måndag 27 januari 2014

Dags att tratta ner...

Upplever du någon gång att det händer alldeles för mycket på en gång? Många saker att tänka på och många saker att göra...
Just nu upplever jag att jag har en uppsjö av idéer, men det finns så mycket att plocka ur att det blir svårt att välja.

Jag fick en möjlighet i höstas att träffa Coach Beate ett antal gånger och hon gav bra verktyg för sådana situationer. Själv är jag en fena på att stanna upp och att ge mig tid att ta hand om mig själv, tänka efter och sedan att ta beslut. Men om det är för många beslut att ta eller vad som kan vara bästa att börja med...Att helt enkelt (?) bli klarare och tydligare det hjälpte Beate mig med.

Ett tips var att "tratta ner", att skilja ut och att skapa en struktur för det jag vill gå vidare med.

Så ut genom tratten kommer:
a) att skapa ett kompendium för elever
b) föreläsningar
c) nischer att rikta mig mot
d) samarbete och att vara del av kreativa nätverk

Nu ska jag tratta i väg till veckans första arbetspass...

Have a lovely day!

onsdag 22 januari 2014

Öppna upp - andas bättre - sov bättre

En elev berättade lite förvånat att det tycktes lättare att somna när fönstret var öppet. Har du kanske upplevt samma sak?

Jag berättade då om vår Qigongmästare som kom på besök och bodde hos oss regelbundet under många år. Vi lärde oss ganska snart att det inte gick att ha stängda fönster när vi hade en mästare på energi och andning på besök. Det gällde både i vår lägenhet och i kurslokalen. Fönster skulle alltid vara öppna, även om det var minusgrader ute.
God eller dålig energi tar vi bl a in i vår kropp genom andningen och det är klart kommer det inte in frisk luft så är inte energin/syret lika hälsobringande. 
I början tyckte vi allt att det var väldigt kallt men vi vande oss och lärde oss att uppskatta det.
Speciellt på natten. Det får vara storm eller väldigt många minusgrader för att vi ska stänga sovrumsfönstret på natten.

Vi vet ju att vi sover bättre om det är svalare i sovrummet men det handlar också om kvaliteten på luften vi andas.

Rent fysiskt kan vi också tänka på att när vi "stänger" vår kropp genom att sjunka ihop, kollapsa bröstkorgen och dra ihop axlarna då blir det väldigt svårt att andas naturligt och djupt..

Så en bra tanke under dagen är att släppa onödiga spänningar i nacken, tänka upp genom huvudet och att tillåta längd/vidd/bredd över rygg och bröst och att andas in och ut genom näsan.

Tänk även på det när du lägger dig ikväll.
Låt ryggen och bröstet vara öppet och vidgat så andas du lättare.

Om du inte redan gör det, pröva att ha fönstret lite öppet under natten. Kanske vaknar du med ett leende och känner dig mer utsövd!

måndag 20 januari 2014

Vanor på gott och ont

Det slår mig att livet inte skulle vara sig riktigt likt utan alla vanor som vi har. En del som vi älskar, en del som vi hatar och alla de som vi är likgiltiga inför eller helt enkelt inte är medvetna om.

Jag älskar vanan att öppna en ny bok och hänge mig sida efter sida. Den vanan kombinerar jag gärna med en god fika på ett mysigt café. Har jag ingen bok med mig och jag tänker sätta mig själv för att ta en fika slinker jag ofta in på en bokhandel  jag passerar och köper med mig en. Det kan bli dyrt med både bok och fika...
Mitt te vill jag verkligen dricka med mjölk i. Nog tycker jag att det är ganska gott som det är men nästan alltid vinner mjölken. Det sägs att det nyttiga i teet försvinner med mjölk...
Sött föredrar jag framför surt och salt och då jag vet att detta t ex i kinesisk medicin kan visa på någon obalans i kroppen så undrar jag vad som är hönan eller ägget...Med så mycket sötsaker som jag stoppat i mig vore det inte konstigt om jag vore i obalans...

Om jag inte bär ryggsäcken på ryggen är det så lätt och bekvämt att bära den över vänster axel. Det är som om det finns en osynlig krok på den axeln och höger hand öppnar jag ju dörren med eller hälsar i hand med. Men det blir ju mycket onödiga spänningar i vänstersidan...
Så skönt det är att sitta på en stol med ena foten under mig, men det är mest den ena foten som jag vill sitta på och hela jag kommer i obalans...

Att vara tidsoptimist är en vana. Jag ser på klockan att jag har några minuter extra för det jag håller på med och väljer bort kunskapen om att det tar tid att avsluta, klä sig och ta mig dit jag ska vilket gör att jag lätt kommer i sista minuten...

Hjälp...måste rusa...strax står en elev utanför dörren på Viloplatsen...