Födelsedag för F.M. Alexander 20/1

Gårdagens alldeles ljuvliga och sagolikt vackra vinterdag råkade sammanfalla med Frederick Matthias Alexanders födelsedag. Han föddes den 20 januari 1869 på ön Tasmanien och då var det säkerligen inte en dag full av snö.

Jag hade Qigong på ett äldreboende nära Slottskogen på förmiddagen igår och kunde inte motstå en promenad i det soliga vädret.

Pulsade genom snön och hade god nytta av Alexanderteknik på vägen. På långt håll såg jag dessa vackra "trädpelare" som får påminna om riktningen "upp". Jag behövde äta lunch och eftersom bloggning om dagens födelsedagsbarn stod på schemat så vände jag fötterna mot Villa BelParc. Väl där insåg jag snabbt att jag snart får återvända  då bakverken såg oerhört vackra och goda ut. Jag hittade, som ni ser, bästa platsen för att sitta själv och skriva.

Jag har redan nämnt födelseår och var han föddes. F.M växte upp på en hästgård och fick tidigt ta ansvar för skötsel och inridning av gårdens hästar.  I skolan var han en "besvärlig elev" som ställde frågor och ifrågasatte det som hans lärare sa. Det blev hemskolning istället. Hans intresse av teater ledde honom till skådespelaren och recitatörens yrke. Det var här, i början av en lovande karriär, som han fick återkommande röstproblem. Det fanns inga medicinska orsaker till hans besvär och F.M började snart ana att det var något han gjorde, som en del av hans framträdande på scenen som utlöste heshet och svårigheter att recitera. Van att tänka själv började han att observera sig själv i speglar och fann snart ett återkommande rörelsemönster som infann sig så snart han började att recitera. Det manifesterades t om av bara tanken att han skulle recitera.  

Han såg i spegeln hur han stelnade till i nacken/halsen och hur han drog huvudet bakåt och nedåt, att han förkortade nacken och pressade ihop struphuvudet. Han förstod att detta var en del av ett större vanemässigt spänningsmönster som involverade hela hans kropp.

Att vanor är svårare att lägga av med än att lägga till, det vet vi alla. Vår hjäna är både effektiv och energisparande och därför underlättar vanor våra liv. Men om vanor som i herr Alexanders fall har lett till ett felanvändande av kroppen som hindrar eller ger smärta, då är det både önskansvärt och aktuellt att försöka ändra dessa vanor.

Denne envise unge man ägnade lång tid åt att utveckla det som hjälpte honom att få en hållbar och stark röst.  I början kallade han sitt arbete för "mental training" och snar sökte andra upp honom för att få hjälp med olika problem med röst, andning, ryggen och nacken.
Läkare skickade sina patienter till honom. Med rekommenadtionsbrev från en grupp läkare lämnade han Australien och reste till England 1904, där han byggde upp en praktik i London. Han fick gott rykte och många ville ta lektioner av honom. Några som tyckte att tekniken gjorde stor skillnad i deras liv, både fysiskt och mentalt var George Bernhard Shaw och Aldous Huxley.
Sir Charles Sherrington, som idag ses som grundaren av modern neurologi var imponerad av F.M`s observationer och upptäckter som stämde med vetenskaplig forskning vad gällde neurologi och fysiologi.
Den amerikanske filosofen och pedagogen John Dewey tog också Alexanderlektioner och skrev förordet i 3 av de 4 böcker som Alexander skrev under sitt liv.
F.M. startade en 3-årig skola 1931, där han utbildade ca 80 Alexanderlärare fram till sin död 1955.