torsdag 28 mars 2013

Oväntat besök

Vilken tur att jag hade fått ett återbud häromdagen! Plötsligt knackade det hårt på dörren till Viloplatsen 4. Jag som precis lagt mig på bordet för en stunds konstruktiv vila, höll nästan på att omedelbart kasta mig av bordet för att se vad som var på gång.

Jag hann dock hejda mig! Tack och lov för inhibering! Genom att "samla mig själv", lyckades jag med konststycket att behålla mitt lugn när jag öppnade dörren och såg...
Ja, vad såg jag?

Du kommer inte att tro mig, men där utanför stod en Påskkärring! Med kvast, svart katt (väldigt lik våran Felix) och kaffekittel!

- Jag måste ha en Alexanderlektion!!!! Hon nästan skrek...En vän har rekommenderat den här tekniken och jag behöver hjälp!
Har du tid? frågade hon medan hon trängde sig in, kvast och allt...

Katten smet mellan våra ben och tog trapporna upp på övervåningen där jag sedan fann den liggande på bordet.

- Ja, jag råkar ha en ledig tid just nu...


Jag visade Påskkärringen upp till övervåningen. När vi kom dit satte sig den svarta katten upp, tittade med sina gröna ögon på oss, jamade... Sedan hoppade den ner från bordet och la sig istället i fåtöljen.

Det visade sig att Påskkärringen, dagen innan, suttit alldeles för länge framför datorskärmen och hade vaknat med spänd nacke och ont i ryggen. Hon var nu orolig för hur den långa flygturen till Blåkulla skulle gå...

Hon fick lägga sig på ryggen på bordet, med en bok under huvudet, fötterna i bordet och knäna mot taket. Efter en stund slutade hon att prata om den kommande flygturen, blev mer närvarande i sin kropp och i rummet, släppte spänningar och "landade" på bordet. När hon kunde "släppa" nacken och tänka ut genom huvudet upplevde hon en förlängning genom hela ryggen som gjorde att hon släppte spänningar även i benen.

Efter tjugo minuter fick hon rulla över på sidan och komma upp till sittande och vidare till stående. Förvånat tittade hon på mig och sa:
- Nu känner jag mig väldigt lång och det gör inte längre ont vare sig i ryggen eller nacken!
- Vad bra, sa jag och bad henne gå nerför trappan.

Lite lustigt kändes det att guida Påskkärringens huvud i en riktning uppåt... Men det fick hela hennes rygg att fortsätta att förlängas även när hon gick.

-Åh, vad lätt jag känner mig, sa hon. Jag känner mig fri, stark och stolt. Och inte har jag ont längre. Men hur gick det till?? Du gjorde ju inget med mig? Du masserade mig inte, du knäckte inget, du drog inte ens i mig??

- Ja, detta är Alexandertekniken. Du fick stanna upp, bli medveten och närvarande. Sedan fick du hejda det "du gjorde för mycket av".
Du tillät ditt huvud att leda och då kom dina hållningsreflexer igång. Då började din rygg att arbeta och nu bär du upp dig själv. Jag var din lärare och guide som visade dig vägen till ett nytt förhållningssätt.

- Tack för det, sa Påskkärringen, letade i sina stora förklädesfickor och tog fram ett "smäckfullt" Påskbrev och gav till mig!
- Jag kommer tillbaka! Jag förstår att jag behöver fler lektioner, det tar ju tid att lära om gamla vanor som t ex hur jag sitter framför min laptop.
- Glad Påsk så länge! Kom nu katten, vi ska hem och fylla kaffepannan och trimma kvasten!

Less is more och non-doing äger!

GLAD PÅSK!!!