måndag 4 december 2017

Julkalender lucka 2: Tid...jultid...egentid...mertid...ställtid...Alexandertid


Har vi någonsin tillräckligt mycket tid? 

Klockan talar om för mig om....Jag har inte tid...Hinner inte i tid...Spara tid...Tiden är slut...Gott om tid...evig tid...hinner i tid...jag har tid...

Att klockan tickar och går är ofrånkomligt vare sig vi tittar på den eller inte. Så den där väckarklockan som ringer klockslaget vi satt larmet på, bryr sig inte det minsta om utifall vi har sovit, om vi sovit gott, är utvilade eller om vi bara vill sova vidare.
Klocktillverkare kom på en fantastisk grej - snoozeknappen. 

Då jag har väckts av väckarklocka innan den knappen uppfanns har jag kommit till slutsatsen att den knappen mest är ett elände. Jag är säker på att det är hälsosammare och bättre utan.
Efter att i åratal tryckt på snoozeknappen ett antal gånger innan jag väl går upp, kom i somras till mitt medvetande en halvslumrig morgon att jag nog faktiskt är piggare första gången klockan ringer än några snooze senare...(detta vet alla som inte (snoozar). Så jag blev fast besluten att göra något åt min snoozevana. Den gav mig inget positivt (längre) och den gav mig absolut inte mer tid och de korta sömnsnuttarna klarade jag mig utan, tyckte jag.

Som den Alexanderlärare jag är, har jag världens bästa förhållningssätt i både kropp och knopp att använda mig av för att förändra eller ta bort en vana. Och bestämmer för att använda mig av AT för bli snoozefri.

Så här gick det till...ungefär....:

Alarmet sätter igång!
Handen letar upp klockan och trycker på snooze...
Jag tänker...skulle jag inte låta bli att snooza??? Äh, bara en gång...
Alarmet går på igen!
Fingret trycker på snooze en gång till...
Skulle jag inte låta bli...Suck...ny dag imorgon....då ska jag låta bli...😴😴😴
Ett par morgnar senare.

Alarmet sätter igång!
Jag stannar upp, hejdar mig/min hand ett ögonblick och hinner välja att stänga av eller att snooza.
Väljer att stänga av.
Ligger kvar några minuter och ger mig tid att känna underlaget och stödet från futonmadrassen. Släpper onödiga spänningar i nacke och axlar och tillåter huvudet att få en riktning ut från nacken. Då   förlängs och vidgas ryggen vilket tillåter andningen att bli djupare. Armarna och händerna har stöd. Bäckenet och höfterna ges mer plats och ben och fötter har stöd.

Vilken annorlunda morgonstart jag fick! Den var så mycket skönare och bättre att det har varit lätt att låta bli snoozeknappen sedan dess.

Dessutom har jag haft mer tid på morgonkvisten!

Så kan det gå till att ändra en vana som sitter automatiskt i kroppen. Alla är förstås inte lika lätta eller framför allt snabba att ändra. Men tiden det tar att lära om får du igen dubbelt.

Så ett jultidstips är att sluta snooza och börja med Alexanderteknik!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar