onsdag 5 september 2018

Förväntan - möjlighet eller hinder?

Över förväntan, ej som förväntat, precis som förväntat, förväntansfull, förväntar mig inget alls

När jag gick lärarutbildningen i England, för att bli Alexanderlärare, fick jag förstås också skolning i engelska språket. Jag hade visserligen hyfsat betyg i engelska från mellanstadiet till gymnasiet men det var vid ytterst få tillfällen som jag hade haft chansen att prata engelska. Det var nästan bara under en interrailresa i Europa när jag var 20 som jag hade försökt mig på att göra mig förstådd på ett annat språk än svenska.

Så när jag flyttade till England fick jag först "översätta" i mitt huvud både vad jag tänkte säga och även det någon sa till mig och jag insåg ganska snart att mycket av ord och uttryck jag lärt mig på engelskalektionerna var det ingen som använde på 80-talet i England...Det var som gjort för felsägningar, fel uttal och det blev många skratt och fniss under första terminen.

Det finns en särskild terminologi för Alexanderteknik och en del ord hade jag aldrig hört innan och visste inte vad de betydde. Ett sådant ord var "anticipation", "to anticipate". Jag fick lära mig att det betydde förväntan/förmodan. Jag förstod också snart att det var något jag hade och något jag "gjorde" rätt så ofta. Och att det var något jag skulle lära mig att hejda...

Det är förstås inte fel att förvänta sig något eller att vara förväntansfull. Tänk vad trist livet skulle vara utan det!

Men...i den stund jag förväntar mig att något ska ske eller att jag ska göra något särskilt, då har jag redan aktiverat en reaktion. Ett reaktionsmönster som sätter igång en hel radda av tankar, känslor, rörelser, spänningar. Det blir reaktioner som liknar tidigare reaktioner på samma förväntan. Hänger ni med?

Ett exempel:
Under en Alexanderlektion guidar din lärare dig från sittande till stående ett antal gånger. Ditt "jobb" är att hejda ditt vanemässiga sätt att göra den rörelsen. I början är det ganska svårt, tills man förstår hur man ska tänka, vad inhibera/att hejda innebär.
Efter några gånger kanske det börjar kännas lättare och friare.
Läraren börjar att luta dig framåt i stolen, kanske bara några millimeter men tillräckligt för att du uppfattar en rörelse som du kan följa.
Om du då har en förväntan på att det är resa dig som du ska göra kommer rörelsemönstret du nyss gjort ett antal gånger att aktiveras. Men läraren ville kanske bara guida dig i en gungning framåt på sittbenen.
Där ställer förväntan till ett problem, för du är redan i den framtida förväntade rörelsen av att ställa dig upp istället för att vara närvarande precis där du är. Då har du också tappat möjligheten att kunna välja väg och riktning.

Jag tänkte mycket på det i helgen när jag tittade på några matcher inom e-sport. Sonen spelar och det är väldigt spännande att följa honom och laget (fem spelare). Det är ett snabbt spel och de som spelar har verkligen tränat upp sin förmåga till att kunna anpassa sig i stunden och göra det bästa "draget" i ett givet ögonblick.

Lagen behöver förbereda sig på hur teamet som de möter tänker och planerar. Dvs de behöver ha en viss förväntan...

Men i den stund som spelaren har en förväntan på motståndarlagets kompetens eller på hur de väljer sina hjältar och vilka egenskaper som de kommer att använda har man också tappat millisekunder för att kunna svara med bästa "motattack" ifall det blir något helt annat än det förväntade...

Det är här och nu som gäller på väg mot de mål man vill nå, vare sig det gäller att ställa sig upp eller vinna över motståndarlaget. Är man redan vid det förväntade målet kan man inget annat välja.

Däremot finns det väldigt många olika valmöjligheter här och nu.



fredag 17 augusti 2018

Gravitationsessä skriven av en elev

I min förra blogg om röda trådar och sammanhang lovade jag att nästa blogg skulle vara skriven av en av mina elever som i somras åkte till Tyskland på en kurs i Alexanderteknik.

Andreas Bergman vid pennan...

Har du sett filmen Gravity? 
Sandra Bullock är astronaut och ligger i omloppsbana runt jorden och saker och ting går snett. Väldigt realistiskt illustreras hur kaotiskt allt blir utan tyngdkraft. Allt krockar med vartannat. Saker flyter runt helt utan ordning. Eld bryter ut på en rymdstation och när man helt enligt instruktionen tar fram eldsläckaren flyger astronauten baklänges eftersom den tröghet som gravitationen vanligtvis skulle ge, inte finns.
Och i slutscenen visas i närbild hur Sandra Bullocks nakna fötter återigen står på fast mark efter en lyckad landning. Tryggt hållen av den kraft som Moder Jord utövar på oss i varje ögonblick och som vi ständigt har att förhålla oss till. Och som skänker ordning och stabilitet. Gravitationen.
Eller titta på ett stilleben. En konstgenre där man avbildar föremål placerade på en bordsyta. Kanske en vas, ett äpple, en flaska. Och tricket är att konstnären ska kunna få oss att riktigt känna hur föremålen vilar mot sitt underlag. Som Bruce Fertman säger, ”objects are great at sitting still”. Föremål är de sanna experterna på att lugnt vila mot underlaget. Vad kan vi lära oss av föremålen? 
Eller titta på träden i skogen. Oavsett lutningen på marken växer de precis rakt upp. Hur vet de vad som är upp? De växer inte efter solljuset, för i så fall skulle de ju luta åt söder. De måste ha en egen inneboende antigravitationsimpuls av något slag. 
Och det har förstås vi också. Den enda upprättgående primaten.
Slå dig ner på en stol. Känn hur den håller dig. Hur den förmedlar kraften uppåt från Moder Jord och bär dig. Kan vi inte enas om att här sitter jag på stolen” nästan låter lite egocentriskt? Det är stolen och underlaget som gör jobbet, och du kan bara överlämna dig åt gravitationens och underlagets trygga hand. Själv behöver du – förlåt språket - inte göra ett skit. 
Och precis som fotograferandets konst har att göra med att verkligen se. Precis som musikerns färdighet och utveckling innefattar att lägga märke till ljud, till intervall och rytmer, verkligen fokusera på vad han hör. Precis så kan vi som vill utforska hur det är att ha en kropp och hur vi rör oss, börja med att fokusera på hur vi vilar mot underlaget. På hur vi bärs upp av golvet eller av den möbel som håller oss. Och låta den medfödda antigravitationsreflexen verka av sig själv. Och kanske bli medvetna om hur något vi vanemässigt gått och hållit, i axlar eller höft, lättar något när vårt medvetande påminns om hur vi precis nu, bärs upp av Moder Jord. 
Lek med tanken på gravitationen som en ständigt närvarande Law of LoveStudera gravitationens tryck mot din kropp med nyfikenhet. Hur känns det egentligen när handen vilar på armstödet? När fotsulorna trycker mot golvet? Kan du plocka fram samma nyfikenhet inför gravitationens påverkan på oss som när vinkännaren läppjar på ett nyöppnat spännande vin?
Dessa spännande tankar, och en hel del mer, har jag med mig efter att ha besökt Alexander Technique Summer Retreat med Bruce Fertman hos Alexander Technique Alliance i Tyskland nu i sommar. 
Men nu ska jag försöka ta ytterligare en titt på Sandra Bullock och George Clooney i GravityTrygg i min fåtölj och med lika mycket fokus på min tyngd mot fåtöljen som på filmen. 

tisdag 14 augusti 2018

Röda trådar och sammanhang

Kanske är du som jag, att du ser och letar efter röda trådar och sammanhang. Det är ett sätt att förstå livet och vad som sker.

Jag har ett minne från ett tillfälle då jag hade hälsat på mina föräldrar. Jag skulle precis åka, när pappa berättade om en otäck dröm han hade haft, där jag råkade ut för en trafikolycka...
När jag några månader senare, i skymningen åkte bil, hann jag tänka på det pappa sagt i den stund då en stor älg sprang rakt ut framför vår bil. Pang, krasch, plåt och älghår. Otäckt men jag var liksom förvarnad och både jag och bilföraren hade klarat oss med smärre skärsår.

Min nacke fick ännu en whiplash (hade råkat ut för tre tidigare) så jag var mörbultad och väldigt rädd för att mina besvär med nacken skulle bli värre än vad de redan var.

Men...röda trådar och sammanhang...tre veckor efter närkontakten med älgen hade jag bokat plats på en kurs. I Alexanderteknik. Sjukgymnaster som jag arbetade med (jag arbetade som sjukgymnastbiträde på Vasa Sjukhus långvård under fyra år) och många av de som jag tränade Tai Chi med hade berättat om Alexanderteknik som visst handlade om att ha en fri nacke...
Så jag var på rätt plats vid rätt tid. De nackproblem som jag lidit av i 5 år skulle få en lösning men det visste jag inte då, när vi precis smällt med älgen.


Jag visste ingenting om Alexanderteknik när jag steg in i salen, den där första måndagskvällen, med de andra i gruppen och vi träffade två Alexanderlärare från Skottland. Varje kväll under två veckor (10 dagar) samlades vi för ett par timmars undervisning i Alexanderteknik. Det var minst sagt "mindblowing"! 
Här fick många frågor svar och mina intressen av psykologi och kroppen enades i insikten om att kropp/själ/tanke är en enhet och om man vill nå någon form av hållbar förändring och utveckling behöver man arbeta med helheten. Det är en av de grundläggande principerna i Alexanderteknik.

Där och då började jag att nysta upp härvan av vanemässiga tankar, rörelser och förhållningssätt både mentala och kroppsliga. Jag fick redskap för att vara närvarande i nuet (mindfulness i all ära men Alexanderteknik är en mycket djupgående disciplin för att leva här och nu). Jag fick praktiska tekniker för bli medveten om mina reaktioner och vad jag hade för vanor och mönster i vardagen. Dessutom hjälp med hur jag metodiskt kunde träna mig i att hejda det som blockerade och stoppade mig, så att jag kunde släppa det som gjorde att jag spände och låste mig. Att om och om igen öva på att vara fri nog, här och nu, för att medvetet kunna välja nya vägar och släppa vanor och beteenden som inte längre var till nytta för mig.  

Det började där, en måndag i augusti för 35 år sedan. Jag lärde mig att lyssna på mina sinnen och att kommunicera med mig själv. Man kan säga att jag utvecklade en direktlänk mellan mina tankar och kroppen. Nackproblemen började snabbt att ge med sig och jag tog de första stegen mot att kunna vara mer mig själv. 
Utan den första bilkrocken jag var med om när jag var 15 och den fjärde när jag var drygt 20 hade jag förmodligen aldrig anmält mig till den där kursen i Alexanderteknik.

Jag hade heller aldrig tänkt att jag skulle bo utomlands, absolut inte i England. Eftersom Alexanderlärarutbildning inte fanns i Sverige flyttade jag till England och bodde 3 år i Totnes. Inte visste jag att jag skulle bli en riktig anglofil. Flera av mina närmaste vänner bor där och många goa kollegor.
Röda trådar och sammanhang...


Jag fick hjälp med att fria upp min nacke och med det var jag fri nog att välja min väg i livet. Alexandertekniken har hjälpt mig att vara närvarande i min kropp så att jag kan låta den vara lätt och fri. Det har gett och ger både glädje och lycka!

I år firar jag 30-årsjubileum som Alexanderlärare och jag är djupt tacksam för allt det som jag har lärt mig och fortsätter att lära mig genom den hör tekniken, som utvecklades av en ung skådespelare från Tasmanien i slutet på 1800-talet - Frederick Matthias Alexander.
Jag älskar mitt arbete och att få ha privilegiet att lära ut Alexanderteknik till andra som kan använda dess principer för att leva och må bättre. Har jag tur att ha hälsan hoppas jag undervisa i ytterligare 30 år. Då vet jag ännu lite mer...om röda trådar och sammanhang.


Tack för att du läser min blogg! Nästa blogg kommer att vara skriven av en av mina elever. Missa inte den, den kommer på torsdag!

Läs mer om Alexanderteknik på www.alexandertechnique.se

måndag 14 maj 2018

Lära sig att stå på egna ben med Alexanderteknik

Återigen påminns jag och förundras över hur vi människor med små och på sätt och vis enkla medel kan göra så att vi både fungerar och mår bättre. Att solen påverkar oss positivt och att vara utomhus i naturen och röra på oss gör en stor skillnad både i humör och kropp, det vet vi alla. Det finns det dessutom forskning på.

Men det är inte det jag tänker på nu.
Jag förundras och gläds åt Alexanderteknikens fantastiska effekter.

Vi matas med information och vi uppmuntras till att förändra vad vi äter, hur mycket och vad vi ska träna, hur djupt vi ska andas och hur vi bör sova för att vi ska må bra. Det finns mycket nyttigt att hämta i all denna information men inte alltid så lätt att sålla då det finns lika många idéer som det finns människor som uttrycket dem. Alla har förstås rätt...och kan motivera varför...

Kanske just därför är det så skönt att ha en egen grund att stå på.
Att kunna stå på egna ben, som en kollega sa igår.

Man lär sig att stå på egna ben genom Alexanderteknik. Det är kanske inte svårare än så för att man ska må bättre i kropp och själ.
Att stå på egna ben är praktiskt, fysiskt och påtagligt. Ramlar du (för det gör man genom livet då och då) så kan du ställa dig upp igen, av egen kraft (även om det ibland betyder att be om hjälp).

Vi lärde oss att ställa oss upp och stå på egna ben, när vi var riktigt små. För det är en del av att vara människa, att vi reser oss upp. (Om vi föds handikappade och fysiskt ej klarar att stå på våra fysiska fötter så gör vi det på det sätt som är möjligt för oss).

Men det som vi till synes kunde med enorm skicklighet som barn, klarar vi oftast inte när vi är vuxna.

Så med enkla vardagliga aktiviter kan man med Alexanderteknikens hjälp lära om, förändra och förbättra alla våra göranden till ett hållbart varande, där vi kan stå på egna ben. Då blir vi starkare, stadigare och helare.

I helgen hade jag besök av kollegan Malcolm Balk. Han arbetar även som löparcoach och i hans koncept The Art of Running finns Alexandertekniken som en röd tråd. Så med enkla medel kunde jag förundras och uppleva både hur jag själv och de andra deltagarna under ögonblick kom tillbaka till våra egna ben, till oss själva när vi sprang.

Från djupet av mitt hjärta rekommenderar jag dig att prova Alexanderteknik.
För att lära dig att stå på egna ben.

torsdag 26 april 2018

Förkylning förekom föreläsning...att bli sjuk som egenföretagare.

Nu har det gått några veckor sedan Marja Bennett och jag kom med 10:e inlägget i vår komboblogg; Bortom Ergonomin - den Kapabla Människan. Det har var så roligt att följas åt genom dessa veckor i ett gemensamt projekt.
Imorgon är det fredag, och ingen vanlig fredag för imorgon kommer Marja till Göteborg. Det är otroligt givande med våra heldagar som vi bokar in några gånger per termin. Den här gången kommer vi förstås att prata om nästa steg i vårt samarbete. Plus mycket annat!

Ibland går det inte som planerat. Jag skulle igår, ha haft en föreläsning på kvällen. Utomhus. Jag hade beställt fint väder och det blev det. Men...Tyvärr blev jag förkyld och fick ställa in.

Det är komplicerat det här med att bli sjuk när man är egenföretagare. Kan man jobba när man är förkyld?
Ja, det beror förstås på hur sjuk man känner sig. Jag behöver tänka på två saker: det ena är huruvida min förkylning kan smitta och det andra är om jag kommer att blir mer och längre sjuk om jag inte vilar och tar hand om mig nu.
Jag jobbar delvis med beröring och kommer då fysiskt nära de som jag undervisar, så jag väljer att ställa in lektioner om risk finns att jag smittar.
Erfarenhet har lärt mig att det är bättre att säga stopp tidigare än senare. Bättre att vila, sova och att hushålla med min energi när kroppen signalerar att jag behöver gå och lägga mig, så jag väljer att ställa in lektioner och andra uppdrag.
Detta avvägande är som jag ser det en del av vår Inre Ergonomi. Att vara lyhörd och att lyssna på kroppens signaler. Det gäller vid spänningar i axlarna vid tangentbordet, ont i ryggen vid trädgårdsarbete, när man stannar för länge i en yogaposition, tar i för mycket på gymmet eller när man har sjukdomskänsla i kroppen vid begynnande förkylning.
Det är lätt att köra på och att ta en smärtstillande tablett så att man orkar med dagen eller veckan.
Personligen tar jag högst ogärna tabletter när jag blir förkyld så då får jag istället stå ut med symptomen. De är inte så värst roliga men det hjälper till i valet att ta det lugnt...
Tiden har sin gång och kroppen läker ju nästan alltid ut det man har drabbats av på egen hand.
Så även denna gången! Jag tackar för att det fungerar, febern och huvudvärken är borta och jag börjar känna mig pigg igen. Härligt!!!

Lektionerna blev avbokade och nya tider har hittats. Föreläsningen där vi skulle vara både inomhus och utomhus fick bli framflyttad. Några av oss träffas redan nästa vecka.
För andra som kan vara intresserade av att vara med blir det ett nytt tillfälle den 16/5.
Det blir spännande att jobba med hur vi sitter när vi fikar och vad vi gör när vi är ute och går. Vilka vanor går att upptäcka och vilka går att förändra?



Däremellan kommer även Malcolm Balk på besök igen. 11/5 &  12/5 har han workshops. Det är han som har utvecklat det The Art of Running. Det är verkligen spännande att bli varse vad man gör när man springer...

För den som är intresserad av att gå ut och gå med mig eller ut och springa med Malcolm, välkommen att ringa, sms:a eller maila!

Jag har redan promenerat med Carina! Tack till henne och Cornelia från Arkadia som har fotat!

Nu ska det väl bli vår på riktigt snart, hoppas att vi får en solvarm Valborg och 1:a maj!

måndag 9 april 2018

Bortom Ergonomin - den Kapabla Människan #10

Hur skulle det se ut och vad skulle effekterna bli om arbetsplatser gav utrymme för de anställdas Inre Ergonomi på arbetstid.

Tillåt mig att beskriva en dröm, nu när bloggen publicerar sitt 10:e och eventuellt sista inlägg. Jag vill måla ett scenario där personalens bästa är nummer ett.

I den allra bästaste av världar ligger denna arbetsplats i ett vackert hus så att när du kommer till ditt arbete blir du glad över hur utsidan ser ut. Detta fortsätter förstås innanför dörrarna. Vi har nog alla olika idéer och ideal så känn dig fri att skapa din egen bild av hur det ser ut. Där finns stora fönster med bra ljusinsläpp som du kan mörklägga om det behövs.
Nära Viloplatsen 4, där min lokal för närvarande renoveras, ligger Härlanda Park, se fotot.
Detta har varit ett fängelse men 1997 promenerade den sista fången ut. Sedan dess har det varit kontor och en helt annan slags arbetsplats. Ett vackert hus, i varje fall på utsidan. Så det kan få vara inspiration för den vackra utsidan. För helst har ju arbetsplatsen även en vacker trädgård.

I min dröm finns det inga öppna kontorslandskap men det finns rymliga rum med högt till tak. Den som behöver vara helt ensam har eget rum och de som vill dela med arbetskamrater sitter högst fyra tillsammans.och med öppningsbara fönster. Större möteslokaler som också har fönster. Det är viktigt att kunna se ut, att kunna titta långt. Trevliga fikarum och några vilorum. Det finns härliga massagestolar och "gungstolar" att vila i. Kanske några hängmattor...

Höj- och sänkbara bord och många slags pallar och stolar att välja på. Sköna golv med fina mattor. Mycket gröna växter och välfyllda fruktskålar.
Datorskärmar som kan höjas och sänkas och tangentbord som är ergonomiska. Varje anställd får god tid på sig att välja de möbler de vill ha för sin arbetsplats. Dessa ska ställas in i rätt höjd och förmodligen behöver personalen hjälp med detta.
Friskvårdsbidrag är generöst, så att de anställda kan träna och få massage. Det finns anställda som är skickliga på konflikthantering och det är lätt att boka tid hos psykologer, fysioterapeuter och osteopater. Varje morgon finns det möjlighet att träna Qigong och Tai Chi. (Eller annat som ger lugn och rörelse).
Arbetsplatsen har en eller flera Alexanderlärare anställda. Alexanderlärarna hjälper personalen att lära sig om vikten av Inre Ergonomi. Med jämna mellanrum håller Alexanderlärarna kurser och workshops så att all ny personal får möjlighet att på arbetstid ta till sig grunderna i enkel och praktisk anatomi och ergonomi. Det är självklart med arbetsplatsbedömning där varje person får regelbunden genomgång av hur de sitter och står vid sina bord, tills de vet hur de ställer in både möblerna och även vet hur de kollar sin egen arbetsställning. Där de lär sig att det är lika viktigt att veta HUR de använder sitt eget instrument, den egna kroppen. Hur de sitter, står, rör sig, andas osv.
För de som så önskar finns möjligheten att ta 20 privata Alexanderlektioner som ingår som en arbetsförmån. Arbetsplatsen betalar.
I ett av de större vilorummen ligger mattor och böcker på golvet så att de anställda kan gå ifrån i samband med lunch eller fika för en stunds konstruktiv vila.

Det finns många orsaker till fysisk och psykisk ohälsa på jobbet. Det är kostsamt för både individ och företag med sjukskrivningar och rehabilitering. Alexanderteknik skulle kunna vara en viktig del och pusselbit på en arbetsplats för att hjälpa människor att hantera stress, dåliga arbetsställningar, för att förebygga skador, rehabilitera och återhämta sig.

Detta är något för företag som är i framkant och som tänker långsiktigt. Jag har förhoppningar att detta kommer att bli både nödvändigt och vanligt framöver.
Kanske jobbar du på ett sådant företag?

Nästa blogginlägg kommer från både Marja Bennett och mig. Tills dess, njut av våren, höj blicken och se dig omkring. Livet är här och nu!

tisdag 3 april 2018

Bortom Ergonomin - den Kapabla Människan #9

Den här veckan är det Marja Bennett som skriver blogginlägg.

Att vi är Kapabla som människor vet vi och vi ser filmer och läser artiklar om människor som gör de mest otroliga, extraordinära bedrifter. Tänk bara på vad Zlatan gjorde häromdagen!

Men att kunna förändra vanor som skador oss eller hindrar oss, gör oss alla Kapabla av mycket mer än vad vi tror om oss själva.

Läs vad Marja skriver:
http://marjabennett.com/2018/04/bortom-ergonomin-den-kapabla-manniskan-9/

Nästa vecka är jag tillbaka med 10:e inlägget.