torsdag 10 december 2015

Veckans kafébloggande: Får du ont i ryggen eller nacken pga din hållning?

Ethels kafée nära Linneplatsen är ett av mina favoriter. Mysigt, lugn och ett väldigt fint bemötande av de som jobbar där. Gofika, underbar lyxfrukost, luncher med go salladsbuffé. Smakfullt på alla sätt!

Igår tog jag en fika där med kollegan Joachim. Vi skrattade lite åt att vid bordet längst in i rummet så kan man sitta i en soffa, på en stol eller på en slags kista som gör att man blir huvudet längre än de andra runt bordet. Vi enades om att det är lättare att kommunicera om man är på samma nivå...

Som många av dessa kaféer i gammal stil så är det oftast väldigt bra stolar, bänkar, soffor att sitta i. Hårda raka sitsar och raka ryggstöd. Plus massor av kuddar som man kan placera t ex i ryggen om man vill ha bättre eller mer stöd. Borden är lagom höga. Levande ljus. En dröm för en Alexanderlärare som mig.
Läs mer om Ethels och vad de erbjuder här: http://www.ethels.se/

Ja, då var det det här med kroppshållning. Igen.
Joachim och jag diskuterade det igår och sedan kom artikeln från Huffington Post upp i flödet på Facebook. En förlängd rygg med huvudet högst upp visar fotot med tomten.

Det  kan vara en stor hjälp att se en bild på olika sorters hållning vid t ex stående, för att kunna förstå hur olika hållningsmönster kan orsaka rygg-och nackproblem.
Om du öppnar länken nedan till Huffingtons artikel kommer du att se ett antal bilder. Känner du igen någon som liknar din egen hållning?
Enligt en studie får många kvinnor ont i ryggen vid ca 34 års ålder. Jag funderar på om det är i samband med graviditeter och barnabärande?

Att skjuta fram huvudet och att ha "för stor svank" är de två hållningsmönster som ger mest besvär. Svank i nacken och svank i ryggen hänger dessutom ofta ihop.
Vi som arbetar med Alexanderteknik arbetar med detta hela tiden när vi undervisar våra elever. Vi arbetar dock inte enbart med dessa "svaga länkar". De i artikeln utpekade delarna är en del av helheten och för att nå en varaktig och hållbar förändring av invanda mönster behöver man utgå från och hela tiden komma tillbaka till helheten.
http://m.huffpost.com/uk/entry/8697466

Alexandertekniken är något av det bästa och mest effektiva för att komma tillrätta med hållningsproblem. Vill du få hjälp med din hållning och dessutom lära dig mycket mer som du kommer att ha nytta av? Jag har fina julerbjudanden just nu, så titta in på: http://alexanderteknikkurser.blogspot.se/

Ha en fin Andra adventshelg och Lucia!

fredag 4 december 2015

Det gemensamma hos Stormen Helga och Motivationsappar

Veckans caféblogg kommer från Le Pain Francaise vid Olskrokstorget.

När detta caféet öppnade för ett antal år sedan var det ett verkligt lyft i en ganska tråkig och fikafattig stadsdel. Lokalen fylldes med gäster i alla åldrar, från morgon till kväll. Det var efterlängtat!
Min man och jag gick länge regelbundet hit för att dricka Latte och Americano samt att dela på en mandelcroiassant...en mycket god men onyttig vana...
Vi går inte lika ofta hit men i eftermiddag passade det bra för mig att gå hit efter förmiddagens undervisning för en stunds reflektion innan helgen.

Ingen undgår väl att märka Helga som den senaste av stormar kallas. Det har blåst ordentligt under dagen och när jag gick hit så tog vinden rejäla tag i mig.

Jag läser i dagens Metro en artikel om motivationsappar och tänker på dess likheter och olikheter med
stormar. De dyker snabbt upp, det blir massor med uppståndelse kring dem och för det mesta är de lika snabbt borta. En del av dem gör stor skillnad för en del människor men de flesta berörs inte så
mycket av dem.
Vad det gäller appar så säger experterna att de ska vara individanpassade för att du ska bli av med en
dålig vana. I artikeln nämns appar för att sluta röka, få bättre hälsa eller för att bli peppad.
Citatapparna gör ingen nytta hur aha-iga de än kan vara. Visst kan citat och visdomsord slå an en klang och få en till eftertanke men för att kunna ändra en vana behövs mer. Leg. psykolog Oskar Henrikson (grundare av Habitud.com) säger att appar behöver vara utforskande och tilltala användarens självständiga sida. Han menar också att deltagandet ska kännas som ett eget val och inte  ett tvång. Han nämner också betydelsen av personlig kontakt för stöttning och uppmuntran och att det är svårt att översätta till apparna.

Att börja hos en Alexanderlärare för att man har ont i ryggen, för att man tröttnat på att alltid hamna i "gamnackehållning" eller för att de årliga osteopatbesöken inte gör att problemen försvinner, kommer ofta från en individs önskan att förstå, utforska och själv vara med i en process som förändrar ett beteende. Det är i allra högsta grad ett eget val.

De elever som jag under årens lopp har träffat har nästan alla börjat med Alexanderteknik för att de verkligen vill tänka själva och de tror på möjligheten att de själva kan påverka sin hälsa eller sin förmåga att utföra något.
Det är ett privilegium att få jobba med människor med den inställningen!

För det är ingen lätt resa att ta sig från antagandet att man inte kan själv till att ta ansvar för sitt liv och sin egen hälsa. Det behövs stöd, uppmuntran och tid. Det är väl värt både pengar och mödan då man sedan har ett verkligt effektivt verktyg att använda när man vill och hur mycket man vill. Ju mer man håller på med Alexanderteknik ju bättre blir man på att använda sin mentala förmåga och sin själsliga styrka inifrån kraften av den egna kroppen.


tisdag 1 december 2015

Hur rörlig och lekfull är du?

Två gånger i veckan går jag till en av Göteborgs verkliga pärlor - Hagabadet!

Jag går dit i egenskap av instruktör - i Alexanderteknik och i Qigong. Jag är i huset lite mer än en timma per tillfälle. Det är en njutbar stund att komma till en vacker miljö och att få arbeta med det jag har ett brinnande intresse för. Människan, kroppen, sinnet och själen. Det är ett utforskande som kan pågå hela livet!

Då och då passar jag på att vara med på någon av de andra instruktörernas pass. Det gjorde jag idag. 
Ett halvtimmas pass under namnet Ageless Mobility. Det ligger på förmiddagen och många av de som kommer på mitt Qigongpass går även på detta. De flesta är i min egen ålder och uppåt och de vill träna sådant som ökar eller gör att rörlighet i kroppen bibehålls. De vill stärka kroppen och lära sig att använda den på ett sätt som inte belastar t ex leder på ett felaktigt sätt.

Under passet med Ageless Mobility så gick vi igenom, på ett skonsamt sätt, rörligheten i kroppens alla leder. Nacken/huvudet, axlar, ryggen, armar, händer, fingrar, ben, fötter och tår. Det var jätteskönt och ett bra kompliment till Qigongen som några av deltagarna sa. Lugnt och långsamt och även ypperligt för att applicera Alexanderteknikens tänk under tiden.

Efteråt pratade jag med en av deltagarna som varit pensionär i 10 år. Hon berättade hur hon under dessa år ägnat sig åt att lära sig om sig själv och att ta väl hand om sig själv. Hennes vänner frågar henne varför hon tränar så mycket. Hon svarar dem: för att jag vill leka! Delvis menade hon att hon ville orka att leka med sina barnbarn men också vikten av att ha kvar ett lekande och utforskande sinne. Hon tycker att Hagabadet är som en stor lekstuga och det tycker jag är ett fantastiskt betyg för ett spa-och träningsställe.

Så dagens fundering är huruvida vi leker tillräckligt om vi inte är barn, har barn eller barnbarn?
Hur kan kan vi få in mer rörlighet, lekfullhet och lek i vår vardag?












onsdag 25 november 2015

En sömnlös natt och utsikten från ett cafébord


Råkar du ut för sömnlösa nätter någongång?
Nätter där John Blund helt och hållet hoppar över detta med att strö drömsand i mina ögon brukar hända när det är fullmåne eller om jag druckit något med kaffe i efter klockan 14...

Fullmånekänning var det inatt så det blev mest vila i natt för mig och en väldigt tidig frukost. Redan när jag var på väg till ett äldreboende för att göra Qigong började jag längta efter en Latte. Både efter
smaken och för att piggna till (att åka spårvagn kan vara så sövande). Förra veckan hade jag gått förbi ett café "Your Daily Dose", som precis skulle öppna. Jag har haft en förväntan hela veckan på att gå dit. Jag gick dit, för att upptäcka att det var stängt, vilket var väldigt snopet. Det är ju så med förväntningar, att allt som oftast blir det inte alls som man har tänkt sig. Mer om det en annan gång.

Säkra kort är trevligt att kunna ta till. De är som ens gamla vanor, som på gott och ont, alltid
levererar och man får precis det man är van vid, som man känner sig hemma med och gillar.
Espresso House är en sådan kedja som alltid serverar en god latte, just nu med julsmaker som kanel och kardemumma. Min veckodos av Latte har jag nu avnjutit tillsammans med en saffransbiscotti.

Dessutom sitter man bra på Espresso House vilket jag personligen verkligen uppskattar. Stolar och bänkar som också levererar det de ska, som ger stöd på rätt ställen. Idag valde jag en fåtölj och den är riktigt bekväm. Så bekväm att jag gärna skulle ta med den hem.
Här finns variation. Om man vill sitta och jobba med sin dator eller ha möten så finns bra bord och stolar för det. Vill du fika med en kompis eller sitta enskilt så finns annat som uppfyller, i varje fall
mina krav. För en längre person skulle kanske inte denna fåtölj kännas bra.

Här (EH på Järntorget) finns plats för en och annan barnvagn. Möjligtvis skulle ljudnivån kunna vara störande vid den här tiden på dagen om man skulle vilja sitta och prata med någon. När jag är själv tycker jag om sorlet från de som sitter runt omkring som blandas med det pysfräsande ljudet från kaffegörandet.
En och annan go doft kommer min näsa förbi.

På caféer får jag även fortbildning. Jag tränar ständigt min förmåga att observera och att analysera vad jag ser i form av rörelse, riktningar, energi och liv. Ibland blir jag klokare, ibland tappar jag bort mig i funderingar på vilka människorna omkring mig är och vilka liv de lever.

Jag tänker blogga mig runt Göteborgs caféer och skriva om sittkomfort, kaknjutning och lattepoäng.
Det kommer också att bli en och annan tanke om personalens ergonomi och gästernas beteenden.
I bästa fall kan jag bidra till dina caféupplevelser!

Ha en härlig onsdag och om du är intresserad glöm inte att kolla in mina Julerbjudande som idag kommit som ett Facebook event men snart även kommer upp på hemsidan och ut i ett nyhetsbrev.


torsdag 12 november 2015

Alexanderteknik för barn och ungdomar som har svårt med koordination och inlärning, som är hyperaktiva och utåtagerande

För de flesta som arbetar med att undervisa Alexanderteknik är vanligtvis de som kommer till oss vuxna individer, som själva, av olika anledningar bestämt sig för att börja med Alexanderteknik.

Då och då tycker dessa vuxna elever att det nog skulle vara väldigt bra om deras barn och tonåringar också fick lektioner. Så de flesta Alexanderlärare har nog jobbat med barn och ungdomar också. Själv har jag för tillfället några tonåringar som med viss regelbundenhet kommer på lektioner.

F.M Alexander, upphovsmannen till tekniken ansåg själv att det vore väldigt bra om hans metod kom in i en människas liv tidigt eftersom man då inte har hunnit att utveckla så många omedvetna vanor,
Han startade därför The Little School där vanliga lärare skötte den vanliga undervisningen medan F.M och hans assistenter gav lektioner till barnen.

I England finns skolor som har Alexanderteknik på schemat vilket är mycket uppskattat.

Som jag i en tidigare blogg nämnt så köpte jag ett antal böcker på kongressen i augusti. Nyss läste jag ut en av dem som berörde mig mycket.

Den heter "Directions for Life" och är skriven av Gal Ben-Or. Han arbetar främst med barn och ungdomar. Det var inte något som han direkt valde utan som han säger i boken: "The children chose me".



Boken ger en beskrivning av hur han själv kom i kontakt med tekniken och lite om Alexanderteknikens principer och förhållningssätt.
Sedan berättar han om hur han arbetat med olika barn. Berättelser om varför de har kommit till honom, hur de har tagit till sig och lärt sig Alexandertekniken, processen av själva arbetet. Barnen och ungdomarna som kommer till honom har ofta fysiska besvär och inlärningsproblem, de kan vara utåtagerande, hyperaktiva, okoncentrerade, störiga och våldsamma. Under lektionerna märker han hur dessa unga människor på olika sätt inte har tillgång till sig själv och sin kropp som helhet. Något har hänt på vägen i deras utveckling som gjort att de tappat tillit, låst sig eller på andra sätt kommit vid sidan om sig själva och sina kamrater i samma ålder.
Gal har utvecklat ett sätt att arbeta med Alexandertekniken för att hjälpa dessa barn och ungdomar att bli integrerade i sig själva, i sin egen kropp. Det är djupt rörande och berörande att ta del av hur djupt han möter dessa individer från kärnan av sig själv till deras innersta kärna.
Som ni nog förstår har han mycket goda resultat i sitt arbete.

Han arbetar även med ungdomar "på glid" och har under en period även ansvarat för en
"kindergarten" där Alexanderteknik var en del av dagen. "Center for the Alexander Technique for Children" initierades av föräldrar till barn som på olika sätt blivit hjälpta av Alexanderteknik.

Jag kan rekommendera denna bok till alla som har intresse av Alexanderteknik och hur tekniken kan vara till hjälp inom så många områden.
Särskilt rekommenderar jag den till alla som har eller som jobbar med barn och ungdomar!

måndag 2 november 2015

Rädsla sitter i hjärnan

När man ska lära sig att göra något nytt så krävs upprepning för att det ska skapas nya muskelminnen.

Rädsla är ett hinder när man ska lära sig...
Rädslan sitter i hjärnan men manifesterar sig i kroppen.

Min man åker Monowheel, se här om du vill veta mer:
Han är van skidåkare, har tränat mycket kampsport, kan fallteknik och lärde sig att åka på detta hjul mycket fort.
Han pendlar nu fram o tillbaka till jobbet och tycker att det är smidigt, jätteroligt och bra träning inför skidsäsongen.

Själv har jag aldrig tränat särskilt mycket, åker inte skidor och är rädd för att falla.
Jag har provat att åka kanske 10 gånger sedan mitten av augusti. Det har varit mycket intressant att studera mig själv och mina reaktioner. Jag får minnen av hur det kändes när jag lärde mig att cykla.

De första gångerna höll jag krampaktigt i min man när jag ställde mig på hjulet och jag höll krampaktigt i hela min kropp för att hitta balans och vara upprätt. Vid 5-6 gången kunde jag plötsligt känna min kropp, både delarna och helheten och jag hittade hur jag håller balansen men fortfarande har jag hållit i min man.
Några gånger efter det kunde jag hålla lätt i en av hans fingertoppar och släppa taget korta ögonblick.

Senaste gången som jag provade hade jag i förväg "pratat med mig själv, min hjärna och min rädsla". Jag använde mig av Alexanderteknik för att ändra mitt förhållningssätt och för att hitta ögonblicket mellan stimuli och reaktion. Min vanemässiga första reaktion är rädsla. En känsla, en tanke, en idé om att jag kan falla och göra mig illa. Eller att jag inte kan få stopp om jag börjar rulla iväg. Att jag inte kan sätta ner foten.
Dessa tankar håller mig krampaktigt kvar i "det gamla hjärnspåret". För att kunna släppa det måste jag släppa kontrollen, jag måste släppa tanken på det som är där framme i nästa steg för det är ju dit rädslan tar mig.
Jag stannade upp i mig själv, där jag i stunden var, med fötterna på hjulets fotstöd, rullande och med fjäderlätt kontakt med min mans finger, släppte jag vanans boja. 

Jag tänkte upp istället för ned och jag VALDE MEDVETET att hejda vanan och släppte taget och rullade på egen hand ca 10 meter då jag VALDE MEDVETET att lyfta foten från fotstödet och sätta ner den i market.

Nu ser jag framemot nästa tillfälle! Första gången är det alltid svårast att släppa taget men nästa gång kommer jag att tampas med förväntningen av hur bra det ska gå. Då kan det också låsa sig.
Det är väldigt spännande att så medvetet gå igenom en läroprocess och bokstavligt men även nästan känna fysiskt hur hjärnan lägger om växel till ett annat spår.


fredag 23 oktober 2015

Att vara skuggan av sin kropp



Dagligen läser jag insändare, rubriker, löpsedlar och artiklar som säger att fler och fler sjukskriver sig. Psykisk ohälsa ökar. Det är stressigt på jobbet och stress för att hinna med alla dagliga förpliktelser som att ta hand om familjen, laga god och näringsriktig mat (enligt någon av alla rekommenderade dieter som finns), träna för att det är hälsosamt och träna för att kroppen måste se snygg och vältränad ut. Sedan bör man ha rätt kläder och rätt skor, rätt skägg och rätt hår, elcykel och miljövänlig bil. Personlig utveckling och andlig utveckling och man får inte glömma all utveckling på sociala medier som är ett absolut måste. Syns man inte finns man inte. Andas djupt och vara mindful, springa långlopp och hinderlopp i lera och taggtråd. Aktiva semestrar och ett boende spm speglar en inredningstidning. Politiskt medveten, för eller emot tusen och en saker. Barn och tonåringar som behöver oss, föräldrar som behöver oss, partners som behöver oss eller vi som behöver partners.

Phu! Det är lätt att hålla andan för mindre. Det var rentav stressande att skriva om allt som förväntas av oss här i landet.
Alla som försökt att lära sig att jonglera vet att det är nog så svårt att få två bollar att byta plats och att få iväg tre bollar vid rätt tidpunkt ter sig för  de flesta i början helt omöjligt. Så hur många bollar i luften har inte de flesta idag? Det kan starta redan i förskolan med aktiviteter, kompisar ochsådant barn förväntas att lära sig. Så mycket att de inte har tid eller glömmer att leka.
Det bara fortsätter så. 

Vi gör och gör, mer och mer, vi är på väg till våra mål. Så mycket så att vi är mer som skuggan på bilden ovan. Istället för att naturligt vara närvarande i våra kroppar är vi i nästa steg, utanför oss själva, på väg mot det som ska bli så mycket bättre.

När jag möter människor - det kan vara familjen, vänner eller när jag jobbar med mina elever så ser jag detta så tydligt. Jag hör det också. Kommentarer om nacken som värker, tänderna som gnisslas på natten, ryggen som skriker, ben som är stumma och fötter som inte känns.

Därför är mitt arbete så positivt. Jag har en nyckel till att hjälpa människor att stanna upp, så att de kan hinna vänta in sig själva, komma tillbaka till sina kroppar och fylla dem med sin närvaro, ända nere i fotsulorna, ända ut i fingerspetsarna, ända upp i hjässan, hela baksidan, hela framsidan, alla sinnen öppna. De behöver inte längre vara bara i skuggan av kroppen, de kan vara kroppen, sin kropp, sina sinnen. I stöd av jorden. I kontakt med livet.

Nej, det är inte alltid lätt, inte alltid möjligt hela tiden, det går inte fort, det får ta tid här och nu istället för då och där och sen.
Det finns en stor belöning i denna process. Den består av att du har tillgång till dig själv, ett förhållningssätt som hjälper dig att hantera stressorer och ger dig möjlighet att välja. Att säga ja, nej eller låt mig tänka på saken.


fredag 9 oktober 2015

Skönt att slippa mobilen!


Min IPhone hade börjat leva sitt eget liv och den hade inte gått att uppdatera på jättelång tid.
För en vecka sedan bestämde jag mig för att införskaffa en ny, den här gången fick det bli en Samsung. Särskilt förtjust blev jag i asken...där fick den ligga kvar i flera dagar...

Alexanderteknik konfronterar dig med dina vanor, kan man säga. Keep them or let go!

Min "lätt" teknikfientliga inställning är ingen hjälp för mig när jag t ex får en ny mobil. Men jag får säga att jag plockade upp den och laddade den väldigt mycket snabbare än vad jag någonsin gjort tidigare! Heja mig!

En amerikansk blivande kollega arbetar på Apple.
Hon gav mig mantrat "I love New tech!" att tänka på. Först skrattade jag för min första reaktion var: nä, det gör jag verkligen inte!!!
Min  Alexanderteknikvana trogen sa jag stopp! Tänk om jag kunde tänka så, det skulle säkert hjälpa mig och göra det mycket roligare...
Så det mantrat tänker jag på då o då. Då ler jag inombords och plötsligt går det lättare.

Idag köpte jag ett fint fodral och jag har lärt mig att stänga av alla störande signaler, så vi är på god väg att bli kompisar, Sammy och jag!

Men det jag egentligen ville säga med denna blogg var att det har varit alldeles underbart befriande att gå hemifrån den här veckan utan mobilen. Jag har lämnat den hemma eftersom jag inte hade ett fodral.

En lättnad har det känts som, att vara utan den. För mobilen förpliktigar mig att kolla den, att använda den och den upptar tid som jag hellre ägnar åt annat! En tids-och energitjuv i den rätta bemärkelsen.

Nu är det fredag kväll! Ha en härlig helg!

Vill du veta mer om Alexanderteknik, läs här

torsdag 8 oktober 2015

Ergonomi för nyblivna mammor

Jag har ett roligt arbete!

Idag hade jag en härlig förmiddag med 11 bebisar och deras mammor.

Jag fick i början av hösten en förfrågan från en av mammorna om jag skulle kunna ge några tips och råd vad gäller hur man sitter när man ammar, går och bär, lyfter och kör barnvagn. Det tackade jag förstås ja till, när får man annars chansen att träffa så många gulliga småttingar på en och samma gång,

För egen del hade jag en enorm nytta av Alexandertekniken under mina båda graviditeter och under förlossningarna. Att tiden efter att barnen kommit skulle vara jobbig med lite nattsömn och ingen egen tid var jag inställd på men inte hur ansträngande det kunde vara att bära ett så litet barn. För man bär sina barn mest hela tiden kändes det som plus att de som regel går upp i vikt varje vecka...Så jag hade verkligen nytta av att kunna ta hand om mig själv.

Sitta i soffan eller på pinnstol att amma brukar väl ingen ens reflektera över. Självklart sätter man sig i soffan eller sängen. Problemet är bara att det är lite för mjukt för att kunna ge oss det stöd som behövs för att kunna sitta upprätt. Så vi pratade om vikten av att ha mycket kuddar, gärna några som är fasta, plus amningskudden. Stöd bakom ryggen och stöd under armarna.
Att sitta på sina sittben (vilka man känner tydligare på t ex en pinnstol) hjälper till när man ska sitta upprätt och att ha huvudet högst upp och inte i vad vi kan kalla mobilnacke. För det är ju så att vi vänder vår uppmärksamhet ner mot barnet när vi ammar och då blir det lätt att precis som med mobilen så böjer vi på nacken istället för att böja huvudet. Mammorna fick pröva om de kunde hålla barnet med ena handen/armen och släppa ner axeln och armen på den andra sidan - det gick! De fick också fundera på om de kunde böja mindre i handlederna när de gav barnet stöd, för att slippa onödiga spänningar och smärta.

Vi tittade på några av mammorna när de stod upp och höll barnen. Vad vi såg var att det var lätt att översträcka knäna och låsa höfterna, luta ryggen bakåt, dra upp axlarna och dra ihop nacken. Men det gick fint att släppa i knän och höfter och att hitta jämnvikt över fötterna, låta ryggen hjälpa armarna att bära barnet. Då åkte axlarna ner, nacken blev längre och huvudet kom högre upp.

När det handlar om hur man står vid skötbordet berättade jag att deras barn längre fram kommer att kunna vara deras bästa lärare i hur man böjer sig!
Så jag presenterade "monkey", hur man böjer i höfter, knän och anklar men behåller längd längs rygg, nacke och huvud.

Barnvagnskörning blir lätt att det är vagnen som drar med sig föräldern. Så jag tipsade om att hålla
lätt i handtagen och se armar och händer som förbindelsen mellan kropp och vagn. Då behöver man bara flytta sin kropp framåt så skjuts vagnen framåt och armar, axlar och nacke behöver inte jobba så mycket.

Som avslutning fick några vars bebisar somnat pröva på att ligga på golvet i konstruktiv vila vilket uppskattades. Det brukar alltid vara lika förvånande att det kan vara så skönt att ligga på ett hårt golv med en hård bok under huvudet.

Vill du veta mer om nyttan man kan ha av Alexanderteknik, se här







onsdag 7 oktober 2015

Som en ny människa

"Nu känner jag mig som en ny människa", sa dagens sista elev. Jag känner mig verkligen helt annorlunda mot vad jag gjorde när jag kom.
Då var klockan 18.30 på kvällen. Det är inte illa att kunna känna så efter en full arbetsdag, vid den tiden på kvällen när man bara längtar hem till soffan. Att efter drygt 40 minuter där varken läraren eller eleven gör speciellt mycket mer än att stanna upp och stanna upp en gång till. För säkerhets skull stoppar vi ännu lite till innan enkel aktivitet.

Så vad är det som händer när vi stannar upp? Jo, vi stillar oss, i kroppen och sinnet och vi tar mark och vi tar in rummet, vi bärs upp och vi närvarar. Då släpper onödiga spänningar och kroppen koordinerar sig så fint alldeles på egen hand. Då får vi energi och den kan flöda.

Det är skillnad på det och att göra, att vara på, att ta i, prestera och vara före oss själva för det ger bara spänningar, obalans, bröstandning och axlar uppe vid öronen.

Det är därför som många, efter en Alexanderlektion utbrister i ett: " Jag känner mig som en helt ny människa!"

tisdag 6 oktober 2015

När smärta inte går över

Jag har läst i Unionens tidning Kollega att 7 av 10 kvinnor har haft ont i nacke, skuldror eller armar under det senaste året. Det står också att endast 4 av 10 arbetsgivare gör något åt problemet.
Så vad gör den som har smärtan?
"Man biter ihop och jobbar vidare i tron att det ska bli bättre".
Tyvärr blir det för väldigt många inte bättre, tvärtom så kan det vara så att man hamnar i en nedåtgående spiral och smärtan blir värre och värre och från att finnas på ett ställe så kan smärtan sprida sig till större eller fler områden. Till slut kanske sjukskrivning är oundviklig.

När jag var på Alexanderteknikkongressen i Limerick i augusti lyssnade jag på min kollega Judith Stern som är både fysioterapeut och Alexanderlärare sedan över 40 år. Hon har specialiserat sig på smärta.
Hon sa att i USA är 75 % av all smärta relaterad till hur man använder sig själv och sin kropp. Det är det som vi Alexanderlärare är experter på.

I Wikipedia läser jag om Ergonomi, läran om hur arbetsredskap och arbetsmiljö påverkar människan och hur man försöker att anpassa arbetsplatser, stolar, bord, arbetsredskap efter människans behov och förutsättningar.
Det är mycket bra och viktigt att man fortsätter att arbeta med detta men eftersom människor är olika vad gäller längd, styrka, uthållighet och syn och att många förflyttar sig under en arbetsdag så är det svårt att tillgodose alla de krav som skulle kunna anpassas. Det är också så att många tycker att det är svårt att ställa in t ex stolar eller glömmer bort att göra det.

Det som jag ser skulle göra en oerhörd skillnad och dessutom vara praktiskt genomförbart och
förmodlingen mycket kostnadseffektivt är att ta in Alexanderlärare på arbetsplatser. För att ge
föreläsningar och praktiskt arbete i grupp. Sedan bör varje enskild anställd som har behov av detta få en praktisk arbetsplatsbedömning. Där lär de sig om sig själva och blir medvetna om sina specifika vanor när de t ex sitter framför datorn eller lyfter tungt.
De flesta vet hur de ska göra sitt arbete ergonomiskt rätt, i teorin, för sådant går man igenom på de flesta arbetsplatser. Men de flesta har ingen aning om hur de verkligen sitter, står eller böjer sig när de väl är inne i arbetet. Det är vad som sker då som är orsak till större delen av alla smärtproblem på arbetsplatser.

Som Alexanderlärare är det här något som jag går igenom med de flesta av mina elever under privatlektionerna. Om de sedan börjar att applicera det som de lär sig på sin arbetsplats så brukar de flesta rapportera att besvären försvinner, att de finner det lättare och lättare att sitta bra eller stå bra eller böja sig rätt.

Några saker att tänka på är följande:
- ju snabbare man kan komma in och arbeta med den som börjar få smärtor ju lättare är det att få bukt med. När det blir kronisk smärta är det svårare och tar längre tid.
- de vanor en människa har finns med både på jobbet och hemma, alltså är det värdefullt att lära ut verktyg som folk kan ha med sig hela tiden.


Detta är en snabb skiss som sonen gjorde när vi var på Tullens i våras. Intressant att se hur lätt det är att skjuta fram hakan och huvudet och att krumma ryggen när man sitter och pratar med varandra.

måndag 5 oktober 2015

World Teacher Day 2015

Av en händelse har jag sett, att just idag, 5:e oktober firar man lärare över hela världen. Det är World Teacher Day! Det tycker jag verkligen är en yrkeskår som behöver uppmärksammas och uppmuntras och belönas.
Jag har inte sett något särskilt om det i svenska medier men alla har väl haft fullt upp med att fira Kanelbullens dag igår...
Vill du läsa mer om denna dag så är länken här.

Att jag själv skulle bli lärare var rätt otippat. Jag jobbade några månader som lärarassistent innan jag fyllt 20 men annars hade jag drömmar om att bli cirkusartist, djurskötare, bonde, veterinär eller möjligtvis psykolog...men inte lärare.

Jag tror inte att utvecklaren av F.M. Alexander någonsin tänkt att han skulle bli lärare och utveckla en metod som sattes mycket högt av den världskände amerikanske pedagogen John Dewey. F.M.´s dröm fanns inom teatern, att vara skådespelare.

Det är intressant hur vi hamnar där vi hamnar. Är det en slump eller något mer? Vårt undermedvetnas drivkraft för utveckling av oss själva och vad vi är?

F.M. blev hes när han var skådespelare och utvecklade Alexandertekniken för att hjälpa sig själv men hjälpte även så många andra att han fick öppna en skola och utbilda andra till att bli Alexanderlärare. Han ansåg att det allra bästa skulle vara att undervisa barn så att de medvetet fick med sig det som de som små hade haft helt omedvetet - "good use"/god användning av sig själva.
Han startade The Little School  där vanlig undervisning varvades med Alexanderteknik.
Själv jobbade jag som tandsköterska, läste psykologi och jobbade som sjukgymnastassistent. Under den perioden ådrog jag mig whiplash som gjorde att jag lyssnade extra när sjukgymnaster som jag jobbade med berättade om Alexanderteknik.
Så jag utbildade mig till Alexanderlärare. Tänk så det kan gå, Jag blev lärare och jag kan inte tänka mig ett bättre yrke!

Jag önskar att jag hade haft med mig Alexanderteknikens pedagogik när jag gick i grundskolan och gymnasiet för då hade jag lärt mig en bättre metod för inlärning. När jag gick min utbildning i England var det en del som pratade om Alexandertekniken som "The art of learning". Fokus är på vad du gör och hur du använder hela dig själv på vägen mot målet -  inte på målet i sig. Vare sig det är att lära in något teoretiskt, hålla en föreläsning eller att lära sig att jonglera.

Idag hurrar jag för alla lärare runt om i världen - även alla mina Alexanderlärarkollegor!
Nästa vecka firar vi Internationella Uppmärksamhetsveckan för Alexanderteknik, vill du veta mer se länk här.

Vad har olika lärare betytt för dig? Finns det några som du minns särskilt väl?

Jag minns en riktigt bra lärarvikarie, han var rugbyspelare, och inte ens utbildad lärare. Han var rolig och han fick pli på klassen så att det blev lugn och ro i 5:e klass. Det var det viktigaste.








söndag 13 september 2015

Autism och Alexanderteknik

När jag åkte till Irland i augusti för att vara med på kongressen lämnade jag extra plats i resväskan för att kunna köpa med mig böcker för att ta med hem. Det var tur att jag tänkte på det för det blev några stycken...

En av dem heter "Autism and Alexander Technique, Using the Alexander Technique to Help People on the Autism Spectrum" skriven av Caitlin G. Freeman.

Jag hade innan kongressen läst en artikel/blogg om Caitlins egna erfarenheter. Hon hade själv fått diagnosen Aspergers syndrom som vuxen efter att ha kämpat med sensoriska och sociala besvär hela sitt liv.

På kongressen höll hon en kort föreläsning som var mycket intressant och givande. Hon berättade om sin bakgrund, hur hon som barn hade svårt med beröring och hur hon hanterade situationer med för mycket intryck, ljud och andra stimuli genom att t ex gunga kroppen fram och tillbaka eller/och att fladdra med händerna.
Caitlin berättade att när hon gått ur college hade hon ännu mer besvär medberöring, rörelse och balans. Hon insåg att hon behövde hjälp och blev rekommenderad Alexanderteknik av en vän till familjen.
Under den tid som hon tog Alexanderlektioner lärde hon sig att hantera beröring, koordinera sin kropp och sin rörelse, hållning och balans.
Det ledde henne till att vilja utbilda sig till Alexanderlärare för att på så sätt hjälpa andra barn, ungdomar och vuxna inom Autism spektrat.

Denna bok är skriven för Alexanderlärare, hon förklarar skillnaden mellan ASD (Autism Spectrum Disorder) och SPD (Sensory Processing Disorder), på vilket sätt Alexanderteknik kan fungera bra, hur man som lärare behöver modifiera vissa aspekter av undervisningen osv.

Det har varit en mycket intressant läsning. Caitlin skriver tydligt och klart och boken har gett mig en bättre förståelse för Autism och Aspergers.
Caitlin Freemans hemsida: www.alexandertechniqueguide.com

onsdag 26 augusti 2015

Är det brist på nyfikenhet eller är det omgivningens förväntan som får oss att sluta röra oss

Nu har det gått några veckor sedan jag kom hem från Irland. Min plan att blogga varje dag under veckan blev inte av. Sena kvällar, tidiga mornar och dagarna fulla av intressanta föreläsningar, workshops och möten gjorde att jag valde bort bloggandet.
Under hösten ska jag då och då komma tillbaka till mina upplevelser där och skriva om workshops,  böcker och intressanta Alexanderlärare!

Det var underbart att komma hem till sommarvädret vilket fick kompensera för tomheten som infinner sig när man varit i ett intressant och intensivt sammanhang.
Jag är så lycklig över att vara del av "the Alexander Technique community", det är en skattkista full med kollegor från hela världen som har så mycket kunskap och erfarenheter av att tänka utanför boxen.

Efter kongressen, sommarens blåbärsplockning och helgens medverkan i VivoBarefoots Barfotadag funderar jag på om vi som vuxna har slutat att röra oss så dynamiskt som vi gör när vi är små för, att vi lägger lock på vår nyfikenhet eller för att vi förväntas av omgivningen att "uppföra oss ordentligt", inte vara barnsliga, kunna sitta still och koncentrera sig, vara tysta, lägga band på oss, sitta på stolar (ordentligt med ryggen mot ryggstödet), stå stilla (inte hoppa runt) osv.

Vad tror du?

Det är ju inte lätt att vara nyfiken när man måste koncentrera sig på att vara still, tyst och koncentrerad. Det tar ju både tid och kraft! Det skapar onödig spänning och är förödande för vår andning och hela vårt system. Både för kropp och själ. Det är inte konstigt att vi stelnar till och att vi tappar intresset eller förmågan att vara lekfulla som vuxna.
FILMEN NEDAN av det lilla barnet som tar sig uppåt på en klättervägg är en bra illustration på vad som är nödvändigt och naturligt för en levande individ. Barnet bara är i detta tillstånd. Som vuxna behöver de flesta av oss MEDVETET välja att ta tillbaka det som bl a är att vara människa:

nyfikenhet - som gör att vi hela tiden lär oss nytt, ger oss nya erfarenheter, får oss att växa

viljan - att ta oss framåt och uppåt som gör att vi ser till nästa horisont, vänder oss mot solen och har en inre rörelseriktning uppåt mot ljuset

dynamisk rörelse - utforskande av rörelse åt alla håll, spatial medvetenhet

sinnenas närvaro - utvecklandet av syn, hörsel, smak, doft, känsel, vår proprioception som ger oss information om var vi har kroppens olika delar

att inte ge upp - att hitta lösningar och nya vägar

https://www.facebook.com/EssentialBabyAU/videos/10153292957330380/

Jag hoppas att du blir inspirerad till att ta nya steg när du sett på den här filmen!
Vill du ha hjälp på vägen så är Alexanderteknik en väg att gå.

tisdag 11 augusti 2015

Den 10:e Internationella Alexanderteknik kongressen i Limerick Irland

Wow, så är den nu här. Alexanderteknikkongressen som jag har väntat på!

Jag flög från Göteborg tidigt i söndags tillsammans med en kollega och efter att ha landat på Dublins flygplats, hittat en buss och åkt drygt 3 timmar kom vi till University of Limerick.

Möten, möten möten med vänner och kollegor. Vi är över 700 deltagare från 35 länder och vi fick ett ståtligt mottagande med god mat, vin, Riverdance, irländsk folkmusik och en föreläsning av Michael Gelb som skrev Bodylearning, en introduktion till Alexandertekniken.

Måndagens första Continuous Learning hade jag valt att gå till Judith Stern från USA. Hon arbetade som fysioterapeut i 18 år innan hon utbildade sig till Alexanderlärare, främst med ryggproblem.
Hennes historia var intressant att höra. Hon hade en kusin som arbetade som pianist. Kusinen fick svåra problem med ischias och kunde inte längre arbeta, Judith skickade henne till de bästa inom det området i New York. Men hon blev inte bättre. Fick tid för operation. Då hade hennes musikervänner sagt att du måste prova Alexanderteknik innan du opererar dig. Vilket hon gjorde. Efter 4 Alexanderlektioner var hennes ischiasbesvär borta och hon kunde återgå till sitt arbete.
Judith hade blivit helt förbluffad, hon hade aldrig hört talas om någon som blivit besvärsfri så snabbt och hon hade heller inte hört talas om Alexanderteknik. Hon besökte själv samma lärare för att ta reda på vad hon gjorde, tittade på när kusinen fick en lektion och hon kunde se vilka förändringar som tog plats under lektionen men hon kunde inte förstå varför och hur de kunde ske. Alexanderläraren gjorde ju inget...!
Hon fick själv en lektion och efter det bestämde hon sig för att utbilda sig till Alexanderlärare vilket hon gjorde.
Idag ska jag gå på hennes fortsatta klass. Det är så mycket att välja på att det är svårt att välja...

lördag 8 augusti 2015

En titt på sommaren som är




Denna sommar alltså! Ja, än är den ju inte slut, större delen av augusti är klar och den senaste veckan har ju varit så sköön! Varm, sommarvarm, solvarm och alldeles ljuvlig!

Det har varit ovanligt mycket blåst och det här med klimatförändringar och hur vi bara fortsätter att förstöra vår vackra planet och vår natur är ju oroande och väldigt ledsamt.
Jag brukar inte klaga alltför mycket på vädret, det är som det är, inte mycket som man kan påverka och dåligt väder, fint väder, regn och blåst, ja, allt väder är utomordentligt att småprata om.
Så jag har haft en skön sommar hittills för jag har varit ledig nästan hela juli och då har jag varit utomhus mycket. För min del tror jag att det är det som är det speciella med sommaren - att jag är så mycket mer utomhus och jag är mycket mer i rörelse. Jag gör helt andra saker på landet än vad jag gör i stan. Det mår jag bra av!

Jag hoppas att du också gjort sådant som du mår bra av den här sommaren! Berätta gärna i en kommentar vad du gjort/gör under sommaren som du mår bra av!

Bland annat har jag plockat blåbär till frukost många dagar och vid ett annat tillfälle ska jag skriva en hel blogg om blåbärsplockning och Alexanderteknik.

Imorgon åker jag då äntligen till Irland! Jag ska till Limerick på Alexander Technique 10th International Congress. Tänk att det är den tionde kongressen. För mig blir det den fjärde. De tidigare har  varit i Engelberg, Oxford och Lugano. De har alla varit spännande, roliga och väldigt lärorika. Den här tror jag kommer att bli alldeles fantastisk. Det är ca 700 Alexanderlärare från hela världen som träffas, umgås och lär av varandra. Workshops, föreläsningar och tillfällen till att utbyta arbete. 
Att träffa klasskamrater och vänner och att lära känna nya kollegor är förstås en stor del av nöjet!

För någon vecka sedan besökte jag Borås för att titta på den här skulpturen, gjord av en brittisk konstnär, Sean Henry, som inspirerad av Alexanderteknikens övning av att ligga i aktiv vila på golvet med bok under huvudet skapat denna stora skulptur. Jag passar på att jobba lite med den...
Så här kommer vi bl a att arbeta med varandra på kongressen!


När jag är tillbaka i Göteborg börjar jag den 17/8 med ett uppdrag för Partilles kulturskola. Jag ska inspirera och informera lärarna om Alexanderteknik. Jätteroligt! Det är fjärde Kulturskolan i Göteborg med omnejd som tar in Alexanderteknik på en studiedag. Det brukar vara mycket uppskattat.

Lördag 22/8 är jag med på ännu en Barfotadag, anordnad av VivoBarefoot. En heldag med massor av spännande som sker i butiken och i den närmaste parken. Jag ger minilektioner!

Vecka 34 finns möjligheten för några till att boka 5 lektioner måndag-fredag för sommarpriset.
https://www.facebook.com/events/359507807553067/
Den 1 september startar den första kursen med gruppträffar och privatlektioner och den 13 september blir det en kort workshop med Alexanderteknik och Yoga.

                               Jag ska försöka få tid att blogga från kongressen! Så häng med!                                                                                                  
























torsdag 28 maj 2015

Vad och var är huvud-saken?


Det viktigaste, det primära, viktigaste faktor, kärna, kärnpunkt, springande punkt, företrädesvis, väsentligt är ord som kommer upp när jag söker på synonymer till ordet huvudsak. Inte för inte kanske som vi har huvudet högst upp, med alla våra sinnen redo att ta in världen på olika vis. Att våran huvudsak - huvudet - har stor betydelse för hur vi fungerar är ganska självklart, eller hur. Vad skulle vi göra med vår hjärna om inte huvudet fanns? 

Nu är det dock så att vårt huvud, som kroppsdel, är väldigt betydelsefullt för både kroppshållning och koordination.
På bilden ovan ser du huvudet vilande i handen men om du ser bilden nedan så ser du hur huvudet ligger högst upp på ryggraden.
Om du känner med fingrarna bakom öronen så känner du skallbenet. Ditt huvud ligger på atlaskotan ungefär mitt emellan öronen, bakom gommen. Pröva att säga ja, att nicka med huvudet, på kotan där du har fingrarna.
Kotan under Atlas heter axis. Den kallas också för tappkotan för den har en tapp som atlaskotan och huvudet kan vrida sig runt. Så pröva att säga nej genom att vrida huvudet åt vänster och sedan åt höger.

När du är upprätt, i ryggradens fulla längd, så kan du likt en giraff se väldig långt! Dina sinnen ögon, öron och näsa sitter högt här uppe. Det är ditt primära, det viktigaste och mest väsentliga: att låta musklerna runt nacken och halsen som stödjer och rör ditt huvud får vara i fred så mycket som möjligt. Dvs att du har den spänning och tonus som behövs för att möjliggöra huvudets riktning  bort och ut från ryggraden. När du t ex sitter, står eller går så blir ditt huvuds riktning upp. 
F.M. Alexander kallade detta "the primary control" och det är det jag och mina kollegor lär våra elever. Att låta nacken/halsen vara fri så att huvudet tillåts att ha en riktning framåt/uppåt så att ryggen tillåts förlängas och utvidgas. En dynamisk balans i ett område som de flesta är å ena sidan väldigt omedvetna om och å andra sidan ofta smärtsamt medvetna om.
Idag är en möjlig dag för dig att välja att vara medveten om ditt huvud högst upp på ryggraden. Uppmärksamma hur du "bär" din krona, ditt huvud, ditt allra väsentligaste för att du ska använda dig så bra som möjligt. Observera vad som sker mellan huvud och halskotor och mellan halskotor och bröstkotor eller mellan huvud-nacke-rygg. Fortsättning följer...

Huvudet på ryggraden





måndag 4 maj 2015

Våra stackars ryggar

"Ryggvärk drabbar nästan alla. Åtta av tio får ländryggssmärta någon gång i livet. Hälften får nackont någon gång. Fem-tio procent får långvariga besvär, mer än tre månader. Rygg- och nackont kostar samhället cirka 30 miljarder kronor varje år och är en av de vanligaste orsakerna till sjukskrivning, källa SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering)."

Som tur är så finns det hjälp att få för de flesta.
För snart 7 år sedan presenterades i England en stor forskningsstudie i British Medical Journal med över 600 deltagare som visade att Alexanderteknik var mycket effektivt och bättre för långvariga o återkommande ryggproblem än vad annan erbjuden hjälp var. Man såg att det också var kostnadseffektivt.
Kolla gärna videos från studien:
http://youtu.be/3GbwzqT9piU
http://youtu.be/BXmimtk381U

I helgen har det presenterats en mindre studie (160 deltagare) som visar att yoga hjälper många med ryggproblem.

För oss som undervisar i Alexanderteknik och yoga är det här förstås inga nyheter. Många lärare och instruktörer har börjat med respektive discipliner pga av smärtor i rygg och nacke. De har själva som regel gått igenom allt som den vanliga sjukvården erbjuder och mycket annat. När man sedan hittar något som fungerar är det som att "hitta hem".

Det är jättebra att studier görs så att information kommer ut till allmänheten om att det finns hjälp att få. Att man med lite hjälp och guidning kan lära sig att själv kunna bli av med eller lindra t ex rygg- och nackproblem.

En mycket stor del av dessa problem är dock relaterade till stillasittande och orörliga vardagsvanor.
De är också till stor del orsakade av brist på kroppskännedom och ett vanemässigt användande av kroppen som innebär obalanser, svagheter, skevheter. Vårt största hinder till välfungerande ryggar är att vi inte använder dem på "rätt sätt".
Smärta och spänningar är signaler som har börjat ge sig till känna långt, långt innan det börjar kännas riktigt ont. Kropp och själ berättar hela tiden för oss om hur vi mår, känner oss, vad vi vill, vad vi inte vill. Vad som känns bra, vad som inte känns bra. Vi kan känna oss trötta eller stressade och vi vet det om vi lyssnar och känner efter.
Tänk om vi skulle vara lika uppmärksamma och intresserade av vad vår kropp och vårt inre har att säga som vi är av att uppdatera i sociala medier eller kolla på våra mobiler, ja, då skulle vi inte ha så många problem, tror jag.

Jag lovar att det är ännu mer spännande och intressant och det är ju samtidigt den bästa investering vi kan göra för att få ett långt och hälsosamt liv!

Så börja med Alexanderteknik och med yoga. Gör Qigong och dansa. Gå eller spring i skogen.
Använd kroppen för rörelse och själen blir glad för uppmärksammandet!

måndag 2 mars 2015

När spänningar och smärta tar över

Som så många andra som börjar med Alexanderteknik, gjorde jag det för att jag kände obehag och smärta i kroppen.
Oturligt nog hade jag från det att jag var 16-20 år, suttit som passagerare i bilar som vid tre olika tillfällen och tre olika förare, var med i smärre krockar eller avkörningar.
Så det var nog inte så konstigt att jag ofta var väldigt spänd i nacken, fick nackspärr eller hade ont. Hade det hänt idag hade jag med all säkerhet fått diagnosen whiplash.
När jag hörde att Akexanderteknik handlade om att ha/få en fri nacke, lät det som en kurs som gjord för mig! Tre veckor innan kursen så satt jag i ännu en bil med ännu en förare och tro det eller ej men vi krockade med en älg...

Innan denna kurs hade jag varit hos en "nackdoktor" och blivit röntgad. Det syntes inget speciellt. Men jag var ju fortfarande lika spänd och stel. På den tiden jobbade jag som sjukgymnastikbiträde och jag frågade ofta sjukgymnasterna om råd. Ibland fick jag lite massage eller värme på nacken av dem och rådet att jag skulle stretcha nacken. Det gjorde ingen skillnad, jag var fortfarande lika spänd och stel.
Jag gick kursen i Alexanderteknik och var inte längre lika spänd och stel. Dessutom hade jag fått med
mig något, en insikt och en praktisk metod som jag själv kunde använda mig av för att fortsätta "befria" mig själv från onödiga spänningar och hållningsmönster.Till mig och mina kollegor inom Alexanderteknik kommer ofta människor som är i en liknande situation som jag var då. Med mycket spänningar eller mycket smärta.
Den som har eller har haft spänningar och smärta vet hur lätt det är att hamna i en ond cirkel. När man har någon form av obehag i kroppen är det nästan omöjligt att inte tänka på det och lika omöjligt att inte försöka att bli av med det.
Tyvärr så gör denna mänskliga reaktion det hela värre. Ju mer man känner in sin spänning eller
smärta ju mer spänner man sig. Ju mer man försöker ändra något desto mer tycks det bita sig fast.

En av anledningarna till att Alexandertekniken oftast gör stor skillnad för den som har onödiga spänningar eller har smärttillstånd är att personen får hjälp med att stanna upp, att bryta den onda cirkeln, att hålla sig ur vägen från de vanliga reaktionsmönster vi annars så lätt hamnar i.
Om jag slår näven i bordet en gång så kan det så klart göra ont men det går snabbt över. Annat blir det om jag fortsätter att slå näven i bordet, om och om igen. Då kommer det att göra mer och mer ont och snart gör det även ont på andra ställen än där handens yta träffat bordet.
Det finns många orsaker till spänningar och smärta. Det kan vara belastningssmärta, onödiga spänningar, skador eller sjukdomar. Oberoende av orsak till problemen, gör Alexandertekniken oftast skillnad. Under lektionerna får eleven hjälp både med att stoppa reaktionen så att reaktionsmönstret inte aktiveras samt att guidas till att förhålla sig och att utföra något på ett annat sätt.

Både kroppen och sinnet är snabba på att förnimma skillnader vilket kan aktivera en möjlighet till läkning och smärtlindring.

Har du för hög spänning eller smärta i kroppen eller känner du någon som har det? Har du fått hjälp eller funnit ett sätt att hantera detta på?

måndag 23 februari 2015

Hur jag kom i kontakt med Alexanderteknik

När jag själv kom i kontakt med Alexanderteknik på 80-talet så beskrevs tekniken med ord som kroppsmedvetenhet, frihet och en metod för att vara här och nu. Det var en teknik som kunde hjälpa om man hade ont i nacke och rygg. Eller ge dig en djupare andning. Du kunde bli bättre på att sjunga eller spela ett instrument. Det betonades också att det inte var någon behandling eller terapi utan en pedagogik som hade terapeutiska effekter.
Min Tai Ji-lärare Gudrun Gylling, som även var dansare hade studerat Alexanderteknik och det inspirerade hennes undervisning. 
Jag arbetade på den tiden som sjukgymnastbiträde och flera av sjukgymnasterna som jag arbetade med var mycket intresserade av Alexanderteknik, de gick kurser och tog privatlektioner när Alexanderlärare kom till Göteborg. 

Man kan säga att jag under denna period var omgiven av kollegor, vänner och bekanta som pratade om Alexanderteknik. Jag blev förstås nyfiken och anmälde mig till en kurs.

Vilken kurs, vilka ögonöppnande och medvetandeöppnande kvällar.
Jag tyckte mycket om att göra Tai Ji, men Alexandertekniken tog mig vidare in i mig själv och ut ur mig själv. Det var kroppsmedvetenhet på hög nivå men samtidigt gav det något helt annat. Jag som tyckte mig ha en ganska god kännedom om min kropp upptäckte att det fanns något bortanför det som jag lärt mig genom Tai Ji och övningar baserade på Jacques Dropsys undervisning som var väldigt populär på den tiden (han hade inspirerats av både Tai Ji och Alexanderteknik).
Något mer subtilt och på ett annat plan, ett annat medvetandeplan.

Det kan låta trist med ordet teknik, som om det beskriver arbete med en maskin men istället är det något som får väldigt många att börja prata om att det är magiskt...
Det magiska är känslan av förundran över hur så mycket kan släppa, ändras, öppnas, mjukna, stärka, förlänga, stadgas av en sådan lätt och subtil beröring som en Alexanderlärare ger.
Det magiska är att AT-läraren inte gör särskilt mycket med sina händer, utan istället låter bli att göra. Händerna guidar men samtidigt lär läraren eleven att tänka på ett nytt sätt så att det som är kort blir långt, det som är hårt blir mjukt och det som är låst blir fritt.

När jag lärde mig att tänka på det här sättet hade jag närsomhelst under dagen en möjlighet att välja att släppa där jag höll, att låta marken stödja mig istället för att hålla mig uppe. För varje gång som jag applicerade detta tänkande blev jag lite friare i min nacke (som jag hade mycket problem med) och jag kände att jag blev starkare både i kropp och själ. Jag kunde hjälpa mig själv och det var magiskt!

Har du hittat en metod som hjälper dig att bli lättare, mer grundad, öppnare, starkare, friare och med fler valmöjligheter?
Om du inte har det, då kan jag rekommendera Alexanderteknik. Det är den metod som jag känner bäst och jag vet hur användbar den är.

söndag 15 februari 2015

Viktigt med nätverk och att träffa likasinnade

För ett par år sedan funderade jag på att starta ett nätverk för oss som är intresserade av kroppen och själen, helhet och hälsa i ett större sammanhang.
När jag före jul såg i en länk här på Facebook att Agneta Oreheim precis hade tänkt samma sak, kontaktade jag henne. Vi har tidigare arrangerat några sammankomster ihop med Siv Thuresdotter som har leder nätverket Qoola Qvinnor. http://www.qoolaqvinnor.se/

Nu gör vi detta tillsammans, Agneta och jag. Vi kallar nätverket "Hjärterum - en mötesplats" och det är ännu i sin linda. Vår andra träff är den 26 februari.

I all enkelhet träffas vi på Viloplatsen, i min lokal, umgås och delar med oss av vad våra hjärtan är uppfyllda av och nyfiket lyssnar vi på varandra. Det är väldigt givande och intressant att få höra vad andra arbetar med eller är intresserade av.

Våra respektive hemsidor:

http://www.agnetaoreheim.se/       

http://www.alexandertechnique.se/

Jag är även med i ett annat nystartat nätverk som heter:

Artist- och Musikerhälsan i Göteborg och vi som är med är specialister på musiker, sångare, skådespelare och dansares hälsa. Här är länken till den sidan:

http://aomh.se/teamet-Göteborg

Nu känns det nästan som om vi som har bloggat ihop under tre veckor har blivit ett nätverk!

Det är så gott att känna stöd från andra!

Var hämtar du stöd? Är du med i något nätverk?

lördag 14 februari 2015

Lita på tekniken eller utveckla tillit till sig själv

Vi lever i en tid som producerar den ena prylen efter den andra som vi "behöver" för att ha koll på vår hälsa. Det finns appar till mobiler, klockor och andra mätprylar att bära på armen, tajta kläder, uppbyggda träningsskor och västar av olika slag för att påminna oss om att räta på ryggen.
Det är bra med hjälpmedel och ibland behövs något extra som motiverar och det kan dessa prylar bidra med.

Men jag förundras ibland över hur lite intresse det finns för att känna inåt och utveckla den egna förmågan att lyssna på kroppens signaler och att träna våra sinnen.

Är det för att det är för svårt? Eller kan det vara för att vi inte har tid? Kanske är det helt enkelt inte tillräckligt inne och förstås inte särskilt lönsamt för alla som skapar produkterna.

Men jag tycker att det är synd.
Alla kan lyssna inåt, tänka och att utveckla sina sinnen. Jag önskar att alla kan få möjligheten att lära känna sin egen kraft.

Hur tänker du? Har du tid att lyssna inåt?

fredag 13 februari 2015

Nytt och på gång

2015 startade med buller och bång!
Nä, det var ljug...för min del med förkylning och sängliggande i flera dagar...sakta och försiktigt drog jag igång det nya arbetsåret och sedan dess har det varit full fart!

Företagarnas bloggutmaning leds av Linda Hernestal Da Silva, henne hittar man bl a på följande länk: https://www.facebook.com/EkkoWebSolutions

Inte visste jag när det blev nytt år att jag skulle bli en sådan ivrig bloggare...utmaningen är snart över men jag tänker VILJA fortsätta.
Jag tror att vi i bloggargänget kommer att ha ögonen på varandra och stötta. Jag hoppas kunna dela en del av deras klokheter på den här sidan.

Öppet Hus har jag i min lokal på Viloplatsen den 23 februari. https://www.facebook.com/events/782258288533046/

Då är nyfikna på Alexanderteknik välkomna! Pröva, ställa frågor o prata med andra som är intresserade av tekniken.

I börja på mars startar jag en kurs för den som vill må bra med hjälp av Alexanderteknik. Första gruppträffen är den 2 mars. Det kommer att bli en rolig och intressant kurs!
https://www.facebook.com/events/1623860397834780/


Knacka på dörren till Viloplatsen!

Helgkurs hos Sensus 14-15 mars. Mycket förmånligt pris och bara ett fåtal platser kvar.
http://www.sensus.se/kurser/4-hornstenar-for-ett-halsosammare-liv---alexanderteknik-322246/

Jag har en del samarbeten på gång men mer om det en annan gång...en ny intressant kurs är snart född!



torsdag 12 februari 2015

Nyfiken på ansikten

Jag läser gärna böcker när jag sitter på spårvagnen eller bussen. Idag har jag åkt både buss och spårvagn och tittade förstås upp från min bok då och då.
När jag såg mig omkring tänkte jag på hur allvarliga de flestas ansikten var. Mitt eget kändes också väldigt allvarsamt. Så fort jag tänkte det, log jag inombords åt min upptäckt och kändes genast hur mitt ansiktes muskler förändrades, det blev mindre allvarligt, kanske syntes det att jag log.

En ung kvinna satt och tittade ut genom fönstret och hon hade ett litet leende på läpparna.

Jag är nyfiken på vad mina medmänniskor tänker när de sitter där på vagnen. Att se andras ansiktsuttryck och deras ögon ger en ledtråd...

Vad är du nyfiken på?


onsdag 11 februari 2015

Att blogga vidare

De senaste 17 dagarna har jag varit med i en bloggutmaning för företagare.
Den pågår några dagar till. Jag tycker att jag har varit ovanligt produktiv, det har varit roligt och jag har känt mig kreativ då jag inte bara har skrivit utan även på egen hand gjort om utseendet på min blogg.

Så det var roligt, roligt, trögt, trögt, trögt och så kom jag i gång i ett riktigt flöde och nu känns det trögt igen. Det är så det är med det mesta när man startar upp något, vare sig det är en början på något nytt som att träna, skriva blogg, äta mindre godis eller att börja ta Alexanderlektioner.

Glädjen kan vara smått euforisk när man känner att man är igång och det ruset sitter i ett tag. Sedan kommer arbetet och den sköna belöningen av nöjdhet som man också kan suga på ett tag.

Efterhand kommer insikten som klargör behov och nödvändighet av disciplin, regelbundenhet och fortsatt utövande för att det där nya, roliga och positiva ska kunna bli en del av livet och vardagen.
Det gör sig sällan självt utan man får välja att bestämma sig för det om och om igen. Att vilja.

Så småningom så finns det där som en självklarhet, som en del av ett förhållningssätt eller som en del av ens företagande.
Utmaning!

Innan utmaningen är över vill jag dela med mig av mina nya bloggarvänner, här har vi Klara Härgestam, jag gillar hennes blogg om delandets dilemma, läs här:

http://www.klarabesked.se/2015/01/18/dela,-dela,-dela-och-den-stora-tröttheten-25083515


söndag 8 februari 2015

Glädjen av att få dela med sig

Har du något som du brinner för?
Något som du gärna delar med dig av?

När jag kom i kontakt med Alexanderteknik för mer än 30 år sedan hade jag aldrig hört talas om det. Men plötsligt hade jag både arbetskamrater och kurskamrater som tog Alexanderlektioner och gick kurser. Inte för svenska lärare, för det fanns inga då. Det var Alexanderlärare från bl a England som kom till Sverige på regelbunden basis.

Jag blev nyfiken och anmälde mig till en kurs och jag fann något som jag blev passionerat intresserad av. Något som hjälpte mig att förstå samband och hur kropp och själ hängde ihop. Pusselbitar som passade ihop.
Jag kände i mitt hjärta att det var detta jag ville ägna mitt liv åt, att lära mig mer om.

Att ägna mig åt en disciplin som hjälper mig att förstå mig själv och andra. Att skala av och att våga vara, inte bara göra.

Möjligheten att kunna utbilda mig till lärare i Alexanderteknik var nog mitt livs bästa val. För att kunna lära någon annan att släppa vanor och mönster och att våga vara - ja, det är vackert.

Så om några veckor har jag Öppet Hus på Viloplatsen.
Jag brinner för Alexanderteknik och vill gärna dela med mig så den 23:e februari finns chansen att både höra mig berätta och att få prova på.

Har du lust? Kolla mitt facebookevent så får du veta mer.

https://sv-se.facebook.com/Alexanderteknik.Equilibrium

lördag 7 februari 2015

Att utmana sin rädsla

En del är rädda för höga höjder, en del för ormar eller spindlar.

Själv är jag rädd för att göra fel när jag använder min laptop. Jag är rädd att trycka på någon tangent som gör att den går sönder (!?) eller att något är hopplöst förlorat för all framtid...
Därför  upplever jag mig alltid hänvisad till någon annans tid och vilja att hjälpa mig. Det blir  en boja som begränsar mig.

Som Alexanderlärare är jag förstås medveten om att detta är en vana hos mig, ett vanemässigt mönster som jag av olika skäl, medvetet och omedvetet (och lite där emellan) håller kvar och hittills inte förmått att göra något åt.
Att ha denna vana gör att jag står och stampar.
Den gör att jag inte behöver lära mig något nytt, att utvecklas på detta område. Jag kan skylla på min oförmåga! Det är användbart, komiskt och tragiskt som de flesta mänskliga drag och beteenden är.

Att ha denna vana gör att jag inte "hänger med", att sådant jag vill göra inte sker eller blir fördröjt.
När nu detta berör mitt arbete och företag så är det förstås en vana mycket önskvärd att slippa.
Vem kan ändra den? Ja, det är ju bara jag själv förstås! Det är jag som har ansvaret och möjligheten att välja att förhålla mig till detta på ett mer konstruktivt sätt.

Ibland kan man få hjälp på vägen, som nu i mitt fall:

1) Företagarnas Bloggutmaning som verkligen utmanar mig på flera plan, bl a att få motivationen och lusten till förändring

2) Min laptop är så gammal att den inte längre går att uppdatera. I sikte är att köpa en ny. Det gör alltså inget om den går sönder. När jag tänker efter så är den inte heller hela världen om det finns på den skulle gå hopplöst förlorat.

3) Alexandertekniken som hjälper mig att vara medveten, inte vara rädd för förändring eller att förändras.
Det är ett effektivt redskap i "The Art of Changing"

fredag 6 februari 2015

Alexanderteknikens bakgrund och historia


Frederick Matthias Alexander, en skådespelare från Australien som föddes år 1869 på ön Tasmanien men flyttade till Melbourne i 20-årsåldern.
Som recitatör fick han återkommande problem med heshet och röstbortfall. Dessa problem uppstod när han var på scen och det hände att han fick avbryta sina framföranden. Han sökte hjälp hos läkare och talpedagoger men fick ingen bestående hjälp utan bestämde sig för att själv försöka komma tillrätta med sina röstproblem. Det gjorde han genom att observera sig själv i speglar medan han talade och reciterade. Han upptäckte hur han vanemässigt drog upp axlarna varje gång han andades in och han såg hur han sköt fram hakan och huvudet varje gång som han började recitera. På olika sätt försökte han stoppa eller ändra dessa rörelser men utan större resultat.

Vanor är, som du vet starka och envisa men envis var också FM. Han kunde märka att när till vis del kunde huvudets rörelse framåt, då blev rösten inte lika ansträngd och inte heller drog han upp axlarna vid varje inandning. Detta motiverade honom förstås att fortsätta och så småningom hade han utvecklat en teknik för att kunna hindra onödiga spänningar och rörelsemönster med nacken och huvudet och förutom att det "gav honom rösten tillbaka" så påverkade det hela hans allmäntillstånd. Både hälsa och hållning förbättrades!

I början blev han känd som någon som jobbade med röst och andning och han fick bl a elever bland präster och skådespelare. Men tekniken hjälpte även vid t ex rygg- och nackproblem och läkare började skicka sina patienter till honom.
1904 flyttade han till England och byggde upp en praktik i London, han skrev fyra böcker och 1931 startade han den första 3-åriga Alexanderlärarutbildningen. FM arbetade på sin skola mer eller mindre fram till sin död 1955.

Sedan dess har Alexandertekniken fått ett stort användningsområde. En del börjar med Alexanderlektioner pga smärta eller spänningstillstånd, andra för att få god hållning eller få bättre ergonomisk arbetställning framför datorn. De som arbetar som artister eller utövar idrott börjar ofta med tekniken för att förebygga besvär och skador eller för att förbättra sin prestation.

Vill du veta mer?
Det är en fantastiskt spännande och unik metod, en fungerande och effektiv hjälp till självhjälp!
Att ta Alexanderlektioner är utvecklande och roligt!
Vill du också börja? Välkommen!























































måndag 2 februari 2015

Att skjuta UPP

I min värld är ordet UPP fyllt med mening. Upp/up har stor betydelse i undervisningen av Alexanderteknik. När jag träffar mina kollegor kan vi prata om hur upp eller ner vi känner att vi är och det har inget att göra med om vi är på gott humör eller inte. När vi diskuterar vårt arbete kan vi prata om hur elever "går ner", är "pulled down" eller hur de får fatt i riktningen "upp" och hur hela deras kropp plötsligt fungerar som en organisk helhet och i deras ansikte sprider sig ett stort leende eller de börjar andas på ett helt annat sätt, djupt och naturligt. Orden upp och ner är en del av vårt yrkesvokabulär och beskriver rörelseriktningar och muskelkrafter i kroppen kopplat till tankar och attityder som är starkt rotade i varje individs personliga vanor.

Så UPP är positivt laddat för mig, för det mesta. Förutom när det kommer till ordkombinationen "SKJUTA UPP" då det får en annan mening som ofta är negativ.

Just idag tänker jag på något som är särskilt aktuellt den här tiden på året och som jag notoriskt skjuter upp och helst förtränger.
Det stavas: b-o-k-f-ö-r-i-n-g och jag väljer små bokstäver för jag vill helst inte påminnas...En liten tröst i eländet, är att vi är väldigt många som delar denna "uppskjutarsjuka". Eller hur?

Denna måndag 2/2 anno 2015 viger jag några eftermiddagstimmar och en kväll till kvitton och sifferbestyr. Det är färdiguppskjutet för denna gång!

Så hur är det med dig? Skjuter du upp någonting?

söndag 1 februari 2015

Tänk UPP under promenaden

Det låter kanske fånigt med en uppmaning om att tänka upp när man är ute och går men sanningen är att de flesta har en starkt nedåtorienterad riktning i sin kropp när de går.

Om du kan minnas hur det är att lyfta ett litet barn som inte vill lyftas, så vet du att det kan bli en kamp trots att du är så mycket större och starkare.
Vill barnet däremot komma upp väger det nästan inget alls utan "flyger upp i famnen" istället.

Alla som tagit Alexanderlektioner kan säkert minnas första tillfället när begreppet och riktningen Upp introduceras. En del upplever att de blir längre, en del tycker t o m att det hissnar och att det är längre avstånd ner till golvet. Några känner sig gladare, säkrare och friare.
De flesta upplever att det känns mycket lättare att gå, musklerna verkar inte att ta i som de brukar få göra.

När vi går har vi en rörelseriktning framåt (bakåt eller åt sidan), vi flyttar en fot i taget åt det håll vi är på väg. Om du nu tänker dig att du har en inre rörelseriktning, som gör att du kan vara upprätt.
Det finns lika många sätt att gå på som det finns människor. En del vaggar åt sidorna när de går, en del lutar framåt, en del bakåt och många sjunker ihop. Sitter vi många timmar varje dag kan man säga att det finns en del av din sittposition/hållning med även i gåendet.
Så om vår inre rörelseriktning går nedåt, så har vi mycket energi och kraft som gör oss tyngre, precis som när man ska lyftas ett barn som inte vill lyftas.

Gör ett experiment nästa gång du ska ut och gå:
- stå stilla en stund och bara känn markens kontakt och stöd under dina fötter
- låt leder i anklar, knän och höfter vara fria, redo för rörelse
- släpp onödiga spänningar i nacken och halsen
- tänk att ditt huvud har en riktning upp mot himmelen (som en blomma mot ljuset eller en ballong som man släpper fri)
- tänk att hela din ryggrad och bål följer denna riktning så att ryggen förlängs och utvidgas
- tänk att du kommer upp ut ur höfterna och att benen blir friare och lättare
- kom ihåg att lyfta blicken och att ta in världen omkring dig
- uppmärksamma din andning
- börja sedan gå och låt dina axlar vara ifred så att dina armar narturlugt kan pendla på var sin sida om kroppen
- reflektera över om ditt gående får en annan dimension när du tänker UPP.

Behöver du hjälp med riktningen upp? Hör av dig!

torsdag 29 januari 2015

Befria din nacke - slipp onödiga spänningar och smärta


                Känner du igen dig själv eller andra när du ser den här reklambilden för IPhone 6?

Titta på nackens lutning framåt och hur huvudet är placerat långt ut från kroppen. Vet du hur många kilon ett huvud väger? Om du inte vet så kan jag berätta att ett huvud väger mellan 5,5 till 7 kilo. Titta igen på bilden. Kan du känna hur tungt huvudet blir om du har det som på bilden? Föreställ dig den belastning huvudets position blir på nacken. Brukar du titta på din mobil på det här sättet och om du ofta har ont i nacken så är det lätt att räkna ut att denna huvudposition kan vara en av anledningarna till att din nacke protesterar.

Det positiva är att det är lätt att ändra på. Det är lätt att bli av med spänningar i nacken orsakade av att du håller ditt huvud så här. Det är bara att låta bli! Lyft upp mobilen, ha den i en annan vinkel, lyft blicken och huvudet och låt nacken bli fri från den tunga bördan av att vara framåtlutad. Simsalabim, din nacke kommer att tacka dig!

Nu är det ju så att vi alla är hemfallna åt vanor, vilket betyder att så snart vi tänker på något annat gör
vi som vi alltid har gjort och mobilenhanden sjunker och då följer blicken, nacken och huvudet efter.
För att kunna ändra en vana behövs en vilja till förändring, medvetenhet om vad som just är och sker samt en metod för hur man går till väga.
Om du inte klarar det själv så kontakta närmaste Alexanderlärare. Vi är experter på att lära andra hur de ska kunna ändra dina vanor!

onsdag 28 januari 2015

Vardagsval i januari

Jag kan inte promenera barfota i strandkanten när jag befinner mig på Linnégatan och det är januari. Det kan jag bara drömma om.
Jag kan promenera några hållplatser i regn och blåst för att få luft, ljus och rörelse.
Det kan jag välja att göra.

Flera dagar i veckan förflyttar jag mig från Viloplatsen där jag ger Alexanderlektioner till äldreboenden där jag har Qigong eller till Hagabadet där jag har både AT och Qigong.
Resorna från och till min studio tar en del tid och ibland har jag bråttom att komma fram till nästa uppdrag eller lektion och då tar jag spårvagnen.

Det enklaste och bekvämaste är att jag sätter mig på vagnen och läser en bok - det gillar jag - skön avkoppling. Vanor och beteenden är så starka. Det är så enkelt, inget man behöver tänka på eller bestämma sig för, de aktiveras helt automatiskt.

Men den här tiden på året känner jag att jag inte är utomhus tillräckligt mycket.
Cyklar gör jag bara på sommaren och jogga när det är kallt och blött skulle jag aldrig få för mig.
Långa sköna promenader blir inte av under veckorna.

Så nu har jag gjort ett val och bestämt mig för att min vardagsmotion de kommande månaderna blir att gå till en eller flera hållplatser längre bort. Att istället för att strosa vilket jag gärna gör, gå lite snabbare.

Vad gör du för att få luft, ljus och rörelse under årets tidiga månader?
Vilka medvetna val har du gjort för att ändra dina vanor?

Jag väljer att promenera några hållplatser för att få luft, ljus och rörelse.

tisdag 27 januari 2015

UPP-leva Gotland i vår

Nu sitter jag med en kopp te och njuter de sista av min mammas pepparkakor.
Vi har snart januari bakom oss och julen känns länge sedan. Men jag påminns ändå varje dag om julen, för i köksfönstret hänger väldigt röda gardiner och här o där står tomtar och väntar på att bäras upp på vinden...

Jag började nya året nedbäddad med förkylning och en spännande bok. Jag som gillar tanken, att på Nyårsdagen sitta med papper och penna och fundera på vad jag vill göra och vad jag vill ska ske, under det kommande året. Nu blev det inte så mycket av att skriva ner något men gott om tid att tänka hade jag under några dagar.
Innan våra barn föddes tog jag olika uppdrag (föreläsningar, kurser o privatlektioner) på annan ort. Främst i Sverige men jag jobbade även i perioder på en Alexanderlärarutbildning i London. Det är något som jag verkligen uppskattade, att komma till en ny plats och att träffa nya människor.
Nu är båda sönerna över 15 år och det känns som om jag vill öppna upp för denna möjlighet igen.

Med mer än 30 år av att använda Alexandertekniken i mitt eget liv, dagligen, har jag lång erfarenhet av hur jag ska tänka och använda mitt medvetande för att förändra ett kroppsligt eller mentalt tillstånd. Jag har utvecklat ett förhållningssätt som öppnar upp till förändring och om min intention är tillräckligt klar och tydlig, då blir det ofta så.
Så som ett brev på posten fick jag en förfrågan om att komma till Ekegården på Gotland för att ge en föreläsning och en workshop i  Alexanderteknik. Jag har aldrig varit på Gotland så jag ser verkligen framemot att få komma dit! Det ska bli spännande att se vilka fler platser jag kommer att besöka i år...
http://ekegarden.com/forelasningar_gotland/