torsdag 26 september 2019

Beröring och Alexanderlärarens magiska händer.

Nyligen var det en föreläsning på Folkuniversitetet med tema att det är livsviktigt att röra vid varandra och att vi tyvärr rör vid varandra allt mindre.

Jag missade tyvärr föreläsningen men har hört att den var mycket bra. Som tur är så får jag regelbundet Tidskriften Folkuniversitetet och senaste numret innehöll en artikel och en intervju med Helena Backlund Wasling, som höll i föreläsningen. Hon är hjärnforskare i neurofysiologi vid Sahlgrenska akademin, GU.

Hon forskar på nervtrådar som kallas CT-fibrer. Dessa regerar på beröring på ett annat sätt än vanliga känselceller. CT-fibrerna förmedlar om beröringenär skön eller obehaglig. Dessa fibrer kommunicerar med delar av vår hjärna som har hand om känslomässiga upplevelser och gör att beröring kan få oss att känna oss tillfreds, lugna och behagliga.

Det finns en teori som säger att CT-fibrerna finns för att vi ska bli berörda av våra föräldrar och att vi sedan ska upprepa beteendet för att bli trygga och harmoniska individer. Man vet idag att nyfödda som växer upp utan beröring riskerar att växa upp med ett nervsystem som inte utvecklas som det ska. Vilket kan leda till större risk att utveckla kroniska smärttillstånd som vuxen och att man sämre klarar av att hantera stress.

Helena Backlund Wasling säger också att troligtvis så följer behovet av närhet och beröring med oss hela livet. (Det tycker jag själv låter ganska självklart).
Hon har skrivit en bok som heter Närmare.
Tyvärr så har vi idag både mindre ögonkontakt och beröring än vad vi har haft tidigare då många mänskliga möten idag är ersatta av sociala medier och knappar att trycka på.
På Hagabadet är det många medlemmar som särskilt uppskattar de pass där instruktörerna går runt och med sina händer guidar dem till en bättre rörelse. Det är alltså inte bara stunden hos massören som gör skillnad. Att kramas är gott för kropp och själ!  (Helst ska man kramas 20-30 sekunder för att frisätta "lugnochrohormonet" oxytocin).

Jag vet, av egen erfarenhet och från vad mina elever säger, att beröringen under en Alexanderlektion är fantastisk. Det är känt att Alexanderlärare har "magiska händer"!
Det som är magiskt är att vi tränas i att vara mycket skickliga i varsam beröring som "lyssnar och guidar" utan att man för den skull manipulerar eller knådar.

En elev sa för många år sedan under sin Alexanderlektion, "Så här har nog ingen tagit i mig sedan jag var ett litet barn". Stödjande, tryggt, varsamt och utan att kräva något.

En närvarande och bekräftande beröring som jag tänker mig kommunicerar direkt med CT-fibrerna.
Detta är ännu en positiv effekt och bonus av Alexanderlektioner!

Katten SilverSune gillar också beröring och när han är riktigt kelen gosar han in huvudet i min hand. Själv tycker jag det är alldeles magiskt med katter! Att klappa en katt tror jag också stimulerar CT-fibrerna.
❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️


onsdag 26 juni 2019

Rörelse, beröring och andra människor

"Sommar" på radion är en fin tradition som jag under senare år för det mesta missar. Men igår hade jag turen att slå på radion när det nyss hade börjat!
Sommarprataren var Anders Hansen, överläkare i psykiatri som har skrivit flera böcker som jag inte har läst.
Däremot har jag läst intervjuer med honom och lyssnat på honom när han varit inbjuden föreläsare på Hagabadet. Det var ett mycket bra Sommarprogram och det var nog många som lyssnade som precis som jag fick mycket att tänka på. Det var många viktiga saker som han pratade om! Jag rekommenderar dig att lyssna på det om du har möjlighet! Länkhttps://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7248991

Det som jag vill sätta fingret på här är beteenden, skärmar, mobiler och vad vi tappar på vägen.
Rättare sagt, våra starka vanor av att ägna mobilen tid ofta och mycket gör att vi tappar intresset för annat som t ex människor omkring oss. Sitter vi tillsammans med andra och har mobilen framme så är det oerhört stor chans att man tar upp den och kollar med jämna mellanrum. Som genom en dimma uppfattar man då vad den andre säger eller utstrålar.
Jag har lagt märke till att om jag är ute o fikar med någon och den personens mobil ringer och personen blir upptagen en stund. Då tar jag upp min mobil för att se "om något har hänt". Det är som gäspningar, beteendet smittar.

Sociala medier blir bättre och bättre utvecklat för att fånga vår uppmärksamhet och aktivera hjärnans belöningscenter! Det är alltså Big Business och stora pengar att tjäna för företag med annonser som stjäl vår Uppmärksamhet.

Vi låter det ske...det är det värsta, tycker jag. Det är tydligen inte ovanligt att vi tillbringar 3-5 timmar dagligen framför någon form av skärm. Det tar så mycket tid att vi inte hinner/orkar röra oss eller sova så mycket som vi behöver. Vi orkar inte heller umgås med andra. Det är ju förfärligt! Vi är sociala varelser som behöver andra människor, vi behöver kunna se ögon och kroppsspråk. Vi behöver höra skiftningar och nyanser i andras röster och vi behöver i allra högsta grad beröring. Vi tappar också bort vår egen kropp, att vara närvarande i sin kropp.
Enligt Anders Hansen har vi aldrig varit så isolerade som nu. Ständigt uppkopplade med världen men som isolerade öar ändå. Det är sorgligt!

Jag låter det ske, jag kan inte skylla på mobilen att jag tar upp den. Hur smarta företagen som utvecklar sociala medier än är så är det mitt eget ansvar att säga Stopp.

Anders Hansen rekommenderar Digital Disciplin.
Jag tänker använda mig av Alexanderteknik för att utveckla det under sommaren.

Som med de flesta vanor vi har utvecklat, som kan skada oss eller hindra oss från att utvecklas, behöver vi först bli medvetna om dem och förstå dem för att kunna göra något åt dem. Att läsa Hansens bok Skärmhjärnan för att lära mig mer om hur vi förändras av skärmar och sociala medier är en start.
Jag tänker observera mina vanor runt mobil, IPad och laptop. Hur gör jag, vad triggar mina vanor med skärmar. Är jag "svår att nå" när jag är uppkopplad?
Hur jag använder mig själv när jag håller mobilen eller sitter framför en större skärm det har jag koll på och där tar jag bra hand om mig själv.
(För många är det en orsak till nack och ryggont och då är Alexanderlektioner en bra hjälp. Företag skulle ha stor nytta av att bjuda in Alexanderlärare att föreläsa och ge lektioner till personal som sitter hela dagar framför datorn).
Själv är jag intresserad av mängden tid som jag ägnar åt t ex sociala medier och vad jag skulle kunna göra istället och om jag kan vara mer effektiv när jag t ex uppdaterar och gör inlägg på min företagssida och på Instagram. Är det en bra idé att först skriva en blogg på papper och sedan skriva in den?

Jag ska öva på att hejda "pillandet och upplockandet" av mobilen. Tänk vad mycket mysigare att hålla min man i handen eller att klappa katten.
Kan jag lämna den hemma? Ska jag ha den i ryggsäcken istället för att ha den i fickan eller i handen när jag tar med mig den.
Är det möjligt att ha fasta tider för användandet av allt som har med skärmar att göra?

Här ska utforskas! Att ha en så rejäl vana som ändå är ganska nyskapad är en utmaning att ge sig i kast med. Vi är dessutom många som ägnar oss åt detta kollektiva betéende, vilket gör det både svårare och ännu viktigare att förändra det.

Hur förhåller du dig till mobiler och andra skärmapparater? Är du "fast i en vana" eller har du kontroll och väljer sparsamt när du använder dessa små underverk?

onsdag 8 maj 2019

När fel känns rätt och rätt känns fel

Det finns tillfällen när man ska lyssna på förnuftet o andra tillfällen när man ska lyssna på känslan. Skummade nyligen igenom en artikel som berättade om hur många framstående och mycket intelligenta människor låter känslan och magen ta beslut. Många gånger när man nonchalerar sin känsla och intuition ångrar man sig efteråt, för det visade sig att den hade rätt...Rädslan för att det ska bli "fel" får allt för ofta styra.
Förmodligen är det bästa, som vanligt, en fin balans av att kunna lyssna till all sin kunskap, medveten och omedveten.

Vi litar nog som regel på vad vi känner i kroppen och på vad våra sinnen säger oss t ex om var vi har tyngden på fötterna eller om vi är framåt- eller bakåtlutade.
Jag skulle vilja påstå att vi inte kan lita på att det vi känner stämmer med hur det verkligen är. Det framgår tydligt när någon börjar med Alexanderteknik.

F.M Alexander konstaterade efter att ha observerat sig själv och sina vanor i många år att när han följde sin känsla av vad som var rätt och kollade sig själv i spegeln, då såg han att hur det kändes inte stämde med hur det såg ut. Han kunde t ex känna att han stod rakt men i spegeln såg han att han lutade snett åt ena hållet. Valde han då att räta upp sig, kände han sig istället plötsligt sned...
Att lära in nya, friare och bättre sätt att använda sig själv på är därför ofta förenat med motstridiga upplevelser och känslor. Det kan kännas lätt men onaturligt. Rörelse kan kännas fel men mer i balans. Man kanske känner sig stadigare och starkare men stel. Man kan känna sig alldeles underbart fantastisk fri, lätt, lång, upprätt, stark och stolt men vara rädd för att vara i det. För kanske ser man mallig ut, kanske kommer andra tro att man är stöddig...
Det är säkert en av anledningarna till att det är så svårt att ändra vanor.

Som Alexander sa: "Obviously, any new use must feel different from the old, and if the old use felt right, the new use was bound to feel wrong".

Vad gör man då om man inte kan lita på hur det känns, om fel känns rätt och rätt känns fel?

Vårt kinestetiska sinne, vår sinnesuppfattning om hur vi har vår kropp kan "förvanskas" av våra vanor. Om vi tillräckligt länge haft kroppstyngden mest på ena benet så vänjer vi oss vid det. Det blir en vana. Det känns rätt, familjärt och tryggt. Vi känner igen oss. Det kommer inte längre att kännas som att man står mest på ena benet. Men i den stund som vi får lika mycket tyngd på båda kommer vi istället uppleva det som om vi har för mycket tyngd på det andra benet.
Är vi vana att luta huvudet bakåt med hakan lite framåtskjuten kommer vi känna det som om vi drar in hakan när vi får huvudet mer riktat uppåt. Om vi är lite eller mycket ihopsjunkna framåt med krummad bröstrygg och har det som vår "normala kroppshållning" så kommer vi känna att känna det som om vi intar givakt och lyfter upp bröstet när vi blir mer naturligt upprätta.

Under en serie Alexanderlektioner får du guidning i att stanna upp, att observera
och hejda dina vanor och du lär dig att tänka på ett nytt sätt. Det är en tid då man även får öva på att acceptera att det kan kännas konstigt och fel när man inte gör som man alltid har gjort. Under lektionerna använder vi ibland speglar så att du får bekräftelse på att det inte ser konstigt ut. Det är en process över tid, där man låter sig själv ta mer plats. Muskler börjar arbeta på nya sätt, bröstkorg och andning kan få röra sig med mera vidd, nacken tillåts vara fri och huvudet får återta sin ursprungliga uppgift av att rikta och leda resten av kroppen. Medvetenheten om den egna kroppen, underlaget och rummet blir mycket större och medveten närvaro blir vardagsmedvetenhet.

Man lär sig att tänka riktningar och att låta hela kroppen inifrån och ut öppna sig och få mer utrymme. Att förlängas och att expandera är något helt annat än att "göra riktningar" i form av att sträcka sig, stretcha, lyfta, placera eller på andra sätt korrigera sin kropp.

Du som har ett intresse av djup och varaktig förändring kommer att älska Alexandertekniken för du
lär dig ett förhållningssätt som du kan använda dig av i allt annat som du gör!


måndag 29 april 2019

Trender och vanor


Varje tid har sina trender och ideal. VANOR!

När FM Alexander började sin undervisning kom kvinnor med korsett till hans lektioner. Smal midja var inne. Även att sträva efter "militärhållning" med upplyft bröstkorg och indragen haka var eftersträvansvärt.
Både den snörda midjan och det upplyfta bröstet var direkt skadligt och påverkade andningen negativt. Det var säkert ingen som tyckte att det var bekvämt men eftersom det var dessa "linjer" som var poppis härdade förstås de flesta ut och vande sig vid obehaget. Vill man vara fin får man lida pin, heter det ju!
Alexander fick t ex be sina kvinnliga elever att lämna korsetten hemma.

Andra modegrejer är t ex höga klackar och spetsiga tår på skor. Även om vi inte använder det har nog de flesta skor med liten klack. Och de flesta har nog skor som är lite för smala och korta i tån.Det är nästan omöjligt att hitta skor som inte är förhöjda i hälen och har en hälsosam tåbredd om man inte köper VivoBarefoot, Nimble o liknande.
Nackkragar var väldigt vanligt att få utskrivet om man var spänd i nacken för 30 år sedan. Var o varannan gick runt med det, minns jag. Jag provade det själv ett tag innan jag började med Alexanderteknik. Problemet är att om man använder en sådan för mycket, så blir det samma effekt som vid användandet av korsett, de egna musklerna kommer att förlorar styrka. Bra o viktigt att få den hjälpen ibland men inte hela tiden. Nu ser man inte sådana kragar särskilt ofta.
Fundera gärna och ge exempel på vilka fler saker vi "gärna gått/går med på" för att det är mode, inne och kutym. Som blir VANOR!

Vi matas med artiklar, böcker, löpsedlar och kursutbud av olika slag som berättar om varför vi bör stå istället för att sitta, sträcka på oss istället för att sjunka ihop, dra bak nacken för att motverka gamnacke, hålla in magen för att aktivera core och dra bak axlarna för att inte bli kutryggiga...Tyvärr är det inte så lätt att följa dessa råd utan att få andra besvär istället...

Många som börjar med Alexanderteknik kommer för att de har ont i kroppen och/eller känner sig spända i nacke och axlar. Det är inte ovanligt att det spända tillståndet kommer av att de försöker motverka att sjunka ihop. De har läst på, googlat och/eller fått tips av PT och fysioterapeut. För att inte hamna med gamnacke och krummade axlar så försöker de att "hålla en god hållning" genom att sträcka på sig, lyfta bröstet, dra in hakan och dra axlarna bakåt.
Om du prövar själv medan du läser detta så känner du nog att det blir väldigt spänt.

Vi behöver kunna både sträcka och böja vår kropp, både svanka och krumma ryggen och böja nacken framåt och bakåt. Vi behöver kunna röra oss i sidled och i spiraler. Vi mår bäst när vi har en bra rörlighet åt alla håll men det är lätt att hamna i rörelse-och kroppshållningsvanor.

Att sitta med gamnacke eller hänga på en höft är vanligt. Eller att sitta med böjd nacke och rygg många timmar varje dag. Vi vet nog alla hur jobbigt det kan kännas. Men om vi sträcker upp oss och drar axlarna bakåt och håller det i många timmar så blir det också väldigt spänt och jobbigt. Eller hur?


                                                   (Foto av Clarisa Guerra/Unsplash)

Jag är väldigt glad att jag kan lära mina elever hur de kan släppa den onödiga anspänningen i kroppen genom att de blir medvetna om vad de gör som inte behövs. Det är inte nödvändigt att anstränga sig och spänna sig så mycket som ofta är fallet. Slutar man att göra det som är fel, dåligt eller för mycket så gör det som är bra sig självt.
När man lär sig att stanna upp och tänka på ett nytt sätt får man både mer tid och mer möjligheter till förändring. Då behöver man inte hamna och stanna i positioner som ger för onödig belastning och obalans i långa stunder. Vi kan låta längd, bredd och volym få expandera inifrån om vi kan släppa våra begränsande vanor.

Det blir skönare och lättare att vara närvarande i sin kropp med hjälp av Alexanderteknik. Med fler nyanser i hur vi tänker och hur vi använder vår kropp i olika aktiviteter så blir det här med god kroppshållning en bonus, det kommer på köpet.

onsdag 3 april 2019

AfterWork och Somatisk filosofi

När det efter förra sommaren var mer eller mindre färdigrenoverat på Viloplatsen 4 kunde jag börja att flytta tillbaka mina stolar, mitt bord, speglar, "hästen", jonglerbollarna, böckerna om Alexanderteknik, balansbrädorna och mina stora, sköna, gärna växter. Det var så roligt att se hur min studio fick lite av en ny atmosfär och stil. Jag har nu även ett stort, vackert och trivsamt kök?

En sak jag fick lust att testa var att erbjuda AfterWork med Alexanderteknik. Hittills i år har det varit två AW på Viloplatsen. Responsen från de som har kommit har varit överväldigande positiv, vilket är väldigt kul.


Att efter jobbet på fredag komma till en vacker och lugn miljö med högt i tak och där kunna ta en kopp te eller kaffe, ett glas vin och lite snacks samtidigt som man kan umgås en stund med trevliga människor har varit en hit! Under kvällen finns det några tillfällen att vara med på en gemensam guidad aktiv vila. Någon sa efteråt att tårarna trillade när hon varmed på vilan och tänkte på att det var underbart och lyxigt att efter en arbetsvecka få göra något sådant istället för att gå på AW och trängas med massor av människor på en stimmig bar eller pub.

Vid den förra AW'n kom det dit en filosof som sa att filosofer har en tendens att spendera mycket tid i huvudet och inte vara så mycket i kroppen. Så därför var hon nyfiken på Alexanderteknik.
Jag tycker att det är mycket intressant med filosofi och detta var mitt första möte med en livs levande filosof! Så spännande och så intressanta ämnen som kom upp till diskussion under kvällen.
Filosofen heter Miriam van der Valk och hon har en hemsida som heter Filoprax Göteborgs Filosofiska Praktik.
Miriam har en podd som handlar om Somatisk filosofi. Hon hörde av sig veckan efter och undrade om hon kunde få ha ett samtal och spela in en podd om Alexanderteknik. Så vi hade en annan slags AW veckan efter. Vill du höra vad Andreas, som under årens lopp tagit många lektioner och gått kurser i Alexanderteknik och jag som har undervisat Alexanderteknik i över 30 år har att säga så finns länken här: http://www.filoprax.com/2019/03/20/somatisk-filosofi-ii-barbro-andreas-och-alexandertekniken/

Nu på fredag den 5:e april är det dags för en ny AfterWork. Undrar vilka samtal och diskussioner vi kommer att ha då...Om du är nyfiken på Alexanderteknik eller redan tagit en del Alexanderlektioner och längtar efter en annan typ av AW så är detta kanske något för dig.
Du kan i så fall maila till barbro@alexandertechnique.se för att anmäla att du vill komma.





tisdag 19 mars 2019

Eleven bestämmer innehållet i Alexanderlektionen


Såg det här på Frölunda torg idag och tänkte att det här var annorlunda...Att de som besöker detta köpcentrum ska få bestämma vad som ska bli i en butik. Det blir spännande att se vad det blir.

Sedan tänkte jag att det är lite så när man kommer på en Alexanderlektion. Inte att man har kunnat önska vilken musik som ska spelas, vilka  färger det ska vara på väggarna eller mina kläder.

De första lektionerna arbetar man med att lära sig vad jag kallar "Alexandertänket" och att använda det i enkla rörelser. Vi går igenom aktiviteter som de flesta gör varje dag.
Men när eleven är mer bekant med att stanna upp och även på egen hand, utanför lektionerna använder sig av det som vi gått igenom under lektionerna då kan de egna önskemålen utforma lektionerna.

En Alexanderlektion kan således bestå av att sopa golvet, meditera, lyfta tunga saker, göra yoga, cykla eller springa. Vid andra tillfällen kanske det är att sjunga, spela ett instrument, diska eller skala potatis som är temat.

Så man kan säga att under Alexanderlektionen så kan eleven önska och bestämma vad det ska handla om men att Alexandertekniken är detn röda tråden.
Det är jättebra att det är så för det betyder att tekniken är väldigt användbar och effektiv för att göra ens liv lättare, friare och roligare.

onsdag 6 mars 2019

Behovet av Alexanderteknik är stort

Med jämna mellanrum, när jag ger föreläsningar, privatlektioner och kurser så inser jag, att behovet av Alexanderteknik nästan är större idag, än när jag började undervisa för 30 år sedan.

Jag hade kunnat förvänta mig att det skulle vara tvärtom.

Trots att utbudet är så stort och att så många fler människor idag regelbundet ägnar sig åt träning både av kropp och tanke, t ex gymträning, mental träning, funktionell träning, yoga, meditation, medveten andning och mindfulness m.m så har de flesta väldigt lite kännedom om sig själva, sin egen kropp och hur den fungerar som en helhet. Det finns inte heller så djup medvetenhet om hur kroppen reagerar och manifesterar det vi tänker och känner.

Det är inte det att den träning, fysiskt och mentalt, som görs inte har någon effekt. Många av de som jag träffar är vältränade, starka och har många avancerade kunskaper inom olika tekniker och discipliner. De flesta har inga problem med att göra träning och får de till regelbundenhet så svarar både kropp och tanke snabbt.
Okunskapen och omedvetenheten finns istället i hur man gör sin träning eller helt enkelt hur man använder sig själv i sitt liv. Hemma, i skidpisten, på jobbet, under meditationen, i yogasalen, i trädgården eller på kontoret.

Det är därför väldigt roligt, effektivt och tacksamt att lära ut Alexanderteknik.
När någon får insikten och förståelsen att det går att påverka resultatet av det man gör genom HUR man använder sig själv så blir det mesta väldigt spännande.

Då blixtrar det till och ögon lyser upp som det gör vid aha-upplevelser!

Det kan uppstå en förundran över att man plötsligt både kan känna sig och se längre ut eller att man andas och rör sig friare och lättare, trots att man inte har gjort något särskilt för att det ska bli så.

Inga tyngder har lyfts, inga särskilda positioner har hållits och inga djupa andetag har tagits.

Alexanderteknik är att öppna dörren till en annan slags medvetenhet.

Att boka en serie Alexanderlektioner är att ge sig en grundläggande utbildning i hur man själv reagerar och fungerar. Det man lär sig är något som man har nytta av i alla lägen!