onsdag 14 november 2018

Risker med att göra för mycket

Att göra för mycket kan helt enkelt bli för mycket.

För någon som jag mötte nyligen handlade det om att träna för mycket och att i träningen "ge järnet", dvs. för högt tempo, för länge och för tungt. Med skador och smärta som ett brev på posten under en längre tid.

Någon annan berättade om tendensen att säga ja till för mycket på jobbet och sedan känna sig överhopad av för många arbetsuppgifter. Med för hög spänning, stresspådrag och sjukskrivning som följd.

Ibland möter jag människor som sätter igång att göra för mycket nytt på en gång, för att börja leva hälsosamt. Det är rätt vanligt när någon har bestämt sig för att det är dags för en livsstilsförändring att de t ex vill börja med  löpning, gymträning, kostomläggning och samtidigt gå till akupunktör, osteopat och Alexanderlärare.
En sådan nystart kan lätt rinna ut i sanden utan att det inte blir någon kontinuitet i någon av dessa, positiva steg, till förbättrad hälsa.

Många musiker som jag har träffat genom åren har berättat hur viljan och ambitionen att bli bättre på att spela har gjort att de övat alldeles för länge åt gången. För mycket övande med instrumentet har istället gett skador eller för hög spänning i kroppen.

Att göra för mycket när man lär sig Alexanderteknik.

Ja, det händer nästan alltid, att man gör för mycket när man börjar med Alexanderteknik. Av den enkla anledningen att vi är vana vid att göra och inte vana att bara vara och utifrån det tillåta något att ske.
Några exempel från en introduktionslektion.

När jag ber eleven
-  att tänka på/tillåta att låta nacken/halsen vara fri.
då blir ofta reaktionen att eleven rör på huvudet.

- att tänka på/tillåta huvudet att ha en riktning upp
då  ofta reaktionen att med ögonen titta upp mot taket, vilket för huvudet bakåt och nedåt.

- att tänka på/tillåta att huvudet får ha en riktning framåt och uppåt så att ryggen kan förlängas
då blir ofta reaktionen att eleven sträcker på ryggen.


Då ber jag eleven att:



Jag ber eleven att inte göra något utan hejda reaktionen av att göra och istället tänka riktningar.
Att tänka riktningar i kroppen är något man får öva på när man lär sig Alexanderteknik.
F.M Alexander kallade i början sin teknik för mental training.

60-70 år senare utvecklade psykologen Lars-Eric Uneståhl vad han kom att kalla Mental träning. Hans tekniker för avspänning, självhypnos och målbilder blev banbrytande och en mycket effektiv metod för att utveckla t ex idrottares potential. Så småningom blev det redskap för gemene man som vill arbeta med personlig utveckling.

Alexandertekniken handlar inte om självhypnos utan om att i allra högsta grad att träna och att utveckla vår medvetenhet och närvaro i vaket tillstånd, här och nu. Så att tänka riktningar i kroppen för att släppa onödig muskelspänning, förlänga muskler eller aktivera muskler för att kunna fungera som en expanderad helhet, är som att lära sig ett nytt språk för att kommunicera med sig själv, inifrån sig själv.

Eftersom vi är så vana att göra utan att tänka efter så behöver vi först 

JUST DO NOTHING!





måndag 22 oktober 2018

Att så lite kan göra så stor skillnad

Vi har nog alla varit med om att lyfta upp något från marken och i stunden inse att vi förväntat oss att föremålet är tyngre än vad det i verkligheten är. Det brukar bli en chock och en kännbar felbedömning om vi tar i med muskelkraft som skulle behövas för att lyfta 20 kg potatis när vi ska flytta en fjäder.

Det är vanligt att vi navigerar runt i vardagen med en vanemässig felbedömning av hur mycket spänning och kraft vi behöver för att göra det vi gör.

Du kan testa själv idag genom att stanna upp och tänka efter när du håller i handtaget för att öppna en dörr, lyfta din väska, hålla i mobilen, när du pratar, när du andas, tränar på gymmet, lyfter gaffeln till munnen, sitter upprätt eller står och väntar på bussen. Om du kan släppa en del av anspänningen du har i kroppen betyder det att den inte behövs för det du just ska göra.

Antingen så tar du i mer än vad som behövs för att du missbedömt situationen eller för att du alltid har för hög spänning kroppen (som helhet eller i vissa muskler). Det kan också vara så att du i stunden känner dig stressad, är irriterad eller känner dig arg, för det kan också utlösa för hög spänning i din kropp.

När jag under en Alexanderlektion ber eleven att tänka på att t ex låta nacken vara fri eller att inte hålla knäna böjda eller bakåtlåsta så kan det betyda att onödiga spänningar släpper även i helt andra områden i kroppen.

Det är vanligt att eleven reflekterar över detta, under eller efter en lektion, och ofta uttrycker en förvåning över att det tycks behövas så lite för att det ska ske så mycket och bli  så stor skillnad.

Uttrycket "less is more" finns som tryck på t-shirts och muggar och skulle kunna vara en tänkvärd tatoo att ha någonstans för påminnelsen om att vi behöver göra så mycket mindre än vi tror.

Men det är svårt att tro och kanske även att förstå innan man har haft en upplevelse av att en förändring kan ske utan att man gör något.

Pröva att spänna dig genom att medvetet bita ihop tänderna eller knyta en näve allt vad du kan. Då kan du förmodligen känna att områden runt omkring påverkas och också blir spända. Eftersom du är medveten om att du spänner kan du även välja att släppa anspänningen utan att för den skull öppna munnen eller handen. Då kommer du också att kunna känna att du släpper spänning i angränsande områden.

Om vi omedvetet spänner och drar ihop kroppen, för att det är en vana att göra så eller för att vi inte är helt närvarande i våra kroppar, då är det förstås svårt att släppa det som behöver släppas.
Istället gör vi kanske rörelser för att slappna av eller för att sträcka/böja kroppen i ett annat läge. Det kan vara skönt men det förändrar inte vår vana utan kan istället förstärka den eller göra att vi rent av lägger till ett lager till av spänning.

Under Alexanderlektioner lär man sig att lägga märke till vad man gör som inte behövs och skillnaden på att göra och att låta bli att göra.

Det kan vara en hisnande upplevelse att släppa något man hållit under lång tid och det är inte så konstigt att det finns både förundran och förvåning i rösten som säger: "tänk att så lite kan göra så stor skillnad".

⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐⭐

Vill du också lära dig Alexanderteknik för att kunna påverka din spänningsnivå och dina vanor maila barbro@alexandertechnique.se så vi bokar vi en tid.


onsdag 5 september 2018

Förväntan - möjlighet eller hinder?

Över förväntan, ej som förväntat, precis som förväntat, förväntansfull, förväntar mig inget alls

När jag gick lärarutbildningen i England, för att bli Alexanderlärare, fick jag förstås också skolning i engelska språket. Jag hade visserligen hyfsat betyg i engelska från mellanstadiet till gymnasiet men det var vid ytterst få tillfällen som jag hade haft chansen att prata engelska. Det var nästan bara under en interrailresa i Europa när jag var 20 som jag hade försökt mig på att göra mig förstådd på ett annat språk än svenska.

Så när jag flyttade till England fick jag först "översätta" i mitt huvud både vad jag tänkte säga och även det någon sa till mig och jag insåg ganska snart att mycket av ord och uttryck jag lärt mig på engelskalektionerna var det ingen som använde på 80-talet i England...Det var som gjort för felsägningar, fel uttal och det blev många skratt och fniss under första terminen.

Det finns en särskild terminologi för Alexanderteknik och en del ord hade jag aldrig hört innan och visste inte vad de betydde. Ett sådant ord var "anticipation", "to anticipate". Jag fick lära mig att det betydde förväntan/förmodan. Jag förstod också snart att det var något jag hade och något jag "gjorde" rätt så ofta. Och att det var något jag skulle lära mig att hejda...

Det är förstås inte fel att förvänta sig något eller att vara förväntansfull. Tänk vad trist livet skulle vara utan det!

Men...i den stund jag förväntar mig att något ska ske eller att jag ska göra något särskilt, då har jag redan aktiverat en reaktion. Ett reaktionsmönster som sätter igång en hel radda av tankar, känslor, rörelser, spänningar. Det blir reaktioner som liknar tidigare reaktioner på samma förväntan. Hänger ni med?

Ett exempel:
Under en Alexanderlektion guidar din lärare dig från sittande till stående ett antal gånger. Ditt "jobb" är att hejda ditt vanemässiga sätt att göra den rörelsen. I början är det ganska svårt, tills man förstår hur man ska tänka, vad inhibera/att hejda innebär.
Efter några gånger kanske det börjar kännas lättare och friare.
Läraren börjar att luta dig framåt i stolen, kanske bara några millimeter men tillräckligt för att du uppfattar en rörelse som du kan följa.
Om du då har en förväntan på att det är resa dig som du ska göra kommer rörelsemönstret du nyss gjort ett antal gånger att aktiveras. Men läraren ville kanske bara guida dig i en gungning framåt på sittbenen.
Där ställer förväntan till ett problem, för du är redan i den framtida förväntade rörelsen av att ställa dig upp istället för att vara närvarande precis där du är. Då har du också tappat möjligheten att kunna välja väg och riktning.

Jag tänkte mycket på det i helgen när jag tittade på några matcher inom e-sport. Sonen spelar och det är väldigt spännande att följa honom och laget (fem spelare). Det är ett snabbt spel och de som spelar har verkligen tränat upp sin förmåga till att kunna anpassa sig i stunden och göra det bästa "draget" i ett givet ögonblick.

Lagen behöver förbereda sig på hur teamet som de möter tänker och planerar. Dvs de behöver ha en viss förväntan...

Men i den stund som spelaren har en förväntan på motståndarlagets kompetens eller på hur de väljer sina hjältar och vilka egenskaper som de kommer att använda har man också tappat millisekunder för att kunna svara med bästa "motattack" ifall det blir något helt annat än det förväntade...

Det är här och nu som gäller på väg mot de mål man vill nå, vare sig det gäller att ställa sig upp eller vinna över motståndarlaget. Är man redan vid det förväntade målet kan man inget annat välja.

Däremot finns det väldigt många olika valmöjligheter här och nu.



fredag 17 augusti 2018

Gravitationsessä skriven av en elev

I min förra blogg om röda trådar och sammanhang lovade jag att nästa blogg skulle vara skriven av en av mina elever som i somras åkte till Tyskland på en kurs i Alexanderteknik.

Andreas Bergman vid pennan...

Har du sett filmen Gravity? 
Sandra Bullock är astronaut och ligger i omloppsbana runt jorden och saker och ting går snett. Väldigt realistiskt illustreras hur kaotiskt allt blir utan tyngdkraft. Allt krockar med vartannat. Saker flyter runt helt utan ordning. Eld bryter ut på en rymdstation och när man helt enligt instruktionen tar fram eldsläckaren flyger astronauten baklänges eftersom den tröghet som gravitationen vanligtvis skulle ge, inte finns.
Och i slutscenen visas i närbild hur Sandra Bullocks nakna fötter återigen står på fast mark efter en lyckad landning. Tryggt hållen av den kraft som Moder Jord utövar på oss i varje ögonblick och som vi ständigt har att förhålla oss till. Och som skänker ordning och stabilitet. Gravitationen.
Eller titta på ett stilleben. En konstgenre där man avbildar föremål placerade på en bordsyta. Kanske en vas, ett äpple, en flaska. Och tricket är att konstnären ska kunna få oss att riktigt känna hur föremålen vilar mot sitt underlag. Som Bruce Fertman säger, ”objects are great at sitting still”. Föremål är de sanna experterna på att lugnt vila mot underlaget. Vad kan vi lära oss av föremålen? 
Eller titta på träden i skogen. Oavsett lutningen på marken växer de precis rakt upp. Hur vet de vad som är upp? De växer inte efter solljuset, för i så fall skulle de ju luta åt söder. De måste ha en egen inneboende antigravitationsimpuls av något slag. 
Och det har förstås vi också. Den enda upprättgående primaten.
Slå dig ner på en stol. Känn hur den håller dig. Hur den förmedlar kraften uppåt från Moder Jord och bär dig. Kan vi inte enas om att här sitter jag på stolen” nästan låter lite egocentriskt? Det är stolen och underlaget som gör jobbet, och du kan bara överlämna dig åt gravitationens och underlagets trygga hand. Själv behöver du – förlåt språket - inte göra ett skit. 
Och precis som fotograferandets konst har att göra med att verkligen se. Precis som musikerns färdighet och utveckling innefattar att lägga märke till ljud, till intervall och rytmer, verkligen fokusera på vad han hör. Precis så kan vi som vill utforska hur det är att ha en kropp och hur vi rör oss, börja med att fokusera på hur vi vilar mot underlaget. På hur vi bärs upp av golvet eller av den möbel som håller oss. Och låta den medfödda antigravitationsreflexen verka av sig själv. Och kanske bli medvetna om hur något vi vanemässigt gått och hållit, i axlar eller höft, lättar något när vårt medvetande påminns om hur vi precis nu, bärs upp av Moder Jord. 
Lek med tanken på gravitationen som en ständigt närvarande Law of LoveStudera gravitationens tryck mot din kropp med nyfikenhet. Hur känns det egentligen när handen vilar på armstödet? När fotsulorna trycker mot golvet? Kan du plocka fram samma nyfikenhet inför gravitationens påverkan på oss som när vinkännaren läppjar på ett nyöppnat spännande vin?
Dessa spännande tankar, och en hel del mer, har jag med mig efter att ha besökt Alexander Technique Summer Retreat med Bruce Fertman hos Alexander Technique Alliance i Tyskland nu i sommar. 
Men nu ska jag försöka ta ytterligare en titt på Sandra Bullock och George Clooney i GravityTrygg i min fåtölj och med lika mycket fokus på min tyngd mot fåtöljen som på filmen. 

tisdag 14 augusti 2018

Röda trådar och sammanhang

Kanske är du som jag, att du ser och letar efter röda trådar och sammanhang. Det är ett sätt att förstå livet och vad som sker.

Jag har ett minne från ett tillfälle då jag hade hälsat på mina föräldrar. Jag skulle precis åka, när pappa berättade om en otäck dröm han hade haft, där jag råkade ut för en trafikolycka...
När jag några månader senare, i skymningen åkte bil, hann jag tänka på det pappa sagt i den stund då en stor älg sprang rakt ut framför vår bil. Pang, krasch, plåt och älghår. Otäckt men jag var liksom förvarnad och både jag och bilföraren hade klarat oss med smärre skärsår.

Min nacke fick ännu en whiplash (hade råkat ut för tre tidigare) så jag var mörbultad och väldigt rädd för att mina besvär med nacken skulle bli värre än vad de redan var.

Men...röda trådar och sammanhang...tre veckor efter närkontakten med älgen hade jag bokat plats på en kurs. I Alexanderteknik. Sjukgymnaster som jag arbetade med (jag arbetade som sjukgymnastbiträde på Vasa Sjukhus långvård under fyra år) och många av de som jag tränade Tai Chi med hade berättat om Alexanderteknik som visst handlade om att ha en fri nacke...
Så jag var på rätt plats vid rätt tid. De nackproblem som jag lidit av i 5 år skulle få en lösning men det visste jag inte då, när vi precis smällt med älgen.


Jag visste ingenting om Alexanderteknik när jag steg in i salen, den där första måndagskvällen, med de andra i gruppen och vi träffade två Alexanderlärare från Skottland. Varje kväll under två veckor (10 dagar) samlades vi för ett par timmars undervisning i Alexanderteknik. Det var minst sagt "mindblowing"! 
Här fick många frågor svar och mina intressen av psykologi och kroppen enades i insikten om att kropp/själ/tanke är en enhet och om man vill nå någon form av hållbar förändring och utveckling behöver man arbeta med helheten. Det är en av de grundläggande principerna i Alexanderteknik.

Där och då började jag att nysta upp härvan av vanemässiga tankar, rörelser och förhållningssätt både mentala och kroppsliga. Jag fick redskap för att vara närvarande i nuet (mindfulness i all ära men Alexanderteknik är en mycket djupgående disciplin för att leva här och nu). Jag fick praktiska tekniker för bli medveten om mina reaktioner och vad jag hade för vanor och mönster i vardagen. Dessutom hjälp med hur jag metodiskt kunde träna mig i att hejda det som blockerade och stoppade mig, så att jag kunde släppa det som gjorde att jag spände och låste mig. Att om och om igen öva på att vara fri nog, här och nu, för att medvetet kunna välja nya vägar och släppa vanor och beteenden som inte längre var till nytta för mig.  

Det började där, en måndag i augusti för 35 år sedan. Jag lärde mig att lyssna på mina sinnen och att kommunicera med mig själv. Man kan säga att jag utvecklade en direktlänk mellan mina tankar och kroppen. Nackproblemen började snabbt att ge med sig och jag tog de första stegen mot att kunna vara mer mig själv. 
Utan den första bilkrocken jag var med om när jag var 15 och den fjärde när jag var drygt 20 hade jag förmodligen aldrig anmält mig till den där kursen i Alexanderteknik.

Jag hade heller aldrig tänkt att jag skulle bo utomlands, absolut inte i England. Eftersom Alexanderlärarutbildning inte fanns i Sverige flyttade jag till England och bodde 3 år i Totnes. Inte visste jag att jag skulle bli en riktig anglofil. Flera av mina närmaste vänner bor där och många goa kollegor.
Röda trådar och sammanhang...


Jag fick hjälp med att fria upp min nacke och med det var jag fri nog att välja min väg i livet. Alexandertekniken har hjälpt mig att vara närvarande i min kropp så att jag kan låta den vara lätt och fri. Det har gett och ger både glädje och lycka!

I år firar jag 30-årsjubileum som Alexanderlärare och jag är djupt tacksam för allt det som jag har lärt mig och fortsätter att lära mig genom den hör tekniken, som utvecklades av en ung skådespelare från Tasmanien i slutet på 1800-talet - Frederick Matthias Alexander.
Jag älskar mitt arbete och att få ha privilegiet att lära ut Alexanderteknik till andra som kan använda dess principer för att leva och må bättre. Har jag tur att ha hälsan hoppas jag undervisa i ytterligare 30 år. Då vet jag ännu lite mer...om röda trådar och sammanhang.


Tack för att du läser min blogg! Nästa blogg kommer att vara skriven av en av mina elever. Missa inte den, den kommer på torsdag!

Läs mer om Alexanderteknik på www.alexandertechnique.se

måndag 14 maj 2018

Lära sig att stå på egna ben med Alexanderteknik

Återigen påminns jag och förundras över hur vi människor med små och på sätt och vis enkla medel kan göra så att vi både fungerar och mår bättre. Att solen påverkar oss positivt och att vara utomhus i naturen och röra på oss gör en stor skillnad både i humör och kropp, det vet vi alla. Det finns det dessutom forskning på.

Men det är inte det jag tänker på nu.
Jag förundras och gläds åt Alexanderteknikens fantastiska effekter.

Vi matas med information och vi uppmuntras till att förändra vad vi äter, hur mycket och vad vi ska träna, hur djupt vi ska andas och hur vi bör sova för att vi ska må bra. Det finns mycket nyttigt att hämta i all denna information men inte alltid så lätt att sålla då det finns lika många idéer som det finns människor som uttrycket dem. Alla har förstås rätt...och kan motivera varför...

Kanske just därför är det så skönt att ha en egen grund att stå på.
Att kunna stå på egna ben, som en kollega sa igår.

Man lär sig att stå på egna ben genom Alexanderteknik. Det är kanske inte svårare än så för att man ska må bättre i kropp och själ.
Att stå på egna ben är praktiskt, fysiskt och påtagligt. Ramlar du (för det gör man genom livet då och då) så kan du ställa dig upp igen, av egen kraft (även om det ibland betyder att be om hjälp).

Vi lärde oss att ställa oss upp och stå på egna ben, när vi var riktigt små. För det är en del av att vara människa, att vi reser oss upp. (Om vi föds handikappade och fysiskt ej klarar att stå på våra fysiska fötter så gör vi det på det sätt som är möjligt för oss).

Men det som vi till synes kunde med enorm skicklighet som barn, klarar vi oftast inte när vi är vuxna.

Så med enkla vardagliga aktiviter kan man med Alexanderteknikens hjälp lära om, förändra och förbättra alla våra göranden till ett hållbart varande, där vi kan stå på egna ben. Då blir vi starkare, stadigare och helare.

I helgen hade jag besök av kollegan Malcolm Balk. Han arbetar även som löparcoach och i hans koncept The Art of Running finns Alexandertekniken som en röd tråd. Så med enkla medel kunde jag förundras och uppleva både hur jag själv och de andra deltagarna under ögonblick kom tillbaka till våra egna ben, till oss själva när vi sprang.

Från djupet av mitt hjärta rekommenderar jag dig att prova Alexanderteknik.
För att lära dig att stå på egna ben.

torsdag 26 april 2018

Förkylning förekom föreläsning...att bli sjuk som egenföretagare.

Nu har det gått några veckor sedan Marja Bennett och jag kom med 10:e inlägget i vår komboblogg; Bortom Ergonomin - den Kapabla Människan. Det har var så roligt att följas åt genom dessa veckor i ett gemensamt projekt.
Imorgon är det fredag, och ingen vanlig fredag för imorgon kommer Marja till Göteborg. Det är otroligt givande med våra heldagar som vi bokar in några gånger per termin. Den här gången kommer vi förstås att prata om nästa steg i vårt samarbete. Plus mycket annat!

Ibland går det inte som planerat. Jag skulle igår, ha haft en föreläsning på kvällen. Utomhus. Jag hade beställt fint väder och det blev det. Men...Tyvärr blev jag förkyld och fick ställa in.

Det är komplicerat det här med att bli sjuk när man är egenföretagare. Kan man jobba när man är förkyld?
Ja, det beror förstås på hur sjuk man känner sig. Jag behöver tänka på två saker: det ena är huruvida min förkylning kan smitta och det andra är om jag kommer att blir mer och längre sjuk om jag inte vilar och tar hand om mig nu.
Jag jobbar delvis med beröring och kommer då fysiskt nära de som jag undervisar, så jag väljer att ställa in lektioner om risk finns att jag smittar.
Erfarenhet har lärt mig att det är bättre att säga stopp tidigare än senare. Bättre att vila, sova och att hushålla med min energi när kroppen signalerar att jag behöver gå och lägga mig, så jag väljer att ställa in lektioner och andra uppdrag.
Detta avvägande är som jag ser det en del av vår Inre Ergonomi. Att vara lyhörd och att lyssna på kroppens signaler. Det gäller vid spänningar i axlarna vid tangentbordet, ont i ryggen vid trädgårdsarbete, när man stannar för länge i en yogaposition, tar i för mycket på gymmet eller när man har sjukdomskänsla i kroppen vid begynnande förkylning.
Det är lätt att köra på och att ta en smärtstillande tablett så att man orkar med dagen eller veckan.
Personligen tar jag högst ogärna tabletter när jag blir förkyld så då får jag istället stå ut med symptomen. De är inte så värst roliga men det hjälper till i valet att ta det lugnt...
Tiden har sin gång och kroppen läker ju nästan alltid ut det man har drabbats av på egen hand.
Så även denna gången! Jag tackar för att det fungerar, febern och huvudvärken är borta och jag börjar känna mig pigg igen. Härligt!!!

Lektionerna blev avbokade och nya tider har hittats. Föreläsningen där vi skulle vara både inomhus och utomhus fick bli framflyttad. Några av oss träffas redan nästa vecka.
För andra som kan vara intresserade av att vara med blir det ett nytt tillfälle den 16/5.
Det blir spännande att jobba med hur vi sitter när vi fikar och vad vi gör när vi är ute och går. Vilka vanor går att upptäcka och vilka går att förändra?



Däremellan kommer även Malcolm Balk på besök igen. 11/5 &  12/5 har han workshops. Det är han som har utvecklat det The Art of Running. Det är verkligen spännande att bli varse vad man gör när man springer...

För den som är intresserad av att gå ut och gå med mig eller ut och springa med Malcolm, välkommen att ringa, sms:a eller maila!

Jag har redan promenerat med Carina! Tack till henne och Cornelia från Arkadia som har fotat!

Nu ska det väl bli vår på riktigt snart, hoppas att vi får en solvarm Valborg och 1:a maj!

måndag 9 april 2018

Bortom Ergonomin - den Kapabla Människan #10

Hur skulle det se ut och vad skulle effekterna bli om arbetsplatser gav utrymme för de anställdas Inre Ergonomi på arbetstid.

Tillåt mig att beskriva en dröm, nu när bloggen publicerar sitt 10:e och eventuellt sista inlägg. Jag vill måla ett scenario där personalens bästa är nummer ett.

I den allra bästaste av världar ligger denna arbetsplats i ett vackert hus så att när du kommer till ditt arbete blir du glad över hur utsidan ser ut. Detta fortsätter förstås innanför dörrarna. Vi har nog alla olika idéer och ideal så känn dig fri att skapa din egen bild av hur det ser ut. Där finns stora fönster med bra ljusinsläpp som du kan mörklägga om det behövs.
Nära Viloplatsen 4, där min lokal för närvarande renoveras, ligger Härlanda Park, se fotot.
Detta har varit ett fängelse men 1997 promenerade den sista fången ut. Sedan dess har det varit kontor och en helt annan slags arbetsplats. Ett vackert hus, i varje fall på utsidan. Så det kan få vara inspiration för den vackra utsidan. För helst har ju arbetsplatsen även en vacker trädgård.

I min dröm finns det inga öppna kontorslandskap men det finns rymliga rum med högt till tak. Den som behöver vara helt ensam har eget rum och de som vill dela med arbetskamrater sitter högst fyra tillsammans.och med öppningsbara fönster. Större möteslokaler som också har fönster. Det är viktigt att kunna se ut, att kunna titta långt. Trevliga fikarum och några vilorum. Det finns härliga massagestolar och "gungstolar" att vila i. Kanske några hängmattor...

Höj- och sänkbara bord och många slags pallar och stolar att välja på. Sköna golv med fina mattor. Mycket gröna växter och välfyllda fruktskålar.
Datorskärmar som kan höjas och sänkas och tangentbord som är ergonomiska. Varje anställd får god tid på sig att välja de möbler de vill ha för sin arbetsplats. Dessa ska ställas in i rätt höjd och förmodligen behöver personalen hjälp med detta.
Friskvårdsbidrag är generöst, så att de anställda kan träna och få massage. Det finns anställda som är skickliga på konflikthantering och det är lätt att boka tid hos psykologer, fysioterapeuter och osteopater. Varje morgon finns det möjlighet att träna Qigong och Tai Chi. (Eller annat som ger lugn och rörelse).
Arbetsplatsen har en eller flera Alexanderlärare anställda. Alexanderlärarna hjälper personalen att lära sig om vikten av Inre Ergonomi. Med jämna mellanrum håller Alexanderlärarna kurser och workshops så att all ny personal får möjlighet att på arbetstid ta till sig grunderna i enkel och praktisk anatomi och ergonomi. Det är självklart med arbetsplatsbedömning där varje person får regelbunden genomgång av hur de sitter och står vid sina bord, tills de vet hur de ställer in både möblerna och även vet hur de kollar sin egen arbetsställning. Där de lär sig att det är lika viktigt att veta HUR de använder sitt eget instrument, den egna kroppen. Hur de sitter, står, rör sig, andas osv.
För de som så önskar finns möjligheten att ta 20 privata Alexanderlektioner som ingår som en arbetsförmån. Arbetsplatsen betalar.
I ett av de större vilorummen ligger mattor och böcker på golvet så att de anställda kan gå ifrån i samband med lunch eller fika för en stunds konstruktiv vila.

Det finns många orsaker till fysisk och psykisk ohälsa på jobbet. Det är kostsamt för både individ och företag med sjukskrivningar och rehabilitering. Alexanderteknik skulle kunna vara en viktig del och pusselbit på en arbetsplats för att hjälpa människor att hantera stress, dåliga arbetsställningar, för att förebygga skador, rehabilitera och återhämta sig.

Detta är något för företag som är i framkant och som tänker långsiktigt. Jag har förhoppningar att detta kommer att bli både nödvändigt och vanligt framöver.
Kanske jobbar du på ett sådant företag?

Nästa blogginlägg kommer från både Marja Bennett och mig. Tills dess, njut av våren, höj blicken och se dig omkring. Livet är här och nu!

tisdag 3 april 2018

Bortom Ergonomin - den Kapabla Människan #9

Den här veckan är det Marja Bennett som skriver blogginlägg.

Att vi är Kapabla som människor vet vi och vi ser filmer och läser artiklar om människor som gör de mest otroliga, extraordinära bedrifter. Tänk bara på vad Zlatan gjorde häromdagen!

Men att kunna förändra vanor som skador oss eller hindrar oss, gör oss alla Kapabla av mycket mer än vad vi tror om oss själva.

Läs vad Marja skriver:
http://marjabennett.com/2018/04/bortom-ergonomin-den-kapabla-manniskan-9/

Nästa vecka är jag tillbaka med 10:e inlägget.

måndag 26 mars 2018

Bortom Ergonomin - den Kapabla Människan #8

Hur viktigt är det att kunna slappna av?

När någon är väldigt stressad och har axlarna uppe vid öronen är kanske både den inre rösten och någon annans kommentar att det nu är det dags att slappna av. Jag har hört från både elever och vänner att läkaren eller fysioterapeuten gett rådet att "du behöver lära dig avslappning.
Efter ett träningspass hos Friskis & Svettis, löprundan eller yogapasset avslutar man oftast med en stund av avslappning och efter en dag i skolan eller på jobbet kanske man sätter sig hemma i soffan framför en film för att slappna av.
Jag kommer ihåg från från gympan att läraren gick runt och lyfte våra armar och ben. Ve den som inte var avslappnad...
Att ligga på spikmatta eller få massage ger skön avslappning och lugnar sinnet om man är stressad. Den som lär sig mental träning börjar med att först lära sig fysik avslappning för att sedan kunna  arbeta med mentala processer.

Jag sökte på "avslappning" och fick bl a fram följande:

"Avslappning innebär en minimal spänningsnivå i all muskulatur i kroppen. Ofta spänner man för många muskler, man blir lätt trött och irriterad och prestationerna försämras. Några fördelar med avslappning är att man lär sig att hushålla med sina resurser och undviker onödig uttröttning. Man får lättare att återhämta sig efter fysisk ansträngning. Andra fördelar är att förebygga besvär och lindra värk som uppstått på grund av att olika muskler ligger på för hög spänningsnivå".

Oj, vad jag behövde avslappning när jag var i 20-årsåldern och alltid var spänd och hade ont i nacken.
Jag försökte att slappna av, inte för att jag visste hur eller vad det betydde men jag förstod att det var det jag behövde...Jag la värme och fetvadd runt nacken och jag försökte att få massage när det var
möjligt. Jag spände muskler, höll och släppte allt vad jag kunde, för det var ett sätt att bli avslappnad.

Tills jag gick en kurs i Alexanderteknik och förstod att avslappning inte alls var en lösning på mina besvär. Skönt i stunden men det gav ingen effekt i längden. Istället började jag att få en förståelse för hur kroppen/tanken/känslan hängde ihop och hur kroppen har ett inbyggt system att fungera på och om vi tappar bort det så får vi också lätt problem.

För det är ju så det är. Om du med någon fungerande metod lär dig att slappna av är jag rätt säker på att du övar det liggande eller sittande för som det står ovan så "innebär avslappning minimal spänningsnivå i all muskulatur i kroppen" så om du lyckas kan du förmodligen inte stå upp, skriva på din mobil, vara ute i löpspåret eller lyfta skrot på gymmet.
Lyckas man med avslappning känner man sig som regel alldeles "dimmig och borta". Det är alldeles
underbart om man ska somna, är på SPA och får massage men inget att ha när man ska köra bil, är på föreläsning och ska vara uppmärksam, ska coacha eller behandla någon.

Jag har t ex under senaste veckan hört två terapeuter, som arbetar med att behandla andras kroppar, beklaga sig över spänningsnivån i den egna kroppen och längtan efter att själv få massage eller annan behandling. Det är inget konstigt och verkligen inget ovanligt att det är så. Men det behöver inte vara så.

Vad jag lärde mig under kursen i Alexanderteknik och sedan under en serie Alexanderlektioner var att återinlära hur jag kunde låta mig ha "funktionell spänning" i min kropp. Kan man kanske kalla det för "naturlig spänning"?
När jag idag t ex står upp har jag den spänning som behövs i alla de muskler som behövs för att jag ska kunna stå. Samma för sittande, gående, när jag böjer mig eller bär saker. När jag gör Qigong eller Tai Chi har jag ingen nytta av att ta i mer än vad som behövs. Inte heller när jag borstar tänderna, klär
på mig, äter eller när jag undervisar Alexanderteknik.
Det är sällan som jag idag upplever att jag under längre stunder känner mig onödigt spänd. När jag känner att jag har satt för mycket spänningar än vad som behövs i kroppen vet jag som regel hur jag kan släppa det. Därför har jag också ett mycket effektivt redskap för att hantera stressorer.

När vi förlorar vårt naturliga sätt att röra oss, som vi har som barn, tappar vi bort hur det är att ha en lagom grundspänning i kroppen. Från att använda oss själva och vår kropp som en helhet blir delar av kroppen mer använda, vissa muskler får alltid ta i för mycket medans andra har för lite spänning och knappt används. Det uppstår obalans.

På bilden ser du våran katt Felix, han ligger som ett litet mjukt nystan och ser alldeles avslappnad ut. Alla vi som har haft med katter att göra, vet att på ett ögonblick, kan en katt från avslappnat eller sovande tillstånd, hoppa upp, springa iväg eller sätta klorna i din hand och sparka med alla fyra tassarna.
Kanske behöver vi hitta vår "inre katt". Att lära sig att vara avspänd, närvarande och alert för att utan större åthävor kunna ta sig från stillhet till rörelse och tvärtom. Mjau!

Har du lust kan du hänga med under veckan som kommer i mitt event för att utforska om det kan finnas en bättre väg till en avspänd och fri kropp än vad avslappning är. För då kan man njuta ännu mer av massagen. https://www.facebook.com/events/172591116795490/?ti=icl

Om en vecka är Marja Bennett åter vid pennan och skriver nästa inlägg. Du hittar nästa och tidigare inlägg här: http://marjabennett.com/blogg/


onsdag 21 mars 2018

Bortom Ergonomin - den Kapabla Människan #7

Rätt stol och rätt sittposition.....eller finns det något helt annat man kan tänka på för att att inte bli helt slut och få ont av att sitta på möte, föreläsning eller framför datorskärmen?

Kollegan och medskribenten i denna bloggserie, Marja Bennett skriver om detta i sjunde inlägget.
Du kan läsa den delen och hennes förra inlägg här:

http://marjabennett.com/2018/03/bortom-ergonomin-den-kapabla-manniskan-7/

måndag 12 mars 2018

Bortom ergonomin - den Kapabla människan #6

Vilken sida väljer du?

Förmodligen har du valt antingen vänster eller höger. Antagligen inte medvetet men jag kan påstå att en sida har tagit över och dominerar dig. Då har du inte så mycket att sätta emot. Hela ditt liv kommer att forma dig och prägla dig vare sig du vill eller inte, enligt höger eller vänster. Hör du till högersidan är du i majoritet och har det lättare än om du valt vänster och är i minoritet. Samhället vi lever i har skapats till fördel för majoriteten...
Eller är du en sådan som är både ock? Ja, det finns sådana också men de är få. En del som bara tycks vara sådana från unga år och andra som har bestämt sig för att bli sådana, som tycker det är helt okey att välja vilken sida som helst.

(Eftersom vi har val i år skulle man ju kunna tro att jag syftar på politikens vänster eller höger men du har nog räknat ut att jag menar att du använder din kropp högerdominant eller vänsterdominant. Eller så är du tvåhänt/ambidexter).

Är du ambidexter, vänsterdominant eller högerdominant? Innebär dina dagligen återkommande aktiviteter och arbetsuppgifter att du är mer det ena eller det andra eller uppmuntrar de dig till att använda båda sidor?

Det är förstås inte så konstigt att man får värk i kroppen om man använder den ensidigt under en längre tid. Vare sig det är jobbets arbetsuppgifter eller hemma i köket när du lagar mat, snickrar på huset eller hänger tvätt. Eller om du är gitarrist, violinist, spelar golf eller tennis. 
Om man står, sitter eller böjer kroppen felaktigt, upprepar samma rörelser, lyfter tungt och kanske dessutom är stressad, så är det lätt att belastningsskador sker. Jag känner någon som slutade sitt jobb på café pga ont i axel och arm efter att en längre tid upprepat samma rörelser med samma arm, vid kaffemaskinen. Därför är det viktigt att tänka på ergonomin.

Förutom att vi är vänsterhänta eller högerhänta och har arbeten som innebär ensidiga upprepande rörelser så har vi också vad vi kan kalla en "initierande predominans" vad gäller höger och vänster sida i rörelser och aktiviteter. 

Vet du, om du börjar med vänster eller höger ben när du ska börja gå eller vilken fot du tar först när du ska gå i en trappa? Vilken sidas arm tar du först när du tar på dig jackan? På vilken axel hänger du väskan? På vilken höft bär du ditt barn? Med vilken hand flyttar du schackpjäsen? Testa och bli medveten!

Om vi börjar tänka efter märker vi att vi har många sådana predominanser som blivit omedelbara, starka och automatiserade vanor. 
De är inte lika svåra att lära om som det t ex är att skriva, borsta tänderna eller vispa med motsatt hand till den vi brukar använda. Att spela golf eller tennis med andra sidan går att lära sig men det kan vara tidsödande och frustrerande.
Jag tror att det är väldigt bra att lära oss att göra saker med båda sidorna. Det skulle kunna vara en del av gymnastiken i skolan. Istället för att lägga fokus på prestation eller att vara bäst skulle man utveckla hela sig genom att lära sig att göra det mesta med både vänster och höger. Det skulle med all sannolikhet även förbättra annan inlärning.
Att använda båda sidor ger fler möjligheter och minskar snedbelastning av kroppen. Dessutom är det bra för hjärnan att lära om, lära nytt och att använda båda sidorna. 

Jag tycker det är roligt att utmana mig då och då under dagen och väljer då att börja rörelser med min icke dominanta sida. Samtidigt blir det naturliga och bra tillfällen att öva Alexanderteknik. Därför har jag skapat ett Facebook-event där jag under en vecka kommer med förslag på rörelser och aktiviteter som man kan uppmärksamma. 
Vi kan pröva att använda mer av oss genom att göra mindre av det vi gör (för) mycket av. Samtidigt övar vi på Alexanderteknik. Häng med om du har lust!

Nästa vecka skriver Marja Bennett det sjunde inlägget i vår serie om den Kapabla människan och hennes blogg med inlägg 1, 3 och 5 hittar du här.

Vi har mycket potential och mycket att upptäcka. Fotot nedan visar två dörrar. En mindre  och en större. Till ett mörkt och till ett ljust rum. De kan vara symboler för vårt omedvetna och vårt medvetna jag. Eller vår vänstersida och vår högersida. 
Med hjälp av Alexanderteknik utvecklar vi både vår medvetenhet och vår kropp.


måndag 5 mars 2018

Bortom ergonomin - den Kapabla människan #5

Den leda vi kan uppleva i vissa aktiviteter och det motstånd vi kan känna när vi behöver ta tag i vissa saker.
Marja Bennett ägnar idag det femte blogginlägget åt att reflektera över vad som händer med oss när vi ska bita ihop, rycka upp oss och ta tag i en uppgift. Kan vi i vår inre ergonomi ändra vårt förhållningssätt så att vi underlättar för oss och faktiskt ror i land det vi har för avsikt att uträtta.
För egen del passade detta inlägg väldigt bra i tiden eftersom jag också har svårt att komma igång med bokföring. Det har hjälpt mig att börja! Tack Marja!

Läs hela inlägget här:

http://marjabennett.com/2018/03/bortom-ergonomin-den-kapabla-manniskan-5/#.Wp0KoEGiz-U.facebook

måndag 26 februari 2018

Bortom Ergonomin - den Kapabla människan #4

Att stanna upp och hejda det du gör - kan det ge dig mer tid? Får du mer gjort och bättre resultat om du gör mindre?
Det är intressanta frågor, tycker jag. För när vi inte mår bra, har ont och känner oss stressade så verkar det svåraste av allt vara att ge sig tid.
Tid att ställa sig upp om man är trött på att sitta, tid att andas, tid att återhämta sig, tid att ställa in stolen och arbetsbordet så att det passar, tid att lyfta blicken, tid att äta, tid att tacka nej till arbetsuppgifter, tid att sova, tid att skratta, tid att lyssna på de signaler som ges.

När vi väl har lärt oss något så sitter det i ryggmärgen. Vi utvecklar vanor. Det är både energisparande och väldigt praktiskt att inte behöva tänka ut hur jag ska lyfta skeden eller påminna mig om att öppna munnen när jag äter morgongröten.
Det mesta vi gör under en dag är vi därför helt omedvetna om, vi bara gör. Vi trycker på tangenter, vi böjer oss och plockar upp saker vi tappat, vi snörar på oss löparskor eller rullar ut yogamattan. Vi lagar mat och vi öppnar dörrar, plockar ur diskmaskinen och borstar våra tänder eller barnens tänder. Vi kör bil, sadlar hästen, klappar katten och snyter näsan. Vi lyssnar, vi pratar och vi löser uppgifter.
I bästa fall är vi medvetna om en del av det som vi just gör men väldigt sällan har vi medvetenhet om HUR vi gör det vi gör.

Att vara på autopilot kan ställa till med problem om vi har lärt in något fel eller om vi använder oss själva och vår kropp på ett onödigt slitsamt sätt. För då upprepas dessa vanor och vi blir bättre och bättre på att göra sådant som kan hindra oss eller skada oss i våra vardagliga aktiviteter.
Det blir lätt ett ekorrhjul av vanor och vi utvecklar rörelse - och hållningsmönster där vi tar i med mer kraft än vad som är nödvändigt, belastar kroppen oergonomiskt, gör annat än det vi tror att vi gör och håller på längre än vad vi egentligen orkar. Blir vi stressade ökar spänningsnivån och det blir större risk för skador eller att göra fel och då blir vi inte klara i tid, vi får göra om och stressen ökar...Och vi har inte tid att lyssna på kroppen och själens signaler.

Våra vanor är också vår trygghet. Det känns rätt att göra som man brukar hur skadliga dessa vanor än kan vara för vår hälsa. Det kan upplevas fel och förvirrande att använda sig själv bättre. När vi låter våra vanor styra behöver vi inte tänka. Därför känns det i början ansträngande att vara medveten och att aktivt tänka. Men om vi ser medvetandet som en mycket otränad muskel som vi kan träna upp så kan det bli lättare. Den som börjar bli medveten vill träna den färdigheten mer och mer.

Fördelarna med att stanna upp och lära om är många. En liten studie har gjorts i USA, där några barnkirurger får en serie med Alexanderlektioner.
Den visade att när kirurgerna hade lärt sig att använda sig själva bättre så blev deras arbetsställningar mer ergonomiska och effektiva. Detta ledde till att operationerna utfördes snabbare, vilket ledde till mindre blödningar och snabbare läkning hos de som blivit opererade. Både läkare och patienter vann tid och hälsa!

Så stanna upp för att bli medveten, hejda vanorna som är oekonomiska och skadliga för dig så kommer du fram fortare, blir klar snabbare, rör dig lättare och med stor sannolikhet kommer du att slippa ont i ryggen och nacken.

Nästa vecka läser du Marjas tidigare och nästa inlägg här: http://marjabennett.com/2018/02/bortom-ergonomin-den-kapabla-manniskan-3/

Luras inte av klockan - stanna upp och få mer tid och energi.






måndag 19 februari 2018

Bortom Ergonomin - den Kapabla människan #3

Här kommer tredje delen i vår bloggserie Bortom Ergonomin - den Kapabla människan. Den här veckan är det Marja Bennett som håller i pennan. Hennes inlägg handlar om "aggressivt framåtlutande och godmodigt bakåtlutande" och du kan läsa det här:

http://marjabennett.com/2018/02/bortom-ergonomin-den-kapabla-manniskan-3/#.Wor6cT0jnHE.facebook

måndag 12 februari 2018

Bortom ergonomin - den kapabla människan #2

Jakten på den perfekta stolen, finns den?


Familjen brukar reta mig för att jag samlar på stolar, bra stolar...Det stämmer! Jag är förtjust i gamla vackra stolar med hård sits och rakt ryggstöd. Jag har en samling i min studio (det finns en del hemma och i stugan också...) och där kommer de till användning under lektioner och föreläsningar. Att provsitta olika stolar och hitta vilken man gillar är en bra övning och ett första steg i att förstå vad  som är en bra stol och även en lektion i att lägga märke till sina vanor.

Minns du den tecknade bilden med samtalet mellan en person och en ergonomisk stol? Personen  tar sig i ryggen, ser ut som han har ont och säger "Det är inte du - det är jag". Den är väldigt rolig, tycker jag och dessutom sann.

En av de tidiga Alexanderlärarna, Marjory Barstow, som höll kurser i Alexanderteknik runt om i världen fick frågan om hur en riktigt bra stol ska vara byggd.
Hon svarade ungefär så här: "Mina resor tar mig till olika länder, till olika platser, olika lokaler och på varje plats är det nya stolar. Vad jag har lärt mig är att stolarna aldrig kommer att anpassa sig efter mig, aldrig ändra sig så att de passar just mig. Så det är mitt eget ansvar och arbete att kunna hitta ett sätt att sitta bra på varje stol som erbjuds mig".

De flesta jag träffar på kurser, workshop eller som kommer för privatlektioner tycker att det är jobbigt att sitta. De finner det svårt att hitta ett bekvämt sätt att sitta vare sig det är på jobbet, på en konsert eller hemma. På jobbet har de ofta det som kallas en ergonomisk arbetsstol. Dvs en stol med olika spakar för att ställa in höjd, djup och lutning m.m. De kan ändå tycka att det är svårt att sitta.

Förutom att stolen kan vara fel höjd, fel lutning och svårinställd så är det största problemet att man har tappat bort den förmåga att sitta som vi hade när vi var små.

Alla barn, som föds friska, går igenom olika utvecklingsperioder och någonstans på vägen behärskar vi konsten att sitta. Som med alla andra medfödda färdigheter så aktiverar vår vilja, nyfikenhet och motivation oss att komma framåt och uppåt och ihärdigt träna det som ligger i utvecklingsfasen. Vilket gör att vi innan två års ålder har lärt oss allt från att hålla huvudet, sitta, rulla, krypa, stå, gå, äta, prata m.m. Dessa färdigheter blir automatiska.
Som småbarn kunde vi sitta på rumpan, på huk, på hälarna och på knäna och vi kunde sitta upprätt själva. Stödet från underlaget under fötter och sittben var det som behövdes för att ryggen skulle förlängas uppåt av huvudets riktning och våra sinnens uppmärksamhet av rummet omkring oss.
Det är en sådan bedrift att sitta själv, att det skrevs in i boken "Vårt första år", gärna med foto och exakt datum och tid.

De flesta av oss förlorar sakteliga konsten att kunna sitta på golvet eller på en stol utan ansträngning. När vi växer upp, får vi andra vanor och rör oss på sätt som inte gynnar vår naturligt upprätta hållning. När sedan studier eller arbete tvingar oss till ett mer stillasittande liv så blir sittande något som upplevs som spänt, smärtsamt och stelt. Det är inte så konstigt då att vi letar stöd i ergonomiska stolar, ryggstöd som lutar bakåt och mjuka dynor. Vi försöker att sitta avslappnat...

Förmågan att kunna "sitta själv" är som tur inte borta, vi behöver "bara" sluta med de vanor som hindrar oss...
Alla som har försökt att sluta göra det som har blivit till en vana vet dock att det inte är så "bara". Det kan vara väldigt svårt att ändra det som går per automatik.
Vårt sittande sker automatiskt, vi tänker inte på HUR vi gör när vi sätter oss eller hur vi sitter. Vi dimper ofta ner i en kollapsad hållning som vi efter ett tag försöker sträcka upp. Eller så sätter vi oss riktigt som vi har hört att vi ska sitta och sedan sjunker vi ihop av ansträngningen att hålla oss uppe. Känns det igen?

För att kunna förändra något långsiktigt, behöver vi stanna upp, uppmärksamma och observera oss själva i en aktivitet, t ex att sitta, för att bli medvetna om vad och HUR vi gör. Först då kan du låta bli att göra det som är onödigt och stoppa det som ligger i vägen.
Det kan du lära dig med hjälp av en Alexanderlärare.

Som Marjory Barstow sa: "Det är mitt/ditt eget ansvar och arbete att kunna hitta ett sätt att sitta bra på den stol du erbjuds".

Att de stolar som erbjuds i affärer, offentliga platser, på kontoret och som man har hemma är helt tokiga och designade mest för att vara snygga och trendiga gör verkligen inte livet och sittandet lättare. Men det är ett ämne för en annan blogg.

Förmodligen kommer min familj få fortsätta att reta mig när fler och bättre begagnade stolar hittar vägen till min studio...det finns ju höga, låga, breda och smala.
Personligen tycker jag om stolar med platta sitsar och raka stolsryggar. Jag gillar även pallar men med ett rakt ryggstöd har jag möjlighet att luta mig tillbaka när jag har lust.

Mer om stolar, ergonomi, rörelse, helhet och människan i de kommande inläggen i vår serie
Bortom ergonomi - den kapabla människan. Nästa vecka är det Marja Bennetts tur, hennes förra blogginlägg och nästa finner du här:

http://marjabennett.com/2018/02/bortom-ergonomin-den-kapabla-manniskan-1/j

#denkapablamänniskan #ergonomi # Alexanderteknik #konstenattsittaupprätt #vågavägraryggstöd #stolarochpallar #vanor #MarjoryBarstow

P.S. Kan du se dig omkring där du är och kolla om stolarna har bakåtsluttande sits och ryggstöd och skriva en kommentar efter bloggen? D.S


torsdag 1 februari 2018

Ergonomi

Vad tänker du på när du hör talas om ergonomi?

Första gången jag själv fick praktisk kunskap om ergonomi var inom sjukvården när jag var i 20-årsåldern. En kort kurs om hur man lyfter, vänder och förflyttar en annan människa. Jag minns att det bl a handlade om att vara nära den som skulle förflyttas, att använda tyngdöverföring och benens kraft. Ryggen skulle hållas rak. Det var inte så lätt att hålla reda på dessa saker och samtidigt förflytta någon och inte blev det lättare när man sedan skulle hjälpa någon som var sjuk...
Som Alexanderlärare möter jag många som har frågor rörande ergonomi. Nyttan med ergonomiska stolar. Sitta eller ha ståbord. Det kan handla om hur man sitter framför datorn, sätter sig i bilen eller lyfter och bär sitt nyfödda barn. 

Välkommen till en bloggserie i tio delar där vi, Barbro Olsson och Marja Bennett kommer att fundera, dissekera och föra in ergonomin i ett större perspektiv. Vi kommer att tänja, töja, vrida, vända och expandera begreppet.
Definitionen av ergonomi är "läran om anpassning av arbete och miljö till människans behov och förutsättningar". 
Vi tycker att "...människans behov och förutsättningar" - är ett väldigt stort begrepp. 
Vi tar avstamp där!

Håll utkik på min facebooksida. Jag kommer att dela länkar till både Marjas och mina blogginlägg där. Det första kommer snart...Väl mött!

Vår kollega Robin Gott har ritat bilden!