måndag 2 oktober 2017

Att återknyta, reflektera och fortsätta framåt

Jag hade helt underbara 10 dagar i England. Det är bara en vecka sedan jag kom hem och alla minnen av resan är fortfarande nära.  Hade inte kunnat önskat det bättre. Roliga tågresor i sista minuten. London till Devon till London. Magiska dagar med Trisha i Exeter. Kära, kära vännerna Gary, June och Doug i Torquay. Återbesök i mitt älskade Totnes, Dartington och Dartmoor. Lunch på Willows, som var en otrolig vegetarisk restaurang redan på 80-talet. Devonshire Cream Tea på Anne of Cleves, kaféet som endast bytt personal sedan jag var stamkund. Allt annat är sig likt. Nä, förresten istället för rostfritt stål var nu tekannan i porslin.

Jag träffade de personer som jag önskade att träffa den här gången och vädret var fantastiskt. Soligt 9 av 10 dagar. Värme. Storstad, liten stad, hedlandskap, vatten, skog och ängspromenad. Målade en tavla med mosade björnbär. Var med och rörde i smeten till årets Christmaspudding. Och fick önska mig något. Promenerade längs med och på Exeter wall och lyssnade på Evensong i katedralen.

Mötte otroliga Alexanderlärare, Joan och Alex Murray med över 60 års erfarenhet av undervisning. (Jag tycker att mina 30 år är imponerande men hoppas att även jag fortfarande undervisar när jag närmar mig 90!) Fick fantastiska lektioner av dem och Anne Battey som har arbetat över 50 år som ATlärare, utbildad av Marjory och Wilfred Barlow. Hon var en av mina favoritgästlärare när jag gick min utbildning 1985-1988 i Totnes. Det är väldigt intressant att då och då komma tillbaka till henne.

Besökte en fin Alexanderlärarutbildning i London som har startats av svenska kollegan Brita Forsstrom. Fick även glädjen att hålla i en stunds Qigong med dem. Och själv vara deltagare när en av skolans elever gick igenom semisupine med oss. Mycket bra!

Lyssnade på svensk jazz i Kingston (Örjan Hultén Quartet), var på Open studio med konstnärerna Andrew Logan en kvinna som hette Zandra Rhodes, vänner till Brita. Läckra och trevliga människor, roliga smycken m.m. Besökte caféer och restauranger som fick oss att utbrista i ett återkommande "detta måste vara det bästa....".

Samt 5 dagar i London med bästa kollegan och dito vännen Marja Bennett från Stockholm. Så mycket vi har pratat och diskuterat. Härligt att ha tiden! Vi har nött och blött våra upplevelser och erfarenheter, våra observationer, våra insikter och kunskaper. Tillsammans har vi över 50 års erfarenhet av Alexanderteknik. Av att stanna upp, att observera, medvetandegöra och på olika sätt arbeta med våra egna och andras vanor, beteende och reaktionsmönster. Det är arbete som går på djupet av både kropp och själ.
Vi tänker att två ser och förstår mer än vad en gör. Det är en gåva att kunna se.

Vi tänker att om vi två står stadigt och är nyfikna och öppna för att lära av varandra och andra kommer vi längre än vad vi gör på egen hand.
Marja och jag har arbetat länge som lärare i Alexanderteknik. Kunskapen vi har behövs mer och mer i den värld vi lever i.
Tillsammans kan vi nå ut till fler.
Så med avstamp i vår Londonresa september 2017 har vi bestämt att förutom våra egna verksamheter även utveckla en gemensam plattform. Den börjar i form av en blogg...sedan får vi se vart vår passion, vår vision och vår mission tar oss.



torsdag 7 september 2017

Är vanor bra eller dåliga?

Vanor, tur att vi lär oss saker och att det vi lärt in sedan sitter som berget.
Vi behöver inte tänka på hur vi ska göra när vi använder mobilen, gymmar, kör bil, pratar osv. Hjärnan är smart o sparar energi.
Folk kan köra bil eller köra barnvagnen över övergångsstället och samtidigt prata/kolla i sin mobil...det går på automatik...

Det finns dock ett krux med att vi är så vanebenägna.

Köra bil o kolla mobilen kan leda till katastrofala olyckor. Detsamma om du promenerar med barnvagnen rätt över gatan när det är rött för att du kollar mobilen. Grrrrr.

Kolla mobil och skriva sms kan ge sms-tumme och padd-nacke med svåra spänningar och smärta som följd.

Att träna på gymmet o samtidigt lyssnar på musik eller tänker på semestern kan göra att du tar i för mycket och om det är illa skadar dig.

Prata utan att tänka efter är inte alltid så bra.

Så det är värt att titt som tätt vara medvetna och närvarande i det vi gör.
På en ännu djupare nivå kan vi också observera hur vi använder oss själva när vi gör det vi gör vanemässigt.
Det lär man sig när man går till en Alexanderlärare.

Att stanna upp för att vara medvetna och närvarande - för då kan du observera hur du gör, var du tar i, vilka rörelser som sker, vilken riktning du har, var din uppmärksamhet är, hur du andas osv.
Det kan du inte få reda på om du i tanken är någon annanstans än där du är.

Du lär dig att känna igen och komma ihåg dina vanemönster  innan de aktiveras.
Då har du möjlighet att inhibera dem, att hejda dem, att stoppa dem innan du är i automatiken.
Det finns ett fönster mellan ett stimuli och din reaktion - det är bra att känna till!

I det fönstret finns ett utrymme för frihet!
Där kan du medvetet välja hur du vill respondera på stimulit och hur du använder dig själv i detta.
I detta lilla ögonblick kan du förändra ditt liv på många plan.

Detta kräver regelbunden långsiktig träning och är alltså inget för den som vill leva omedvetet och söker kvickfix och snabba lösningar.

Det är nästan så att det krävs ett zenmind och Superherokrafter  för detta.

Det kallas Alexanderteknik

Själv har jag nu hejdat ett vanemönster som jag började med för ett år sedan. Jag slutade att blogga. Now I'm back!