Andreas Bergman vid pennan...
Har du sett filmen Gravity?
Sandra Bullock är astronaut och ligger i omloppsbana runt jorden och saker och ting går snett. Väldigt realistiskt illustreras hur kaotiskt allt blir utan tyngdkraft. Allt krockar med vartannat. Saker flyter runt helt utan ordning. Eld bryter ut på en rymdstation och när man helt enligt instruktionen tar fram eldsläckaren flyger astronauten baklänges eftersom den tröghet som gravitationen vanligtvis skulle ge, inte finns.
Och i slutscenen visas i närbild hur Sandra Bullocks nakna fötter återigen står på fast mark efter en lyckad landning. Tryggt hållen av den kraft som Moder Jord utövar på oss i varje ögonblick och som vi ständigt har att förhålla oss till. Och som skänker ordning och stabilitet. Gravitationen.
Eller titta på ett stilleben. En konstgenre där man avbildar föremål placerade på en bordsyta. Kanske en vas, ett äpple, en flaska. Och tricket är att konstnären ska kunna få oss att riktigt känna hur föremålen vilar mot sitt underlag. Som Bruce Fertman säger, ”objects are great at sitting still”. Föremål är de sanna experterna på att lugnt vila mot underlaget. Vad kan vi lära oss av föremålen?
Eller titta på träden i skogen. Oavsett lutningen på marken växer de precis rakt upp. Hur vet de vad som är upp? De växer inte efter solljuset, för i så fall skulle de ju luta åt söder. De måste ha en egen inneboende antigravitationsimpuls av något slag.
Och det har förstås vi också. Den enda upprättgående primaten.
Slå dig ner på en stol. Känn hur den håller dig. Hur den förmedlar kraften uppåt från Moder Jord och bär dig. Kan vi inte enas om att ”här sitter jag på stolen” nästan låter lite egocentriskt? Det är stolen och underlaget som gör jobbet, och du kan bara överlämna dig åt gravitationens och underlagets trygga hand. Själv behöver du – förlåt språket - inte göra ett skit.
Och precis som fotograferandets konst har att göra med att verkligen se. Precis som musikerns färdighet och utveckling innefattar att lägga märke till ljud, till intervall och rytmer, verkligen fokusera på vad han hör. Precis så kan vi som vill utforska hur det är att ha en kropp och hur vi rör oss, börja med att fokusera på hur vi vilar mot underlaget. På hur vi bärs upp av golvet eller av den möbel som håller oss. Och låta den medfödda antigravitationsreflexen verka av sig själv. Och kanske bli medvetna om hur något vi vanemässigt gått och hållit, i axlar eller höft, lättar något när vårt medvetande påminns om hur vi precis nu, bärs upp av Moder Jord.
Lek med tanken på gravitationen som en ständigt närvarande Law of Love. Studera gravitationens tryck mot din kropp med nyfikenhet. Hur känns det egentligen när handen vilar på armstödet? När fotsulorna trycker mot golvet? Kan du plocka fram samma nyfikenhet inför gravitationens påverkan på oss som när vinkännaren läppjar på ett nyöppnat spännande vin?
Dessa spännande tankar, och en hel del mer, har jag med mig efter att ha besökt Alexander Technique Summer Retreat med Bruce Fertman hos Alexander Technique Alliance i Tyskland nu i sommar.
Men nu ska jag försöka ta ytterligare en titt på Sandra Bullock och George Clooney i Gravity. Trygg i min fåtölj och med lika mycket fokus på min tyngd mot fåtöljen som på filmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar