torsdag 3 december 2020

Låt tystnaden tala


Lokalbladet GöteborgDirekt kom i min väg och där i en artikel om prästen Tomas Sjödin.
Jag läser ibland det han skriver i GP där han är krönikör. Verkar vara en klok och fin man.
Hans fru tycker visst att han är en pratkvarn och han erkänner att han gillar att prata...
Nu har han precis kommit ut med en bok, som heter ”Ljudet av tystnad”. 
(Jag lägger till den på min bokönskelista där finns oxå ”Jag kan ha fel” av Björn Natthiko Lindeblad  och Greg Hurwitz ”In to the Fire”).

Tomas säger i artikeln bl a ”tystnaden är gränslös” och ”tystnaden är gemensam”.

Det kanske är därför jag tycker så mycket om tystnad, den sträcker sig hur långt som helst och där kan vi möta andra i en gemensamhet.

(Dock finns det en del tystnader som kan vara så laddade att de är frustrerande och obehagliga).

Som Alexandertekniklärare får jag ofta frågan om ”vad jag gör” när jag undervisar? Eller rättare sagt ”hur kunde spänningarna försvinna, hur blev min kropp så lätt, hur blev mitt ben längre, hur vet du det som jag precis tänkte  osv.” för du ”gör/gjorde” ju inget! 

En del av vad vi tränas i under vår utbildning och sedan fortsätter att utveckla och lära oss mer om handlar om att vi lär oss att lyssna. Först och främst lär vi oss att stanna upp och bara vara. Varandet är lika gränslöst och gemensamt som tystnaden.
Så även när jag pratar (jag är stundom en riktig pratkvarn) under en Alexanderlektion så lyssnar jag. Med öronen givetvis! Men även med händerna, jag skulle vilja säga att jag lyssnar med hela kroppen men det blir begränsat så istället väljer jag att säga att jag lyssnar med hela mig.

Det är en stor del av Alexandertekniken, lyssnandet. Till tystnaden och det som sägs och delas där.

Jag önskar dig en fin torsdag med en del tystnad och en del lyssnande!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar