onsdag 2 december 2020

Är du snabb eller långsam?


Imorse tänkte jag på det här med att vara snabb eller långsam när jag promenerade en bit på väg till Musikhögskolan. 

Jag får ofta frågor under Alexanderlektioner om huruvida det är bra att försöka göra saker långsamt/långsammare. Andra undrar över om man alltid ska ställa sig låååååångsamt och sätta sig låååååååångsamt, som man ofta gör under lektionerna (i början).

När vi gör aktiviteter och olika rörelser under lektionerna är det för att det är svårt att bli medveten om HUR man gör, var man tar i, vilken riktning och intention man har om man gör det snabbt. Så i början blir ”långsamt” ofta en del av att stanna upp. Men avsikten är inte att alla som lär sig Alexanderteknik ska röra sig som i slowmotion. För all framtid! Då skulle ju den som står på scen och agerar, dansar eller gör akrobatik inte ha någon nytta av Alexanderteknik. Ej heller skulle den som åker alpint, monowheel, löper, kampsportar, har småbarn förbättra sitt liv genom AT-lektioner. 

Om det är något som sker när man lär sig Alexanderteknik så är det just att man förbättrar sin livskvalité och att man blir bättre på allt man gör. Det är liksom vitsen och nyttan med att ta lektioner - att få tekniken att bli en del av sig själv. Så att man hela tiden kan använda sig av den. Både när det går fort och när det går långsamt, när livet är lätt och när det är svårt.

Sedan har vi alla dessutom olika personligheter och ”tempo i kroppen”. Själv är jag mer av en sengångartyp som älskar Tao Chi, Qigong och gående lååååååångsam meditation. Det tar hundra år för mig att diska eller laga mat! Min mamma som är 90 år är tredubbelt snabbare än vad jag är när det gäller sådant...

Så när jag gör saker så väljer jag medvetet ibland att göra saker snabbare för det är inte min vana. Det är inte helt lätt men det är intressant för då blir jag medveten om andra saker som t ex motståndet att förändra det som jag trivs med...eller att vissa saker blir enklare eller svårare med mer fart.

Rent generellt så brukar Alexandertekniken just därför medföra att den som hastar, är väldigt snabb och ibland förivrar sig sänker tempot en bråkdel och den som är sävlig, tar tid på sig och har svårt att komma till skott ökar tempot en aning. Som med det mesta i livet så behöver vi balans och vi har nytta av att kunna vara bekväma med att ha lite mer marginaler åt alla håll.

Hur upplever du att ditt personliga tempo är? Har du någon gång funderat på om det skulle vara bra för dig att vara långsammare eller snabbare? Har du behövt ändra ditt naturliga tempo någon gång?

Jag önskar dig en ”mitt-i-veckan-dag” där du är medveten och närvarande i det du gör!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar