fredag 8 november 2013

Genom fönstret jag såg och jag tänkte...

Jag tycker att det är spännande att snegla in genom de fönster jag passerar...
Stans gym har ofta stora fönster där man kan se folk träna för fullt...det ger många tankar...som t ex vad tänker de på under sin träning, har de roligt, hur använder de sig själva osv.

Igår passerade jag ett fönster till en Sjukgymnastik & Massagepraktik. Jag  kunde se in i väntrummet och såg i profil ryggen på en dam i medelåldern som satt böjd över en tidning vilken hon ägnade sin uppmärksamhet.

Jag har förstås inte den blekaste aning om varför hon var där men antagligen  väntade hon på någon form av behandling eller träning. Kanske hade hon ont eller var stel i nacken, axlar, ryggen, höfter eller knän.

Då slog det mig att utifrån det lilla som jag såg kunde jag utläsa hennes vanor i vardagen. Genom att se hur hon satt böjd över tidningen, med nacken framåtlutad, axlarna uppdragna och bröstryggen krummad kunde jag se hur hennes rörelseriktningar påverkade hela henne.
Så vare sig hon sedan fick behandling eller träning för rygg eller knä skulle det antagligen inte göra så stor skillnad i det långa loppet.

Först när hon lär sig om sig själv och blir undervisad i hur hon själv i sin vardag kan uppmärksamma sina vanor kan hon nå en förändring. Först när hon förstår att hon fungerar som en helhet, att hennes tankar och känslor aktiverar beteenden och reaktioner i kroppen och vice versa och att hela hennes kropp hänger ihop som en helhet, från topp till tå, kan det bli en varaktig förändring.
I den stunden kan behandlingar och träning bli ett aktivt medel för henne att få bra hjälp att hjälpa sig själv.

Lika svårt och ohållbart det är att bygga ett hus utan en bra grund är det att försöka hjälpa en annan människa att må bättre om hon/han inte är medveten om sin "egen grund" och själv kan ta aktivt ansvar för att bygga den.