En Alexanderlärares funderingar från Bokmässan

Hyfsade skor, nä, bra skor är ett måste på Bokmässan!
Nu har jag vandrat runt några timmar på mässan. Jag har träffat på vänner, grannpojken från när  jag var liten, bekanta, nätverkare från Qoola  Qvinnor och många många fler.
Jag har kollat in böcker, roliga smycken och kopior på gamla pappersbonader från förr.
Jag har köpt en bok och en tidning men fikan sparar jag till imorgon då jag ska tillbaka hit med syrran.

Är det kul att gå på bokmässan? Ja, det tycker jag, men det tar energi. Ljuset, ljuden, golvet, folkmassan tröttar. Nu är jag hungrig och lämnar Svenska Mässan med funderingar på vilket år jag kommer att stå här och signera min bok om Alexanderteknik...

En Alexanderlärares funderingar vid frukostbordet

Jag funderar på hur svårt det kan vara att ge Alexanderlektioner till närmaste familjen.

När de inte vill, som barnen, som inte vill ha lektioner från sin mamma.
Det är frustrerande när de ibland av olika anledningar har ont och jag ser och förstår varför.

Då önskar jag att det fanns många fler Alexanderlärare i Göteborg, som jag kunde föreslå dem att de kunde gå till.
Förmodligen skulle de inte göra det ändå, för mamma har föreslagit det...

Var och en får finna sin väg och det är som det ska vara.

En Alexanderlärares funderingar från Dorsia

Efter dagens pass med Alexanderteknik på Hagabadet gick jag  till boutiquehotellet Dorsia. Jag älskar miljön här, det är vackert, färgrikt, sammetslent, lugnt och de har mycket trevlig personal. Just nu kan jag dessutom tjuvlyssna till brittisk engelska vilket alltid får mig på gott humör.

Dessutom är möblerna riktigt bekväma vilket också gläder en Alexanderlärares kropp och själ!

Egentligen tänkte jag skriva något om restaurangpersonals ergonomiska svårigheter (hade t o m en kort frågestund med kvinnan som serverade mig) eller om kommunikationsproblem och hur Alexandertekniken kan vara till hjälp för att kunna hejda vanemässiga tanke/känsloreaktioner på ord och uttryck...

Men istället väljer jag att låta mina tankar gå i ett spår som jag tog upp på Hagabadet. Det passar här som jag sitter på Dorsia, lyssnande till underbar musik från början av 1900-talet.

Jag sa till deltagarna: "tänk tillbaka på fotografier från era far-och morföräldrar".
När jag tittar i mina föräldrars album och ser foton från långt tillbaka så är det bilder på kraftiga oböjliga fotopapper och de fotograferade sitter eller står med en resning som man inte så ofta ser idag. Säkert sträcker de på sig lite extra i stundens allvar (det var nog ingen självklarhet att gå till fotografen) men jag tror att rent allmänt hade folk "bättre hållning" förr (med undantag förstås).

Av flera anledningar som t ex

- man satt helt enkelt inte så mycket som vi gör idag
- möbler var fastare och gav mer stöd
- man hade "råg i ryggen" och var inte "ryggradslös"

Så det är möjligt att få ont i rygg och nacke på grund av att vi vill "slappa lite", att vi vill slappna av och sitta eller halvligga i stolar och mjuka soffor som är vinklade bakåt och inte ger stöd, att stå och hänga på en höft, chilla  och se coola ut...ja, vår livsstil helt enkelt...ställer till det.

Så här sitter jag i en fast fåtölj och njuter både av att känna hur jag sitter och av att jag hör skön musik!

Nätverk och föreläsningar - från ledigt till höststart

Nog kommer vi väl alla att prata om "sommaren 2014" då Sverige förvandlades.
Då dagarna var heta, kvällarna ljumma, nätterna då det inte gick att sova, mornarna som började vid femtiden och då luften doftade som den gör vid Medelhavet. Mättad av blomdoft. Ljuvliga sommar!

Men som alltid kommer det en höst, förhoppningsvis dröjer den riktiga hösten men sant är att höstterminen har börjat, sönerna är tillbaka i skolan och jag har öppnat dörrarna hos Equilibrium igen.  Välkomna till Viloplatsen!

Från lugn och stillhet på landet till full aktivitet och möten gick det väldigt fort...kanske är det så det ska vara, kanske en fingervisning om hur hösten kommer att bli.

Vi i Göteborgsfilialen till Artist -och-Musikerhälsan i Malmö träffades på Konstepidemin. Vi möttes för att prata om hösten och hur vi ska gå vidare för att sprida att vi finns. Det är väldigt roligt och intressant att ingå i detta team av kompetenser som på ett professionellt sätt kan möta musiker, dansare, skådespelare och sångare och deras specifika behov av rehab, friskvård och utbildning.
Nästa vecka ska vi samlas här i Göteborg, då kommer de som är med och jobbar i Malmö och Stockholms team hit.
https://www.facebook.com/pages/Artist-och-Musikerhälsan-Göteborg/722011764515887

Att komma tillbaka till stan efter att ha varit på landet innebar plötsligt mycket mer stillasittande märkte jag. Dator och IPad, fantastiska redskap men samtidigt så förödande för kropp och själ.
Det var härligt att ta tag i att städa lokalen bara för att slippa sittandet...

Förra torsdagen gick jag på en föreläsning. Jag har på Facebook länge följt Anneli Wester.
Hon har en makalös livshistoria att berätta. Bl.a har hon blivit känd för att bestiga höga bergstoppar utan hjälp och att (om möjligt) tälta högst upp! Onekligen imponerande bedrifter. Men det mest fantastiska och gripande med Anneli och hennes liv är hur hon har och fortfarande arbetar med att hela sig själv och sitt liv från de ohyggliga övergrepp som hon varit med om, bl a inom sjukvården.
Hon har på sitt eget "Annelistylevis" utvecklat strategier och sätt att klara av saker. Sakta men säkert släpper hon sårigt, vasst och hårt mot helt, mjukt och lent. Hon har hittat stillhet! Det är vackert!
Hennes nästa resa är till till att tillbringa tid med kampsports-nunnor. Minns ej var. Längre fram blir det säkerligen ännu fler höga berg som får äran att ha Anneli tältande på toppen.
https://www.facebook.com/AnneliWester.Liferules
www.anneliwester.se

Jag har även genom Folkuniversitetet lyssnat på Simon Skau igen, när han pratar om hjärnan och neuropsykologi. Förhoppningsvis käkar jag lunch med honom snart!
Det han pratar om i teori ligger väldigt nära det vi Alexanderlärare arbetar med i praktiken.
Hur man skapar nya stigar på ängen, nya banor i hjärnan. Hur man blir verkligt medveten om hur automatiskt vi reagerar på stimuli och hur vanemässigt vi känner, tänker och gör.

Alexandertekniken är en smart väg, en möjlig väg för individen att själv välja nya stigar.

Det lilla gör stor skillnad

Ett ord kan göra dagen till himmel eller helvete.

Den ilskan blicken från någon som gör att man blir alldeles rädd och kall.
Det lilla leendet från en okänd på spårvagnen som värmer hela hjärtat.

Tjugan som fattas när man ska betala i kassan som gör att man får gå hem utan middagsmat.
Tjugan som man precis hittar i botten av väskan som precis räcker till en chokladkaka.

Spänningarna som fortplantar sig genom hela kroppen när fingrarna gör små rörelser på ett tangentbord.
Spänningarna som försvinner i kontakten med en stilla, varsam och lyhörd hand.

Det lilla gör stor skillnad.

Flöden

Det är inte svårt att tänka sig att om man råkar ställa sig på vattenslangen blir det stopp i flödet.
Eller känslan när blodtrycksmanchetten pumpas upp och det börjar kännas obehagligt i armen. Limmet kommer inte ut ur Karlssons klistertuben om det finns en torkad klump längst ut.

Knyt nävarna så att knogarna vitnar, bit ihop käkarna så att tänderna tar skada...ja, de flesta av oss har många erfarenheter och upplevelser av vad som händer när vi knyter oss och flödet stoppar.

Det finns ett område där vi har tendens att spänna oss mest hela tiden, på grund av stress och genom våra hållningsvanor.
Det är i nacken. Jag frågar ofta när jag har en föreläsning hur många som har ont och är spända i nacken och det är alltid fler än de som inte har. Frågar man då vilka som känner någon med nackbesvär så räcker resten upp handen...

Förutom att vi blir spända och får ont så är det faktiskt så att vi försämrar blodflödet till hjärnan när vi stelnar till i nacken. Det är ju dumt för då tänker vi sämre, reagerar saktare och rent allmänt mår vi inte så bra.

Så härliga "biverkningar" av Alexandertekniken är när eleven säger att "efter en lektion blir jag på så gott humör att jag har lust att göra roliga saker"!
Eller "min deppighet går bort när jag släpper i nacken och låter huvudet ha en riktning upp".
Andra berättar att de märker att arbetet går trögt, att tänkandet inte fungerar som de ska när nacken är ihopdragen men om de tänker upp och huvudet o nacken får en annan riktning så får de en annan skärpa.
Testa att sitta aktivt , utan att kollapsa nacke och rygg nästa gång du är på en föreläsning eller ett möte så kommer du att märka att det blir enklare att följa med, att förstå.

Så vi behöver alla ha ett bra flöde mellan hjärnan och kroppen - då blir vi gladare och klokare och mår så mycket bättre!

Alla har talang

"Alla har talang" heter en bok skriven av Charlotte Hågård. Jag hade möjligheten att lyssna på henne när Qoola Qvinnor hade en glittrande fest inför kvinnodagen.
Hon hade mycket intressant att säga som kan vara en hjälp när man ska utveckla sig själv och sitt företag eller hitta ett nytt arbete. I boken kan man läsa att "Genom att våra talanger kommer så naturligt för oss har vi svårt att se att det är något unikt med oss själva".
Hon skriver också:
 "Ditt återkommande mönster av känslor, beteenden och reaktioner styrs av ditt mentala länksystem. Detta länksystem fungerar som ett filter som hjälper dig att sortera bort en massa saker och fokusera på andra. Det skapar ditt unika sätt att relatera till omvärlden".

Så om vi börjar funderar på vad vi gillar, dras till och har lätt för så lär vi känna våra talanger och sedan stämma av med om dessa talanger verkligen får utrymme och plats i våra liv, både privat och i yrkesliv.

Jag har en talang som egentligen andra har uppmärksammat mig på och som jag inte tänker så mycket på själv...

Jag har en naturlig talang för att sammanföra, förena och koppla samman.
Det har jag förstås nytta av i mitt arbete med människor då det är lätt för mig att möta och anknyta och att lära den jag undervisar att "koppla ihop sig själv" för att nå helhet. Det är ju även en effekt av Alexanderteknik. Så min talang fungerar väldigt bra ihop med Alexanderteknik.

Men nu tänkte jag på min naturliga förmåga att sammanföra andra människor med varandra och hur det sedan leder till något gynnsamt. Det har lett till både giftermål, vänskap, affärsrelationer och nätverk. Jag skulle kunna räkna upp hur många människor som helst som har fått kontakt med varandra genom mig.

Det är spännande och det är nu en talang jag nu tänker att kultivera mera medvetet!

Nu ska jag ut och sätta upp flyers om någon som har en helt annan talang - löpartalang!
Min kollega Malcolm Balk kommer hit och har workshops i The Art Of Running 23 & 24 maj!