Qigong, Alexanderteknik och "back to the back".

 En kvinna, Gunilla, som jag följer på instagram (@skriva.mellan.himmelochjord) skrev nyligen att Qigong främjar skrivandet och skrivlusten. Hon tyckte att jag skulle prova. Bra idé, tyckte jag och tog med mig papper och penna till mitt qigongpass i parken i tisdags kväll. Vi gjorde sköna Qigongrörelser i solskenet, under blå himmel och med det gröna gräset under fötterna. När passet var klart efter en timma gick jag till en bänk och satte mig. Inspirerad och förväntansfull började jag att skriva. Det kändes jättebra! Efter en kort stund kom en granne och vi började att prata... Vi skulle båda med spårvagnen så jag la ned blocket i ryggsäcken igen.

Det blev bara några rader men jag är säker på att Gunilla har rätt. När man gör qigong, så blir det som med Alexanderteknik. Vi balanseras och centreras. Nervsystemet och andningen blir lugnare. Vi blir mer närvarande och får bättre blodcirkulation och energi, Qi. Det är klart att man gör allting bättre efter det. 

Nu har jag fått inspiration att ta upp bloggandet igen! Tack Gunilla Århäll!

Jag hann skriva följande rader:

"Jag kom hem från Stockholm igår kväll med Alexandertekniken bokstavligen i ryggen. "Back to the back" eller "back back" var dagliga instruktioner under Alexanderlärarutbildningen". 

När jag nu några dagar senare fortsätter dessa rader så kan jag ju tycka att "back to the back" översatt till svenska låter rätt så tokigt. "Tillbaka till ryggen - ett anatomiskt äventyr" låter som en boktitel och upprepningen "rygg rygg" får mig att tänka på, att man på landet, där jag kommer i från sa "hubba hubba" eller om det var "habba habba" för att få hästen att backa i spiltan.

Instruktionen "back to the back" handlar förstås om något helt annat. Det är lätt att tappa bort helheten av ryggen och bålen och vikten av att ha med sig sin baksida och att hitta styrkan i ryggen. För gör man det får man både ryggrad och råg i ryggen. Stark rygg fysiskt är självklart bra för allt möjligt. Det blir både lättare att vara upprätt och att bära tungt. Ryggen stödjer också benen och armarnas rörelser och översta delen av kotpelaren, nacken, håller upp kronan på verket - vårt tunga huvud. Men även för vår självkänsla och vårt självförtroende och för hur vi möter världen är vår rygg oerhört betydelsefull.

Varför tror ni att det är så mycket artiklar om vikten av att ha en bra kroppshållning och att inta "power positions"? 

Jo, för att det gör en makalös skillnad, förstås! Fake it, till you make it, säger man. Men varför hålla till godo med "fake" när man med Alexanderteknikens hjälp kan få fysisk och psykisk styrka genom "back to the back"

Det är förstås inte så enkelt. Och allt handlar givetvis inte om ryggen. Alexandertekniken är heller ingen quick fix utan ett arbete som tar tid, tanke och engagemang. Vi utgår från att vi är en helhet  Alexanderteknik uppmärksammar hur vi kan få kroppens muskler att koppla ihop sig och hur vi får det att ske med hjälp av våra tankar. Vi kallar det "directions" eller på svenska "riktningar". Tankeriktningar som aktiverar kroppen. Det är väldigt häftigt. Subtilt och kraftfullt på samma gång. Riktningar tillsammans med att stanna upp och hejda reaktionsmönster = superpower!

Det gör skillnad på djupet och även långsiktigt, för att man kan ha med sig detta "tänk" i allt man gör, var man vill och när man vill. Det kan upplevas som svårt för att det kräver närvaro, medvetenhet och fokus i kubik eftersom det handlar om att få medvetenhet om sina vanor och sedan hejda dem. 

Att göra som man alltid har gjort är nog alltid det enklaste, för då behöver man inte tänka. Även att träna in något nytt så att det snabbt blir en ny vana är också enklare. Men att medvetet ta sig an sina vanor och beteendemönster är en intressant, spännande, ögonöppnande, rolig, lätt och ibland svår process.

Vi klarar oss inte utan att utveckla vanor, vår hjärna är så konstruerad. Men det går att lära sig att leva mycket mer medvetet och i den närvaron har vi tillgång till många fler valmöjligheter. 

Som Karin Boye så vackert skrivit: "Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen som är mödan värd".

Jag åkte till Stockholm för att ta en Alexanderlektion av John Nicholls, en "senior teacher". Han fyller snart 80 år och har undervisat Alexanderteknik i ca 50 år. 

Du ska ha lektion med en master, sa min son, när jag berättade vad jag skulle göra. Det hade han helt rätt i, Alexanderlektionen var fantastisk. Back to basic, back to the body & back to the back!

Jag älskar Alexanderteknik och är så tacksam för att jag blev tipsad om tekniken av sjukgymnaster som jag jobbade med på 80-talet. Jag hade whiplash och varken sjukgymnaster eller ortopeder kunde hjälpa mig. 

Med Alexanderteknik blev jag av med mina nackproblem och fick massor med annat på köpet - stark rygg, bra hållning, lätt och rörlig kropp, frihetskänsla, glädje, valmöjligheter, insikter om mig själv, medveten närvaro och dessutom världens bästa yrke! Det är fortfarande lika magiskt och utvecklande att få en Alexanderlektion. Kanske till och med ännu mer...

Prova du också!

Röda trådar och sammanhang

Kanske är du som jag, att du ser och letar efter röda trådar och sammanhang. Det är ett sätt att förstå livet och vad som sker.

Jag har ett minne från ett tillfälle då jag hade hälsat på mina föräldrar. Jag skulle precis åka, när pappa berättade om en otäck dröm han hade haft, där jag råkade ut för en trafikolycka...

När jag några månader senare, i skymningen åkte bil, hann jag tänka på det pappa sagt i den stund då en stor älg sprang rakt ut framför vår bil. Pang, krasch, plåt och älghår. Otäckt men jag var liksom förvarnad och både jag och bilföraren hade klarat oss med smärre skärsår.

Min nacke fick ännu en whiplash (hade råkat ut för tre tidigare) så jag var mörbultad och väldigt rädd för att mina besvär med nacken skulle bli värre än vad de redan var.

Men...röda trådar och sammanhang...tre veckor efter närkontakten med älgen hade jag bokat plats på en kurs. I Alexanderteknik. Sjukgymnaster som jag arbetade med (jag arbetade som sjukgymnastbiträde på Vasa Sjukhus långvård under fyra år) och många av de som jag tränade Tai Chi med hade berättat om Alexanderteknik som visst handlade om att ha en fri nacke...

Så jag var på rätt plats vid rätt tid. De nackproblem som jag lidit av i 5 år skulle få en lösning men det visste jag inte då, när vi precis smällt med älgen.

Jag visste ingenting om Alexanderteknik när jag steg in i salen, den där första måndagskvällen, med de andra i gruppen och vi träffade två Alexanderlärare från Skottland. Varje kväll under två veckor (10 dagar) samlades vi för ett par timmars undervisning i Alexanderteknik. Det var minst sagt "mindblowing"! 

Här fick många frågor svar och mina intressen av psykologi och kroppen enades i insikten om att kropp/själ/tanke är en enhet och om man vill nå någon form av hållbar förändring och utveckling behöver man arbeta med helheten. Det är en av de grundläggande principerna i Alexanderteknik.

Där och då började jag att nysta upp härvan av vanemässiga tankar, rörelser och förhållningssätt både mentala och kroppsliga. Jag fick redskap för att vara närvarande i nuet (mindfulness i all ära men Alexanderteknik är en mycket djupgående disciplin för att leva här och nu). Jag fick praktiska tekniker för bli medveten om mina reaktioner och vad jag hade för vanor och mönster i vardagen. Dessutom hjälp med hur jag metodiskt kunde träna mig i att hejda det som blockerade och stoppade mig, så att jag kunde släppa det som gjorde att jag spände och låste mig. Att om och om igen öva på att vara fri nog, här och nu, för att medvetet kunna välja nya vägar och släppa vanor och beteenden som inte längre var till nytta för mig.  

Det började där, en måndag i augusti för 35 år sedan. Jag lärde mig att lyssna på mina sinnen och att kommunicera med mig själv. Man kan säga att jag utvecklade en direktlänk mellan mina tankar och kroppen. Nackproblemen började snabbt att ge med sig och jag tog de första stegen mot att kunna vara mer mig själv. 

Utan den första bilkrocken jag var med om när jag var 15 och den fjärde när jag var drygt 20 hade jag förmodligen aldrig anmält mig till den där kursen i Alexanderteknik.

Jag hade heller aldrig tänkt att jag skulle bo utomlands, absolut inte i England. Eftersom Alexanderlärarutbildning inte fanns i Sverige flyttade jag till England och bodde 3 år i Totnes. Inte visste jag att jag skulle bli en riktig anglofil. Flera av mina närmaste vänner bor där och många goa kollegor.

Röda trådar och sammanhang...

Jag fick hjälp med att fria upp min nacke och med det var jag fri nog att välja min väg i livet. Alexandertekniken har hjälpt mig att vara närvarande i min kropp så att jag kan låta den vara lätt och fri. Det har gett och ger både glädje och lycka!

I år firar jag 30-årsjubileum som Alexanderlärare och jag är djupt tacksam för allt det som jag har lärt mig och fortsätter att lära mig genom den hör tekniken, som utvecklades av en ung skådespelare från Tasmanien i slutet på 1800-talet - Frederick Matthias Alexander.

Jag älskar mitt arbete och att få ha privilegiet att lära ut Alexanderteknik till andra som kan använda dess principer för att leva och må bättre. Har jag tur att ha hälsan hoppas jag undervisa i ytterligare 30 år. Då vet jag ännu lite mer...om röda trådar och sammanhang.

Tack för att du läser min blogg! Nästa blogg kommer att vara skriven av en av mina elever. Missa inte den, den kommer på torsdag!

Läs mer om Alexanderteknik på www.alexandertechnique.se