måndag 24 februari 2020

Vakna som om du var en småstad en tidig morgon

Ser en småstad vakna upp runt omkring mig. Någon putsar fönstren inifrån biograffoajén, någon annan ställer upp dörren till sin butik och i stadens äldsta herrekipering ser jag min generations efterträdare stå och titta ut genom skyltfönstret.
Genom hans ögon började jag att se staden vakna. Kanske funderar han på vad som kommer att komma in i dagens kassa, hur många kunder som kommer att komma in och småprata bara för att ha någon att prata med eller för att se om det finns något passande kvar på reahyllorna. Kanske tänker han på att ta en kopp kaffe.

Allt är ännu lugnt och stilla, jag ser mest pensionärer gå omkring dragandes på dra-maten, skjutande framför sig rollatorer eller ännu ett tag förlita sig på tryggheten från en käpp.
Stadens nyaste café öppnar tidigt och några få har satt sig med kaffe och laptop eller som jag med cappuccino och IPad.

Om några timmar lär caféet ha fullt med lunchgäster och huvudgatans trottoarer kommer att känna mångas fotsulor och snabba steg på väg till eller ifrån. Fast här kan man även gå säkert mitt på den bilfria gatan.

Jag tänker på hur var och en börjar sin dag. Jag undrar hur många som stressar och rusar på morgonen för att hinna i tid till jobb och skola och hur många som ger sig själva gott om tid?

Visst vore det hälsosamt att börja dagen lika långsamt såsom en småstad tycks göra.

Idealiskt är förstås att vakna utvilad av sig själv och med tid att ligga kvar en stund om man vill. Att hinna vakna både med kropp och sinnen. Att likt katten sträcka och vända på sig för att låta kroppens alla sidor både ta emot stödet från underlaget och att ge stöd åt täcket. Att öppna ett öga i taget och släppa in ljus och världen runtomkring. Röra tår, fötter, fingrar, händer. Slumra lite till medan tankarna vaknar till minnesfragment av nattens drömmar, planer och förväntningar på dagen.

Tänk om man hinner tänka till, en stilla stunds paus innan man viker undan täcket, vänder sig på sidan för att sedan sätta sig med fötterna i golvet och huvudet upp.

Att i denna stilla paus ge dagen möjlighet att ta en annan väg än den som alltid går igång när vi omedvetet sätter igång ett tåg med vagnar fulla av gamla vanor i form av idéer, tankar, känslor, spänningar, smärta, förväntningar, rörelsemönster, kroppshållning, andning osv.

Det skulle kunna bli en dag som är lättare och friare. Det skulle kunna bli en dag då de gamla vanliga reaktionerna och förväntningarna hejdas innan de ens fått fäste. Det skulle kunna bli en dag då du tillåter dig att välja nya tankar och nya sätt att hantera det du under dagen möter.
Nya tankar och nya sätt att hantera det du möter kan innebära att du väljer att lyssna på kroppens signaler, att du säger nej istället för ja eller ja istället för nej, att du istället för att hålla andan och hålla upp axlarna, andas ut och låter axlarna vara i fred. Du kan välja att ta kortare steg och gå långsammare eller njuta av att utan att anstränga dig gå så fort som känns bekvämt. Tänk om du väljer att stå i jämvikt på båda fötterna istället för att hänga på ena höften och att du har panoramaseende istället för tunnelseende. Du kanske väljer att ta en promenad på lunchen och frågar om någon vill hänga med istället för att hänga med dit ni alltid går.
Vem vet vad som kan hända om du flera gånger under dagen medvetet tänker på att att göra mindre istället mer. Förmodligen blir den lättare och friare både i kropp och sinne.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar