metod för att vara här och nu. Det var en teknik som kunde hjälpa om man hade ont i nacke och rygg. Eller ge dig en djupare andning. Du kunde bli bättre på att sjunga eller spela ett instrument. Det betonades också att det inte var någon behandling eller terapi utan en pedagogik som hade terapeutiska effekter.
Min Tai Ji-lärare Gudrun Gylling, som även var dansare hade studerat Alexanderteknik och det inspirerade hennes undervisning.
Jag arbetade på den tiden som sjukgymnastbiträde och flera av sjukgymnasterna som jag arbetade med var mycket intresserade av Alexanderteknik, de gick kurser och tog privatlektioner när Alexanderlärare kom till Göteborg.
Man kan säga att jag under denna period var omgiven av kollegor, vänner och bekanta som pratade om Alexanderteknik. Jag blev förstås nyfiken och anmälde mig till en kurs.
Vilken kurs, vilka ögonöppnande och medvetandeöppnande kvällar.
Jag tyckte mycket om att göra Tai Ji, men Alexandertekniken tog mig vidare in i mig själv och ut ur mig själv. Det var kroppsmedvetenhet på hög nivå men samtidigt gav det något helt annat. Jag som tyckte mig ha en ganska god kännedom om min kropp upptäckte att det fanns något bortanför det som jag lärt mig genom Tai Ji och övningar baserade på Jacques Dropsys undervisning som var väldigt populär på den tiden (han hade inspirerats av både Tai Ji och Alexanderteknik).
Något mer subtilt och på ett annat plan, ett annat medvetandeplan.
Det kan låta trist med ordet teknik, som om det beskriver arbete med en maskin men istället är det något som får väldigt många att börja prata om att det är magiskt...
Det magiska är känslan av förundran över hur så mycket kan släppa, ändras, öppnas, mjukna, stärka, förlänga, stadgas av en sådan lätt och subtil beröring som en Alexanderlärare ger.
Det magiska är att AT-läraren inte gör särskilt mycket med sina händer, utan istället låter bli att göra. Händerna guidar men samtidigt lär läraren eleven att tänka på ett nytt sätt så att det som är kort blir långt, det som är hårt blir mjukt och det som är låst blir fritt.
När jag lärde mig att tänka på det här sättet hade jag närsomhelst under dagen en möjlighet att välja att släppa där jag höll, att låta marken stödja mig istället för att hålla mig uppe. För varje gång som jag applicerade detta tänkande blev jag lite friare i min nacke (som jag hade mycket problem med) och jag kände att jag blev starkare både i kropp och själ. Jag kunde hjälpa mig själv och det var magiskt!
Har du hittat en metod som hjälper dig att bli lättare, mer grundad, öppnare, starkare, friare och med fler valmöjligheter?
Om du inte har det, då kan jag rekommendera Alexanderteknik. Det är den metod som jag känner bäst och jag vet hur användbar den är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar