onsdag 14 november 2018

Risker med att göra för mycket

Att göra för mycket kan helt enkelt bli för mycket.

För någon som jag mötte nyligen handlade det om att träna för mycket och att i träningen "ge järnet", dvs. för högt tempo, för länge och för tungt. Med skador och smärta som ett brev på posten under en längre tid.

Någon annan berättade om tendensen att säga ja till för mycket på jobbet och sedan känna sig överhopad av för många arbetsuppgifter. Med för hög spänning, stresspådrag och sjukskrivning som följd.

Ibland möter jag människor som sätter igång att göra för mycket nytt på en gång, för att börja leva hälsosamt. Det är rätt vanligt när någon har bestämt sig för att det är dags för en livsstilsförändring att de t ex vill börja med  löpning, gymträning, kostomläggning och samtidigt gå till akupunktör, osteopat och Alexanderlärare.
En sådan nystart kan lätt rinna ut i sanden utan att det inte blir någon kontinuitet i någon av dessa, positiva steg, till förbättrad hälsa.

Många musiker som jag har träffat genom åren har berättat hur viljan och ambitionen att bli bättre på att spela har gjort att de övat alldeles för länge åt gången. För mycket övande med instrumentet har istället gett skador eller för hög spänning i kroppen.

Att göra för mycket när man lär sig Alexanderteknik.

Ja, det händer nästan alltid, att man gör för mycket när man börjar med Alexanderteknik. Av den enkla anledningen att vi är vana vid att göra och inte vana att bara vara och utifrån det tillåta något att ske.
Några exempel från en introduktionslektion.

När jag ber eleven
-  att tänka på/tillåta att låta nacken/halsen vara fri.
då blir ofta reaktionen att eleven rör på huvudet.

- att tänka på/tillåta huvudet att ha en riktning upp
då  ofta reaktionen att med ögonen titta upp mot taket, vilket för huvudet bakåt och nedåt.

- att tänka på/tillåta att huvudet får ha en riktning framåt och uppåt så att ryggen kan förlängas
då blir ofta reaktionen att eleven sträcker på ryggen.


Då ber jag eleven att:



Jag ber eleven att inte göra något utan hejda reaktionen av att göra och istället tänka riktningar.
Att tänka riktningar i kroppen är något man får öva på när man lär sig Alexanderteknik.
F.M Alexander kallade i början sin teknik för mental training.

60-70 år senare utvecklade psykologen Lars-Eric Uneståhl vad han kom att kalla Mental träning. Hans tekniker för avspänning, självhypnos och målbilder blev banbrytande och en mycket effektiv metod för att utveckla t ex idrottares potential. Så småningom blev det redskap för gemene man som vill arbeta med personlig utveckling.

Alexandertekniken handlar inte om självhypnos utan om att i allra högsta grad att träna och att utveckla vår medvetenhet och närvaro i vaket tillstånd, här och nu. Så att tänka riktningar i kroppen för att släppa onödig muskelspänning, förlänga muskler eller aktivera muskler för att kunna fungera som en expanderad helhet, är som att lära sig ett nytt språk för att kommunicera med sig själv, inifrån sig själv.

Eftersom vi är så vana att göra utan att tänka efter så behöver vi först 

JUST DO NOTHING!