tisdag 17 januari 2012

Tvättstugefunderingar

Vad det är bra med alla vardagsgöromål och sysslor som ger möjlighet till reflektioner över hur det i stunden står till i knoppen och kroppen.

I vår tvättstuga har vi käcka vagnar i stål som man kan lägga tvätten i och köra från tvättmaskin till torktumlare o torkrum. Tvättstugan är ganska stor med två tvättmaskinsrum och två torkrum och ett större rum som man passerar för att komma till dessa andra rum. Det finns ett flertal dörrar och en smalare gång att ta sig igenom. Tvättmaskinsrummen har dessutom bänkar att vika tvätt på och trösklar att ta sig över.

Tvättkorgarna i stål har två hjul så att man kan tippa dem bakåt och dra dem. De låter väldigt mycket och det är lätt att slå i dem i väggar, dörrar, kanter m.m. När det sker är det skrammel och stopp, oväsen och man fastnar, det rycker och sliter och drar i själen och den arma kroppen.

Det vill säga om man har för bråttom och inte är närvarande. Om man hyser en önskan om att bli klar innan man är klar och hellre vill vara någon annanstans. Men ett annat ord om man är vad F. M. Alexander kallar "endgaining" då sker allt det obehagliga som beskrivs här ovan.

Om man istället väljer att vara i vad käre Alexander kallar "the Means-where-by", dvs, närvarande, i balans, med öppna och vakna sinnen då är tvättkorgen på hjul en förlängning av mig själv och inga onödiga ljud hörs, inga vägar slår jag i utan jag o vagn tar oss som i en dans mycket smidigt över trösklar, igenom gångar och dörrar och jag kommer i en takt som fungerar bäst till torkrummet och där kan jag fortsätta min mycket mindfulla "härvaro" i tvättstugan! Varje stund kan vara en övning i att applicera Alexanderteknik och därmed vara närvarande vilket jag hellre kallar "härvarande". Pröva själv och låt mig veta hur det gått!