tisdag 6 oktober 2015

När smärta inte går över

Jag har läst i Unionens tidning Kollega att 7 av 10 kvinnor har haft ont i nacke, skuldror eller armar under det senaste året. Det står också att endast 4 av 10 arbetsgivare gör något åt problemet.
Så vad gör den som har smärtan?
"Man biter ihop och jobbar vidare i tron att det ska bli bättre".
Tyvärr blir det för väldigt många inte bättre, tvärtom så kan det vara så att man hamnar i en nedåtgående spiral och smärtan blir värre och värre och från att finnas på ett ställe så kan smärtan sprida sig till större eller fler områden. Till slut kanske sjukskrivning är oundviklig.

När jag var på Alexanderteknikkongressen i Limerick i augusti lyssnade jag på min kollega Judith Stern som är både fysioterapeut och Alexanderlärare sedan över 40 år. Hon har specialiserat sig på smärta.
Hon sa att i USA är 75 % av all smärta relaterad till hur man använder sig själv och sin kropp. Det är det som vi Alexanderlärare är experter på.

I Wikipedia läser jag om Ergonomi, läran om hur arbetsredskap och arbetsmiljö påverkar människan och hur man försöker att anpassa arbetsplatser, stolar, bord, arbetsredskap efter människans behov och förutsättningar.
Det är mycket bra och viktigt att man fortsätter att arbeta med detta men eftersom människor är olika vad gäller längd, styrka, uthållighet och syn och att många förflyttar sig under en arbetsdag så är det svårt att tillgodose alla de krav som skulle kunna anpassas. Det är också så att många tycker att det är svårt att ställa in t ex stolar eller glömmer bort att göra det.

Det som jag ser skulle göra en oerhörd skillnad och dessutom vara praktiskt genomförbart och
förmodlingen mycket kostnadseffektivt är att ta in Alexanderlärare på arbetsplatser. För att ge
föreläsningar och praktiskt arbete i grupp. Sedan bör varje enskild anställd som har behov av detta få en praktisk arbetsplatsbedömning. Där lär de sig om sig själva och blir medvetna om sina specifika vanor när de t ex sitter framför datorn eller lyfter tungt.
De flesta vet hur de ska göra sitt arbete ergonomiskt rätt, i teorin, för sådant går man igenom på de flesta arbetsplatser. Men de flesta har ingen aning om hur de verkligen sitter, står eller böjer sig när de väl är inne i arbetet. Det är vad som sker då som är orsak till större delen av alla smärtproblem på arbetsplatser.

Som Alexanderlärare är det här något som jag går igenom med de flesta av mina elever under privatlektionerna. Om de sedan börjar att applicera det som de lär sig på sin arbetsplats så brukar de flesta rapportera att besvären försvinner, att de finner det lättare och lättare att sitta bra eller stå bra eller böja sig rätt.

Några saker att tänka på är följande:
- ju snabbare man kan komma in och arbeta med den som börjar få smärtor ju lättare är det att få bukt med. När det blir kronisk smärta är det svårare och tar längre tid.
- de vanor en människa har finns med både på jobbet och hemma, alltså är det värdefullt att lära ut verktyg som folk kan ha med sig hela tiden.


Detta är en snabb skiss som sonen gjorde när vi var på Tullens i våras. Intressant att se hur lätt det är att skjuta fram hakan och huvudet och att krumma ryggen när man sitter och pratar med varandra.

2 kommentarer:

  1. I mitt arbete som zonterapeut och friskvårdsmassör märker jag också hur många kvinnor det är som går omkring med värk. En stor andel av de som kommer till mig jobbar inom vården. Tror just vården är ett av de mest påfrestande yrken som finns på vår svenska arbetsmarknad idag. Även mycket sittande vid datorn är förödande för rygg och nacke. Alla arbetsgivare borde införa friskvårdspeng och utbildning inom lyftteknik och ergonomi till sina anställda.

    SvaraRadera
  2. Jag kan tänka mig det, att många kommer till dig med smärta. Vården har väl alltid haft tunga arbeten och även om det finns många bea hjälpmedel så "orkar" eller hinner inte personalen alltid att använda dem.
    Sedan ärdet j väldigt skrämmande att ett stilla arbete där man i princip bara rör fingrarna ger lika mkt problem.
    Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter, Lena.

    SvaraRadera