Tvättstugefunderingar

Vad det är bra med alla vardagsgöromål och sysslor som ger möjlighet till reflektioner över hur det i stunden står till i knoppen och kroppen.

I vår tvättstuga har vi käcka vagnar i stål som man kan lägga tvätten i och köra från tvättmaskin till torktumlare o torkrum. Tvättstugan är ganska stor med två tvättmaskinsrum och två torkrum och ett större rum som man passerar för att komma till dessa andra rum. Det finns ett flertal dörrar och en smalare gång att ta sig igenom. Tvättmaskinsrummen har dessutom bänkar att vika tvätt på och trösklar att ta sig över.

Tvättkorgarna i stål har två hjul så att man kan tippa dem bakåt och dra dem. De låter väldigt mycket och det är lätt att slå i dem i väggar, dörrar, kanter m.m. När det sker är det skrammel och stopp, oväsen och man fastnar, det rycker och sliter och drar i själen och den arma kroppen.

Det vill säga om man har för bråttom och inte är närvarande. Om man hyser en önskan om att bli klar innan man är klar och hellre vill vara någon annanstans. Men ett annat ord om man är vad F. M. Alexander kallar "endgaining" då sker allt det obehagliga som beskrivs här ovan.

Om man istället väljer att vara i vad käre Alexander kallar "the Means-where-by", dvs, närvarande, i balans, med öppna och vakna sinnen då är tvättkorgen på hjul en förlängning av mig själv och inga onödiga ljud hörs, inga vägar slår jag i utan jag o vagn tar oss som i en dans mycket smidigt över trösklar, igenom gångar och dörrar och jag kommer i en takt som fungerar bäst till torkrummet och där kan jag fortsätta min mycket mindfulla "härvaro" i tvättstugan! Varje stund kan vara en övning i att applicera Alexanderteknik och därmed vara närvarande vilket jag hellre kallar "härvarande". Pröva själv och låt mig veta hur det gått!

Nya löften eller nya mål för 2012

Katten snarkar bredvid mig, ovetande om att det är nyårsafton imorgon och att det är en dag då många avger nyårslöften. Löften som oftast handlar om radikala förändringar i livsstilen. Så radikala att för många blir det ej mer än ord sagda sista december...
För en innekatt skulle ett sådant löfte kanske handla om att hoppa några extra gånger upp på köksbänken, få familjen att kasta några bollar eller springa före med ett långt snöre...
Det skulle kanske behövas men om detta vet katten inget och snarkar lugnt vidare.

Jag har inte ofta gett nyårslöften och de gånger jag gjort det har jag inget minne av om jag höll dem eller ej...så då kan man ju lätt räkna ut hur det gick!

Men nu funderar jag lite! Läste i någon tidning eller i någon annans inlägg på facebook om att istället för att prata om att ge löften kan man tänka på vilka mål man har inför det kommande året.
Först tänkte jag lite trött att det är ju bara att använda ett nytt ord som ligger i tiden.
Men sedan har tanken återvänt om och om igen till det här med mål. Jag har känt på det, smakat på det, tittat på det, ja till och med lyssnat till klangen. Jag vet ju att det här med att ha målbilder fungerar och att det är effektivt att använda alla sina sinnen när man skapar målbilder.
Jag gillar det! Det känns mycket mer kreativt och lockande att skapa ett eller flera mål för 2012 än att ge löften.
Ett löfte är ett löfte som måste hållas för att det ska vara positivt. Brutna löften är inget kul...
På väg mot ett mål kan jag ha många delmål. Det ger energi och det ger möjlighet att omvärdera och förändra under tiden.

Så jag tänker fundera på vilka mål jag vill sätta för 2012 under morgondagen. Kanske klippa och klistra för att göra ett collage.
Jag tror att ett av mina mål ska vara att leka mer med katten. Han gillar kapplöpningar, från rum till rum - det blir bra för oss båda!

Jag säger snart Farväl 2011 och Välkommen 2012!!

Låt klockorna klinga imorgon vid midnatt!

Gott Nytt År!!!!

ATT TÄNKA NYA TANKAR

Fick för en liten tid sedan en bloggutmaning:

http://www.punctumsaliens.se/inspiration&kreativitet/bloggutmaningen

Att skriva om någon som varit en inspiration i mitt liv är utmaningen! Jag skulle kunna skriva om många, men i denna min blogg blev valet enkelt. Dagligen finns denna person med mig, både privat och i mitt arbete, ständigt en källa till inspiration, utmaning och utveckling.


Denna person är Frederick Matthias Alexander, upphovsmannen och utvecklaren av Alexanderteknik. Han levde mellan 1869 - 1955. Det var i början på 1980-talet som jag hörde talas om Alexanderteknik för första gången. Jag var 22 år, arbetade som sjukgymnastbiträde på en långvård. Hade funderat på att studera till psykolog eller kanske sjukgymnast när jag kom i kontakt med Alexanderteknik. Fick berättat för mig att tekniken handlade om kroppsmedvetenhet och att ha en fri nacke. Jag var intresserad av rörelse, tyckte mycket om att dansa och att göra Tai Ji men hade allt annat än en fri nacke efter att ha varit med om tre smärre trafikolyckor (som passagerare). Anmälde mig till en tvåveckorskurs med två Alexandertekniklärare från England. Åkte med i en bil som krockade med en älg tre veckor innan kursen. Den olyckan gjorde mig ännu stelare och ofriare i nacken. Bilolyckan gjorde mig också väldigt medveten om att livet det lever vi Nu och Här. Tänk att det behövdes fyra olyckor för att få mig att få upp ögonen för det!? Whiplash fanns ej allmänt som begrepp på den tiden men alla tecken tyder på att det var det jag hade/har.

Denna kurs och det jag lärde mig då handlade om att tänka nya tankar. De veckorna förändrade mitt liv. Jag började ett nytt liv, som blev en process som fortfarande pågår. Jag tog de första stapplande stegen till att leva mitt liv medvetet, närvarande och med en hundraprocentig visshet och insikt om att jag är ansvarig för hur jag hanterar och lever mitt liv. Jag är oändligt tacksam för att jag fick förmånen att gå denna kurs!

F.M Alexanders upptäckter i slutet av 1800-talet handlade om att han som ung 20-årig skådespelare tappade rösten under föreställningar där han reciterade Shakespeare. Hans läkare upptäckte inga fel på honom utan ordinerade röstvila och varm dryck och det hjälpte så länge han avhöll sig från recitation på scen. Problemen blev återkommande och hotade hans karriär.

F.M tänkte en ny tanke: "Är det något som jag gör när jag reciterar som gör att jag blir hes?" Hans doktor tyckte att det lät troligt men kunde inte hjälpa honom med vad han i så fall gjorde...
F.M ställde sig framför en spegel: omväxlande pratade och reciterade han till sin spegelbild och upptäckte rörelser som involverade hans huvud och nacke, rörelser som han inte hade haft en aning om att han gjorde...
Han försökte låta bli att göra dessa rörelser men misslyckades hela tiden till en början. När han kunde hejda rörelserna till viss del märkte han att hans röst blev mycket mindre ansträngd och att hans andning blev djupare och hans hållning bättre...

F.M tänkte ny tanke: "Dessa rörelser tycks vara så vanemässiga så det räcker att jag tänker på att recitera så aktiveras dessa rörelser". På den tiden var det inte många som talade om att kropp och tanke kunde ha något med vartannat att göra.

Detta var en alldeles ny tanke! Han kunde inte förändra ett kroppsligt problem utan att först hejda tanken/känslan som aktiverade den vanemässiga fysiska rörelsen.

Hans nya tankar ledde till att han hjälpte sig själv; hans röstproblem försvann genom att han hejdade de vanor som var orsak till besvären. Inte genom att han gjorde något annat eller något nytt utan att han lät bli att göra det som inte var till nytta för honom. Hans röst lär ha blivit enorm. Hans luftrörsbesvär försvann, hans kroppshållning förbättrades och hans upptäckter spreds till hans kollegor och det spreds till läkare som skickade de patienter de ej kunde hjälpa till F.M Alexander. Hans pedagogik, hans principer för att använda sig själv mer balanserat och som en helhet, hjälpte dem ofta med att bli av med besvären vare sig det handlade om ryggont, andningsproblem, förstoppning, högt blodtryck m.m.

Detta var bara början av alla nydanande tankar som denna man tänkte och som i drygt 100 år har hjälpt människor över hela världen till bättre hälsa och medvetna och närvarande liv.

För min del blev hans upptäckter det som gav mig redskap att hantera mina nackproblem.
Alexandertekniken har gett mig redskap att hantera fysiska, känslomässiga och mentala reaktionsmönster. Det ger en stor frihet och är en väldig tillgång om man vill leva medvetet, närvarande och hälsosamt!

Hans upptäckter inspirerade mig så till den grad att jag visste vad jag ville göra i livet, vad jag skulle arbeta med! Jag flyttade till England, gick en 3-årig utbildning på heltid, blev lärare i Alexanderteknik!

Jag tror att jag och mina kollegor har ett av de mest utvecklande, spännande och roligaste yrke som man kan ha. Det är ett privilegium!

Fredrick Matthias Alexander´s tålamod, vetgirighet, uthållighet och förmågan att tänka utanför ramarna har berikat mitt liv på så många plan!

Jag är så tacksam! Jag har ett arbete där jag undervisar andra i konsten att tänka nya tankar!

En morgon av funderingar i en tid av transformation

Att allt hela tiden förändras, det vet vi. Det är ganska pålitligt. Ändå går vi nog lite till mans omkring i perioder och klagar över att inget händer, att det står still, vi står och stampar på samma ställe.

Lever vi våra liv som om vi håller andan, tro, för det kan man ju göra en stund. Vi kan hålla andan, vi kan andas högt uppe i bröstet större delen av våra liv. Vi kan leva utan att djupandas, utan att tillägna oss så mycket syre som vi skulle göra om vi andades naturligt, utan begränsningar. Vi vet att syre är livsviktigt. Ändå sabbar vi vårt syreintag genom återhållen andning, rökning och genom miljöförstöring.

Kanske livet är för hisnande, för skrämmande eller möjligheterna för många. Så kanske håller vi andan för att hålla ett avstånd till det liv vi skulle kunna leva...

För allt rör sig och förändras precis hela tiden. Om vi kan och vågar vara närvarande i stunderna, i ögonblicken, då ser vi vårt liv, då andas vi vårt liv och vi kan uppleva livets ständiga transformation.

Ett vackert ord "transformation" vars synonymer är omvandling, omformning, ombildning, ändring, övergång.

Just nu ser och upplever jag stor förändring framför och omkring och i mig - det är spännande! Ofantligt spännande!

Sommaren övergår snart i höstens magiska tid och allt det gröna blir färgsprakande under en tid.

Ledigheten utmanas av arbetets rutiner och barnen börjar högstadiet och gymnasiet (där kan man snacka om transformation - nyss var de ju småbarn!!).

Mina kunskaper, insikter och erfarenheter inom Alexandertekniken fortsätter att fördjupas och Qigongundervisningen får också mer plats.

Från att mest arbeta i min egen regi, Equilibrium och i min lokal på Viloplatsen ser jag spännande samarbeten framför mig i höst. Jag fortsätter hos Sensus, har ett kort gästspel hos Vuxenskolan igen. Jag ser fram emot kurs hos Projekt Trappan.
Qigong i ett vackert hus i Haga, Alexanderteknik hos Pilates Complete på Kastellgatan och hos Yoga Divine på Kungsportsavenyn.

Massa förändringar, massor att kunna hålla andan inför. Men jag andas, jag närvarar och jag upplever en härlig måndag förmiddag!

För jag tror att det är det det handlar om när vi inte tycker att något händer och att allt står stilla. Vi glömmer att andas och vi glömmer att närvara i den stund som är Nu.

Leve Luften, Andningen, Livet och Nuet!!!

Passion and belief! To use what I am given!

På Facebook delas en oerhörd mängd uppgifter om hur man mår och vad man gör! Mycken klokskap, coaching, vackra fotografier, roliga filmer och motiverande budskap. Det är en stor värld där vi på ett ögonblick kan uppleva kontakt med många människor runt om på jorden, sådana vi känner och sådana vi lär känna på facebook men kanske aldrig kommer att träffa.
Jag har fått vänner på facebook, nya vänner långt bort som jag kanske aldrig kommer att träffa - men vänner som jag i ögonblicket möter i samförstånd, glädje och utbyte.

Jag har fått kontakt med gamla vänner, skolkamrater och släktingar. Vänners barn och bekantas nätverk. Elever och elevers vänner. Facebooksvänners facebooksvänner.

Mina barn kommunicerar med mina vänner utomlands...på engelska...Mina barn frågar mig om maten är klar (från datorn i sitt rum)och jag svarar...genom chatten på facebook. Inte ofta, men ibland. Sedan skrattar vi gott tillsammans åt det lustiga i att vi kan göra så.

Det tar tid och det får ta tid - just nu är det på det sättet som jag håller kontakt med många omkring mig. Förmodligen skulle denna kontakt inte hållas alls annars. De som jag brukar träffa, träffar jag fortfarande lika mycket, så vi har faktiskt mer kontakt pga facebook.

Det är ett bra sätt att sprida kunskap och medvetenhet om Alexanderteknik till elever och andra som är intresserade. Jag har kontakt med kollegor över hela världen och det är ett viktigt sätt för att kunna vara en del av vårt globala nätverk. Det går lätt och fort vilket jag uppskattar mycket!

Att kunna få ta del av den otroliga passion, kreativitet, kärlek, kunskap som människor delar med sig av. Öppet och generöst! Jag skrattar, jag gråter, jag hänrycks och jag lär mig.

Följande länk tycker jag är underbar och jag fastnade för parkourkillens ord och uttryck:

Passion and belief! To use what I am given!


http://www.youtube.com/watch?v=vrulLtPTcjw&feature=share

Att ha passion och tro på det jag gör, och att jag kan förmedla det till andra.

Att använda det jag har fått och det jag får kan jag också dela med mig av. I den takt det kommer.

To use what I am given!

Jag tror att vi alla behöver träna oss på det...

Stimulera och inspirera till ett friskare Sverige

Idag börjar uppmärksamhetsveckan Ett friskare Sverige. Om man går in på deras hemsida kan man leta efter aktiviteter i hela Sverige. Det är andra året för detta projekt och det har växt otroligt från förra året. Det är roligt att vara delaktig i att jobba mot ett sådant positivt mål.

Trots att vi i Sverige har det så otroligt bra på många sätt så drabbas vi av oönskade effekter av våra till synes självvalda livsstilar...
Frågan är hur mycket vi medvetet väljer vårt sätt att leva? Hur mycket handlar om familjevanor och mönster? Hur mycket handlar om att vi följer trender? Att vi just följer - inte stannar upp och tänker efter. Vad behöver jag för att må bra? Vilken mat passar för just mig? På vilket sätt kan jag hitta glädje och utveckling genom att varje dag röra mig lite mer än vad mitt arbete kräver? Vilka intressen och önskningar behöver jag kultivera för att både kropp, själ och sinne ska få sitt?
För vi är ju så lyckligt lottade att vi faktiskt kan välja att ägna tid åt vår självutveckling på något plan...

Jag tänker på skolan och alla de timmar vi som barn tillbringar i skolmiljö, utelämnade till pedagoger som ska följa en skolplan och inte det som är bäst för barnens välmående och hälsa.

Om inte förr så innebär skolan en oerhörd ensidighet för vår utveckling. Det är fortfarande intellektet och det logiska och analytiska som är mest betydelsefullt. Att kunna lära sig räkna, skriva, komma ihåg årtal och rätt grammatik.
Att vara kreativ inom bild och musik är inte särskilt viktigt. Det syns på hur många timmar i veckan som dessa ämnen har på schemat. Idrott likadant. Där försöker skolorna lägga in mer tid men vad ägnas skolidrotten till - jo, mycket bollsporter, lagsporter och prestationsträning.

Den stora boven vad gäller ohälsa handlar om att vi tidigt slutar att lyssna till vad vårt inre berättar för oss, vilka signaler som kroppen ger. Det börjar ofta i skolan. Från första klass ska/bör/kan barn sitta stilla sägs det. Detta förstås för att kunna följa med på det som läraren går igenom och för att sedan i lugn och ro kunna göra sina uppgifter. Som med mycket annat så är det betydligt lättare att tänka och säga något än vad det är att sedan göra det.

Barnets natur handlar om att allt hänger ihop som en odelbar helhet kropp-själ-tanke. Det är svårt att sitta och det naturliga är att man rör på sig när det känns stelt eller pirrigt i kroppen - det gör barn spontant. De ställer sig upp, hoppar, rullar, slänger sig på marken - kort sagt - DE RÖR PÅ SIG!
Självklart blir det ohållbart att hålla lektion och ordning i en klass om alla springer runt...rörelse har ju en tendens att smitta av sig!

Jag har ingen lösning på detta, men det är viktigt att ha bra pedagoger i skolan som kan lyssna in barnen. Som kan inspirera barnen till att vilja vara uppmärksamma och rörliga i både kropp, själ och tanke. För är vi oinspirerade, har tråkigt eller är oroliga så stänger vi av vårt naturliga flöde. Det börjar byggas upp blockeringar och onödiga spänningar och förödande inre dialoger. Det börjar tidigt och det fortsätter att följa med till vuxen ålder.

Idag säger man att det är livsfarligt att sitta still. Det spelar ingen roll om du går och tränar en timma om dagen ifall du sitter still resten av dagens timmar. Tyvärr är det fler och fler barn och ungdomar som tidigt blir stillasittande även utanför skoltid - framför datorer och TV-apparater.

Så om man i skolan kan bjuda in till rutiner av att ofta ta pauser, kreativa och konstruktiva pauser för att lyssna på sig själv, sin kropp och sin själ så vore det en positiv förändring.

Anställda och egna företagare behöver också skapa andningshål och konstruktiva rutiner för att bryta trenden av allt stillasittande. Det är en del av Ett friskare sverige!

Alexandertekniken är oerhört effektivt om man vill förändra och hindra vanemönster som ger smärta, orörlighet och negativ stress. Framförallt erbjuder den individen möjligheten att ta ansvar för sitt eget liv, ger redskap för att kunna göra egna val och stimulerar och inspirerar till att kunna använda sig själv, sin kropp på ett så helt och dynamiskt sätt som är möjligt för varje individ.

Det är belönande då det blir lättare att sitta dynamiskt (inte lika skadligt), mindre ansträngning att röra sig, lättare att andas och mer flyt i vardagen!

Kroppen bär själen och tanken i sina öppna händer

Läste i nya numret av Bokfokus om Torkel Klingbergs nya bok "Den lärande hjärnan" och Antonio Damasios "Du och din hjärna - så skapar hjärnan ditt medvetande". Båda är professorer i neurovetenskap.

T. Klingberg berättar om hur formbar (plastisk) hjärnan är och hur erfarenheter kan påverka genernas aktivitet (dvs hur mycket av en specifik gen som kommer till uttryck).
Åsa Nilsonne har läst och kommenterat A. Damasios bok. Hon skriver " en människa som lär sig observera och beskriva sina känslor får en starkare upplevelse inte bara av att vara någon, utan att vara just sig själv. Vi kan tillägna oss nya färdigheter - och att vi kan införliva dem så att de blir en del av oss själva".

Att kunna observera och beskriva sina känslor och tankar är bra men det känns som om något fattas. Var är grunden, vår bas, själva förutsättningen för att det ska finnas tankar och känslor?
Jag letar förstås efter kroppen! Kroppens rörelser, pulsen, andningen, våra sinnen. Är det inte genom våra sinnen vi kan beskriva hur vi känner och för att sedan kunna förmedla våra tankar genom ord.
Allt vi tänker och känner speglas i kroppen och gör det möjligt att vi "kan läsa" varandra utan ord. Men vi är ofta inte medvetna om vad vi berättar eller att vi tolkar.

Så genom att även beskriva sina rörelser, sin anspänning, sin intention med det man gör och hur man gör så får man en ännu starkare upplevelse av att vara någon och att vara just sig själv.

Vi pratar gärna om vikten av ett holistiskt synsätt och att kropp, själ och tanke hör ihop. Men det är så lätt att glömma sin kropp. Kroppen är oftast så självklar - den finns ju alltid med oss. Bär oss.