torsdag 12 maj 2016

Sitta passivt, sitta aktivt - HUR vi sitter är en viktig aspekt.

Att röra på sig är livsviktigt!
Det vet vi och om vi inte visste att det är så kan man nästan varje vecka läsa artiklar om hur farligt det är att sitta.
Det särskiljs inte särskilt ofta, i dessa artiklar, att det är en del skillnad på aktivt sittande och passivt sittande.
Medan det senare innebär att använda ryggstöd och armstöd samtidigt som man sjunker ihop så är ett aktivt sittande precis som det låter. Aktivt, du kan sitta på en pall, på en pilatesboll, sadelstol eller långt ut på en vanlig stol.

När du sitter passivt låter du stolen göra allt jobb och du själv gör inget. Det är som om kroppen kopplas bort. Om man dessutom sjunker ihop både framåt och bakåt så måste nacken knycklas ihop och bli kort för att du ska kunna titta framåt när du vill titta på den du pratar med eller på en dataskärm.
Som om inte det skulle räcka, har vi ofta en sida vi föredrar att ha mest tyngd på, vilket betyder att hela ryggraden också lutar/böjs/säckar ihop sidledes. Huvudet lutar då lite åt andra hållet. Sedan kan vi lägga till förkärleken många av oss har av att lägga ena benet över det andra knät. Vi tillbringar ofta många timmar varje dag med att sitta så här. Det har blivit vanor som inte är så lätta att ändra på. Vår kropp är passivt sittande medan vår hjärna och intellekt är på alerten och ständigt presterande.

Om du aldrig sitter som det är beskrivet ovan eller om du är omedveten om hur du brukar sitta, testa och känn efter vad dessa obalanser gör med dig. Hur känns det?
När man stannar upp och tänker efter en stund och känner vilken effekt detta har på hela vårt system är det inte så konstigt att förstå att det kan vara hälsovådligt.

Att sitta aktivt är däremot en helt annan femma!
Det gjorde vi galant när vi var små, säkert upp till vi började skolan och sedan tappar de flesta av oss bort konsten att kunna sitta.
Gå på kafé och observera småbarnen och dess föräldrar. Vilken skillnad på närvaro, uppmärksamhet, helhet och kroppshållning. När vi kommer till de vuxna så är det inte mycket vad gäller de kvalitéerna som skänker glädje för ögat.

Att sitta aktivt betyder att kunna sitta på sina sittben, med en lång, förlängd rygg, där huvudet lätt och fritt kan röra sig högst upp på kotpelaren, så att våra sinnen kan uppmärksamma det som sker omkring oss. Att under långa stunder kunna skippa ryggstöd utan att det känns jobbigt. Vår hållningsmuskulatur fixar detta, det är dess jobb som vi genom passivt sittande eller genom att svanka och lyfta upp bröstet och dra tillbaka axlarna (i tron att vi då får en bra hållning) undanhåller dessa muskler.
Om vi sitter på en stol/pall är det förstås också bra att ha fötterna stadigt placerade på golvet (om vi inte sitter på huk eller i skräddare på stolen) för att kunna få ett bra stöd för benen. Ryggen och armarna hänger ihop. Har vi ingen bra kontakt mellan armar och rygg är det stor chans att axlarna får göra mycket jobb.
Att sitta aktivt betyder att våra inre organ har utrymme, de trycks inte ihop. Då är det lättare att andas och att organen fungerar som de ska. Allt som trycks ihop under en längre tid fungerar sämre.
Att sitta aktivt betyder rörelse, naturlig rörelse, frihet i kroppen och en ständig balansering.
Att sitta aktivt är en hjälp till att vara mer närvarande och medveten. Att andas och att vara en helhet.
Det tillåter flöde igenom hela oss.

Våra vanor är våra ständiga och mest trogna följeslagare. Så de vanor vi har när vi t ex sitter (aktivt eller passivt) tar vi med oss till stående, när vi går, när vi tränar och t o m när vi går och lägger oss.

Att kunna sitta aktivt är en av de bonusar man får när man börjar med Alexanderteknik.
En annan bonus är att man börjar lyssna till kroppens signaler vilket betyder att man inte längre kommer att sitta för länge åt gången.
Det är en glädje att både kunna sitta, stå och att röra sig med lätthet. Att öppna upp och ta in oss själva och det som är omkring oss.






2 kommentarer:

  1. Så intressant, det har jag inte tänkt på förut. Och som du säger pratas det inte så mycket om detta!

    Även intressant att du refererar till småbarn och hur fria de är. Det refererar jag också ofta till när det gäller rösten. T ex kan en bebis skrika med mycket hög volym (och med distortion, en effekt) utan att bli hesa! Därför är det självklart att vuxna också kan sjunga eller prata med hög volym. Det handlar om teknik helt enkelt - som barn har en sådan naturlig tillgång till!

    SvaraRadera
  2. Ja, det har du rätt i Malin, vilken otrolig ljudvolym små barn har. De kan skrika länge också.
    För några år sedan såg jag ett TVprogram där de pratade om "growling", om det stavas så. Det som Heavy Metal sångare gör. En liten späd tjej berättade om hur det handlade om rätt teknik och demonstrated sedan denna "monster-röst" som man inte tror är möjlig att få fram. Hon såg inte ens ut som hon ansträngde sig. Det är väldigt intressant vad vi kan åstadkomma när vi använder is själva som en helhet.
    Tack för din kommentar!

    SvaraRadera