Jakten på den perfekta stolen, finns den?
Minns du den tecknade bilden med samtalet mellan en person och en ergonomisk stol? Personen tar sig i ryggen, ser ut som han har ont och säger "Det är inte du - det är jag". Den är väldigt rolig, tycker jag och dessutom sann.
En av de tidiga Alexanderlärarna, Marjory Barstow, som höll kurser i Alexanderteknik runt om i världen fick frågan om hur en riktigt bra stol ska vara byggd.
Hon svarade ungefär så här: "Mina resor tar mig till olika länder, till olika platser, olika lokaler och på varje plats är det nya stolar. Vad jag har lärt mig är att stolarna aldrig kommer att anpassa sig efter mig, aldrig ändra sig så att de passar just mig. Så det är mitt eget ansvar och arbete att kunna hitta ett sätt att sitta bra på varje stol som erbjuds mig".
De flesta jag träffar på kurser, workshop eller som kommer för privatlektioner tycker att det är jobbigt att sitta. De finner det svårt att hitta ett bekvämt sätt att sitta vare sig det är på jobbet, på en konsert eller hemma. På jobbet har de ofta det som kallas en ergonomisk arbetsstol. Dvs en stol med olika spakar för att ställa in höjd, djup och lutning m.m. De kan ändå tycka att det är svårt att sitta.
Förutom att stolen kan vara fel höjd, fel lutning och svårinställd så är det största problemet att man har tappat bort den förmåga att sitta som vi hade när vi var små.
Alla barn, som föds friska, går igenom olika utvecklingsperioder och någonstans på vägen behärskar vi konsten att sitta. Som med alla andra medfödda färdigheter så aktiverar vår vilja, nyfikenhet och motivation oss att komma framåt och uppåt och ihärdigt träna det som ligger i utvecklingsfasen. Vilket gör att vi innan två års ålder har lärt oss allt från att hålla huvudet, sitta, rulla, krypa, stå, gå, äta, prata m.m. Dessa färdigheter blir automatiska.
Som småbarn kunde vi sitta på rumpan, på huk, på hälarna och på knäna och vi kunde sitta upprätt själva. Stödet från underlaget under fötter och sittben var det som behövdes för att ryggen skulle förlängas uppåt av huvudets riktning och våra sinnens uppmärksamhet av rummet omkring oss.
Det är en sådan bedrift att sitta själv, att det skrevs in i boken "Vårt första år", gärna med foto och exakt datum och tid.
De flesta av oss förlorar sakteliga konsten att kunna sitta på golvet eller på en stol utan ansträngning. När vi växer upp, får vi andra vanor och rör oss på sätt som inte gynnar vår naturligt upprätta hållning. När sedan studier eller arbete tvingar oss till ett mer stillasittande liv så blir sittande något som upplevs som spänt, smärtsamt och stelt. Det är inte så konstigt då att vi letar stöd i ergonomiska stolar, ryggstöd som lutar bakåt och mjuka dynor. Vi försöker att sitta avslappnat...
Förmågan att kunna "sitta själv" är som tur inte borta, vi behöver "bara" sluta med de vanor som hindrar oss...
Alla som har försökt att sluta göra det som har blivit till en vana vet dock att det inte är så "bara". Det kan vara väldigt svårt att ändra det som går per automatik.
Vårt sittande sker automatiskt, vi tänker inte på HUR vi gör när vi sätter oss eller hur vi sitter. Vi dimper ofta ner i en kollapsad hållning som vi efter ett tag försöker sträcka upp. Eller så sätter vi oss riktigt som vi har hört att vi ska sitta och sedan sjunker vi ihop av ansträngningen att hålla oss uppe. Känns det igen?
För att kunna förändra något långsiktigt, behöver vi stanna upp, uppmärksamma och observera oss själva i en aktivitet, t ex att sitta, för att bli medvetna om vad och HUR vi gör. Först då kan du låta bli att göra det som är onödigt och stoppa det som ligger i vägen.
Det kan du lära dig med hjälp av en Alexanderlärare.
Som Marjory Barstow sa: "Det är mitt/ditt eget ansvar och arbete att kunna hitta ett sätt att sitta bra på den stol du erbjuds".
Att de stolar som erbjuds i affärer, offentliga platser, på kontoret och som man har hemma är helt tokiga och designade mest för att vara snygga och trendiga gör verkligen inte livet och sittandet lättare. Men det är ett ämne för en annan blogg.
Förmodligen kommer min familj få fortsätta att reta mig när fler och bättre begagnade stolar hittar vägen till min studio...det finns ju höga, låga, breda och smala.
Personligen tycker jag om stolar med platta sitsar och raka stolsryggar. Jag gillar även pallar men med ett rakt ryggstöd har jag möjlighet att luta mig tillbaka när jag har lust.
Mer om stolar, ergonomi, rörelse, helhet och människan i de kommande inläggen i vår serie
Bortom ergonomi - den kapabla människan. Nästa vecka är det Marja Bennetts tur, hennes förra blogginlägg och nästa finner du här:
#denkapablamänniskan #ergonomi # Alexanderteknik #konstenattsittaupprätt #vågavägraryggstöd #stolarochpallar #vanor #MarjoryBarstow
P.S. Kan du se dig omkring där du är och kolla om stolarna har bakåtsluttande sits och ryggstöd och skriva en kommentar efter bloggen? D.S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar