fredag 30 december 2011

Nya löften eller nya mål för 2012

Katten snarkar bredvid mig, ovetande om att det är nyårsafton imorgon och att det är en dag då många avger nyårslöften. Löften som oftast handlar om radikala förändringar i livsstilen. Så radikala att för många blir det ej mer än ord sagda sista december...
För en innekatt skulle ett sådant löfte kanske handla om att hoppa några extra gånger upp på köksbänken, få familjen att kasta några bollar eller springa före med ett långt snöre...
Det skulle kanske behövas men om detta vet katten inget och snarkar lugnt vidare.

Jag har inte ofta gett nyårslöften och de gånger jag gjort det har jag inget minne av om jag höll dem eller ej...så då kan man ju lätt räkna ut hur det gick!

Men nu funderar jag lite! Läste i någon tidning eller i någon annans inlägg på facebook om att istället för att prata om att ge löften kan man tänka på vilka mål man har inför det kommande året.
Först tänkte jag lite trött att det är ju bara att använda ett nytt ord som ligger i tiden.
Men sedan har tanken återvänt om och om igen till det här med mål. Jag har känt på det, smakat på det, tittat på det, ja till och med lyssnat till klangen. Jag vet ju att det här med att ha målbilder fungerar och att det är effektivt att använda alla sina sinnen när man skapar målbilder.
Jag gillar det! Det känns mycket mer kreativt och lockande att skapa ett eller flera mål för 2012 än att ge löften.
Ett löfte är ett löfte som måste hållas för att det ska vara positivt. Brutna löften är inget kul...
På väg mot ett mål kan jag ha många delmål. Det ger energi och det ger möjlighet att omvärdera och förändra under tiden.

Så jag tänker fundera på vilka mål jag vill sätta för 2012 under morgondagen. Kanske klippa och klistra för att göra ett collage.
Jag tror att ett av mina mål ska vara att leka mer med katten. Han gillar kapplöpningar, från rum till rum - det blir bra för oss båda!

Jag säger snart Farväl 2011 och Välkommen 2012!!

Låt klockorna klinga imorgon vid midnatt!

Gott Nytt År!!!!

fredag 7 oktober 2011

ATT TÄNKA NYA TANKAR

Fick för en liten tid sedan en bloggutmaning:

http://www.punctumsaliens.se/inspiration&kreativitet/bloggutmaningen

Att skriva om någon som varit en inspiration i mitt liv är utmaningen! Jag skulle kunna skriva om många, men i denna min blogg blev valet enkelt. Dagligen finns denna person med mig, både privat och i mitt arbete, ständigt en källa till inspiration, utmaning och utveckling.


Denna person är Frederick Matthias Alexander, upphovsmannen och utvecklaren av Alexanderteknik. Han levde mellan 1869 - 1955. Det var i början på 1980-talet som jag hörde talas om Alexanderteknik för första gången. Jag var 22 år, arbetade som sjukgymnastbiträde på en långvård. Hade funderat på att studera till psykolog eller kanske sjukgymnast när jag kom i kontakt med Alexanderteknik. Fick berättat för mig att tekniken handlade om kroppsmedvetenhet och att ha en fri nacke. Jag var intresserad av rörelse, tyckte mycket om att dansa och att göra Tai Ji men hade allt annat än en fri nacke efter att ha varit med om tre smärre trafikolyckor (som passagerare). Anmälde mig till en tvåveckorskurs med två Alexandertekniklärare från England. Åkte med i en bil som krockade med en älg tre veckor innan kursen. Den olyckan gjorde mig ännu stelare och ofriare i nacken. Bilolyckan gjorde mig också väldigt medveten om att livet det lever vi Nu och Här. Tänk att det behövdes fyra olyckor för att få mig att få upp ögonen för det!? Whiplash fanns ej allmänt som begrepp på den tiden men alla tecken tyder på att det var det jag hade/har.

Denna kurs och det jag lärde mig då handlade om att tänka nya tankar. De veckorna förändrade mitt liv. Jag började ett nytt liv, som blev en process som fortfarande pågår. Jag tog de första stapplande stegen till att leva mitt liv medvetet, närvarande och med en hundraprocentig visshet och insikt om att jag är ansvarig för hur jag hanterar och lever mitt liv. Jag är oändligt tacksam för att jag fick förmånen att gå denna kurs!

F.M Alexanders upptäckter i slutet av 1800-talet handlade om att han som ung 20-årig skådespelare tappade rösten under föreställningar där han reciterade Shakespeare. Hans läkare upptäckte inga fel på honom utan ordinerade röstvila och varm dryck och det hjälpte så länge han avhöll sig från recitation på scen. Problemen blev återkommande och hotade hans karriär.

F.M tänkte en ny tanke: "Är det något som jag gör när jag reciterar som gör att jag blir hes?" Hans doktor tyckte att det lät troligt men kunde inte hjälpa honom med vad han i så fall gjorde...
F.M ställde sig framför en spegel: omväxlande pratade och reciterade han till sin spegelbild och upptäckte rörelser som involverade hans huvud och nacke, rörelser som han inte hade haft en aning om att han gjorde...
Han försökte låta bli att göra dessa rörelser men misslyckades hela tiden till en början. När han kunde hejda rörelserna till viss del märkte han att hans röst blev mycket mindre ansträngd och att hans andning blev djupare och hans hållning bättre...

F.M tänkte ny tanke: "Dessa rörelser tycks vara så vanemässiga så det räcker att jag tänker på att recitera så aktiveras dessa rörelser". På den tiden var det inte många som talade om att kropp och tanke kunde ha något med vartannat att göra.

Detta var en alldeles ny tanke! Han kunde inte förändra ett kroppsligt problem utan att först hejda tanken/känslan som aktiverade den vanemässiga fysiska rörelsen.

Hans nya tankar ledde till att han hjälpte sig själv; hans röstproblem försvann genom att han hejdade de vanor som var orsak till besvären. Inte genom att han gjorde något annat eller något nytt utan att han lät bli att göra det som inte var till nytta för honom. Hans röst lär ha blivit enorm. Hans luftrörsbesvär försvann, hans kroppshållning förbättrades och hans upptäckter spreds till hans kollegor och det spreds till läkare som skickade de patienter de ej kunde hjälpa till F.M Alexander. Hans pedagogik, hans principer för att använda sig själv mer balanserat och som en helhet, hjälpte dem ofta med att bli av med besvären vare sig det handlade om ryggont, andningsproblem, förstoppning, högt blodtryck m.m.

Detta var bara början av alla nydanande tankar som denna man tänkte och som i drygt 100 år har hjälpt människor över hela världen till bättre hälsa och medvetna och närvarande liv.

För min del blev hans upptäckter det som gav mig redskap att hantera mina nackproblem.
Alexandertekniken har gett mig redskap att hantera fysiska, känslomässiga och mentala reaktionsmönster. Det ger en stor frihet och är en väldig tillgång om man vill leva medvetet, närvarande och hälsosamt!

Hans upptäckter inspirerade mig så till den grad att jag visste vad jag ville göra i livet, vad jag skulle arbeta med! Jag flyttade till England, gick en 3-årig utbildning på heltid, blev lärare i Alexanderteknik!

Jag tror att jag och mina kollegor har ett av de mest utvecklande, spännande och roligaste yrke som man kan ha. Det är ett privilegium!

Fredrick Matthias Alexander´s tålamod, vetgirighet, uthållighet och förmågan att tänka utanför ramarna har berikat mitt liv på så många plan!

Jag är så tacksam! Jag har ett arbete där jag undervisar andra i konsten att tänka nya tankar!

söndag 21 augusti 2011

En morgon av funderingar i en tid av transformation

Att allt hela tiden förändras, det vet vi. Det är ganska pålitligt. Ändå går vi nog lite till mans omkring i perioder och klagar över att inget händer, att det står still, vi står och stampar på samma ställe.

Lever vi våra liv som om vi håller andan, tro, för det kan man ju göra en stund. Vi kan hålla andan, vi kan andas högt uppe i bröstet större delen av våra liv. Vi kan leva utan att djupandas, utan att tillägna oss så mycket syre som vi skulle göra om vi andades naturligt, utan begränsningar. Vi vet att syre är livsviktigt. Ändå sabbar vi vårt syreintag genom återhållen andning, rökning och genom miljöförstöring.

Kanske livet är för hisnande, för skrämmande eller möjligheterna för många. Så kanske håller vi andan för att hålla ett avstånd till det liv vi skulle kunna leva...

För allt rör sig och förändras precis hela tiden. Om vi kan och vågar vara närvarande i stunderna, i ögonblicken, då ser vi vårt liv, då andas vi vårt liv och vi kan uppleva livets ständiga transformation.

Ett vackert ord "transformation" vars synonymer är omvandling, omformning, ombildning, ändring, övergång.

Just nu ser och upplever jag stor förändring framför och omkring och i mig - det är spännande! Ofantligt spännande!

Sommaren övergår snart i höstens magiska tid och allt det gröna blir färgsprakande under en tid.

Ledigheten utmanas av arbetets rutiner och barnen börjar högstadiet och gymnasiet (där kan man snacka om transformation - nyss var de ju småbarn!!).

Mina kunskaper, insikter och erfarenheter inom Alexandertekniken fortsätter att fördjupas och Qigongundervisningen får också mer plats.

Från att mest arbeta i min egen regi, Equilibrium och i min lokal på Viloplatsen ser jag spännande samarbeten framför mig i höst. Jag fortsätter hos Sensus, har ett kort gästspel hos Vuxenskolan igen. Jag ser fram emot kurs hos Projekt Trappan.
Qigong i ett vackert hus i Haga, Alexanderteknik hos Pilates Complete på Kastellgatan och hos Yoga Divine på Kungsportsavenyn.

Massa förändringar, massor att kunna hålla andan inför. Men jag andas, jag närvarar och jag upplever en härlig måndag förmiddag!

För jag tror att det är det det handlar om när vi inte tycker att något händer och att allt står stilla. Vi glömmer att andas och vi glömmer att närvara i den stund som är Nu.

Leve Luften, Andningen, Livet och Nuet!!!

onsdag 22 juni 2011

Passion and belief! To use what I am given!

På Facebook delas en oerhörd mängd uppgifter om hur man mår och vad man gör! Mycken klokskap, coaching, vackra fotografier, roliga filmer och motiverande budskap. Det är en stor värld där vi på ett ögonblick kan uppleva kontakt med många människor runt om på jorden, sådana vi känner och sådana vi lär känna på facebook men kanske aldrig kommer att träffa.
Jag har fått vänner på facebook, nya vänner långt bort som jag kanske aldrig kommer att träffa - men vänner som jag i ögonblicket möter i samförstånd, glädje och utbyte.

Jag har fått kontakt med gamla vänner, skolkamrater och släktingar. Vänners barn och bekantas nätverk. Elever och elevers vänner. Facebooksvänners facebooksvänner.

Mina barn kommunicerar med mina vänner utomlands...på engelska...Mina barn frågar mig om maten är klar (från datorn i sitt rum)och jag svarar...genom chatten på facebook. Inte ofta, men ibland. Sedan skrattar vi gott tillsammans åt det lustiga i att vi kan göra så.

Det tar tid och det får ta tid - just nu är det på det sättet som jag håller kontakt med många omkring mig. Förmodligen skulle denna kontakt inte hållas alls annars. De som jag brukar träffa, träffar jag fortfarande lika mycket, så vi har faktiskt mer kontakt pga facebook.

Det är ett bra sätt att sprida kunskap och medvetenhet om Alexanderteknik till elever och andra som är intresserade. Jag har kontakt med kollegor över hela världen och det är ett viktigt sätt för att kunna vara en del av vårt globala nätverk. Det går lätt och fort vilket jag uppskattar mycket!

Att kunna få ta del av den otroliga passion, kreativitet, kärlek, kunskap som människor delar med sig av. Öppet och generöst! Jag skrattar, jag gråter, jag hänrycks och jag lär mig.

Följande länk tycker jag är underbar och jag fastnade för parkourkillens ord och uttryck:

Passion and belief! To use what I am given!


http://www.youtube.com/watch?v=vrulLtPTcjw&feature=share


Att ha passion och tro på det jag gör, och att jag kan förmedla det till andra.

Att använda det jag har fått och det jag får kan jag också dela med mig av. I den takt det kommer.

To use what I am given!

Jag tror att vi alla behöver träna oss på det...

söndag 8 maj 2011

Stimulera och inspirera till ett friskare Sverige

Idag börjar uppmärksamhetsveckan Ett friskare Sverige. Om man går in på deras hemsida kan man leta efter aktiviteter i hela Sverige. Det är andra året för detta projekt och det har växt otroligt från förra året. Det är roligt att vara delaktig i att jobba mot ett sådant positivt mål.

Trots att vi i Sverige har det så otroligt bra på många sätt så drabbas vi av oönskade effekter av våra till synes självvalda livsstilar...
Frågan är hur mycket vi medvetet väljer vårt sätt att leva? Hur mycket handlar om familjevanor och mönster? Hur mycket handlar om att vi följer trender? Att vi just följer - inte stannar upp och tänker efter. Vad behöver jag för att må bra? Vilken mat passar för just mig? På vilket sätt kan jag hitta glädje och utveckling genom att varje dag röra mig lite mer än vad mitt arbete kräver? Vilka intressen och önskningar behöver jag kultivera för att både kropp, själ och sinne ska få sitt?
För vi är ju så lyckligt lottade att vi faktiskt kan välja att ägna tid åt vår självutveckling på något plan...

Jag tänker på skolan och alla de timmar vi som barn tillbringar i skolmiljö, utelämnade till pedagoger som ska följa en skolplan och inte det som är bäst för barnens välmående och hälsa.

Om inte förr så innebär skolan en oerhörd ensidighet för vår utveckling. Det är fortfarande intellektet och det logiska och analytiska som är mest betydelsefullt. Att kunna lära sig räkna, skriva, komma ihåg årtal och rätt grammatik.
Att vara kreativ inom bild och musik är inte särskilt viktigt. Det syns på hur många timmar i veckan som dessa ämnen har på schemat. Idrott likadant. Där försöker skolorna lägga in mer tid men vad ägnas skolidrotten till - jo, mycket bollsporter, lagsporter och prestationsträning.

Den stora boven vad gäller ohälsa handlar om att vi tidigt slutar att lyssna till vad vårt inre berättar för oss, vilka signaler som kroppen ger. Det börjar ofta i skolan. Från första klass ska/bör/kan barn sitta stilla sägs det. Detta förstås för att kunna följa med på det som läraren går igenom och för att sedan i lugn och ro kunna göra sina uppgifter. Som med mycket annat så är det betydligt lättare att tänka och säga något än vad det är att sedan göra det.

Barnets natur handlar om att allt hänger ihop som en odelbar helhet kropp-själ-tanke. Det är svårt att sitta och det naturliga är att man rör på sig när det känns stelt eller pirrigt i kroppen - det gör barn spontant. De ställer sig upp, hoppar, rullar, slänger sig på marken - kort sagt - DE RÖR PÅ SIG!
Självklart blir det ohållbart att hålla lektion och ordning i en klass om alla springer runt...rörelse har ju en tendens att smitta av sig!

Jag har ingen lösning på detta, men det är viktigt att ha bra pedagoger i skolan som kan lyssna in barnen. Som kan inspirera barnen till att vilja vara uppmärksamma och rörliga i både kropp, själ och tanke. För är vi oinspirerade, har tråkigt eller är oroliga så stänger vi av vårt naturliga flöde. Det börjar byggas upp blockeringar och onödiga spänningar och förödande inre dialoger. Det börjar tidigt och det fortsätter att följa med till vuxen ålder.

Idag säger man att det är livsfarligt att sitta still. Det spelar ingen roll om du går och tränar en timma om dagen ifall du sitter still resten av dagens timmar. Tyvärr är det fler och fler barn och ungdomar som tidigt blir stillasittande även utanför skoltid - framför datorer och TV-apparater.

Så om man i skolan kan bjuda in till rutiner av att ofta ta pauser, kreativa och konstruktiva pauser för att lyssna på sig själv, sin kropp och sin själ så vore det en positiv förändring.

Anställda och egna företagare behöver också skapa andningshål och konstruktiva rutiner för att bryta trenden av allt stillasittande. Det är en del av Ett friskare sverige!

Alexandertekniken är oerhört effektivt om man vill förändra och hindra vanemönster som ger smärta, orörlighet och negativ stress. Framförallt erbjuder den individen möjligheten att ta ansvar för sitt eget liv, ger redskap för att kunna göra egna val och stimulerar och inspirerar till att kunna använda sig själv, sin kropp på ett så helt och dynamiskt sätt som är möjligt för varje individ.

Det är belönande då det blir lättare att sitta dynamiskt (inte lika skadligt), mindre ansträngning att röra sig, lättare att andas och mer flyt i vardagen!

måndag 18 april 2011

Kroppen bär själen och tanken i sina öppna händer

Läste i nya numret av Bokfokus om Torkel Klingbergs nya bok "Den lärande hjärnan" och Antonio Damasios "Du och din hjärna - så skapar hjärnan ditt medvetande". Båda är professorer i neurovetenskap.

T. Klingberg berättar om hur formbar (plastisk) hjärnan är och hur erfarenheter kan påverka genernas aktivitet (dvs hur mycket av en specifik gen som kommer till uttryck).
Åsa Nilsonne har läst och kommenterat A. Damasios bok. Hon skriver " en människa som lär sig observera och beskriva sina känslor får en starkare upplevelse inte bara av att vara någon, utan att vara just sig själv. Vi kan tillägna oss nya färdigheter - och att vi kan införliva dem så att de blir en del av oss själva".

Att kunna observera och beskriva sina känslor och tankar är bra men det känns som om något fattas. Var är grunden, vår bas, själva förutsättningen för att det ska finnas tankar och känslor?
Jag letar förstås efter kroppen! Kroppens rörelser, pulsen, andningen, våra sinnen. Är det inte genom våra sinnen vi kan beskriva hur vi känner och för att sedan kunna förmedla våra tankar genom ord.
Allt vi tänker och känner speglas i kroppen och gör det möjligt att vi "kan läsa" varandra utan ord. Men vi är ofta inte medvetna om vad vi berättar eller att vi tolkar.

Så genom att även beskriva sina rörelser, sin anspänning, sin intention med det man gör och hur man gör så får man en ännu starkare upplevelse av att vara någon och att vara just sig själv.

Vi pratar gärna om vikten av ett holistiskt synsätt och att kropp, själ och tanke hör ihop. Men det är så lätt att glömma sin kropp. Kroppen är oftast så självklar - den finns ju alltid med oss. Bär oss.

onsdag 23 mars 2011

En vän och kollega - Folke Heinius

Minnen och tankar har hållit mig vaken inatt...
Igår kväll fick jag ett telefonsamtal och fick beskedet att Folke gick bort i måndags. Han fyllde 85 år i augusti och han har haft ett långt och händelserikt liv.

Jag mötte honom i början på 80-talet på en Alexanderteknik-kongress i Danmark. En man svår att glömma...stor i både kropp och energi...en man som tog plats med många historier och mycket humor.

Folke utbildade sig till AT-lärare i London när han var drygt 50 år. Fullkomligt bytte yrkesliv från att ha varit skohandlare. Han organiserade AT-kurser på Helsingborgs stadsteater, på Umeå Opera m.m. Tillsammans med lärare från både England och Sverige gjordes AT-arbete som bl.a i Umeå fortfarande till viss del pågår.

Vi blev goda vänner och pratades ofta vid per telefon. Innan han flyttade till ett äldreboende kom han och hälsade på mig o min familj i Göteborg då o då. Jag besökte sedan honom när jag var i Sthlm. För mig har det varit underbart att kunna prata med denne man om livet, familjen, barnen, relationer och förstås om vårt gemensamma arbete - Alexandertekniken. Han är en av de roligaste människor jag vet - så mycket jag har skrattat under våra samtal och möten. Han har haft en otrolig energi i rösten och en obegränsad nyfikenhet på människor och livet. Han var även mycket nyfiken på vad som skulle komma sedan...på andra sidan...

Jag är tacksam för att jag fick lära känna Folke och kommer att sakna honom mycket. Men jag vet att hans minne kommer att dyka upp ofta och vi är många som kommer att ha historier att berätta om honom. Sen är det inte omöjligt att han kommer att välta ett och annat glas eller släcka en och annan lampa för att visa att han fortfarande har koll på oss...

fredag 25 februari 2011

Spårvagnsherrens budskap

Satt på spårvagnen tidigare i veckan, på väg till AT-kursens första tillfälle hos Sensus.
Börjat läsa Metro när en herre med systembolagets påse stiger på och sätter sig mitt emot mig, med kommentaren: "Undrar om det är tillåtet att dricka öl här?" Han tittar på mig och jag svarar med att det är nog inte så lämpligt...Då tar han upp en cider istället och fortsätter prata med mig. Denne lätt överförfriskade herre med få tänder i munnen vinner lätt över Metro. Hans sorgliga historia innehöll detaljer som att han ofta satte sig på spårvagnen för att åka till ändhållplatsen istället för att gå hem för att kolla TV:n, att hans dotter umgicks med "rika" och sällan träffade honom, att supandet började när han arbetade på båtarna och då sprack äktenskapet osv. En eländig levnadshistoria helt klart.
Men mot slutet av resan, för min del, så säger mannen med de pillemariska ögonen att man måste ändå se positivt på livet! Han kändes genuint glad! Han berättade att han varje dag vaknar med känslan av "Undrar vad för något roligt som ska hända den här dagen?"
Jag blev överraskad och upprymd över att få denna livsvisdom presenterad så här på måndag kväll! Av denne man!
Det är en härligt livsbejakande inställning "Undrar vad för roliga saker som ska hända idag?"
"Vad kan jag hitta på för något roligt idag?"
Vem han nu än var, denne man, så gjorde han mig glad (trots att jag tyckte att hans liv var så sorgligt) och pratstunden med honom var hundra gånger mer värt än att läsa Metro eller vara uppkopplad genom mobilen. Varje resa ger möjligheter till mänskliga möten!

torsdag 13 januari 2011

The Kings Speech

Tidigare i veckan blev jag uppmärksam på att det snart är premiär på filmen "The Kings Speech".
Jag hade aldrig hört talas om filmen eller Lionel Logue, som är den australiensiske talpedagogen som hjälper den engelske kungen att hantera sitt stammande.

F.M Alexander kom ju också från Australien och han kallades ibland "the Voiceman" och "the Breathingman" då hans arbete utvecklades från hans egna besvär.

Men en kollega i England lade ut följande länk på Facebook som bland annat innehåller ett sycke där Mr Logue lär ha sagt att han ämnar sig till England för att studera med "the great master Alexander"

"In his six years in the city, Logue's business had grown from one college and three pupils to 16 colleges and 40 pupils with 306 separate pupils passing "through his hands" every week. Logue told the gathering he and his wife would study at the "famous Chickery Institute of Elocution in Boston" before "going to England to study voice production under the great master Alexander".

http://www.theaustralian.com.au/news/features/performer-from-perth-gave-voice-to-a-king/story-e6frg6z6-1225979029512

Jag ska definitivt gå och se filmen (den visas på filmfestivalen men har annars premiär 4/2)!

Det ska bli spännande att insupa den atmosfär som fanns i London på den tiden som F.M Alexander också arbetade där. Han kom till London redan 1904 och byggde upp en praktik och så småningom, i början på 30-talet även en skola.

Mr. Logues undervisning försvann när han dog, Det hade förmodligen gått samma väg med Alexandertekniken om inte F.M´s enträgna elever tjatade och tjatade på honom att starta en skola så att hans fantastiska teknik inte skulle försvinna.

Jag läste om Mr. Logue att han själv stammade (jag tror inte det kommer fram i filmen) men att han sagt att han inte kunde bota sig själv.
F. M Alexander hade själv problem med sin röst, heshet och röstbortfall som kom när han stod på scen och reciterade. Han ägnade mellan 7-10 år av självobservation och löste sina egna problem. Hans röst lär ha varit fantastisk!

F. M skrev fyra böcker (ja, de går att få tag på) och i varje fall en av böckerna har ett kapitel just om stammning.

Tänk vad fantastiskt om någon skulle komma på idén att göra en film om F.M Alexanders liv!
Många var den tidens "storheter" som omgav Alexander och lovordade hans arbete och upptäckter. Aldous Huxleys fru ( den yngsta) berättade att hon fick en minst 10 år yngre man när han började med att ta lektioner. Själv tyckte han vid hög ålder att han återigen kunde tänka nya tankar, friare tankar. Han skrev en bok som har F.M som en av karaktärerna ... John Dewey (pedagog) tyckte att inlärning och konsten att undervisa fick nya dimensioner genom hans arbete med Alexanderteknik. Han skrev förord till någon/några av F.M´s böcker. Ett helt läkarsällskap formulerade förslag på hur Alexandertekniken skulle kunna tas in i läkarnas utbildning. För att inte tala om alla personliga historier som finns att berätta.

Ja, den filmen ser jag verkligen fram emot!!! Vem kan göra den???